Featured Post

Patrick Moore: Fakta om CO2

Härom dagen hittade Skeppsgossen följande text av Patrick Moore , den kanadensiske miljöforskaren som var med om att grunda Greenpeace...

tisdag 29 oktober 2013

Solskojarna




Trots att många menar att klimatdebatten är mer eller mindre död, går det fortfarande att tjäna grova pengar på klimatalarmismen, åtminstone i USA. Al Gore och hans kumpaner fortsätter att skära guld på skattebetalarnas bekostnad, vilket med stor sannolikhet förklarar deras ständiga förnekande av fakta. En av narrarna i Gores följe är Elon Musk, en skojare som efter misslyckandet med elbilen Tesla nu gett sig in på solcellsmarknaden.

Hans företag i den sektorn heter SolarCity, och det har precis som Tesla aldrig gett en dollar i vinst. Ändå har SolarCitys aktier gått upp med 600 procent sedan årsskiftet. Orsaken är att mytomanen Tesla förklarat att företagets omsättning ska öka med upp till 90 procent under 2014. Att det idag har skulder på 61 miljoner dollar tycks inte spela någon roll. Företaget backas precis som Tesla upp av den amerikanska regeringen och då känner sig investerarna trygga.

SolarCity lever på – eller hoppas kunna leva på – att sälja in solceller till egnahemsägare och skolor i Kalifornien. Det är en på många sätt lysande affärsidé eftersom firman kan tillgodogöra sig den 30 procentiga statliga skattekredit som kunderna är berättigade till då de sätter upp solceller på sina hustak. Som tack får kunderna solcellspanelerna gratis installerade och ”leasar” dem sedan av SolarCity.

Men – och nu borde taskspeleriet vara uppenbart för varje tänkande människa – i gengäld skriver husägaren på ett avtal i vilket han avsäger sig all rätt till alla statliga skattelättnader och rabatter nu och för all framtid. Dessa pengar tillfaller i stället ett antal investmentbolag. Ett av dem heter Generation Investment Management LLP och bakom det döljer sig ingen mindre än självaste Al Gore!

Därtill kommer en massa delstatliga och lokala bidrag som SolarCity kan sno åt sig. Kalifornien ger över 3,3 miljarder dollar i rabatter för solcellsinstallationer fram till 2016 medan husägarna kompenseras med lite billigare el (5 – 10 procent av den totala installationskostnaden). Kaliforniens skoldistrikt har fått 400 miljoner dollar i år för bland annat solcellspaneler. Självklart är SolarCity med i anbudsgivningen och har redan skrivit åtskilliga kontrakt med skoldistrikten.  

I Kalifornien kan den som har solceller på taket precis som i Sverige sälja tillbaka överskott till det allmänna nätet för en hygglig slant eller 16 cent per kilowatt. Kraftbolagen är enligt lag tvingade att köpa elströmmen trots att priset är ungefär det dubbla mot vad de betalar för annan el. Samtidigt lobbar SolarCity energiskt och effektivt mot aktörer som baserar sin verksamhet på olja och naturgas. När ett kommunägt elbolag i Arizona nyligen krävde att solcellsägarna skulle betala nätavgifter för den el de skickar ut och får betalt för, då tog det hus i helsike bland solenergiskojarna och bolaget beskylldes för att vilja införa en ”solskatt”.

Skeppsgossen gissar att vi får en liknande utveckling i Sverige om de gröna fortsätter att lura i svenska folket att solceller hör framtiden till. Så fort det handlar om statliga subventioner finns det alltid narrar som ser chansen att göra sig en hacka – se bara på Bert Karlsson och hans gelikar som idag tjänar grova pengar på flyktingförläggningar. Att solen inte lyser i vårt land tillräckligt mycket för att generera någon elström av betydelse spelar lika liten roll som att de asylsökande som inkvarteras i förläggningarna i stor utsträckning inte är i behov av asyl. Huvudsaken är att profitörernas plånböcker sväller på skattebetalarnas bekostnad.

Nej mina vänner, än är hotet från koldioxiden högst levande för alla som tror på våra statskontrollerade media och virrpannorna inom miljörörelsen. De är lika svåra att övertyga om att jorden håller på att bli svalare som det är att få en muslim eller jude att äta en skinkmacka.  


måndag 28 oktober 2013

Tacka koldioxiden för att du lever!






Miljoner människor kan tacka de ökade koldioxidhalterna i atmosfären för att de lever”. Det säger alltid kontroversiella men välinformerade Joanne Nova på sin blogg http://joannenova.com.au 

Förklaringen till påståendet är att utsläppen av växthusgaser i hög grad bidragit till större skördar världen över. Enligt en rapport har detta i pengar uttryckt betytt en ökning med 3,5 triljoner dollar under perioden 1961 – 2011. Idag kan tillskottet av CO2 värderas till 160 miljarder dollar årligen. “Och då talar vi bara om förbättrade skörderesultat”, skriver Joanne. “Vi bör också räkna med hälsovinster som minskad dödlighet eftersom varmare vintrar minskar dödligheten i högre grad än vad varmare somrar gör… Ur ett ekonomiskt perspektiv är det relevant att ställa frågan: ’Har vi råd att alls begränsa CO2-utsläppen?’”

Till de sorgligaste kvinnorna i klimatdebatten hör FN:s Christiana Figueres. I en BBC-intervju nyligen blev hon alldeles tårögd när hon tänkte på vilka följder klimatförändringarna skulle få för kommande generationer. ”Det är så orättvist och omoraliskt mot dem som kommer efter oss, vi dömer dem till döden redan innan de blivit födda. Vi har ett val, det är det väsentliga, vi har möjligheter att förändra framtiden för våra barn.”

Alltid lika slagkraftig och underhållande är däremot Lord Christopher Monckton. Här ett klipp ur en radiodiskussion med klimatalarmisten Alan Jones:

Monckton: 2007 års IPCC-rapport påstod att jorden blev 0,2ºC varmare per årtionde. I den senaste rapporten är siffran 0,12º. Varje år betalar världen 100 miljarder dollar till FN:s klimatfond – till vad nytta?

Alan Jones: Koldioxiden värmer planeten men det kan inte avläsas i temperaturen, eftersom värmen döljs någonstans i världshavens djup.

Monckton: Mycket märkligt. Man påstår att den på något sätt lyckats ta sig från atmosfären till haven. Inte till den del av havet som möter atmosfären, nej den missade koldioxiden och i stället sjönk den ner till havsbottnen där vi inte kan mäta den. Och en dag dyker den upp och säger Buu! Rena sagorna, med andra ord... Hur kan någon människa på denna planet, vetenskapsman eller inte, tro på sådan smörja?

Jodå, det finns massor av passagerare på världens många narrskepp som tror på smörjan. Förra året investerades totalt i världen nästan en miljard dollar om dagen på “klimatförebyggande” åtgärder. Tänk på siffran – en miljard dollar om dagen! Tänk om vi hade satsat lika mycket pengar på förbättringar inom exempel hälso- och sjukvården, på hjälp till svältdrabbade områden i världen etc.?

Klimatnarrarna påstår också att jorden närmar sig en sjätte massutrotning i stil med dinosauriedöden som ett resultat av att vi eldar med fossila bränslen. Det är en klyscha som de upprepat så många gånger att folk tror på den. Naturligtvis är också påståender helt hämtat ur luften liksom så mycket annat av det som ”experterna” kläcker ur sig.

I en artikel i tidskriften Palaeogeography, Palaeoclimatology, Palaeoecology sägs i klartext: “Den mängd kol som behövs för att orsaka en massdöd är mycket större än jordens förråd av fossila bränslen.”

Alltså – även om de överdrivna antagandena om koldioxidens påverkan på klimatet var riktiga och även om vi eldade upp hela reserven av fossila bränslen så skulle det inte inträffa någon massdöd på jorden.

Klimatmyterna är seglivade och media hjälper till att hålla dem levande genom att tiga ihjäl åsikter och rapporter som inte stämmer med PK-maffians. Förhoppningsvis kan Skeppsgossen i liten mån fungera som en motvikt.   

Den kommande världsregeringen?

torsdag 24 oktober 2013

Britterna allt tröttare på den gröna vandalismen

De första vindsnurror som rivits i Europa missprydde vackra Yorkshire Dales



Motståndet mot vindkraft och annan förnybar (läs ”meningslös”) energi växer i Storbritannien och blir starkare ju fler projekt som planeras och byggs. Ett exempel är den lilla byn Orston i grevskapet Nottinghamshire. På ängarna runt byn planeras nu fyra anläggningar för ”grön” energi. En av dem består av ett par väldiga vindsnurror som helt kommer att förstöra landskapet. 

“Det handlar om grön vandalism med girighet som drivkraft,” säger en av invånarna och pekar på bilderna av en vindsnurra som är fem gånger högre än tornet på byns kyrka. En bit därifrån har man projekterat ett annat lika högt vindkraftverk. På agendan står också en solcellsanläggning med över 50 000 celler och en biogasanläggning i jätteformat.

Anledningen till att så många människor ute på landsbygden nu drabbas är att den brittiska regeringen satt upp målet att 15 procent av landets energibehov ska täckas med förnybar  energi år 2020. För att förverkliga det vräker regeringen subventioner över kraftverksägarna. Förra året betalade man ut hela 1,2 miljarder pund till dem. Det innebär att varje jobb inom vindkraftsindustrin nu kostar 100 000 pund. Och värre blir det – de totala subventionerna beräknas uppgå till 6 miljarder pund 2020.

De flesta av den lilla idyllens invånare är mot projekten och menar med all rätt att släpper man in en aktör så följer andra efter illa kvickt. För här finns ju stora pengar att tjäna. ”Scouter” åker runt och väljer ut lämpliga platser, knackar på dörrarna hos de närboende och berättar att de snart får en spännande granne som bidrar till landets välstånd… Och precis som i Sverige är merparten av lokalbefolkningen rädd för att säga nej.

Många ställer sig mer positiva till solkraftverket än till vindsnurrorna eftersom det blir mer diskret. Och en biogasanläggning måste väl vara bra? Nej, säger en av dem som försöker stoppa exploateringen av idyllen Orston, det handlar likafullt om att industrialisera landsbygden. Enligt planerna kommer exempelvis bara trafiken att öka med minst 8 500 traktorer som ska transportera råvara till verket dag ut och dag in.

”VI HAR FÅTT UTSIKTEN TILLBAKA!” utropade samfällt invånarna i Yorkshire Dales när fyra fula och inte längre fungerande vindmöllor monterats ned. Det är första gången det händer i Storbritannien. I ett par decennier har de abominabla snurrorna förstört det vackra landskapet med sina 75 meter höga torn. De byggdes för att leverera kraft till Chelker-reservoarens pumpstationer trots hårt motstånd från lokalbefolkningen. Nu ville bolaget ersätta dem med två ännu högre vindsnurror men då sade kommunfullmäktige nej.

Enligt en talesman för motståndsrörelsen lär detta vara första gången i Europa som en så stor vindfarm rivits och inte ersatts med nya snurror. ”Det har varit en lång kamp men nu har vi visat att det går att vinna. Under senare år har aggregaten inte fungerat och stått där som rostiga monument över vansinnet.”

När får vi se de första vindkraftverken plockas ner i Sverige? Det kommer troligen att dröja en mansålder om miljömupparna får råda. Svenska vindkraftverk har ju en nära nog obegränsad livstid och de levererar konstant ström, enligt vindkraftsmaffian. Vackra är de också, och inte heller utgör de någon fara för fåglar och andra levande varelser i deras närhet, det intygar både naturvårdsverket och naturskyddsföreningen.

Men kanske kan ”vindturbinsyndromet” bidra till fler överklaganden. Det är 57-åriga Sue Hobart, ägarinna till en blomsteraffär i Cape Cod som fått en läkare vid självaste Harvard Medical School att intyga att hennes trötthet, sömnproblem och öronsusningar orsakat av vindkraftverk i stadens närhet. ”Först irriterades jag av det ständiga svischandet och jag tyckte att de förstörde landskapsbilden”, sa hon i en tv-intervju. ”Men jag kopplade inte ihop anläggningen med mina hälsoproblem.”

Begreppet “vindturbinsyndromet” skapades av barnläkaren Nina Pierpoint efter en privat undersökning av ett större antal människor som tvingades leva i närheten av vindkraftverk. Undersökningen har förstås kallats ovetenskaplig och partisk, men hon anser fortfarande att de psykiska och fysiska besvär som vindkraftverken orsakar hos människor är den gröna industrins ”lilla smutsiga hemlighet”.

    

onsdag 23 oktober 2013

Comeback för kolkraften

Kolkraften levererar...

I oktober för 40 år sedan stoppade OPEC-länderna oljeleveranserna till Väst som hämnd för USA:s vapenleveranser till Israel. Man må tycka vad man vill om detta, men embargot fick Västvärlden att vakna på flera sätt. 

Det var nu amerikanerna på allvar började borra efter olja utanför Alaska, det var nu man började satsa på kärnkraft och kol för att säkra energitillgången, det var nu vindkraften kom in i bilden på allvar. Till och med solenergin såg ut att bli ett praktiskt användbart alternativ. Och överallt i världen talades det om att spara energi med hjälp av bränslesnålare bilar, effektivare hushållsprodukter och en massa annat.

1973 var det i huvudsak Nordamerika, Västeuropa och Japan som konsumerade olja – närmare bestämt 2/3 av produktionen. Idag svarar ”utvecklingsländerna” för hälften av konsumtionen. I september i år gick för övrigt Kina om USA som världens största nettoimportör av olja.

Samtidigt är världens oljeproduktion 50 procent större än den var 1973. Efter fälten i Nordsjön och utanför Alaska spelar oljan från fälten i Mexikanska golfen en allt viktigare roll för USA:s oljekonsumenter liksom oljesanden i Kanada som uppges utgöra större oljereserver än de som finns i Libyen. Idag importerar USA endast 35 procent av sin olja – resten utvinns inom landet eller i dess närområde.

Satsningarna på förnybar energi hotar hela Europas tillgång till stabila elleveranser under den här vintern. Det framgår av en studie från franska Cap Gemini. Som i så många andra rapporter betonas att det är den vansinniga satsningen på vindkraft som bär skulden. När det blåser får elmarknaden ett överskott att sälja, och eftersom det handlar om en fri marknad är energislagen som erbjuder de lägsta priserna de som favoriseras. Det drabbar i det här fallet de gaseldade kraftverken som inte alls kan konkurrera med billig, subventionerad vindkraft. I en amerikansk studie befaras att 60 procent av Europas gaskraftverk tvingas stänga fram till 2016.

Samtidigt finns det rapporter som säger att Europa trots allt tal om utsläpp och klimatförändringar gradvis återgår till att elda kraftverken med kol. Förklaringen ligger i att de enorma satsningarna på ”grön” energi inte bara visat sig betydligt kostsammare än man räknat med utan att de också lett till så höga elpriser att konsumenterna inte har råd att betala dem. De statliga investeringarna och subventionerna har stadigt minskat, samtidigt som också privata investerare börjat dra öronen åt sig. Det finns siffror på detta, men Skeppsgossen nöjer sig med att konstatera att ett misslyckande är ett misslyckande.

Intressant är också att Obamas ihärdiga försök att knäcka USA:s kolindustri kan leda till att kolet kommer tillbaka som en konkurrenskraftig energikälla. I Tyskland bygger man nu nya kolkraftverk som ersättning för kärnkraften, samtidigt som man påstår sig satsa på förnybara energikällor som vind och sol. Samma utveckling förutspås i Amerika. 

Detta var väl inte riktigt vad de gröna tänkte sig - men när vinterkölden närmar sig duger det inte med vindsnurror och översnöade solceller om man inte vill att människor ska frysa ihjäl. 


måndag 21 oktober 2013

Alarik Vittfarne: Konsten att narras på riktigt

Än är undrens tid inte förbi


Verkligheten överträffar som bekant dikten. Det bekräftar en ögonblicksbild från en rättegång i Malmö. En 62-årig libanes skjutsades in i tingsrätten i rullstol och åtalades för bedrägeri mot Försäkringskassan som kostat 3,7 miljoner kronor. Han hade simulerat så allvarlig sjukdom och multihandikapp att han berättigats till assistans, för vilken han anlitat den närmaste släkten.

Han hade narrat två överläkare till att skriva intyg på att han varken kunde stå upp, gå, använda sina händer eller lyfta på armarna. Han hade klagat på reumatiska besvär, blev röntgad utan att man hittade någon inflammation i lederna. Men ändå byttes båda knälederna ut på skattebetalarnas bekostnad. Han genomgick en skattebetald gastric by-pass operation, som så småningom befriade honom från sin kraftiga övervikt. Men inget hjälpte, så han uppgav sig till sist vara helt rullstolsburen.

Allt detta har man kunnat läsa i press och på bloggar. På Avpixlat finns följande sammanställning: 

“Patienten”:
Samir El-Shemesani, f 19510109, tolkbehov på arabiska
“Assistenterna”:
Intisar Al Naser, f 19550301, tolkbehov på arabiska, tidigare gift med “patienten”
Ahmad Shemesani, f 19960424, släkting till “patienten”
Lina Shemesani, f19930728, dotter till “patienten”
Hana Esteite, f 19860603, dansk medborgare, tolkbehov på arabiska
Sana Kraiyim, f 19830221
Asma Ramez Nassereddine, f 19680401, medborgare i Libanon, tolkbehov på arabiska, gift med Mohammad Chehad (se nedan)
Penninghälarna:
Mohammad Chehadi, f 19661126, statslös, tolkbehov på arabiska, gift med Asma Nassereddine (se ovan)
Amal Sghayir, f 19680621
Malmö tingsrätt, B 4338-13

Åklagaren visade filmer, där Samir dansar med en känd politiker på en fest, där han utan problem promenerar på gatan och där han kör bil.

Då kommer föreställningens clou, som inga media nämner, men som jag fått från en bekant, som var närvarande vid rättegången.

Samir protesterar: ”Ja, men det där är inte rättvist. Ni har ju bara filmat mig på min fritid. Jag måste ju ha rätt att vara ledig som alla andra.”

Under mina resor har jag mött narrar i många länder och många kulturer, t.o.m. några som jag senare förstått hörde till den italienska maffian. De har alltid drivit narrandet inom det troligas gräns. Man har behövt erfarenhet och ett skarpt öga för att ana lurendrejeriet. Sverige är nog det enda land där man kan lura två överläkare att intyga orimligheter. Och till sist, narren själv kan tycka att det är så naturligt med fusk att man kan hävda rätt till ”fritid” från de ansträngande delarna av fusket.

Jag måste erkänna att jag är så dum att jag undrar hur de två överläkarna kan ha jobben kvar.

fredag 18 oktober 2013

Lustiga huset?

Stridshingsten själv


Under den senaste tiden har Skeppsgossen fått sig många goda skratt åt de svenska narrarnas förehavanden. Vår statsminister jämför sig själv med en stridshingst, afrosvenskarna känner sig kränkta över åkleksaker med Afrikabilder på Hemköp och Sven-Bertil Taube censurerar sin fars vistext i Tatuerarevalsen, bara för att där står en rad om ”negrer, skräll och skrik”. Sverige gör sig verkligen förtjänt av öknamnet Lustiga huset – men tyvärr är de karikatyrbilder vi ser i speglarna mer olustiga än lustiga.

Sverige är emellertid i gott sällskap.

Från Palestina rapporteras att de elaka israelerna nu har hittat ett nytt och raffinerat vapen för att sabotera de stackars palestiniernas odlingar på andra sidan den berömda muren. Och vapnet heter klippdassar (hyrax på latin). Enligt palestinierna släpps de små djuren ut av judiska bosättare och gnager i sig allt som växer i ökenjorden. Svåra att jaga är klippdassarna också, eftersom de gömmer sig i sprickor och hål i muren när de jagas. På arabiska kallas de ”Al Wabar Al Sakhri” och palestinierna fick söka ett bra tag innan de lyckades hitta det på Google. Klippdassen omnämns för övrigt redan i Ordspråksboken och får anses tillhöra den inhemska faunan till skillnad från de människor som bor i området.

Klimatnarrarna förnekar sig inte heller. År 2047 blir det så jäkla varmt i världen att 147 storstäder framför allt på den nordamerikanska kontinenten kommer att bli obeboeliga. Om vi inte slutar släppa ut växthusgaser... Men även om vi slutar med sådana dumheter betyder det bara att vi får en frist på 22 år innan det går åt helvete.

Varför aktivisterna valt ju 2047 som slutdatum har gett upphov till spekulationer. En del menar att det beror på att kalendrarna i våra mobiltelefoner slutar det året och det låter ju vetenskapligt underbyggt. Men gamle olyckskorpen Paul Ehrlich ogillar säkert det nya årtalet för han förutsade att mänskligheten skulle gå under redan för 30 år sedan.   


Men alla aktivister är inte överens om dödsåret. Filosofen och f.d. Boomtown Rats-sångaren Sir Bob Geldof sade nyligen i ett föredrag i Johannesburg att världen tar slut 2030 – och att det kanske ändå var en alltför optimistisk siffra. Tänk att den mannen uppnått 61 års ålder utan att bli ett uns klokare!

Apropå gröna aktivister har det nu visat sig att de pyttesmå plastkulorna i tandkräm, body-lotion, hårtvättmedel etc. passerar renhållningsverkens filter och seglar rakt ut i våra vattendrag. Där omvandlas de till godis för småfisk och andra varelser som inbillar sig att plasten är en ny sorts mumsig plankton. Ett nytt hot mot mänskligheten, säger SNF:s Mikael Karlsson i SVT och ser vederbörligen oroad ut. Ja, är det inte klimatet så är det plastkulorna som hotar oss. Eländet tar visst aldrig slut…

Fast vi vet ju sedan gammalt att plast är ett otyg och att det finns enorma ansamlingar av plastartiklar i delar av Stilla havet. Den största av dessa artificiella ”öar” kallas Pacific Garbage Patch och sägs vara större till ytan än självaste Texas. Men finns den verkligen? Vartannat år seglar ett narrskepp till området utan att hitta ”ön”. Det är nämligen så att plast som flyter omkring i havet så småningom sjunker till botten. Och öns centrum är numera utfodringsplats för bakterier och svamp som gillar gammal plast och käkar allt de kan.

Priset som veckans supernarrar tar väl i alla fall de somaliska vetenskapsmän som låser in psykiskt sjuka i ett rum tillsammans med en hyena. I de här trakterna har nämligen hyenan rykte om sig att kunna äta upp onda andar och på så vis “hela” patienterna. Såvida den inte äter upp hela patienten förstås, vilket lär ha hänt vid mer än ett behandlingstillfälle. Trots riskerna är inte hyenabehandlingen billig. En session med en tränad hyena kostar 560 dollar, fullt jämförbart med timpriset för en västerländsk psykiater, skriver bloggaren Daniel Greenfield.

För övrigt kan Skeppsgossen meddela att badsäsongen för isbjörnarna i Arktis nu är officiellt över.   

Politiker har svårt för det här med klimatet...

tisdag 15 oktober 2013

Fågelslakten fortsätter - för att rädda det framtida beståndet!

Tranor i livsfarlig miljö


“För en del miljövänner är klimatförändringarna ett så stort hot att vi måste tillåta att fridlysta havs- och kungsörnar dödas av vindkraftverken. Argumenten som jag har hört är att de förnybara energislagen minskar mängden koldioxid i atmosfären. Mindre koldioxid minskar också hotet från klimatförändringarna – och därmed gynnas örnar och andra vilda djur.”

Med andra ord måste vi döda örnar och andra djur för att rädda dem!

Det som fått Robert Bryce vid Manhattan Institute att reagera är att det amerikanska naturvårdsverket försöker få till ett undantag från lagen om fridlysning i samband med ett vindkraftsprojekt i Kalifornien. Undantaget skulle innebära att fem kungsörnar får dödas av propellerbladen under en femårsperiod.

Örnar och andra fridlysta fåglar dödas numera rutinmässigt vid vindfarmerna men hittills har ingen ägare någonsin ställts inför rätta i USA. Däremot åtalas olje- och gasindustrin vid varje överträdelse av gällande lagar.

I Sverige dödas som bekant inga fåglar, fladdermöss eller andra flygande varelser överhuvudtaget av vindkraftverken. I USA däremot finns det statistik som visar att minst 85 örnar har dödats av vindsnurror sedan 1997. Där erkänner ansvariga myndigheter att ju fler vindkraftverk som byggs desto fler rovfåglar och andra fåglar kommer att dödas.

Skrämmande siffror har också publicerats i Wildlife Society Bulletin. Enligt dessa dödas ca 573 000 fåglar om året i Amerika, av dem runt 83 000 rovfåglar.

Man kan med fog fråga sig till vilket pris. Enligt den amerikanska vindenergiföreningen reducerade vindkraften år 2012 landets koldioxidutsläpp med 80 miljoner ton. Förra året utgjorde de globala utsläppen av CO2 34,5 miljarder ton. De 60 000 MW som vindmöllorna i USA genererade minskade alltså de totala CO2-utsläppen i världen med 2/10 av en en procent! Någon har räknat ut att om USA vill nå upp till 1 procents minskning krävs det minst 120 000 fler vindkraftverk byggs.

Förra året levererade alla vindkraftverk på jorden lika mycket energi som vi kan få från 2,4 miljoner fat olja per dag. Samtidigt innebär ökningen av koleldade kraftverk under de senaste tio åren ungefär 2,4 miljoner fat olja per dag. För att kompensera för den öka kolanvändningen måste alltså vindindustrin bygga runt 142 000 vindkraftverk varje år (motsvarande en kapacitet på 285 000 MW).

Slutsatsen kan bara bli att vindkraften inte har minsta betydelse för en minskning av CO2-utsläppen. Att den dessutom subventioneras gör inte saken bättre. Varför ska skattebetalare – i USA och här hemma – betala för slakten av rovfåglar?

Klimatdebattören Sture Åström har i en insändare tagit upp ämnet ur ett svenskt perspektiv. Han skriver att Sverige redan har tillräcklig kapacitet för elproduktion och att överskottet blir ännu större i och med att pappersindustrin läggs ned. Totalt subventionerar alla Sveriges elkunder vindkraften med ungefär 28 öre per kWh; det motsvarar nästan hela produktionskostnaden för annan el. Och eftersom vi har ett överskott av el måste vindkraftselen exporteras till Tyskland, Polen och Lettland. För att minska utsläppen från deras kolkraftverk anser miljöpartiet att vi kan bjuda på de 28 öre per kWh som svenska elkonsumenter debiteras.

Sture Åström summerar: ”Ett vindkraftverk ger således inga miljövinster. Subventionerna [av vindkraften] är ett hån mot förnuft, elkunder och skattebetalare”.

Skeppsgossen vill gärna tillägga att ingen svensk naturvårdande myndighet eller organisation ännu har kunnat förklara varför så många fåglar, fladdermöss m.fl. faller offer för vindkraftverk i alla andra länder utom Sverige. Varför presenterar SNF inga regelbundna rapporter, varför tiger naturvårdsverket? För det kan väl inte vara så att vindkraftslobbyn köpt ornitologernas tystnad?

söndag 13 oktober 2013

Fukushima - en mediakatastrof och inget annat



”Låt oss först och främst slå fast att det aldrig inträffade någon kärnkraftsolycka i Fukushima. Att antalet dödsoffer på grund av strålning var noll. Att antalet skadade av strålning var noll. Att privat egendom som skadades av strålning var noll… Alltså skedde ingen kärnkraftsolycka. Däremot basunerade media ut en icke-nyhet därför att det skulle ha kunnat inträffa en större reaktorläcka…”

Den som säger det är den sydafrikanske kärnfysikern dr Kelvin Kemm. I en artikel på www.cfact.org har han avlivat myten om den s.k. Fukushima-katastrofen som ju fortsätter att ältas i PK-media och används som ett argument för att vi ska skrota den mest effektiva och miljövänliga energikälla vi har (näst efter vattenkraften). Skeppsgossen tycker att hans synpunkter är så viktiga att han gärna vill vidarebefordra en del av dem.    

”Reaktorerna i Fukushima kan drabbas av en härdsmälta” hette det media. Javisst, reaktorerna drabbades av en härdsmälta. Vad hände? Ingenting.

Dr Kemm fortsätter: ”Det är märkligt att alla de tusentals människor som dödades av tsunamin i princip nu är glömda medan man fortsätter att varna människor för kärnkraftens farlighet. Var det då någon människa som dog på grund av Fukushima? Ja. Varför? Därför att den japanska regeringen tvångsevakuerade tusentals människor som bodde inom några mils radie från kärnkraftverket. Under evakueringen utsattes många för kraftig stress och dog av bland annat hjärtattacker. Alltså dog människor av hysterin kring Fukushima och inte av strålning.”

Nyligen har det läckt ut spillvatten från Fukushima. Det har visat sig innehålla en mycket liten mängd radioaktivt damm. Media har angett denna radioaktivitet i enheten milliSievert. Och en milliSievert är ett mycket litet mått.

”Om man fördubblar ett mycket litet antal så förblir det ett litet antal”, skriver dr Kemm. ”Det kan jämföras med konstaterandet att igår låg det en tändsticka på fotbollsplanen, idag låg där två. Med andra ord har antalet tändstickor ökat med hela 100 procent på bara 24 timmar. Påståendet är matematiskt korrekt men lika dumt ändå.”

Spillvattenmängden motsvarade något dussin vanliga swimmingpooler. Det handlar med andra ord om “en droppe i havet”.

”Det radioaktiva innehållet var så litet att människor kunde fortsätta bada i havet utan risk”, påpekar dr Kemm och framhåller att allt havsvatten faktiskt innehåller en liten mängd radioaktivitet. Hela vår omgivning är ju radioaktiv och har alltid varit det sedan jorden kom till.

Självfallet är det här svårgripbart för många människor och det har gett upphov till de märkligaste kommentarer på sociala media. Någon påstod till exempel på fullt allvar att personer som bor längs Australiens norra kust kunde drabbas av spillvatten från Fukushima!

Fukushima idag

Dr Kemm igen: ”Under tiden ser Fukushima ut som ett oljeraffinaderi. Man har byggt ett tusental cisterner för det vatten som använts för att kyla ned de förstörda reaktorerna. Ur vetenskaplig synpunkt skulle det bästa vara att släppa ut detta svagt radioaktiva sköljvatten i havet, sedan det som nu lagras i cisternerna filtrerats från radioaktivt cesium. Kvar i vattnet finns då endast små mängder radioaktivt tritium och tritium är faktiskt en del av vattenmolekylen…”

Trots att “tungvattnet” i cisternerna vid Fukushima har en något högre koncentration av tritium än den som finns naturligt i havet, så vågar Japans regering inte släppa ut det med tanke på det ramaskri åtgärden skulle leda till.

”Händelserna kring Fukushima kommer säkert att fortsätta ge rubriker i media. Det är helt enkelt en alldeles för bra historia för att glömmas bort. Men vid närmare eftertanke borde fler inse att Fukushima långt ifrån var en katastrof utan snarare en underbar illustration till hur säkert kärnkraften är.”

Dr Kemm avslutar: ”Fukushima-händelsen visade att också ett äldre kärnkraftverk står pall för naturens hårdaste smällar. Människor som bor runt en sådan anläggning blir varken kokta eller stekta.”

I princip har Kelvin Kemm rätt även om han naturligtvis talar i egen sak. Men det gör också de kärnkraftsmotståndare som gör allt de kan för att misskreditera kärnkraften och struntar i alla de skador som den s.k. förnybara energin åstadkommer på miljö och natur. Stefan Löfvén fegar ur och vill vänta till efter valet med vad han tycker om kärnkraft. Skeppsgossen hoppas att det bara handlar om taktik och att hans flört med miljöpartiet blir kortvarig (de senaste opinionsmätningarna tyder ju faktiskt på att de gröna äntligen har börjat kräftgången).     
 
 ____________________________________

fredag 11 oktober 2013

Svenska hovnarrar i teve




Förra söndagens tv-sända partiledardebatt var en avslöjande uppvisning i allsköns partipropaganda och floskler. De svenska hovnarrarna gjorde som vanligt allt för att överträffa varandra med fagra löften och valfläsk (måste väl kallas valkebab numera) – med undantag för SD:s Jimmie Åkesson som nu växt in i rollen som en både sansad och välformulerad försvarare av det svenska samhället (och av den orsaken sällan fick tala till punkt i debatten).

Värst i sällskapet var inte oväntat centerns Annie Lööf som idogt fortsätter det arbete hennes företrädare Maud Olofsson inledde, nämligen att förstöra det svenska odlingslandskapet med tusentals vindsnurror. Det är rätt tragikomiskt att ledaren för det parti som påstår sig värna om landsbygden och dess öppna landskap utan att skämmas skryter med hur många fler vindmöllor som ska byggas under de kommande åren. För att riktigt understryka den vansinniga satsningen höll hon upp en skylt med stapeldiagram över antalet projekterade terrawattimmar. Naturligtvis nämnde hon inte att den fantastiska utbyggnaden ”med en vindmölla per dag och tre på julafton” på sin höjd kommer att svara för högst fem-sex procent av den totala elproduktionen i Sverige!

Det är sannerligen inget att vara stolt över – snarare borde Annie Lööf skämmas för denna landsomfattande miljöförstöring.  

Det är ett högt pris svensk landsbygd får betala för omvandlingen till industrilandskap – och lika högt är priset som svenska skattebetalare och elkonsumenter måste betala för onödig vindkraft. Tro nu inte bara att någon av de övriga narrarna tog upp detta, trots att det finns massor av statistik som visar hur illa det gått i exempelvis Tyskland och Danmark efter övergången till ”grön energi”.

Tyska och danska hushåll betalar nu de högsta elpriserna i Europa, mer än 30 procent högre än övriga européer. Strax över 12 procent av Tysklands elström kommer från vind- och solkraft. Enligt planerna ska andelen förnybar energi ökas till 35 procent till år 2020 och 80 procent till 2050. Trots alla investeringar producerar de tyska vindkraftverken bara en femtedel av den installerade kapaciteten. Sedan de gamla kärnkraftverken stängts tvingas landet nu importera kärnkraftsel från Frankrike och Tjeckien.

Den nya pajasen på arenan är sosseledaren Stefan Löfven som vid flera tillfällen under debatten påstod sig ”hata arbetslöshet” (det är mycket ”hat” och ”kränkning” nu – förr hette det ”tycka illa om” och ”ta illa vid sig” men nu är det löpsedels- och ghettospråk som gäller också inom politiken). Han förklarade på direkta frågor att socialdemokraternas inställning till kärnkraft kommer att deklareras först efter valet. Det är ett fint sätt att hålla dörren öppen för notoriska kärnkraftsmotståndarna vänster- och miljöpartiet som sossarna hoppas kunna få med i en eventuell regering. En rödgrön seger 2014 är med andra ord inget att se fram emot, om nu någon trodde det. 

Det stora ämnet för en politisk diskussion 2013 borde vara den okontrollerade invandringen och dess skenande kostnader. Men i statstelevisionens studio får detta inte diskuteras så länge det enda invandringskritiska partiet finns med. Däremot drog man upp den senaste av många båtolyckor på Medelhavet som om den på något sätt vore Sveriges ansvar att förhindra. Det var väl bara Åsa Romson och Jonas Sjöstedt som ställde sig bakom förslaget att bevilja uppehållstillstånd direkt på ambassaderna, på sikt förmodligen kompletterat med charterlinjer mellan Mellanöstern och Afrika direkt till Sverige så att inga flyktingar kan fara illa på vägen.

En pajas i särklass på det området är annars folkpartiets Jan Björklund som på fullt allvar jämförde den svenska utvandringen till Amerika med dagens arabiska och afrikanska invandring till Sverige. Hur någon kan dra en sådan parallell övergår Skeppsgossens förstånd. Nog borde väl Björklund läsa på innan han öppnar munnen, han är ju trots allt utbildningsminister. Om han inte orkar läsa kan det kanske räcka med att studera bilden av en svensk invandrarfamilj i Minnesota 1880 och jämföra den med svensk flyktingmottagning anno 2013.

Amerikansk "flyktingmottagning" 1880

Skeppsgossen har svårt att förstå hur svenskarna kan ta de svenska hovnarrarna på allvar – och än värre lägga sina röster på dem i nästa års val.        

lördag 5 oktober 2013

I fängelse med Greenpeace-terroristerna!

Fraktar terrorister


Greenpeace är ju på tapeten igen sedan ryssarna bordat deras fartyg "Arctic Sunrise" och gripit alla ombord när de tänkte sabotera arbetet på en rysk oljeplattform. Det är inte första gången som organisationen ägnar sig åt ”militanta” angrepp i miljörörelsens namn – ni kommer väl ihåg när fartyget “Rainbow Warrior” låg i Köpenhamn under det katastrofala klimatmötet 2009 och amerikanska CFACT hängde upp en banderoll med texten “Propaganda Warrior” medan aktivisterna lurades att käka donuts…

Nu anklagades aktivisterna för piratattack, men till och med president Putin tyckte att det var att ta i i överkant. En talesman för tankesmedjan CFACT håller med och tillägger skadeglatt: “Det finns åtskillig ironi i det som nu hänt. Greenpeace predikar för ett samhälle som tar alltmer kontroll över individen. I Ryssland får de en försmak av vart det leder.”

Greenpeace har ju sedan länge burit sig illa åt runtom i världen och fick bland annat sin första "Rainbow Warrior" borrad i sank av franska specialstyrkor när den 1985 låg i hamn på Nya Zeeland. Slutet på den historien blev tyvärr att en internationell domstol dömde Frankrike att betala 8 miljoner dollar till den här skumma organisationen.

Reklamkupper i miljöns namn som den nu inträffade är förstås ett bra sätt att skaffa publicitet och vinna nya anhängare. De flesta människor har dock ingen aning om hur stor och rik den här organisationen är. Den har kontor i över 40 länder och lever enligt sin egen reklam på intäkterna från sina 2,9 miljoner (hjärntvättade) medlemmar. Men pengarna som Greenpeace håvar in är skattefria. Bara i USA har tre skattebefriade Greenpeace-organisationer över 39 miljoner dollar i intäkter och tillgångar på 20 miljoner 2011.

En av grundarna, Patrick Moore, hoppade av när han tröttnade på organisationens skrämselpropaganda och lögner. År 2005 sade han att “miljörörelsen övergett vetenskap och logik till förmån för sensationalismen”. Nu var det bara domedagsscenarior som gällde och då ville han inte vara med längre.

I Kanada och Nya Zeeland räknas Greenpeace inte längre som en välgörenhetsorganisation. I USA däremot fortsätter organisationen att underminera tillvaron för vanligt folk genom att motsätta sig allt från kolbrytning till kärnkraft, och de fortsätter liksom miljöpartiet i Sverige att predika om en global uppvärmning som bevisligen inte finns.

Ovannämnde Patrick Moore ledde nyligen en demonstration utanför Greenpeaces kontor i Toronto, Kanada. Den gällde organisationens lögnaktiga propaganda mot genmodifierat ris eller “Golden Rice” med högt innehåll av vitamin A. På banderollerna stod “Greenpeaces brott mot mänskligheten — Åtta miljoner döda barn. AllowGoldenRiceNow.org.” Bristen på vitamin A leder enligt WHO till att en halv miljon barn blir blinda varje år och att hälften av dem dör inom ett år...

I svenska media har vi förstås inte sett minsta notis om den här manifestationen mot Greenpeace, och var förs debatten om det gyllene riset? Det är två ämnen som PK-samhället och statsmedia gör sitt bästa för att tiga ihjäl och Greenpeace är en lika helig ko som Röda korset och Amnesty.

Ryssland har visat hur man bäst tar hand om ”de gröna” när de försöker sabotera produktionen av olja, kol och kärnkraft som utgör grunden för vårt välstånd. Dessa propagandister påstår sig älska jorden – men uppenbarligen inte mänskligheten som lever på den.

Förhoppningsvis kommer ryssarna att döma Greenpeace-piraterna till kännbara frihetsstraff. Det gäller också de ”svenskar” som deltog i aktionen mot oljeplattformen. Sedan blir det förstås upp till vår regering att kämpa för deras frigivande på samma sätt som man gjorde för de nobla terroristerna i Etiopien.

torsdag 3 oktober 2013

Vågar SBU ge oss sanningen om statinerna?

Nyligen avslöjade en svensk s.k. metastudie som omfattar 180 000 personer att de vanliga hälsoundersökningarna inte gör någon större nytta. Enligt SBU som sammanställt underlaget har sådana undersökningar ingen effekt på det totala antalet dödsfall och inte heller på antalet dödsfall orsakade av cancer eller hjärt-kärlsjukdomar. Så nu tycker Skeppsgossen att det är på tiden att vi får en motsvarande metastudie ifråga om kolesterol och det påstådda sambandet mellan högt kolesterol och hjärt-kärlsjukdomar.

Men det här är en seglivad myt och läkarna fortsätter att skriva ut statiner för att sänka ”riskpatienternas” kolesterol. Trots att det finns en rad internationella studier som listar minst 300 allvarliga biverkningar av preparaten. Studier på möss visar att vissa typer av reumatoid artrit ökar när försöksdjuren får statiner och att immunförsvaret nedsätts, vilket i sin tur ökar risken för åderförkalkning. Och det var ju just åderförkalkning statinerna skulle motverka, inte sant?

I blodet hos patienter med hjärtsjukdomar har läkarna också hittat förhöjda nivåer av en markör för autoimmunitet, så kallade antinukleära antikroppar (ANA). Det tycks som om statiner därigenom till och med kan öka riskerna för hjärtsjukdom. Redan 2009 publicerades en rapport vars slutsats var att statiner faktiskt försvagar hjärtmuskeln. Det finns hundratals studier som påvisar statinernas allmänt muskelnedbrytande effekt och att de dessutom förstör nervbanor. Att det skulle skydda hjärtat är alltså synnerligen tveksamt!

Några exempel på riskerna med statiner: akut njursjukdom, leverskador, starr, muskelförsvagning, grav acidos, impotens, nedbrytning av immunsystemet, neuropati, ökad risk för cancer, blodbrist, sköldkörtelproblem, diabetes och förhöjd risk för stroke.

En del av problemet är att människor inbegripet läkare inte inser att statiner inte bör tas under lång tid utan endast temporärt för att sänka kolesterolnivåerna (om de nu överhuvudtaget behöver sänkas, vilket Skeppsgossen tagit upp i ett tidigare inlägg på Narrskeppet). Det finns också en risk för att kolesterolvärdet kan bli för lågt, menar en del forskare. Vår kropp behöver kolesterol för bland annat celltillväxten och produktionen av hormoner och vitamin D. Andra hävdar att statinerna inte gör någon nytta även om de sänker kolesterolhalten i blodet eftersom kroppen då bara ökar den egna produktionen.

Skeppsgossen skulle med stort intresse ta del av en SBU-undersökning liknande den som nu gjorts av nyttan med hälsokontroller – men förmodligen vågar sig inte myndigheten in på ett så minerat område. I gengäld finns det hur många varningsklockor som helst att lyssna till på internet för den som i likhet med Skeppsgossen söker sanningen. 

onsdag 2 oktober 2013

Alarik Vittfarne: Sagan om Kejsarens Nya Väder

Framtiden för världens alla narrskepp ter sig allt mörkare...


Under mina vida resor har jag träffat mången bemärkt person. En gång samlades människorna omkring en lång, lite kutryggig, rätt ful man, som de uppenbarligen beundrade mycket. Om jag minns rätt hette han Hans Christian. Han förklarade att i vår värld har det märkliga skett att verkligheten blivit dikt, varför man får leta i sagorna efter sanningarna. Sedan berättade han Sagan om Kejsarens Nya Väder ungefär så här:

Det var en gång ett lyckligt land med en godhjärtad kejsare, som alltid månade om sina undersåtars väl, så som hans förfäder hade gjort till tradition i tvåhundra år. Han omgav sig med de yppersta förståsigpåare, som alltid hade goda råd att ge. De var så måna om undersåtarnas väl att dessa inte alltid förstod hur bra de hade fått det.

En dag berättade ryktet att jorden kunde gå under. Kejsaren utnämnde en av sina mest förmätna förståsigpåare till att undersöka detta, Adalbert den Enögde. Det kunde ju vara viktigt. Adalbert reste vida omkring och fann lärde män i flera höga hus, som alla försäkrade att jorden skulle drabbas av förfärliga katastrofer, om inte kraftfulla åtgärder omedelbart sattes in. Kraftfullast av dem var den unge Mandelmann med Klubban, som slog in argument efter argument med sin långa hockeyklubba.

Adalbert engagerade Mandelmann och kom tillbaka till Kejsaren med ett klart besked: Alla termometrar i hela riket och länderna runt omkring visade att vädret blivit varmare under många år. Det skulle säkert leda till hemska katastrofer med torka, smältande polarisar, stigande hav och jätteorkaner. Det måste bero på undersåtarnas syndfulla leverne och skulle fortsätta, om inte omedelbara åtgärder vidtogs, sade de. Undersåtarna måste späkas och svältas.

Nu var Kejsaren en godhjärtad man, som ville sina undersåtar väl, så han frågade efter tydligare tecken. Hur skall det gå i framtiden? De båda förklarade att det kan man räkna ut, men då måste de få mycket pengar för stora dyra räknemaskiner och tusen räknenissar, som får arbeta i sju år med att räkna ut vädret i framtiden. Kejsaren våndades men insåg att det handlade om nationens överlevnad och grävde djupt i kassavalvet efter allt guld som behövdes.

Efter sju år kom Adalbert och Mandelmann tillbaka med en lång lista på uträkningar som visade att det skulle bli ännu värre än de trott förut. Kejsaren våndades i sju dagar och sju nätter. För att förströ sig lekte han med sin lille son Wattismar, hertig av Höga Bergen. Den lille frågade hur det kom sig att termometern utanför sommarslottet alltid visade lägre temperatur än den som satt invid stora slottet i huvudstaden. För att få klarhet i detta sände  Kejsaren sin förtrogne väpnare Dummerjöns Jönsson att koontrollera landets alla termometrar.

Jöns, som inte begrep hur viktigt det var att inte förvilla folket, så att det skulle tveka inför späkningarna, kom tillbaka och berättade att alla termometrar ute i landet visade lägre temperatur än de som stod mellan stora varma hus inne i staden. Ute på bygden hade han hört om Fantasifulle Fänriken, som hävdade att vädret inte alls berodde på späkningarna utan på solen och underliga kosmiska strålar.

Kejsaren kallade till sig Adalbert och Mandelmann och bad om en förklaring. Jo, Fänriken var bara en enda fantasifull och naiv drömmare med helt ansvarslösa spekulationer. De, å andra sidan, Adalbert och Mandelmann alltså, förlitade sig på sina tusen räknenissar med omsorgsfullt framräknade siffror. När Kejsaren undrade hur deras alla termometrar mätte vädret, förklarade de sig villiga att göra nya uträkningar. Men det skulle förstås kräva ännu större räknemaskiner och tusen nya räknenissar. Sedan ville de skaffa nya fenomenala apparater, som ständigt skulle flyga runt jorden och göra mätningar.

Kejsaren väntade i sju år. Då hade Adalbert blivit gammal och efterträtts av Pajasen Pankis, som tillsammans med Mandelmann med Klubban visade ännu större beräkningar än förra gången. De hade för all del sett att många termometrar stod mycket nära stora hus, så uppvärmningen hade nog inte varit fullt så stor som de trott. Men beräkningarna visade att uppvärmningen skulle bli långt värre än de trott förut, eftersom kejsaren ju inte ännu hade beslutat om de stora späkningarna av folket. Och nu hade de dessa flygande apparater, som mätte havets nivå med en aldrig tidigare möjlig noggrannhet. De visade att havet hade stigit oroväckande och att höjningen gick allt fortare för varje år. Nu var det verkligt kritiskt med späkningarna.

Kejsaren tvekade. Han hade ju inte märkt att det blivit varmare. Men för säkerhets skull grävde han ännu djupare i kassavalvet och Pankis kunde köpa ännu större räknemaskiner och anställa tretusen nya räknenissar.

För säkerhets skull tillsatte han också en särskild minister, Lena Envis, som skulle planera för Kejsarens Nya Väder. Med stor energi satte hon igång att bygga skrämmande väderkvarnar och började införa noggranna bestämmelser om späkningarna. Hon sände trumpetare runt hela landet, som annonserade införandet av Kejsarens Nya Väder, så att folket skulle bli glada åt väderkvarnarna och späkningarna. Men Kejsaren var tveksam till att låta henne få igenom allt hon ville. Om sju år skulle förhoppningsvis ännu bättre förutsägelser vara framräknade.

Men under de sju åren gick det inte som det skulle enligt beräkningarna. Det visade sig att ingen uppvärmning kunnat noteras på sjutton år. Och det visade sig att de fenomenala apparaterna som flög runt jorden på 200 mils höjd, visserligen mätte havens nivå med noggrannheten av en tiondels millimeter, men man kunde inte vara säker på att man mätte deras höjd så noga och inte heller att de 200 milen blev lika precisa. Så därför kontrollerade räknenissarna siffrorna, och när siffrorna verkade felaktiga ”kalibrerade man om” mätningarna efter vad man trodde var riktigt. Siffrorna visade alltså egentligen vad räknenissarna trodde var rätt, inte hur högt havet verkligen stigit.

Nu hade Wattismar blivit stor, så Kejsaren bad honom att kontrollera vad man kunde se själv av havets stigning i mätglasen vid hamnarna. Han konstaterade snart att ingen stigning alls kunde ses där.

Så kom dagen för det allra största mötet, som Pajasen Pankis sammankallade hos Kejsaren och Lena Envis. Inte mindre än 110 andra furstar kom dit. Pankis förklarade att visserligen hade alla de gamla beräkningarna varit fel. Men nu hade man haft fler räknenissar än någonsin, inte mindre än 5.000 stycken, som räknade i större maskiner än någonsin tidigare, så nu hade man mycket fler siffror än förut . Med sin djupaste instinkt som bondfångare log Pankis brett och tog i med kraftig röst, mera tvärsäkert än förr, och förklarade att säkerheten i siffrorna kunde höjas från 90 % till minst 95 %, så att man kunde använda dem för hundra år framåt i tiden. Och det var tydligt att framtiden skulle bli ännu värre än man någonsin trott förut. Katastroferna skulle fortsätta i tusen år, om inte späkningarna blev tillräckligt kännbara.

Lena Envis log mot sin idol och försäkrade för folket att nu skulle Kejsarens Nya Väder införas snabbt och allt folket skulle få en trygg framtid med ännu fler väderkvarnar och regelbunden späkning. Alla 110 furstarna hurrade, för nu hade de fått de bästa skäl att ta in mycket mera skatter från folket. Hovnarrarna jublade, för nu skulle de få mycket mera skattepengar att sköta om på bästa och mest lönsamma sätt. Murvlarna fnittrade av förtjusning, för nu skulle de få omätliga katastrofer att locka läsare med. Och bland undersåtarna utmärkte sig alla som ville visa sin godhet och omtanke om planeten genom att högt och ljudligt begära att Envis skulle genomföra planerna snabbare och mera kraftfullt än hon själv hade tänkt.

Alla verkade mycket glada över Pankis besked. Men Wattismar hade själv sett att mätningarna var alldeles uppåt väggarna och beräkningarna värdelösa. Det berättade också många undersåtar, som han talade med. I smyg träffade han Fantasifulle Fänriken, som förklarade att solen aviserade kallare tider. Han började tro mera på Fänriken och solen än på Pankis och Envis.

Han visste ju också att det snart skulle vara han som var Kejsare.  .  .

 


En gammal kejsare?

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Narrskeppet

Narrskeppet

Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig

Mitt foto
Har varit journalist under hela mitt yrkesverksamma liv och jämsides med detta översättare