Klimatnarrarna staplar sten i kyrkan och ber till Gaia

Miljöpartiets nya kongresscentrum

I samband med “klimatmarschen” i New York förra veckändan anordnades en ekumenisk gudstjänst i en katedral på Manhattan. Den lockade över ett tusen personer som hyllade Moder Jord genom att stapla småsten på altaret. Den som anförde stenstaplarna var Lakota-stammens andlige ledare Chief Arvol Looking Horse. Han upplyste de närvarande om att stenarna var de äldsta i den store andens skapelse och tillade: “Den andliga modern är sjuk och har feber”.

En innuit från Grönland bad att hans sten på något sätt skulle smälta isen i människornas hjärtan samtidigt som han åkallade sina förfäders andar med höga rop som ekade under kyrkovalven. Och självklart höll översteprästen Al Gore en predikan som enligt rapporterna dock lät ganska tam efter “naturfolkens” höga rop och mumlande böner. Som ett eko av ingen mindre än Fredrik Reinfeldt sa han bland annat att vi måste vara vaksamma och öppna våra hjärtan…

En sådan här manifestation ger ytterligare bevis för de allt starkare religiösa undertonerna i klimatrörelsen, nu när det snart gått ett par decennier utan global uppvärmning. "Glöm vetenskapliga fakta och börja stapla sten till Moder Jords ära så ska ni se att det löser sig." Den religiösa vänstern älskar att predika jordens undergång, antingen hotet heter överbefolkning, stigande världshav eller fossila bränslen, och då är det väl helt i sin ordning med magiska riter och besvärjelser.   

I botten på alla dessa förvirrade uttryck för vilsenhet i tillvaron ligger en önskan om skapandet av ett auktoritärt och universellt samhällssystem, där vår civilisation och våra demokratiska värderingar får stå tillbaka för påbuden från en kommande och allvetande världsregering. Att hundratals miljoner människor i Asien, Afrika och Latinamerika behöver mer olja, gas och kol för att förbättra förhållandena i de fattiga länderna vägrar den nyreligiösa vänstern att inse.

“De som dyrkar jorden vädrar morgonluft”, heter det i en kommentar till gudstjänsten. ”Låt dem alla, med Hollywoods samariter i spetsen, ikläda sig Onans mantel och spilla sin säd på klippor och träd i fyrtio dagar och fyrtio nätter, tills jorden är full av den upplysta vänsterns avkomma. Då kommer den bakåtsträvande högern att förundras och förtvivla.”

Med miljöpartiet i den kommande regeringen behöver vi svenskar knappast vänta på Onan och hans säd. Den upplysta vänstern har redan tagit över media och staplar varje dag sten på de sista resterna av det som brukar kallas demokrati och yttrandefrihet.   

Fårskallar, förenen eder!

Den stora klimatmarschen i New York i söndags lär ha samlat inemot 100 000 deltagare. De skrek ”Fuck the police!” och "Krossa kapitalismen!", och i spetsen gick Ban Ki-moon, Al Gore och Leonardo DiCaprio m.fl. celebriteter. Det var som någon sagt en bräkande fårskock som ventilerade sin frustration över en värld som de inte begriper. Men vad åstadkom man egentligen med jippot?

Jorden fortsätter att snurra precis som förr. ”Det hade varit bättre för både klimatet och världen om deltagarna stannat hemma och läst böcker om ekonomi, politik, vetenskap, religion och lagar,” skriver Walter Russell Mead i The American Interest. Och han fortsätter: ”Det var den vanliga post-kommunistiska vänstermarschen. Med andra ord en småborgerlig upprepning av en meningslös ritual som betecknas som seriös politik bland dem som saknar livserfarenhet, är alltför emotionellt exalterade eller för dåligt pålästa och ovana vid självständigt tänkande… för att inse hur onyttiga och tröttsamma sådana här marscher har blivit.”

En del av deltagarna krävde att företag som utvinner gas ur skiffer ska dras inför domstol, trots att ”fracking” på sikt kan göra USA fossiloberoende, vilket ju miljöaktivisterna också vill. Logik är för dem ett okänt begrepp. Andra krävde förbud mot genmodifierade livsmedel trots att det skulle innebära att vi behöver hugga ner än mer skog för att få tillräckliga odlingsytor åt en växande befolkning. Och Robert Kennedy Jr pläderade i en intervju för fängelsestraff för dem som vågar ifrågasätta klimatförändringarna. 

Samtidigt ökar utsläppen av växthusgaser, med Kina, USA och Indien som världsledande på området. Förra året uppskattas de totala utsläppen till 36,1 miljarder ton, en 2,3 procent högre siffra än året före.

I FN-templet orerar Al Gore som en klimatväckelsens hovpredikant.  ”Räkenskapens dag närmar sig. Om nästa generation kommer att uppleva en värld fylld av förtvivlan med än våldsammare stormar, med än värre torka och brist på mat och politiska system som rasar samman och klimatflyktingar… då har de all rätt att titta tillbaka och fråga oss: ’Vad tänkte ni? Varför gjorde ni inget?’”

När Barrack Obama lovade att USA skulle rädda muslimerna från klimatförändringarna kryddade han löftet med bibelcitat. På samma sätt använder Al Gore bibeln som rättesnöre. ”Att vi fått i uppgift att ta hand om jorden betyder inte att vi har rätt att exploatera den för våra gröna passioner utan att vi ska  respektera Guds skapelse… Om ändamålet med våra liv är att ära Gud och vad han skapat så rimmar det illa med detta mandat att vi öppet hånar Hans skapelse”.

Greenpeace förlitar sig inte på Gud utan fortsätter att använda sin isbjörn som en symbol för en isavsmältning som upphörde för flera år sedan och som nu ersatts av en rekordutbredning av isen i Antarktis. Aktivister stoppade nyligen ett koltåg i England och tog på sig isbjörnsdräkten. De borde istället ha stoppat utbyggnaden av vindkraften i landet eftersom den kräver bygget av fler kolkraftverk som kan tas i drift när det inte blåser.

I en kommentar på Facebook angående Greenpeaces kapning av koltåget skriver en herre som heter Ivor Ward: ”Jag eldar med kol i öppna spisen. Det blir billigare än att värma huset med el. Om man pressade Greenpeace-anhängare till briketter så skulle jag gladeligen elda med dem också, även om korruptionsstanken nog skulle vara ett problem.”

Det var för övrigt inte bara i New York som fårskockarna fyllde gatorna. ”Folkets klimatmarsch” genomfördes i 160 länder och 2 500 aktiviteter anordnades under söndagen. Cirka 40 000 människor vandrade enligt kampanjorganisationen Avaaz genom London, medan bara 5 000 fransmän ställde upp i Paris. Och ”folket” i Stockholm uppgick till futtiga 200 personer…

Vad de bräkande fårskallarna drömmer om är en värld som inte fungerar, en återgång till stenåldern och en tillvaro utan alla moderniteter (med undantag för klimatnarrarnas egna mobiltelefoner och ipads förstås!). De inser inte att ett fungerande samhälle kräver tillgång till energi för alla viktiga funktioner. Och det är behov som varken vindkraftverk eller regnbågar kan tillgodose.

Narrarna på Nordsjön

Man finner narrar lite överallt. På blåsiga Nordsjön fanns de som seglade utan att kunna navigera. Men idag seglar de inte. Istället bygger de väderkvarnar.

I de flesta fall spelar narrarna bara bort sina egna pengar. Men inom politiken spelar de bort dina och mina pengar. Då kan de vara mycket modigare och ta större risker i större projekt och i ännu större projekt.

Miljönarrarna i Tyskland idkade utpressning på Angela Merkel, så hon anslöt sig till idiotin med ”Energiewende”, som i korthet innebär att kärnkraftverken läggs ner och skall ersättas med vindkraft och solkraft. Men när folket ser möllorna i verkligheten vill de inte ha dem i närheten. Intelligenta narrar förklarade att ute på öppna havet, bortom horisonten, skulle ingen störas av deras åsyn.

Således har ett omfattande program ”satts i sjön” med några tusental vindkraftverk i Östersjön och Nordsjön. Det blåser mer på den senare, så den är mest aktuell. Men det är inte lätt.

Ett första projekt, Riffgat, placerades 15 km norr om ön Borkum nära gränsen till Nederländerna. Det har 30 snurror med diametern 120 meter på torn som står på 20 m djup och når 90 meter ovan havsytan. De ger ”bara” 3,6 MW, alltså 3.600 kW, om det blåser mellan 12 och 25 m/s. Det var färdigt i augusti 2013.

För att få strömmen till fastlandet behöver det en kabel på 45 km. Men i kabelns väg låg ammunition dumpad där efter kriget. I väntan på att den skulle röjas fick man mata snurrorna från dieselaggregat, så att de snurrade hela tiden. Annars var risken att de skulle korrodera av den salta havsluften. De drog 22.000 liter diesel varje månad till februari 2014, då kabeln äntligen var klar. Det blev ett av de vanligaste skämten i landet under tiden: ”Dieseldrivna vindkraftverk”.

Men det var inte slutet på bekymren.

De ”normalstora” snurrorna på 5 MW placerades långt ute på havet. De står med tre ben på 30 - 50 m djup. Det första projektet, BARD 1, har 80 snurror med över 100 km till land. Det är för långt för en växelströmskabel omgiven av vatten. Förlusterna blir oacceptabla. Därför ansluts de till en station för konvertering av strömmen till likström, BORWIN ALPHA, se bild. Den mäter 52 x 35 x 22 meter. Den levererades av ABB och var försedd med ASEA:s beprövade teknik för likriktning av höga spänningar, 170 kV.

Der Spiegel nr 35 relaterar dess öde. Den 23 mars small det i likriktarna och isoleringen brann. Det kunde man förstås reparera, om man bara visste vad som var fel. Man misstänker att det uppstår stående vågor mellan tornen eller övertoner med höga spänningar.

Varje snurra är ju utsatt för nyckfulla virvlar av vinden med kort varaktighet. Detta är vad de ”gamla” elbolagen anfört för våra landbaserade snurror. De utgör störningar på nätens reglering, som måste tas upp av de ”konventionella” kraftverken. Men ute på havet finns inga konventionella verk, som snabbt kan balansera vindstötarna. Dessa kan kanske samverka mellan flera snurror, så att alltför höga spänningar uppstår.

Tills vidare levererar anläggningen ingen ström. Såvitt jag förstår håller dieselaggregat rotorerna snurrande även här. Under tiden missar man intäkter i storleksordningen 3 miljarder kronor per år.

Men man vet inte idag vad som orsakade smällen. Det är det stora problemet. Flera lika stora parker färdigställs nu, men man vet inte om man vågar köra igång dem. Av 22 planerade vindparker har flera lagts på is.

En olycka kommer sällan ensam. I början på juli sjönk en pråm söder om Sardinien med kablar till ett annat projekt på Nordsjön. På 1.000 meters djup ligger nu 250 miljoner kronor. Och den aktuella vindparken blir kanske försenad med ett år. . .

När narrarna i politiken skall visa sin förträfflighet, slår de på stort, mycket stort. Och vi får betala. Det är naturligtvis inte politikernas fel att en pråm sjunker. Men det är den sortens kalamiteter, som alltid kan inträffa. De blir förstås värre, ju större och mer brådskande projekten är. Det räknar politikerna inte med.

Tysklands minister för klimat och energi, socialdemokraten Sigmar Gabriel, har redan offentligt förklarat att hela den tyska klimatpolitiken står inför ett ekonomiskt sammanbrott. Det gäller i det land våra miljöpartister tycker vi skall ta efter. Dom är nog större narrar än tyskarna. Dom subventionerar byggandet av vindkraftverk, fast vi redan har ett överskott på el. Subventionerna skickas därför till Tyskland och dess elkunder. Vårt överskott blir allt större allt eftersom tidningar i hela världen dras in, så att våra elslukande pappersmaskiner måste ställas av.

Alarik Vittfarne

Detta borde Gustav Fridolin läsa

Skeppsgossen gläds lika mycket varje gång han läser kloka inlägg i den i dubbel mening allt svalare klimatdebatten. Nu tycks det vara Ban Ki-moon som försöker hålla den igång med en egen klimatkonferens i New York i slutet av månaden - en konferens som de stora utsläppsländerna bojkottat! Med anledning av den har två forskare, kanadensaren Tom Harris och hans australiske kollega Bob Carter skrivit ett inlägg på New York Posts hemsida. Det ger en så god sammanfattning av det icke-existerande klimathotet att jag tar mig friheten att presentera en översättning (med en och annan egen kommentar).

Man brukar säga att vetenskapliga slutsatser aldrig är oomkullrunkeliga. Men när det gäller "klimatforskningen" råder enighet: det finns inga egentliga bevis för att koldioxiden från mänskliga aktiviteter orsakar katastrofala klimatförändringar. Lika fullt fortsätter FN:s klimatpanel att slå larm - men sammanfattningen av deras rapporter skrivs av politiker som envisas med att tala om "konsensus".

En fysiker i Oregon som heter Gordon Fulks summerar frågan så här: "CO2 påstås vara orsaken till en global uppvärmning som inte sker, till en accelererande höjning av havet som inte sker, till en avsmältning av glaciärer och havsis som inte sker... och till en ökning av extrema väderhändelser som inte kan påvisas."

Fulks sätter fingret på fakta som klimatalarmisterna tydligen har utomordentligt svårt att ta till sig.

Enligt Nasa:s satelliter och mätningar på jordytan har den globala uppvärmningen upphört i slutet på 1990-talet. Då hade CO2 i atmosfären ökat med nästan 10 procent sedan 1997. Att vi trots detta inte har sett någon uppvärmning motsäger alla de CO2-baserade klimatmodeller som IPCC fortsätter att tro på.

Havshöjningen förblir ytterst liten och tycks till och med avta. Under de senaste årtiondena uppgår den till ca 1 mm per år (eller 2-3 mm per år enligt "bearbetade" data från satelliter). Oavsett vilket värde som kommer saningen närmast så är det knappast oroväckande.

Satelliterna visar också att isutbredningen i Antarktis nu är större än någon gång sedan mätningarna började 1979. Alltså är pratet om avsmältning hämtat ur luften.

År 2012 publicerade IPCC en rapport som slog fast att extrema väderhändelser inte ökat vare sig i antal eller intensitet. Förra året kom en annan rapport fram till samma resultat. Orkanen Sandy var förödande men får betraktas som en enstaka företeelse.

Klimatskräcken, säger Fulks, har blivit "en sorts samhällspatogen som sprider felaktig information i små paket som ett virus".

Och klimatspöket kostar enorma summor att bekämpa. Under perioden 2001 till 2014 har den amerikanska regeringen spenderat 131 miljarder dollar på olika projekt avsedda att bekämpa antropogena klimatförändringar plus 176 miljarder på åtgärder för att minska CO2-utsläppen. Dr Bjørn Lomborg vid Copenhagen Consensus Center räknar med att EU:s mål att minska CO2-utsläppen med 20 procent fram till 2020 kommer att kosta nästan 100 miljarder dollar per år. "Efter att ha gjort av med så mycket pengar kommer vi ändå knappast att märka någon skillnad", säger han.

Al Gore hade rätt i ett avseende: klimatförändringarna är en moralfråga - för man kan svårligen tänka sig något så omoraliskt som att välbeställda västerlänningar vräker ut så enorma summor på ett icke-problem i stället för att bidra till att höja standarden i jordens fattiga länder.

http://nypost.com/2014/09/14/leo-v-science-vanishing-evidence-for-climate-change/

Världen behöver den fossila energin!

Det här diagrammet visar världens beroende av fossilbaserad energi
som olja, kol och naturgas. Kärnkraften är fortfarande större totalt
än vattenkraften medan den smala tårtbiten representerar
den s.k. förnybara energin. Också Gustav Fridolin borde kunna
inse att inga miljöpartier i världen kan förändra proportionerna
nämnvärt.

  

Den amerikanske journalisten Robert Bryce har avslöjat myten om den förnybara energins förträfflighet i sin bok “Power Hungry: The Myths of 'Green' Energy" (2010).

Av hans tårtdiagram framgår tydligt hur liten del av all energiproduktion som de s.k. förnybara energislagen står för (den gröna tårtbiten). Han summerar: ”Vi använder fossilbaserad energi – olja, gas och kol – därför att de fungerar. Förnybart som vind- och solkraft gör det inte. Det hela är så enkelt och egentligen inget att diskutera. Majoriteten av jordens befolkning har antingen ingen tillgång till elektricitet alls eller lider brist på det, och det är självklart att de kommer att öka sin användning. Till största delen handlar det då om fossilbaserad energi, främst kol.”

Den industriella världen skulle alldeles säkert kunna sluta med att använda fossilbaserad energi, men det gör den inte. Kanske kan den minska användningen med 10 procent – en minskning som i så fall snabbt kommer att ätas upp av utvecklingsländernas ökade kolanvändning. Det betyder att världen också i fortsättningen kommer att få leva med en allt större kolanvändning totalt sett…

Tänk om språkrören Gustav Fridolin - som ju gillar att leka med kolbitar - kunde inse detta faktum och erkänna att han och de andra gröna stollarna tyvärr haft alldeles fel när det gäller kolet, när det gäller faran av ökade halter CO2 i atmosfären och ifråga om behovet av förnybar energi. Men de är döva för alla argument som förrycker deras skeva världsuppfattning – och när detta skrivs ser det ut som om vi får dras med dem ännu en valperiod.   

Ban Ki-moons klimatkonferens drar inte folk

Den 23 i den här månaden angör Narrskeppet hamnen i New York. Då har nämligen överhovnarren själv Ban Ki-moon inbjudit till en specialkonferens om klimatförändringarna där världens ledare förväntas komma överens om konkreta åtgärder för att hejda den kommande klimatkatastrofen. Problemet är bara att ett stort antal av gästerna tackat nej…

Så här skrev Ban Ki-moon bland annat i sin inbjudan: ”Jag har rest runt hela jorden för att med egna ögon se verkningarna. Från Arktis till Antarktis, från de lågt liggande öarna i Stilla havet som hotas av stigande hav, till de smältande glaciärerna på Grönland, i Anderna och Alperna. Jag har sett de växande öknarna i Mongoliet och Sahelzonen och de hotade regnskogarna i Brasilien…”

I ett elakt svarsbrev skrev de båda forskarna professor Fritz Vahrenholt och dr Sebastian Lüning att det inte är lämpligt för Herr Generalsekreteraren att flyga jorden runt i sin FN-jet om han vill minska CO2-utsläppen. De framhöll också att atollerna i Stilla havet utgörs av levande koraller som bygger på dem ifall havsnivåerna stiger och att det största hotet mot regnskogarna är att man hugger ned dem för att odla oljepalmer och råvara till biobränslen. ”Det är verkligen något som vi borde vara oroliga över i stället för klimatförändringarna.”

Ban Ki-moon blir allt ensammare I sin kamp mot klimatförändringarna efter snart 20 års stabila temperaturer på vårt klot. Redan i maj tackade Angela Merkel nej till hans inbjudan därför att hon hade andra och viktigare åtaganden (men vilka de kan vara tycks ingen veta). I mitten av förra månaden kom ett liknande besked från indiske premiärministern Narendra Modi och Kinas president Xi Jinping har inte heller tid (eller intresse av) att komma. Och då får vi inte glömma att Kina är världsbäst på att släppa ut CO2, med Indien som god tvåa.

Inte att undra på att överhovnarren fick kalla fötter. I sin nöd försökte han ragga andra delegater och hittade till sist stadens Bonns överborgmästare Jürgen Nimptsch (fotot t.v.) som svarade att han gärna reste till konferensen. ”Därmed var konferensen räddad,” skriver herrar Vahrenholt och Lüning syrligt och tillägger: ”Om nu alla Bonns invånare slog sig samman skulle de kunna kompensera för Indiens och Kinas CO2-utsläpp under de närmaste åren om så där 2 miljarder år.”

De båda forskarna noterar också att intresset för internationella bindande överenskommelser svalnat betydligt efter fiaskot i Doha. Där röstade 144 länder för en förlängning av Kyotoprotokollet fram till 2020 – hittills har dock bara 11 av dem undertecknat dokumentet. Inte en enda av de 28 EU-medlemmarna har gjort det. Men å andra sidan, bland dem som skrivit under förlängningen märks både Mauritius och Mikronesien. Och vad som händer i Paris nästa år vet förstås ingen, men förmodligen blir det ett icke bindande klimatavtal som i bästa fall begraver klimathysterin för alltid.

Den skenhelige chefredaktören

Jag får börja med att berätta att jag är en f.d. moderat kärnväljare och inte medlem i Sverigedemokraterna.

Att vara Politiskt Korrekt är inte alltid lätt för våra förvaltare av nationens moral. Den 8/9 skriver chefredaktören för Nordvästra Skånes Tidningar, Helsingborgs Dagblad och Landskrona Posten Lars Johansson om sina samvetsbetänkligheter över beslutet att ta in en annons från Sverigedemokraterna. Han formligen ber om ursäkt för att han inte kunde hitta på något skäl att INTE ta in den, fast den har en obehaglig underton:

http://hd.se/blogg/larsjohansson/2014/09/08/vi-granskar-sds-annonser/

Annonsen är den där Jimmie Åkesson står mellan två medlemmar och gör reklam för SD:s valfilm. Han börjar med: ”Rasism får aldrig accepteras.” Undertonen är vad Johansson inbillar sig att Åkesson menar, fast denne inte säger det. Det är just sådant man kallar rasism, om det avser ”främlingar”.

I andra sammanhang har Johansson förklarat att alla partier skall behandlas lika. Något annat vore ju ovärdigt ett av Sveriges största medier, störst av alla landsortstidningar.  Men bara det att han utgår från att annonser från ETT parti måste granskas i förväg, är förstås ett erkännande att likabehandling inte gäller SD. Det är dessutom den
ursäkt han uppger, för att inte ta in en annan annons, den som ses här. Den innehåller offentlig statistik, d.v.s. sanningen, om antalet asylsökande i de nordiska länderna.

Den annonsen har ett förfärande budskap, vars sanningshalt inte kan diskuteras. Därför ville han inte att läsarna skulle få se den. Så viktig information borde ju tidningen själv publicera på nyhetsplats. Johansson är varaktigt infekterad av ”godhetsbacillen”, som driver sina offer att vara ”godare’” än oss andra och agera förmyndare för det aningslösa ”folket”.

I tidningen omnämns SD alltid med epitetet ”främlingsfientliga”. Skulle någon lägsta nivå på likabehandling råda, skulle de andra partierna också få beskrivande epitet, ex.vis:

-  Ogudaktiga Kristdemokraterna (själva ser de sig förstås som högst gudaktiga. Men Åkesson anser sig ingalunda vara främlingsfientlig.)

-  Stureplans-socialistiska Centern

-  Personlighetskluvna Folkpartiet

-  Profitvurmande Moderaterna

-  Betongtunga Socialdemokraterna

-  Stolliga Miljöpartiet

-  Kommunistiska Vänsterpartiet

-  Fjantiga Feministiskt Initiativ

Det vore förstås helt oanständigt. Varför sätter då Johansson med kollegor ett oanständigt epitet på SD? Varför radar han inte upp allt mördande som kommunisterna gjort sig skyldiga till? Varför naglar han inte fast alla de gamla revolutionskommunister som finns i Vänsterpartiet och Miljöpartiet? Och säkert även på hans egen redaktion.

Johansson är naiv också. Han skriver att han inte vill ”gödsla det martyrskapet som partiet älskar att odla”. Han har inte insett att ju mer illa de behandlar SD, desto fler väljare får partiet. ”Vanligt folk” börjar nu förstå att det mesta som Johansson och hans kollegor skriver om SD närmast utgör förtal. När ”fjällen fallit från deras ögon”, tror läsarna inte på Johansson längre.

Några av mina bekanta, bl.a. ett par professorer och verkställande direktörer, diskuterade ”den humanistiska människosynen”, som Johansson bekänner sig till. De menade att den börjar med vanlig enkel anständighet. Det är inte anständigt att systematiskt förtala någon, och inte heller ett politiskt parti. Barn emellan kallas det mobbning. Det har lett till att hot och våld mot SD:s företrädare blivit vanligt. Jag blev före detta moderat den dagen då Reinfeldt förklarade att den som vågar kalla sig Sverigedemokrat, får räkna med att bli knivskuren.

Johansson agerar som en rasist, där den grupp hans fördomar gäller kallas Sverigedemokrater. Så mycket är hans ”humanistiska människosyn” värd.


Ville Väljare