Det är
lätt att bli hemmablind även när man seglar jorden runt på jakt efter bevis för
att klimatförändringarna hotar vår tillvaro – utan att hitta några. Inför den
stora samlingen i Paris hettar det stundom till i debatten, till och med i
sävliga Sverige, men som brukligt nu för tiden tillåts inga avvikande åsikter
trots att ordet påstås vara fritt. Den som ifrågasätter sanningshalten i de
officiella berättelserna om framtidens klimatkatastrof bereds sällan plats i
media.
En av
Skeppsgossens vänner har pekat på just detta faktum och på det hyckleri det
innebär när man påstår sig stå för ”fri” debatt samtidigt som man nonchalerar
icke etablerade åsikter. Som varnande exempel kan vi ta Helsingborgs Dagblad,
vars chefredaktör för övrigt är en ofta sedd gäst här på Narrskeppet.
I HD är
man närmast orgiastiskt lycklig över det kommande klimatmötet och varje dag
publiceras nya larmrapporter varvade med optimistiska profetior.
Propagandatekniken
är enkel – först ska vi skrämma er något alldeles förbannat, sedan ska vi
trösta er med klappar på kinden och löften om belöningar ifall ni gör som vi
säger.
Här några
citat ur HD:s ”vetenskapliga” klimatanalyser.
”Tidigare
i veckan presenterade SMHI länsvisa analyser på vad som händer om allt
fortsätter som hittills. Då väntas medeltemperaturen stiga med 4-6 grader fram
till nästa sekelskifte. I Skåne blir det mycket blötare, speciellt vintertid,
med fler skyfall. Men vi påverkas också på andra sätt.
När delar av jordklotet blir obeboeligt på
grund av värmeböljor och översvämningar ökar flyktingströmmarna liksom
kostnaderna för att motverka konsekvenserna av klimatförändringarna.
Men den analys som FN presenterade förra
veckan av de klimatlöften som länderna skickat in inför Parismötet var
försiktigt positiv. Det dröjer innan utsläppen minskar – däremot kommer
ökningen att dämpas.”
Halleluja!
I en
annan artikel signerad Ingrid Runsten hyllas Åsa Romson för sina djupa tankar
om att utsläppsminskningar minsann också kan leda till utveckling av välfärden.
”Klimatomställning
måste framför allt gå från att vara en börda till att bli en möjlighet. Därför
måste länder, men även företag, förmå visa på de ekonomiska möjligheterna med
en omställning. Den rollen vill miljöminister Åsa Romson (MP) att Sverige ska
spela genom att i Paris peka på hur välfärdsutveckling kan kombineras med
utsläppsminskningar.
En av dem som åker till klimatmötet för att
sprida att det finns lönsamhet i klimatomställning är Nina Ekelund, som är
programdirektör för företagsnätverket Hagainitiativet.
"Vi betonar vikten av att näringslivet
står bakom en mer aktiv klimatpolitik. Den insikten vill vi vara med och
sprida", säger Nina Ekelund.
Jag frågar henne vad som är viktigast för
en internationell förändring:
"Att
länderna via skatter sätter ett pris på koldioxid och samtidigt upphör med
fossila subventioner."
Den unge
och oerfarne Skeppsgossen undrar om inte det är ett utmärkt
exempel
på "maktens megafon". Men chefredaktören förklarar i en stor
rubrik:
"Vi ska granska makten - inte vara dess megafon". Fan tro't, sa Relling.
Någon
granskning av den stora maktfaktorn IPCC har jag inte sett till
annat än någon
enstaka gång på insändarsidan. Hos en granne i bloggosfären hittar jag en
insändare, som uppges ha sänts till "närmare 20
redaktioner"
och säkert även till HD, men den är inte införd ännu efter
en vecka.
Den är undertecknad av två ledamöter i Kungliga Vetenskapsakademien, Wibjörn
Karlén och Tore Scherstén, båda professorer som borde ha större auktoritet än
Åsa Romson och Nina Ekelund.
I
insändaren påpekar de båda professorerna att Sveriges chefsförhandlare Anna
Lindstedt kommit med direkt felaktiga påståenden i en tv-intervju nyligen. I
den sade hon att ”Vi ser effekterna av klimatförändringarna och de är
allvarliga” trots att den enda mätbara förändringen är en knapp grads höjning
av den globala temperaturen sedan 1880.
Med
floskelhandboken uppslagen upprepade hon IPCC:s lögner om att vetenskapen är
mer säker nu och att förändringarna beror på människan. Plus att havsnivåerna
stiger och allt det andra som klimatnarrarna basunerat ut i minst ett decennium
vid det här laget.
Tillbaka
till Wibjörn Karlén och Tore Scherstén. De summerar sin kritik så här:
”Således
avser förhandlingarna att:
–
minska en uppvärmning som inte finns,
–
bekämpa den med minskade utsläpp som inte gör någon skillnad,
–
förmena oss och de fattigaste billig energi och billig mat,
–
slösa våra resurser på ineffektiv energiteknik, och
–
sätta enorma penningbelopp i händerna på FN:s byråkrater.
Någon
bättre grogrund för storskalig korruption kan vi inte tänka oss.
Varför
förses inte vår chefsförhandlare med korrekt information?”
Skeppsgossen
tillåter sig ett svar: Därför att ombord på Narrskeppet förmår förnuftets
röster inte tränga igenom narrarnas skrän och skrål. Eller som Friedrich
Schiller för länge sedan skrev: "Mot dumheten kämpar själva gudarna
förgäves".
Och för
att anknyta till Helsingborgs Dagblad och dess chefredaktör ber jag att i all
underdånighet få ställa frågan om han vet vad ordet ”hyckleri” betyder?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar