Den globala placeboeffekten

Nu har vi här ombord på Narrskeppet begåvats med en ny klimatvetenskaplig term: ”Global Placebo Effect” (GPE). Den har myntats av ingen mindre än baronessan Sandip Verma i brittiska överhuset och den innebär att blotta tanken på en minskning av CO2-halten kan leda till att vi hejdar den globala uppvärmningen (även om vi inte kan notera någon minskning på våra mätinstrument).

En tvivlande kollega till den brittiska energiministern fick kunskap om detta vetenskapliga genombrott då han ställde en fråga om den nu pågående uppvärmningspausen som ju är inne på sitt nittonde år. Verma svarade: “Det må vara att uppvärmningen har stannat av, vilket naturligtvis är bra. Det kan mycket väl vara så att en del av de åtgärder vi vidtar idag är till hjälp i det fallet.”

Hon menar att det finns en möjlighet att vind- och solkraftverken som byggts efter 2005 gjort att vi kunnat hålla den globala medeltemperaturen konstant också tio år före det att de uppförts. Och än märkligare är det att inget av dessa projekt har minskat CO2-halten. En logisk slutsats blir alltså att blotta tanken på byggandet av vindkraftverk räcker för att hålla klimatet i schack.

Ett annat vetenskapligt faktum – om man får tro narrarna – är att ju dyrare placebo desto större verkan. Det framgår av den allra senaste IPCC-rapporten. I den sägs det att om vi satsar 2 miljarder dollar om dagen på förnybar energi i stället för en enda miljard så blir vädret bättre. Man kan nästan tro att det är Åsa Romson & Co som dragit denna slutsats men det är alltså ett FN-organ som gjort det…

Skeppsgossen överväger nu att börja lobba för att Åsa Romson seglar över Atlanten och söker jobb som generalsekreterare i FN.

En talesman för ökända University of East Anglia avslöjar att man från och med januari kommer att låta analysera de globala klimatmodellerna varje måndag. ”Det är ju inte alldeles omöjligt att också dessa påverkas av placeboeffekten”, säger hen. Tidskriften Nature har enligt samma källa visat stort intresse för rapporten.

Dr Roy Spencer ställer sig dock tveksam och menar att korrelationen kan vara den motsatta när det gäller klimatmodeller. ”Ju mer vi spenderar på modeller som förutspår en uppvärmning desto mindre uppvärmning tycks vi få”, säger Spencer i en kommentar.

Miljöpartiet har ännu inte lämnat någon officiell kommentar utan hänvisar till valresultatet och den utredning som Stefan Löfvén lovar att tillsätta.

Hur kan fladdermössen skyddas vid vindkraftverken?

Som Skeppsgossen rapporterat otaliga gånger dödas varje dygn massor av fladdermöss när de flyger i närheten av en grupp vindkraftverk, enligt vissa beräkningar så många som 100 000 per år. Nya undersökningar visar att de flesta av dem dödas under sensommar- och höstkvällar då det normalt inte blåser så mycket och propellrarna antingen står stilla eller roterar mycket sakta. Ett antal forskare i Indiana i USA bestämde sig för att försöka ta reda på vad som händer med hjälp av värmekameror som monterats på tre turbiner med varierad hastighet. Resultaten är minst sagt intressanta.

Experimentserien omfattade perioden augusti-september 2012. Enligt forskarna skedde observationerna vid 993 tillfällen. De flesta fladdermöss ändrade sin kurs när de närmade sig turbinerna och djuren flög oftast in mot dem från läsidan. Man noterade också att de flesta inflygningarna skedde under månljusa nätter med liten vind, medan snabbt roterande propellerblad skrämde bort djuren.

Fladdermöss lever länge och har låg reproduktion. Därför drabbas populationerna extra hårt av vindkraftverken. Observationer av döda djur under och i närheten av turbinerna har gjorts på flera kontinenter, och med utgångspunkt från dessa har det gjorts skrämmande uppskattningar – antalet döda fladdermöss kan röra sig om allt mellan 10 000-tals och 100 000-tals varje år. Det bör noteras att det finns mycket få rapporter om döda fladdermöss i anslutning till andra höga byggnader, exempelvis bropyloner och antennmaster.

Det tycks som om de flesta offren utgörs av trädlevande fladdermöss. Många av dessa företar långa flyttningar under vår och eftersommar/höst. I Nordamerika och Europa beräknas sådana flyttande arter svara för mer än en tredjedel av offren för vindkraftverkens propellrar.

Forskarna har sökt många förklaringar till varför vindkraftverken lockar fladdermöss. En förklaring kan vara att djuren faller offer för propellrarna när de flyger förbi masterna för att söka boplatser efter vårflyttningen. Det verkar också som om djuren misstar tornen för trädstammar och propellrarna för grenar där de kan gå till nattvila. När propellrarna står stilla bildas det också luftströmmar som liknar dem som förekommer kring höga träd. Medan de flyger runt för att närmare undersöka platsen kan det hända att vinden ökar och att fladdermössen överrumplas av de roterande bladen.

För att skydda fladdermössen kan man enligt forskarna göra som i Texas, där en anläggning försetts med röda blixtljus av samma typ som används på flygplan. Det har visat sig att antalet förolyckade fladdermöss minskat påtagligt tack vare varningsljusen.

Stillbilder av nattflygande fladdermöss (de gröna pilarna) togs med hjälp av värmekameror placerade 12 m från tornets bas. De röda cirklarna markerar fladdermöss som spårats av kamerorna. Bilderna visar olika situationer som en fladdermus som närmar sig ett snabbt roterande turbinblad (A), en lågtflygande fladdermus rakt ovanför kameran (B), en fladdermus som närmar sig en turbin vid molnigt väder (C) och en fladdermus som flyger i samma höjd som turbinhuset när propellerbladen roterar med full hastighet (D).

Läs hela artikeln på www.pnas.org

Tack och lov har problemet med vindkraftverk och fladdermöss på senare år uppmärksammats också i Sverige (och faktiskt i än högre grad än den fågeldöd som propellrarna orsakar). Enligt den ovan citerade forskningsrapporten uppskattar man att 600 000 fladdermöss mött döden vid vindfarmerna i USA bara under 2012. Ett färskt exempel på svenska skyddsåtgärder är det projekterade vindkraftverket vid Sörby i Skåne som länsstyrelsen stoppat. Området är rikt på fladdermöss, bland annat två rödlistade arter. I närliggande Tykarpsgrottan och andra grottor kring Ignaberga finns Bechsteins fladdermus, en av de mest sällsynta arterna i landet. Ännu har inget beslut tagits, och det ska bli spännande att se om naturskyddet äntligen sätter stopp för ännu ett vansinnigt projekt.

Vinden är inte gratis!

Det har kommit en hel del intressanta kommentarer till vindkraften på sistone. Motståndet fortsätter att växa i takt med att alltfler människor inser vilket slöseri med pengar snurrorna egentligen är. Det gäller inte minst i Storbritannien. Men även i USA reagerar alltfler mot det enorma slöseriet med skattebetalarnas pengar som varje vindkraftsetablering innebär.

Redan 2012 presenterade ekonomiprofessorn Gordon Hughes vid universitetet i Edinburgh en undersökning om den s.k. kapacitets- eller belastningfaktorn för vindkraftanläggningar i både Storbritannien och Danmark. Med hjälp av statistiska beräkningar visar han hur kapacitetsfaktorn sjunker från t.ex. 24 procent år 1 till 15 procent när vindkraftverket nått 10 års ålder och till 11 procent vid åldern 15 år. Dessa siffror gäller för brittiska vindkraftverk, medan de undersökta danska anläggningarna “åldras” lite långsammare – från en topp på 22 procent till 18 procent när de är 15 år gamla. Havsbaserade vindkraftverk i Danmark har 39 procent kapacitetsfaktor när de satts upp men denna sjunker till endast 15 procent när de är 10 år gamla.

Vad betyder då uttrycket ”kapacitetsfaktor”? En enkel förklaring har jag hittat på nätet: MW = 1 miljon watt elektrisk produktion x 24 tim x 365 dagar = 8,760 megawattimmar per år. Om ett 1 MW-verk i verkligheten genererar 1,752 MW-h under ett år på grund av variationer i vindhastigheter och andra omständigheter är kapacitetsfaktorn 1,752 dividerat med 8,760 = 0,20 = 20 procent.

Gordon Hughes beräkningar har stor betydelse för dem som planerar nya vindkraftparker. Sjunkande kapacitet över åren bör ju tas med i beräkningarna, vilket i sin tur innebär att varje satsning på vindkraft blir betydligt kostsammare än vad politiker och andra beslutsfattare inbillar sig när de studerar tillverkarnas glädjekalkyler.

I USA har man räknat ut vad ett gaskraftverk kostar under sina första 10 år jämfört med kostnaden för en vindkraftpark. Vindkraftparken är en investering på 2,6 miljarder dollar i det aktuella fallet medan gaskraftverket kostar 450 miljoner. Kostnaden per MW kan enligt ovan beräknas till 235 dollar för vindkraften och till 2,96 dollar för naturgasverket. Att ”vinden är gratis” är med andra ord rent nonsens om man ser till den totala produktionskostnaden av elströmmen. Så det är inte att undra på att vindkraften efter alla decennier fortfarande är beroende av subventioner för att gå runt…

Läs hela utredningen på www.ref.org

I USA har vindkraften också börjat diskuteras allt flitigare. I exempelvis Oklahoma har det skett en enorm utbyggnad, från 113 vindkraftverk i tre anläggningar för tio år sedan till 1 700 vindsnurror i 30 projekt. I starten utlovades en ljus framtid, skattelättnader och allt möjligt annat (precis som i Sverige), men nu drar politikerna öronen åt sig när de inser vad subventionerna verkligen kostar och hur slättlandskapet förstörts av alla propellrar. Uppskattningsvis handlar skattesubventionerna nu om mer än 40 miljoner dollar. Samtidigt måste staten spara in på investeringar i skolor, vägunderhåll etc. (precis som i Sverige).

I Kansas och Texas menar också de som förespråkat satsningarna på vindkraft att det nu är hög tid att avskaffa eller åtminstone drar ned på subventionerna. Det är dags för vindkraften att stå på egna ben, heter det allt oftare. Samtidigt är motståndarna irriterade över att vindkraften inte levererar när behovet av el är som störst, alltså under sommarmånaderna då luftkonditioneringsanläggningarna går på högvarv. Skeppsgossen undrar varför man inte tänkte på den saken innan man gav exploatörerna fria händer. Sent vaknar syndaren, brukar det heta (och i Sverige tycks sömnen vara enastående god, närmast att jämföra med koma).

Välkommen till miljöpartiets Sverige!

Välkommen till miljöpartiets Sverige!

Härom kvällen tog SVT:s debattprogram upp den misslyckade ubåtsjakten i Stockholms skärgård. Bland deltagarna märktes en "försvarspolitisk talesman" för miljöpartiet vid namn Valter Mutt. För den som inte vet vem han är kan Skeppsgossen berätta att han för ett par år sen kom med det lysande förslaget att flytta statyerna av Gustav II Adolf och Karl XII i Stockholm till "mer undanskymda platser". I debattprogrammet propagerade denne begåvade "omvärldsanalytiker" (det kallas han officiellt) för att Sverige borde satsa mer på förnybar energi än på försvaret. Han refererade också till Pentagon som påstått att klimatförändringarna är det största hot mänskligheten stått inför.

Det fick Skeppsgossen att lite närmare ta reda på vad det finns för stöd för detta påstående. Det visade sig gå tillbaka till en klimatstudie som Pentagon beställde för över tio år sen och som innehöll en mängd skrämmande framtidsscenarier. Så skulle exempelvis staden Haag i Nederländerna vara obeboelig på grund av stigande världshav, det mesta av polarisen skulle vara borta på somrarna och den globala temperaturen skulle öka med en halv grad Fahrenheit om året. Idag sitter vi med facit i hand som det brukar heta, och ingen av förutsägelserna har besannats.  

Det hindrar förstås inte att personer som Valter Mutt, Gustav Fridolin m.fl. fortsätter att referera till den här bisarra rapporten, som enligt många sakkunniga fick det amerikanska försvaret att börja intressera sig mer för biobränslen än för vapen och försvarsberedskap. Och inte blev det bättre när Obama kallade klimatförändringarna "ett massförstörelsevapen", vilket tacksamt noterats också av Valter Mutt & Co.

Bland de skräckvisioner som Pentagonrapporten innehöll noteras särskilt att vi skulle drabbas av värre stormar och fler tyfoner år 2005. Numera erkänner också narrarna inom IPCC att den sortens väderaktiviteter inte alls har ökat. Och i tornadobältet i Amerika har det inte varit så lugnt och stilla på 50 år som det är idag. Det har likaså gått nästan 11 år sedan den senaste stora orkanen drabbade USA. Temperaturhöjningen har som bekant också uteblivit i 18 år nu och  kuststaden Haag - som skulle ligga under vatten år 2007 - ligger fortfarande på torra land. Inte heller polarisarna har visat några tecken på att smälta mer än normalt, snarare tvärtom. 

I en intervju med en av författarna till rapporten erkänner denne nu att man nog överdrivit lite. "Avsikten med rapporten var inte att exakt förutsäga vad som skulle inträffa och när det skulle ske, utan snarare att få människor att vakna inför en kommande katastrof och rusta sig för den." Det är förmodligen ett uttalande som Valter Mutt ansett vara oviktigt eftersom det inte stämmer med hans "omvärldsanalytiska" bild. 

I rättvisans namn bör det dock tilläggas att inte heller narrarna i Pentagon givit upp tron på sina egna profetior. I senare rapporter påstår de fortfarande att "när växthusgaserna ökar så höjs havsnivåerna och den globala medeltemperaturen och vi får alltfler allvarliga väderhändelser". Just det, blixtkaos, värmebölja och översvämningar som Sverige upplevt i sommar (enligt meteorologerna på SMHI) bekräftar bilden av att inte bara vårt land utan hela jorden håller på att gå åt helvete.

Men fortfarande finns det tid att rädda den genom nya internationella konferenser och nya klimatskatter, fattas bara annat. Och det ser hoppfullt ut för Sveriges del också om vi bara satsar på solceller och vindkraft i stället för på vapenexport. Så här skrev Valter Mutt och Yvonne Ruwaida för något år sedan i Aftonbladet:

”I Tyskland arbetar i dag 380 000 personer med vindkraft och solenergi och andra former av förnybar energi. Tre fjärdedelar av dessa jobb beräknas vara en direkt följd av den lagstiftning om garantipris för förnybar energi som den tidigare rödgröna regeringen införde vid sekelskiftet. Allra snabbast har antalet arbetstillfällen inom solenergisektorn vuxit, där numera något fler arbetar än inom vindkraften, och där 60 procent av produktionen går på export. Antalet soltimmar på årsbasis skiljer sig inte dramatiskt mellan Tyskland och Sverige, men det gör däremot det politiska stödet för solenergiutbyggnad. Resultatet har blivit att världsledande svensk solcellsforskning nu kommersialiseras av tyska företag.”

De båda avslutar med en suck: ”Tänk om förnybar energi hade fått samma politiska stöd som vapenindustrin…”

Ja, tänk vad fint det skulle vara att kunna visa upp ett underland fullt med vindsnurror och solceller för en potentiell angripare. Inte en kula hade behövt avlossas, inte ett Jas-plan hade behövt lyfta, och Fridolin, Romson, Kaplan och Mutt kunde bjuda hela invasionsstyrkan på ett mumsigt teparty värdigt den galne hattmakaren.   

Lego backar för Greenpeace

Greenpeace borde skämmas över alla sina lögnaktiga påståenden

”Höga halter eller låga halter av koldioxid i atmosfären gör ingen skillnad för den kommande mini-istiden. Missväxt, hungersnöd och CO2 och vädret och jordens klimat har ingenting gemensamt.”

Det säger dr Klaus L.E. Kaiser på sin blogg www.convenientmyths.com med anledning av Greenpeaces angrepp på Lego-bitarna. Orsaken är att Greenpeace irriterat sig på att vissa Lego är märkta med oljebolaget Shells logo. Hade det stått Greenpeace på plastbitarna hade det förstås varit en annan sak… Enligt tidningen The Guardian har Lego backat för kritiken och kommer i framtiden inte att sälja sina leksaker på Shells bensinstationer.

Bakgrunden till hela uppståndelsen är förstås Arktis, ”det område runt Nordpolen som enligt Greenpeace och Al Gore skulle ha försvunnit för tjugo år sedan på grund av den globala uppvärmningen” skriver Klaus Kaiser. Och fortsätter: ”Det enda problemet är att isen i Arktis inte har för avsikt att försvinna och inte heller isbjörnarna och valrossarna. Efter 18 års uppvärmningspaus tycks det som om jorden gått in i en global avkylningscykel i stället. Tyvärr tycks inte Greenpeaceniks förstå det eller också vill de inte erkänna det. För dem gäller bara den globala uppvärmningen, en enkelriktad väg härifrån till evigheten.”

Klaus Kaiser är medveten om att kallare vintrar och minskad solfläcksaktivitet inte nödvändigtvis betyder att en ny istid är i antågande. Men solfläckarnas betydelse har varit känd i över 2000 år, även om det var först i samband med ”den lilla istiden” i Europa mellan 1650 och 1725 som man noterade att antalet solfläckar var långt färre än normalt och att detta faktum kunde ha ett samband med de kortare odlingssäsongerna och hungersnöden som blev en följd av dessa.        

”Under den här kalla perioden eller den värmeperiod som föregick den skedde inga större förändringar i CO2-halten i jordens atmosfär. Enbart detta faktum borde få de som tror på CO2-katastrofen (som Greenpeace, Sierra Club och en många andra organisationer) att tänka efter… Men självständigt tänkande tycks inte ingå i deras repertoar. I stället tuggar de om samma lögner om krympande polarisar, drunknande isbjörnar och svältande valrossar.”

Klaus Kaiser gör också en åtminstone för Skeppsgossen ny jämförelse med planeten Mars. Atmosfären där består av 95 procent CO2 jämfört med 0,04 procent på jorden. Det borde med andra ord vara kokhett där borta men det är det inte. Under dagtid när solen värmer upp ena halvan av Mars är temperaturen ungefär densamma som på jorden – men på ”nattsidan” är det -100 grader kallt! 

Kan högt blodtryck ge dig ett längre liv?

Att ha högt blodtryck anses vara en hälsofara och därtill en vanlig sådan. Mer än var fjärde vuxen svensk har nämligen högt blodtryck – och då kan man kanske ifrågasätta hur farligt det är att inte leva upp till socialstyrelsens normer i det här avseendet. Enligt dessa normer är ett utmärkt friskt blodtryck är max. 120/80. ”Det brukar unga, friska och smala personer ha”, heter det. Mellan 120-140 i övertryck och 80-90 i undertryck räknas som ett förstadium till högt blodtryck. 

Ny forskning visar dock att lågt blodtryck inte alltid är så positivt som din husläkare vill få dig att tro. För en del personer med t.ex. kroniska njursjukdomar kan ett systoliskt blodtryck runt 140 faktiskt vara att föredra. Det visar en färsk sammanställning av data från 77 765 amerikanska krigsveteraner.

I studien jämfördes patienter som fått behandling med blodtryckssänkande medicin med obehandlade patienter. De behandlade patienterna hade ett systoliskt blodtryck på under 120 medan den andra gruppen låg på 120 till 139. Efter sex år gjordes en uppföljning som visade att patienterna med de låga värdena hade en betydligt högre dödlighet än de obehandlade: i siffror 80,9 avlidna per 1000 patienter jämfört med 41,8/1000 i grupp 2. Medicinering mot högt blodtryck innebär med andra ord en nästan dubbelt så hög dödlighet i kronisk njursjukdom.

Det kan naturligtvis invändas att undersökningen bara gäller personer med kronisk njursjukdom. I väntan på en motsvarande studie av andra grupper med t.ex. hjärt-kärlproblem borde läkarna kanske ändå vara lite försiktiga vid förskrivningen av blodtryckssänkande preparat, tycker Skeppsgossen. Tänk om en fjärdedel av svenskarna tack vare sitt förhöjda blodtryck kan se fram emot ett litet längre liv än de två tredjedelar som ligger under socialstyrelsens gränsvärden eller behandlas för högt blodtryck?

En jämförelse med den fullkomligt bisarra jakten på låga kolesterolvärden – som Skeppsgossen diskuterat vid flera tillfällen här på Narrskeppet – ligger faktiskt rätt nära. Så upp till bevis för att högt blodtryck verkligen är en hälsofara!

Mer om det tyska energifiaskot

Drömmen om den förnybara energin i Tyskland (vars solcellsindustri snart är bankrutt)

Tyskland satsade på förnybar energi i större skala än något annat land på grund av “de grönas” politiska  inflytande – och nu kan vi se vad som händer när miljöpartiets galenpannor får vara med och bestämma. Subventionerna har varit enorma, effekterna på elmarknaden kaotiska och utsläppen av växthusgaser bara ökar.

“Energifattigdomen” breder ut sig i Tyskland precis som i England och det är många tyskar som kommer att frysa i vinter. Närmare bestämt ca 800 000 tyska hushåll har fått strömmen avstängd därför att de inte har råd med de skenande elpriserna. I stället går de som kan ut i skogen och hugger ved för att på det sättet försäkra sig om ett drägligt inomhusklimat. 

På samma sätt som i andra länder yrade de gröna om att satsningarna på förnybar energi skulle skapa en ny ekonomi med miljoner nya arbetstillfällen. Visst blev det en del jobb, framför allt inom solcellsindustrin – men de subventionerades också av skattebetalarna! I Tyskland betalas dessa subventioner med skyhöga energipriser, vilket naturligtvis drabbar tillverkningsindustrins konkurrenskraft. Resultatet blir att den energikrävande industrin söker sig till länder med vettiga elpriser, vilket i sin tur innebär ökande arbetslöshet.

I maj i år berättade ansedda tidningen Die Welt att minskande subventioner till vind- och solkraft redan har lett till att sju av tio jobb inom den gröna industrin försvunnit eller kommer att försvinna. Före sommaren sysselsatte den förnybara energisektorn i Tyskland runt 370 000 personer – det motsvarar endast 0,86 procent av en arbetsstyrka på totalt 42 miljoner. Hur ofta får vi inte höra att framtiden ligger i gröna jobb?

En gång påstod de grönas miljöminister Jurgen Trittin att de tyska skattebetalarna bara skulle få betala en skopa glass extra för energiomställningen. Det var 2004 när ”Energiewende” genomfördes. Den nuvarande miljöministern Peter Altmaier sade förra hösten att skattebetalarnas bidrag nu utgör priset för en hel glassmeny.

Tyvärr finns det stor risk att den nya svenska regeringen luras till en motsvarande ”Energiwende” av sitt gröna bihang. Ännu så länge ligger våra elpriser på en sansad nivå – men ju fler kärnkraftverk som stängs och ju fler vindkraftverk som byggs, desto dyrare kommer också din och min elström att bli. 

Dystopier och tiggarmuggar

Människan har alltid gillat dystopier och för en tid sen levererade ett gäng brittiska klimatnarrar som samlats under namnet ”Forum for the Future” följande framtidsvision.

Klimatförändringarna kommer att tvinga fram en ström av flyktingar från Australien till Antarktis redan 2030. Och ett par decennier senare får vi räkna med att en miljard människor är på flykt undan hetta och missväxt. Hela Australiens inland blir obeboeligt – och eventuella framtida olympiader får avhållas i cyberspace med publiken naglad framför teveapparaterna (så bra då, säger Skeppsgossen som alltid tyckt att olympiader bara är ett stort slöseri med skattemedel).

Men dystopin innehåller också vissa positiva inslag. Alla människor i världen har omskolats till miljöpartister och t.ex. byggt avsaltningsanläggningar drivna av solenergi som kommer att få Sahara att grönska (och kamelerna att äta sig feta). Men det är ju alltid roligare med ett skräckscenario som att världshandeln kommer att bryta ihop när oljepriserna når över 400 dollar fatet. Spara energi måste vi förstås också göra. En framtida åtgärd kan vara att varje hushåll får en viss mängd energi sig tilldelat – överskrider man tilldelningen stängs strömmen helt enkelt av. Inte så kul kanske när man just ska börja soppkoket… Så det får väl bli kallskurna kålrötter till middag i stället. 

En glad klimatnarr 

Övernarren för detta forum lystrar till det passande namnet Peter Madden. “Vi har fortfarande chansen att ändra framtiden”, säger han (i likhet med alla andra domedagsprofeter). ”Bilar förekommer inte längre, i stället cyklar man och den amerikanska östkusten skyddas av en vall i ekobetong som genererar vågkraft.”

Han fortsätter: “Framtidens historiker kommer kanske att beteckna den tid vi lever i som ‘klimatförändringarnas år’. Beroende på vilken väg vi väljer kommer de antingen att se på oss som hjältar eller också att se på oss med avsmak – som vi nu ser tillbaka på dem som en gång tillät slaveriet.”

Några som applåderar mr Madden’s ogrundade skräckvision är ledarna för de påstått sjunkande örikena i Mikronesien. Premiärminister Enele Sopoaga på Tuvalu underströk vid klimatmötet i New York härförleden situationens allvar och betecknade klimatförändringarna som ett massförstörelsevapen. För den som inte har Stilla havets geografi på sina fem fingrar kan Skeppsgossen upplysa om att Tuvalu består av nio korallöar med en befolkning på 11 000 människor. Därtill finns det ett flertal andra lågt liggande öriken som enligt de styrande också hotas av stigande hav och som av den orsaken vill ha en massa sköna miljoner dollar av världssamfundet.

Vid en närmare granskning visar det sig att allt är rena lögnerna. De här ”stackars” nationerna inte har förlorat areal utan tvärtom växt till under de senaste 20 till 60 åren genom avlagring av korall och sediment, en del av dem med så mycket som 20-30 procent. Det kan man fastslå efter studier av gamla flygfoton och satellitbilder.

Också små öar kan rymma stora skojare. De är som tiggarna som sitter snart sagt överallt i vårt land och skramlar med sina pappersmuggar. Så länge det finns människor som går på deras lögner kommer de att fortsätta skramla. Antingen de heter Singoalla eller Enele Sopoaga.  

 

Skramlar med tiggarmuggen

Trädplantering räddar inte klimatet!

Bidrar tajgan till den globala uppvärmningen?

Avskogningen på jorden svarar för ungefär 20 procent av de globala koldioxidutsläppen. Mot den bakgrunden verkar det logiskt att nyplantering av träd och program som begränsar avverkningen kan hjälpa till att minska CO2-utsläppen i atmosfären. Men det stämmer inte, säger en professor i atmosfärisk kemi vid Yale som heter Nadine Unger. 

I själva verket är utbytet av kol, energi och vatten mellan land och atmosfär mycket mer komplext än så, säger hon. En kraftig ökning av skogsutbredningen skulle faktiskt till och med kunna förstärka den globala uppvärmningen (om man nu tror på den teorin – Skeppsgossens anm.). Enkelt kan detta förklaras med att de mörka skogsområdena tar upp mer av den infallande solstrålningen och därmed höjer temperaturen på jorden.

Men det gäller inte för hela jorden. Att plantera träd i tropiska länder kan betyda att temperaturen sjunker i dessa områden medan resultatet kan bli det motsatta i de kallare regionerna.

“Mänskligheten har omvandlat ungefär 50 procent av jordens yta till produktiv mark för jord- och skogsbruk. Tyvärr råder det ingen vetenskaplig enighet om detta förhållande har lett till en global höjning eller sänkning av medeltemperaturen. Eftersom vi inte vet det, kan vi inte heller påstå att en omfattande nyplantering av skog verkligen skulle vara till nytta för klimatet.”

Nadine Unger tar också upp vad hon kallar “ett värre problem”, nämligen de lättflyktiga gaser som alla träd avger och som inte bara bidrar till luftföroreningarna utan också kan vara direkt hälsofarliga. Utsläppen sker för att skydda träden mot miljöstress som hetta och insektsangrepp. När de avgivna ämnena blandas med avgaser från bilar och industri skapas en ännu farligare cocktail av luftburna kemikalier, skriver hon och refererar till ett omdiskuterat uttalande av Ronald Reagan 1981: ”Träd orsakar större luftföroreningar än bilar”. Det lät vansinnigt men var inte alldeles fel, menar professor Unger.

Träden tar upp kolföreningar, men både träden och marken ”andas” också och avger koldioxid. Och när träd dör eller brinner upp upptas alla kolföreningar i atmosfären. ”Det är också en myt att fotosyntesen kontrollerar mängden syre i atmosfären”, säger hon. ”Även om all fotosyntes på jorden upphörde, skulle syreinnehållet i atmosfären ändras med mindre än 1 procent.”

Ett exempel på hur ett stort skogsområde fungerar är förstås Amazonas. Regnskogen där brukar ofta betecknas som jordens lunga. Faktum är emellertid att nästan allt syre som skogen producerar under en dag stannar kvar och tas upp igen av skogen under natten. Med andra ord är Amazonas regnskog ett slutet system som förbrukar allt sitt eget syre och all sin koldioxid.  

”Visst är det gynnsamt för den biologiska mångfalden att vi planterar skog och begränsar avskogningen”, skriver Nadine Unger till sist. ”Men att skogsvård på något sätt också skulle kunna bromsa eller vända den globala uppvärmningen stämmer inte alls… Därför är det ytterst tveksamt ur klimatsynpunkt att som t.ex. FN avsätta stora pengar för trädplantering runtom i världen.”

Vindkraftverken är inga sedelpressar, säger tysk expert

Många hoppades kunna bli stormrika (ursäkta vitsen) på vindkraften, inte bara här i landet utan också på många andra håll i världen. Nu har tv-bolaget SWR i det gröna mönsterlandet Tyskland gjort en dokumentär  som bland annat innehåller intervjuer med experter och besvikna investerare. År 2006 räknade de mest optimistiska med en avkastning på mellan 400 och 800 procent, men i stället har de fått vidkännas stora förluster – idag går minst 2/3 av alla vindkraftsprojekt med förlust!

De kritiska rösterna i filmen är många. Efter den politiskt framtvingade övergången till grön energi (Energiewende) vädrade investerarna morgonluft, men i verkligheten uteblev en stor del av vinsterna på grund av oväntat många driftsavbrott och höga underhålls- och försäkringskostnader. I filmen erkänner en talesperson för den tyska vindkraftföreningen att orsakerna var allt från för lite vind till för mycket vind och usel planering.   

En delstat som drabbats särskilt hårt är Rheinland-Pfalz. Där blåser det alldeles för lite. För att ett vindkraftverk ska vara lönsamt måste det gå med full kapacitet under minst 1700 timmar per år. Verken i den aktuella delstaten nådde upp till knappa 1400 timmar per år i genomsnitt. De 20 vindkraftverk som byggdes utanför Mainz mellan 2005 och 2010 har hittills gått med förlust. Ungefär likadan är situationen i staden Trier, där man planerade för genomsnittliga vindförhållanden i trakten bara för att finna att vindarna varit alldeles för svaga under de första åren för betala kostnaderna för snurrorna. Enligt reportern nådde man i vissa anläggningar bara upp till 80 procent av den förväntade vinden, vilket inneburit att skattebetalarna fått stå för förlusterna.

Energiexperten professor Uwe Leprich konstaterar att vindsnurror inte är några sedelpressar och att de senaste åren utmärkts av svaga vindförhållanden. Enligt honom har vind-index (som baseras på data från tidigare perioder) justerats ned tre gånger. För att undvika sådana bakslag i framtiden har ett nytt regelverk skapats som bland annat kräver extra stor noggrannhet vid valet av platser för nya vindkraftanläggningar.

Nyligen har tyska staten skurit ner på subventionerna till den förnybara energin, minskningar som drabbat många företag i branschen hårt. Ett exempel är ett bolag som heter Juwi, som under åtskilliga år tjänat stora pengar på vind- och solkraft. Så sent som 2012 passerade försäljningen 1 miljard euro. Men två år senare har samma företag tvingats permittera var tredje anställd eller 400 personer. I vanlig ordning skyller Juwis vd på regeringen!

Det är inte bara i Tyskland som vindsnurrorna står stilla. Enligt Daily Telegraph har de brittiska vindkraftverkens produktion minskat med en femtedel under årets andra kvartal trots att det byggts hundratals nya snurror. Orsak: det blåser för lite! Officiella siffror visas på en produktionsnedgång med 22 procent i anläggningar till havs jämfört med samma period föregående år och med 17 procent för landbaserade kraftverk. Ändå har runt 900 nya vindkraftverk installerats under 2013.

Sverige då? Så sent som i augusti i år skrev Jonny Fagerström och Marian Radetzki på nätsajten Second Opinion:

”Vindindustrin har nu kollapsat etiskt och ekonomiskt efter att under en lång följd av år ha lovat guld och gröna skogar till privatpersoner, offentlig sektor och småföretag. Winwind har gått i konkurs, Triventus, som 2010 betecknades som ett av årets ”gasellföretag”, befinner sig under rekonstruktion, trots att statliga Industrifonden bidragit med närmare 100 miljoner kronor. Nästan alla övriga vindkraftsbolag går också med stora förluster. Nu senast Arise Windpowers halvårsbokslut som redovisar en förlust på 16 miljoner. Och allt detta trots subventioner som för 2013 kan uppskattas till cirka 2 miljarder kr.

Även skattebetalarna i svenska kommuner som satsat på vindkraft, har drabbats hårt. Värst har det gått i Karlstad och Hammarö kommuner. Karlstad Energi belastades 2012 med 48 miljoner i vindkraftsfiaskot ’Vindpark Vänern’, ett äventyr som invigdes 2010, och som bara under 2013 kostat kommunernas skattebetalare 120 miljoner kronor pga flera havererade verk. Även vindkraftsbolaget Samkraft AB är på obestånd och behöver akut få in nära 100 miljoner kronor, vilket slagit hårt mot ett flertal kommuner, till exempel Gävle, Sandviken, Söderhamn, Eskilstuna, Bollnäs, Ljusdal och Nordanstig.”

I själva verket handlar vindkraftsgalenskapen om en av historiens största industriella felsatsningar, grundad på klimatlögner och falska löften från tillverkarnas sida. Nu börjar tyska media, myndigheter och den förnybara energins förespråkare inse sanningen och gör sitt bästa för att skylla på varann. Man kunde förstås hopps att andra länder tog varning av den tyska floppen, men den vansinniga utbyggnaden av grön energi fortsätter ändå på många håll. Och med miljöpartiet i regeringsställning här i landet lär vi få se ännu fler exempel på det gröna vansinnet!

   

http://notrickszone.com/2014/09/20/germanys-debacle-23-of-wind-projects-running-badly-to-very-badly-case-of-the-missing-wind/

https://www.youtube.com/watch?v=6DQFToMfpLk

http://www.thegwpf.com/power-from-wind-turbines-slumps-due-to-lack-of-wind/

http://www.second-opinion.se/energi/view/2868