Från utkiken v. 20: Klimathotet - en blandning av marxism, naturromantik och kapitalism

Den tyske fysikern professor Horst-Joachim Lüdecke tillhör de forskare som är mest kritiska mot AGW-hypotesen, alltså påståendena om att människan påverkat klimatet negativt. Han säger i en intervju att allt handlar om en ideologi, “en blandning av välkänd marxism, naturromantik och intressen hos mäktiga investerare och politiker… inte alls om det goda utan snarare om en brutal diktator som vill bestämma över vilka lampor vi ska använda, att vi inte mer ska tillåtas äta kött – kort sagt hur vi ska leva… Ekologin blir bara ett instrument.”

Den pensionerade professorn kritiserar också media som förmedlar alla larmrapporter hur idiotiska de än är och vägrar ge tid eller spaltutrymme åt kritikerna. Så snart en förutsägelse visar sig felaktig ”kommer alarmisterna med en ny, som att havet håller på att försuras”. Lüdecke är heller inte nådig mot Tysklands satsning på att minska CO2-utsläppen. Han anser att den är absurd med tanke på att landets utsläpp bara utgör en liten bråkdel av de totala utsläppen i världen. Resultatet blir på sin höjd en temperatursänkning på några tusendelar av en grad under de närmaste 20 åren, säger han.

Den holländske geologen Gerrit van der Lingen har nyligen publicerat en bok med titeln “The Fable of a Stable Climate, the writings and debates of a climate realist”. Skeppsgossen har inte läst den, men recensionerna har varit intressanta att ta del av. Van der Lingen menar som de flesta vettiga klimatforskare (inkl. ovannämnde Horst-Joachim Lüdecke) att den globala uppvärmningen inte är något annat än ett ideologiskt påfund utan vetenskaplig förankring. 

Ryssland har ju intagit en avvaktande hållning till FN:s olika rapporter och vägrat ratificera Kyotoprotokollet. Gång på gång har ansvariga i Ryssland velat få till stånd en internationell klimatkonferens i Moskva där de kunnat få svar på sina frågor, men förslaget har mötts av totalt ointresse. När ryssarna skickade tio frågor till IPCC utlovades svar inom några dagar – men något svar kom aldrig. Däremot fick man på omvägar veta att några svar inte var nödvändiga. 

När konferensen så småningom kom till stånd gjorde framför allt den brittiska delegationen allt för att sabotera den, berättar den ryske ekonomen Andrej Illarionov i boken. Ett av de brittiska kraven var att inga klimatskeptiker skulle släppas fram i  talarstolen. “Vi har fått nog av totalitära ideologier under 1900-talet,” kommenterar Illiaronov. 

Gerrit van der Lingen instämmer: “När framtida historiker kommer att studera dagens globala masshysteri kring klimatet, kommer de troligen att skaka på huvudet åt denna otroliga soppa. De kan med all rätt jämföra den med andra historiska vansinnigheter som tulipomanin i Holland på 1600-talet… Genom att påstå att klimatvetenskapen är faktabaserad och inte öppen för vidare diskussion erkänner man indirekt att hypotesen om AGW inte är grundad på verklig vetenskap utan att den är en neo-marxistisk och intolerant ideologi.”

Den förödande skogsbranden i Kanada fick de gröna narrarna här ombord att jubla. ”Vad var det vi sa?” var den stående kommentaren. För dem är det självklart att branden som ödelade ett område enligt vissa källor stort som Chicago hade sin orsak i den globala uppvärmningen. Detsamma gäller alla stormar, översvämningar och torrperioder igår, idag och i framtiden. Klimatförändringarna gör allt på jorden sämre och en dag ska vi alla dö.

Att just staden Fort McMurray drabbades gläder de gröna, eftersom den ligger i hjärtat av de hatade oljesandfälten. Frackning och andra sätt att utvinna olja och naturgas bränslen har blivit svarta skynken för dem – det nya mantrat i Sverige och annorstädes lyder ju ”låt de fossila bränslena bli kvar i jorden”. I fortsättningen ska vi leva på vind- och solkraft, hurra!  

        

Den 6:e juni - en ödesdag för klimatet?

Den 6 juni är inte bara Sveriges nationaldag. Den kan också bli en dag som markerar början till slutet för vår planet. Det säger i alla fall dr Paul Fraser vid Commonwealth Scientific and Industrial Research Organisation (Csiro). Omkring detta datum kommer nämligen koncentrationen av koldioxid i atmosfären att nå 400 ppm (delar per miljon).

Det var väl ingen nyhet, säger du kanske. Man har ju mätt upp 400 ppm tidigare… Javisst, men den stora skillnaden är att nu är det stationen på Cape Grim i Tasmanien som väntas registrera värdet. Och just där finns den renaste luften I hela världen.

Värdet 400 ppm kommer – om förutsägelserna stämmer – att ha uppnåtts på bara tre årtionden efter den ”säkra” noteringen 350 ppm. ”När CO2-halten når 400 ppm vid Cape Grim är det inte troligt att den sjunker under detta värde”, säger dr Fraser som kallar ökningen för ”en psykologisk tipping-point” i kampen mot den globala uppvärmningen.

”Tidigare steg CO2-halten med lite över en del per miljon om året. Nu ökar den med 3 ppm per år.”

Cape Grim är en av de tre stora s.k. Baseline Air Pollution Stations i världen, de andra finns i Alaska och på Hawaii.  När de nordamerikanska stationerna mätt 400 ppm vid tidigare tillfällen anses det ha berott på årstidsvariationer och sedan har halterna sjunkit igen. Den allra säkraste mätstationen är alltså Cape Grim i Tasmanien.

Som alltid finns det ett litet hopp för mänskligheten. Om vi fortsätter att hålla nere utsläppen från fossila bränslen, om vi övergår till vegankost och om vi i allt lyder besserwissrarna i FN, Greenpeace och andra organisationer – då kan vi kanske hejda CO2-ökningen i atmosfären. ”Men”, säger dr Fraser, ”det kan ta 100 år innan andelen CO2 kryper under värdet 400 ppm igen.”

Så hissa den svenska flaggan och andas in den koldioxidmättade luften som gläder allt liv på jorden utom dr Fraser och andra klimatorakel. 

Till "skräpmatens" försvar

Begreppet "skräpmat" används föraktfullt om mat som innehåller mycket socker, fett och kanske salt, på bekostnad av proteiner, fibrer, mineraler och vitaminer. Det är sådan onyttig mat vi får McDonalds och de andra hamburgerhaken och det anses vara dåligt käk.

Bloggaren Luboš Motl menar att sådana definitiva påståenden kan betraktas som pseudo-vetenskapliga. Om man ser till näringsvärdet i de maträtter som serveras skiljer sig snabbmatställena inte så mycket från vad vanliga restauranger erbjuder och det vi äter hemma. Numera finns det ju också som regel en salladsbar på snabbmatställena för den som föredrar vegetariska måltider.    

Men alla tillsatserna då? Det finns faktiskt inga bevis för att maten på t.ex. McDonalds innehåller fler kemikalier eller andra tillsatser än det vi får oss till livs på vanliga restauranger, skriver Motl. Dessutom är resonemanget ologiskt, eftersom såväl våra kroppar som vår miljö består av en massa kemikalier och varje organism kan betecknas som en jättestor kemisk fabrik.

Ett än mer kontroversiellt uttalande av Luboš Motl är detta: ”Det är inte heller sant att socker, fett och salt är onyttigt för oss. Socker och fett är vad våra kroppar söker efter i födan, de är essensen och det huvudsakliga skälet till att vi alls äter. Jämfört med dessa ingredienser är allt annat grädden på moset. Vi behöver först och främst energi eller kalorier och det hittar vi nästan enbart i kolhydrater och fetter”. 

Sedan har vi det farliga saltet. Alla hälsoprofeter försöker inbilla oss att det finns vetenskapliga bevis för att stora mängder salt i kosten skapar hjärtkärlproblem. Var finns dessa bevis som man ständigt refererar till? Många av de undersökningar som gjorts har tvärtom antytt motsatsen. Lite mer salt i kosten tycks vara bra, särskilt för äldre personer.

Luboš Motl summerar: ”Den som tror att han mår bättre av att minska saltintaget med en eller annan nypa kan jämföras med den som tror på det som står i dagstidningens horoskop. Vi bombarderas dagligen med massor av sådana här vidskepligheter. De flesta av oss har varken tid eller kunskaper att kunna sätta sig in ämnet och avgöra om det vi läser är rätt eller fel. Det är mycket enkelt för kroppen att göra sig av med extra salt och om kroppen höjer blodtrycket är det vanligen snabbt och övergående. En annan myt är just att högt blodtryck betyder problem - visst finns det ett samband mellan högt blodtryck och hjärtkärlproblem men det ska inte tolkas som att detta alltid är skadligt för kroppen; det kan finnas en helt naturlig förklaring till att kroppens mekanismer behöver höja trycket under en viss tid.”

Kontroversiellt så det förslår men ännu en indikation på att vi bör ta vedertagna påståenden med just en nypa salt.

Ständigt aktuell: Myten om "ozonhålet"

Kommer ni ihåg det stora världsomspännande larmet om ozonhålet över Antarktis, orsakat av freon och andra klor-fluor-karboner CFC som användes som drivgaser i sprejer, kylmedel m.m.? Nu har den stridbare kanadensaren dr Tim Ball avslöjat att detta larm inte var något annat än en generalövning i hur man missbrukar vetenskapen för att nå politiska mål.  

Så här skriver SMHI: ”Ozonhålet över Antarktis dök upp i slutet av 1970-talet som en följd av våra utsläpp av framförallt klor-fluor-karboner (CFC), i Sverige kända som freoner. Redan efter en tio år var hålet stort som hela den antarktiska kontinenten. Storleken och formen av hålet är starkt beroende av den atmosfäriska cirkulationen över Antarktis i form av den så kallade polära virveln (polar vortex). Vissa år är virveln mindre andra år större. Formen på virveln varierar också under den tid som ozonhålet existerar.”

Enligt Tim Ball använde miljörörelsen sådana naturliga variationer i ozonlagret som ett bevis på att vi människor förstör vår miljö ända upp i atmosfären. Även ett uttryck som ”ozonhålet” bidrog till att skapa en helt felaktig bild av vad det egentligen handlade om, nämligen en temporär uttunning av det "självläkande" ozonskiktet.

”Termen ’hål’ antyder en skada, en läcka, en reva i himlavalvet. Genom att använda just det uttrycket kunde man skylla på människan för ett naturligt fenomen och kräva åtgärder för att rädda vår planet,” skriver Tim Ball.

Hysterin började med miljörörelsens hypotes om att freonerna förstörde ozonlagret i stratosfären. Ett par forskare, Molina och Rowland, som senare fick ett Nobelpris för sitt arbete, publicerade resultat av laboratoriestudier som visade att freoner definitivt förstörde ozon. De simulerade inte de atmosfäriska förhållandena i ozonlagret, men det spelade ingen roll. Nu handlade det om ideologi och de båda forskarna var beslutna att bevisa hypotesen.

Tim Ball: ”När brittiska forskare mätte ozonförekomsten i Antarktis kunde de slå fast att halterna var lägre jämfört med dem som uppmätts 1957. James Lovelock, pappa till Gaia-hypotesen, varnade för en övertolkning av detta, men han talade för döva öron.”

”Från början utgick man felaktigt ifrån antagandet att UV-nivån är konstant,” fortsätter Tim Ball. ”Vi vet nu att UV-strålningen naturligt kan variera så mycket som 200 procent i förhållande till ett medelvärde. I larmrapporterna hette det också att CFC skulle stanna i atmosfären ända upp till 100 år och att det skulle ta lång tid för ozonet att återhämta sig.”

Det var alldeles fel. Men på supermiljöbloggen.se kan man läsa: ”Hålen i ozonlagret, som orsakats av våra utsläpp av freoner, kommer de kommande decennierna att variera kraftigt tror NASA. 2011 var exempelvis ozonhålet nära att slå rekord i storlek, medan ozonhålet 2012 var ovanligt litet. Det beror dock inte på att våra utsläpp förändras från år till år, utan på väderskillnader. Först när våra freonutsläpp faller under 1990 års nivåer kan vi räkna med att ozonhålet långsamt börjar återhämta sig, något som NASA tror kommer ske någon gång mellan 2015 och 2030.”

Självklart håller ”miljöinfekterade” UR skola med och fyller på med riskerna med ett ozonhål: ”Hål i ozonlagret leder till att ultravioletta strålar tränger igenom atmosfären, vilket bland annat ökar risken för cancer, och kan leda till skador på växter och minska tillväxten av plankton i haven.”

Tim Ball menar i stället att hudcancern fortsätter att öka därför att vi lever längre. Han påtalar också det faktum att vår mani att undvika solexponering betyder att skrofler (en form av tbc), engelska sjukan och andra bensjukdomar blir allt vanligare. Barn och andra som pliktskyldigast smörjer in sig med solskyddskrämer får inte tillräckligt med UV-strålning för att vitamin D ska bildas och drabbas i högre utsträckning av de nämnda sjukdomarna.  

”De grundlösa påståendena i Montrealprotokollet anses fortfarande som dagsens sanning. Användningen av miljön som ett medel att nå totalitär kontroll har en lång historia.” 

Utkiken v. 19: Biomassa, isbjörnar, Erika Bjerström, David MacKay och lite till

Ska bli biomassa?

Härom dagen kom Skeppsgossen i samspråk med en tekniskt bevandrad person, som trots sina gedigna kunskaper hamnat ombord på Narrskeppet. Jag frågade honom inte varför han gått ombord utan lyssnade i stället på hans resonemang om klimatgalenskapen.

Han berättade bland annat för mig att EU inte rapporterar någon nedsmutsning av atmosfären när man eldar med ved. Detsamma gäller för fällning av träd som ska användas för produktion av biomassa. Grunden till detta är att hanteringen anses vara kolneutral, vilket i sig är ett tveksamt påstående.

I USA bygger man nu upp en omfattande pelletsindustri, vars produkter ska användas för att elda kraftverk. Den grundas på Europas alla subventioner som tillkommit för att möta klimatmålen. Under tiden avverkas enorma mängder skog i Nordamerika. Handeln med pellets skulle inte existera utan dessa subventioner; trots det kan pellets prismässigt inte konkurrera med vare sig kol eller gas.

Isbjörnarna har använts som någon sorts “kanariefåglar i gruvan” sedan början på 2000-talet, då det talades vitt och brett om minskande isar och problem för isbjörnarna att hitta föda. Nu slår en rad forskare fast att det inte finns några bevis för de dystra profetiorna. Tvärtom är det mycket som tyder på att stammen vuxit något sedan 1993. Då uppskattades antalet till 28 000; 2015 har antalet beräknats till 31 000 st.

Nyss hemkommen från några sköna timmar i majsolen slog Skeppsgossen på statstelevisionen. I rutan möttes han av Erika Bjerström som nu är STV:s klimatreporter (hon har ju arbetat för miljöpartiet vilket är en stor merit i sammanhanget).  Hon rapporterade från ett torrt Chile, där avocadoodlarna råkat ut för halverade skördar på grund av den globala uppvärmningen och – som en brasklapp – El Niño-effekten. För att riktigt understryka den globala uppvärmningens följder visades bilder av de snötäckta Anderna vars glaciärer krymper.

Statstelevisionen fortsätter med andra ord att varna oss för den globala uppvärmningen trots att det snart har gått 19 år utan påtagligt högre temperaturer i atmosfären. Varför kan inte Erika Bjerström berätta detta?
Redan 2012 kom en rapport om snöläget i södra Anderna i vilken ett antal forskare jämförde dagens situation med tidigare perioder i historien. De kom fram till att avsmältningen idag inte är onormalt stor. Varför förmedlade Erika Bjerström inte dessa fakta?

Svaret blir förstås att alla iakttagelser som inte stämmer med IPCC:s skräckscenario förtigs av Erika Bjerström och hennes kolleger. Den svenska statstelevisionen och andra mediabolag fortsätter oförtrutet att föra tittare och läsare bakom ljuset. 

De förenade arabemiraten satsar stort med palmöarna utanför Dubai och inomhusskidbacken i Mall of the Emirates. Mindre omskrivet är emiratens försök att styra vädret genom flygbombning av molnen med kaliumklorid, natriumklorid och magnesium för att öka nederbörden. Hur bra det lyckats har inte meddelats, men under förra året spenderades 588 000 dollar på projektet. Nu funderar man på skapa mer moln genom att bygga ett jätteberg i öknen! 400 000 dollar har redan avsatts för att närmare studera hur högt ett sådant berg bör vara och hur det ska vara utformat för bästa effekt.  

Professor David MacKay - som avled i april - var en sansad bedömare av möjligheterna att ersätta konventionell energi med förnybart. Enligt honom förbrukar varje engelsman dagligen i genomsnitt 125 kWh. Ungefär en tredjedel går till uppvärmning och mat, en tredjedel till elanvändning och en tredjedel till transporter. Det innebär att hela nationen behöver runt 300 GW och kanske 500 GW på vintern. Hur ska man kunna möta detta enorma elbehov? frågade sig MacKay.

Vårt moderna samhälle är helt beroende av en stabil tillgång till elektricitet och det kan aldrig den förnybara energin leverera. Att tro att batteripriserna kan falla så mycket att vind- och solenergi kan bli konkurrenskraftiga är en illusion. Dessutom kräver dessa båda energislag enorma landytor. Solenergi fungerar inte i Storbritannien eftersom effekten är 9 gånger lägre på vintern jämfört med sommartid.  

Varför satsar då Tyskland så hårt på sin “Energiewende”? I realiteten bygger tyskarna upp två infrastrukturer för sin energiproduktion – en förnybar och en backup baserad på fossila bränslen. Nyligen har man t.ex. uppfört 19 moderna koleldade kraftverk för att utjämna dipparna i leveranser av vind- och solkraft. Ska de därtill möta de grönas krav på utfasning av all kärnkraft måste det byggas ännu fler kolkraftverk.

Sluta låtsas, det blir inte bättre!

Den tyske konstnären René Schute är med sina enkla surrealistiska målningar kanske den som bäst speglar vår samtids dilemma. Hans tavla ”The Pretender” – mannen som låtsas – är en otäck påminnelse om vad som väntar den som vägrar se verkligheten och fortsätter att tro och hoppas.

De flesta är väl överens om att det gamla Europa håller på att läggas i ruiner på grund av invandringen från framför allt Mellanöstern och Nordafrika. Fortfarande klänger sig européerna fast vid upplysningstidens frihetsideal i en naiv tro att även kulturer med helt andra värderingar ska anamma dem. I länder där man 2016 hugger av händer på tjuvar kan ju våra ideal endast uppfattas som mjäkigt mossiga.

I spåren på den muslimska invandringen har följt en otäck antisemitism som vi inte sett motsvarigheten till sedan före 1930-talet. Den är till stor del grundad på Muhammeds läror och även på den ständiga konflikten mellan palestinier och israeler. Oavsett orsaken, är det en motbjudande form av antirasism.

Det finns de som menar att vi står inför ett tredje världskrig eller redan är uppe i det. Det är ett lågintensivt krig där Västerlandet ständigt utsätts för attacker i form av sprängattentat och självmordsbombare. Västerlandet står handfallet, för ett sådant här krig har aldrig utkämpats förut, det ligger alltför långt från våra traditionella föreställningar om vad ett krig är.

Skeppsgossen har aldrig trott på domedagsprofeter men den senaste utvecklingen har börjat rubba hans uppfattning. Bilderna från exempelvis Bryssel och Paris får honom att undra om det längre finns plats för turister och lugna kaféstunder någonstans i det nya Europa.

Det finns vänner här på nätet som uppmanar oss att bunkra upp inför det tredje världskriget. Med plastbackar fyllda med konserver och basförnödenheter och dunkar med vatten som man påstås kunna lagra i sex månader. Tidigare har jag smålett åt dem och kallat dem stollar. Men idag är jag inte lika säker på att de gör skäl för den benämningen.

Tecknen på ett kommande Harmageddon samlas ju i skyn, till och med i form av "chemtrails" som påstås förgifta oss. Människan har alltid varit mottaglig för domedagsprofetior (jämför klimatförändringarna) och hittills aldrig sett dem uppfyllas. Är det månne dags nu?

Men det är inte ett hot som kommer från rymden - såvida inte en asteroid finner för gott att utplåna hela planeten. Nej, det är ett hot som kommer från oss själva och från alla narrar som fortsätter att tro på en Högre Makt, en sketen gud som skapat en sketen värld befolkad av sketna människor. 

Tecken i skyn

<

Utkiken v. 18: Isfusk, Moder Sol och opåtlitlig vindkraft

De isfria somrarna i Arktis dröjer...

Inte nog med att havet höjer sig med några millimeter om året på grund av klimatförändringarna – nu säger en rapport från National Center for Atmospheric Research (NCAR) att syrehalten i havsvattnet minskar i en del områden, vilket kommer att märkas än tydligare mellan 2030 och 2040. Mindre syre i vattnet innebär att det marina livet långsamt kvävs till döds.

Havsvattnet tar upp syre dels från atmosfären och dels från fytoplankton som avger syre genom fotosyntes. Ju varmare ytvattnet är desto mindre syre kan upptas och desto sämre blir syresättningen av de djupa delarna. Detta är en naturlig process men nu tycks det som den påskyndas av klimatförändringarna i bland annat södra Indiska oceanen och delar av Atlanten.

Den dystra prognosen för sjöstjärnor, bläckfiskar och andra havslevande varelser baseras på datorberäkningar, eftersom det förekommer få riktiga provtagningar av syrehalten i haven. Så Skeppsgossen tar rapporten med en stor nypa salt.

En orsak till det är att det fortfarande rapporteras om grovt fusk med klimatdata av framför allt amerikanska myndigheter som dansar efter Obamas pipa. NSIDC – National Snow and Ice Data Center – publicerar officiell statistik om exempelvis isutbredningen i Arktis, en statistik som väl egentligen bara isbjörnar och sälar kan ha någon nytta av. Men naturligtvis älskas den av klimatnarrar som hävdar att det är vi människor som får polarisen att smälta.

I många år nu har de sagt att vi kan räkna med isfria somrar i Arktis. Al Gore nämnde årtalen 2007, 2008 och 2009 och senast 2013, fast vi nu kan se att isen växt till sig ända sedan 2009. För att rädda ansiktet har NSIDC för ett antal veckor sedan påstått att den över 5 år gamla isen i alla fall krympt betydligt.

Som bevis för det har man lagt ut en karta samtidigt som man raderat alla gamla publicerade kartor. På den nya kartan har 50 procent av havsisen som borde finnas där raderats. Som tur är har en och annan kritiker sparat de gamla kartorna och kan därför konstatera hur också officiella organ försöker manipulera fakta för att få dem att överensstämma med den politiska agendan.

Med andra ord måste man ta också sådana rapporter med en stor nypa salt.

Tim Ball, professor i klimatologi, hävdar att de globala temperaturerna fallit sedan millennieskiftet, vilket fått de inblandade att ersätta termen "global uppvärmning" med "klimatförändringar". Det har också aktivisterna tagit till sig och ägnar nu mer tid att varna för tornadon, torka, kalla perioder och värmeböljor. Även när det gäller sådana väderfenomen visar emellertid statistiken att det sällan varit så få sådana historiskt sett som under den påstådda globala uppvärmningen.

Marc Morano som bland annat producerat den i USA mycket omdiskuterade filmen “Climate Hustle” bekräftar att IPCC:s rapporter “justerats” för att passa den ideologiska och politiska kampanj som bedrivs. Den startade redan 1995 men självklart finns det inga dokument som styrker det.

Solen har sin gång brukar det heta liksom att även solen har sina fläckar. Men det har varit dåligt med fläckar under lång tid nu och det betyder att solen inte är så aktiv som förväntat. I mars observerades 54,9 solfläckar enligt officiell statistik, vilket innebär ca 2/3 av medelvärdet (82,5) för den här månaden i innevarande cykel. Närmar vi oss kanske ett s.k. Maunder minimum som föregår en istid?  

En annan fråga är om detta innebär att vi kan slippa “solstormar”? Vid universitetet i Aarhus har Christoffer Karoff och hans forskarlag undersökt saken och kommit fram till att det mycket väl kan inträffa soleruptioner ändå. Det finns belägg för att en enorm sådan inträffade år 775 och att den var mycket kraftigare än t.ex. supersolstormen ”Carrington-Event” 1859 som fick det slå gnistor om telegraftrådarna. Om en sådan storm träffar jorden idag kan den slå ut alla våra energi- och kommunikationssystem för lång tid framåt, säger forskarna.

Kan vi gardera oss, får vi kanske en förvarning? Jodå, om det plötsligt uppträder en jättestor solfläck vet vi att något är på gång. Men vi kan ändå  inte göra något åt saken. I jämförelse med solen är människan väldigt liten och ynklig.

Nu till det kära och outtömliga ämnet vindkraft. Rapporter från Tyskland visar att eftersom elnätet är överbelastat så måste alltfler vindkraftverk kopplas bort.Det har beräknats att detta kostar nätföretagen 100 miljoner euro. Men vind- och solenergiprofitörerna får ändå betalt för den ej producerade elströmmen.

Detalj över den konventionella produktionens fördelning på energislag. Notera hur dominerande brunkol är. Diagram Rolf Schuster

Det här diagrammet har vi lånat från sajten Klimatsans som varje månad publicerar analyser av den tyska energiomställningen och dess konsekvenser. Brunkol fortsätter att dominera produktionen trots all upphaussning av de förnybara energislagen.

Så här skriver Sture Åström, sekreterare i nätverket Klimatsans: ”Det är alltså orealistiskt att tro att Tyskland skulle gå med på att Vattenfall slår igen sin verksamhet med brunkol. Landet klarar sig inte utan den. Därför har ledarna för koalitionsregeringens partier den 1 juli 2015 kommit överens om att säkerställa kapacitet från brunkol genom att subventionera verksamheten, då den inte får leverera och på så sätt blir utan intäkter. Sol- och vindkraft har privilegiet att få leverera all sin produktion till garanterade priser. Detta innebär att den nyckfulla och därför minst värdefulla kraften parasiterar på den pålitliga och därför mest värdefulla kraften.”

“Irre Zustände”, galenskap, sa näringsminister Sigmar Gabriel.

Till slut kan Skeppsgossen berätta att två öar, Tasmanien och El Hierro i Kanarieöarna, har misslyckats kapitalt i sina försök att satsa på enbart ”grön” energi. Så nu har man återgått till dieselgeneratorer som är säkrare och ger billigare ström. Det meddelar Institute for Energy Research (IER) och kommenterar:

“En av de främsta anledningarna till att naturgas, olja och kol är världens mest använda energiresurser är att de är så otroligt pålitliga. Därför kan inte den opålitliga vindkraften konkurrera.”

Tasmanien får sedan ett århundrade tillbaka största delen av sin elproduktion tillgodosedd av idag 30 vattenkraftverk. Dessa kompletterades med tre vindkraftanläggningar som inte alls levt upp till förväntningarna. Kabeln mellan Australien och Tasmanien förstördes i december förra året, och läget förvärrades ytterligare av bristen på regn; idag finns bara ca 15 procent kvar av vattenreserverna. För att hålla industrin gående måste man därför köpa in 20 dieselgeneratorer för 44 miljoner dollar.

El Hierro hade ett större dieseldrivet kraftverk som ersattes med ett s.k. hybridvindkraftverk anslutet till en anläggning för vattenkraftsdriven ellagring. Systemet kopplades in 2015 men fungerade inte alls efter ritningarna. När det blåste som bäst levererade det strax över 50 procent av öns energibehov – under en vindstilla period i december genererade det bara 18,5 procent av elbehovet. Därför har man återgått till dieselkraften. Kostnaderna för anläggningen är så höga att det kommer att ta 84 år innan enbart kapitalkostnaderna är täckta.

En talesman för IER kommenterar: “Att gå över till 100% ‘förnybart’ är bra PR, men dåligt för de människor som drabbas av konsekvenserna i form av högre energikostnader och opålitlig strömförsörjning.”