Featured Post

Patrick Moore: Fakta om CO2

Härom dagen hittade Skeppsgossen följande text av Patrick Moore , den kanadensiske miljöforskaren som var med om att grunda Greenpeace...

onsdag 27 januari 2016

Snön på Kilimanjaro och en passerad domedag



Ingen större snöbrist på Kilimanjaros topp.


Någon som minns Snön på Kilimanjaro? Inte Hemingways novell utan Al Gores påstående att den hade smält ner något alldeles förskräckligt på grund av den globala uppvärmningen, för det hade en god vän som hette Lonnie Thompson och var glaciärforskare berättat för honom. ”Inom tio år kommer det inte att finnas någon snö mer på Kilimanjaro”, förklarade storljugaren Al Gore.

Denne Lonnie Thompson var en av dem som ställde upp i Gores ökända film ”En obehaglig sanning”. Där bekräftade han att glaciärerna runtom på jorden håller på att smälta, ”något som bevisar att de senaste 50 årens uppvärmning inte är resultatet av naturliga klimatvariationer”. Han påstod sig också ha sett tecken på samma sorts avsmältning i Peru och i Tibet.

Nå, hur ligger det nu till med snön på Kilimanjaro? Jo tack, det finns en hel del kvar men mycket har de facto smält bort. Orsaken till avsmältningen är att man huggit ner en massa skog runt berget, vilket påverkat det lokala klimatet och innebär en minskning av vatteninnehållet i de vindar som når toppen. Samtidigt har också regnmängderna minskat.

Intet är som bekant nytt under solen, så ej heller jakten på förnybara energikällor. År 1919 påstods att världen höll på att tömmas på fossila bränslen. Då ställde vetenskapen upp med ett fantastiskt projekt, närmast jämförbart med att ta ner solen. Man skulle utnyttja jordklotets rotation för att skapa energi! Teckningen ger en idé om hur det skulle gå till att förvandla Gaia till en dynamo.



Begreppet ”konsensus” har också funnits länge. När vetenskapsmännen är överens råder konsensus. År 1919 rådde konsensus, inte till 97 procent utan till 100 procent, om att marsianerna hade byggt ett gigantiskt bevattningssystem över ekvatorn på Mars.

Medan jag är inne på knäppa förutsägelser som gjorts av framstående forskare, kan det finnas anledning att erinra även om detta: 1955 sade ledande polarforskare att båda polerna hade börjat smälta omkring år 1900 och att Arktis skulle vara isfritt 2005. Nu har det gått 11 år över tiden och isbjörnarna har svårt att hitta öppna vakar att bada i…

Amerikanerna fortsätter att debattera om 2015 var det varmaste året hittills eller inte. Observera att när jag skriver ”amerikanerna” menar jag högt aktade klimatforskare som grälar på varandra som svartsjuka äkta par. Skeppsgossen tycker det är futtigt och fjantigt att ägna tid och spaltutrymme åt en sådan petitess, men den akademiska världen har uppenbarligen sin egen värdegrund. Bakgrunden tycks vara att termometeravläsningar i markhöjd ger betydligt högre temperaturer än de satellitmätningar som började 1979. En enkel sammanfattning av diskussionen blir att det varit varmare på marken än där satelliterna svävar, fast det borde vara tvärtom.

Förr i tiden avfärdades sådant dravel som en strid om påvens skägg.

En av auktoriteterna på klimatområdet är den brittiska ledamoten i överhuset Baroness Sandip Verma. Hon har påstått att blotta tanken på en minskning av CO2 kan ha lett till att den globala uppvärmningen nu stannat av. Det kan man väl kalla ett vetenskapligt genombrott om något?

När en eller annan kritisk journalist bett henne utveckla tankegången har hon pratat om möjligheten att vindkraftverk och solceller som byggdes efter 2005 har lyckats hålla den globala temperaturen konstant 10 år innan de byggdes. Skeppsgossen tycker att baronessan Verma och vår klimatguru Åsa Romson borde diskutera saken över en kopp te.

Det mest anmärkningsvärda är förstås att varken vindkraftverk eller solceller har lett till en minskning av de globala CO2-nivåerna. Av detta följer att det kanske räcker med blotta tanken på förnybar energi för att förändra vädret. En härlig tanke indeed, baroness.

Klimatlärans domedag inträffade den 26 januari 2016 då hela jordens befolkning åtminstone bildlikt skulle hamna i stekpannan. Likt Erasmus Roterdamus ansåg sig Al Gore kunna förutsäga detta för ett decennium sedan och likt Erasmus Roterdamus hade han uppåt väggarna fel. Naturligtvis kan man inte skylla hela klimathysterin på honom, men Al Gore är trots allt den enda person som fått ett Nobelpris i ämnet. ”Han personifierar de vetenskapligt illiterata pseudointellektuella som försvarar klimatpaniken”, skriver den tjeckiske strängfysikern och bloggaren Luboš Motl. Han kallar Al Gore ”det bästa exemplet på den obeskrivliga korruption som råder inom denna politiska rörelse, vars enda mål är att dra in pengar till huvudpersonerna och beröva mänskligheten frihet och välstånd.”

Lonnie Thompson och hans smältande glaciärer torde vara ett exempel på sådan köpt vetenskap. Motl drar sig inte för att jämföra denna kader av ”forskare” med den italienska maffian men menar att klimatrörelsen slår den med hästlängder och får maffian att likna en baby med napp i munnen.    




lördag 23 januari 2016

Och så var det det här med elbilar


Det är bara i Norge man köper elbilar. Och anledningen till det är förstås att dessa är kraftigt subventionerade, till en del ironiskt nog med pengar från den berömda oljefonden. Utan sådana subventioner är det få som vill ha dem. Under 2015 köpte amerikanerna bara 102 600 elbilar, en minskning med 17 procent (siffror från Autodata). Nissan Leaf tappade 43 procent och hybriden Chevrolet Volt 18 procent.

Det är väl inte så konstigt, tycker Skeppsgossen. De är dyra även med subventioner och helt värdelösa utanför tätorterna. Dessutom är de, enligt oraklet Bill Gates, ytterligt ohälsosamma och miljöfarliga. Bland annat därför att de belastar elnätet ännu mer, något som åtminstone i många länder innebär att utsläppen av växthusgaser ökar i och med ökad användning av fossila bränslen i kraftverken.

Någon har liknat elbilen vid en neonskylt med texten: “Jag är en komplett idiot”. Det tyckte nog också ägaren till miljon-Teslan som började brinna vid laddningen någonstans i Norge.

I många länder – givetvis med undantag för föregångslandet Sverige – gläds bilisterna åt stadigt sjunkande bensinpriser. I USA köper amerikanerna därför återigen stora bilar som suvar och pickuper, alltså just den typ av bilar som får miljöpartisterna i vårt land att se rött. Här ska det vara pyttesmått och bensinsnålt. Och med beskattning och skatt på skatten håller man bensinpriset uppe när andra länder sänker det! En del av de pengar svenska staten får in på drivmedelsskatterna går till uppsättning av laddstolpar ute i kommunerna!

I Storbritannien är situationen ungefär likadan när det kommer till elbilar. Elake bloggaren James Delingpole (läs honom på http://www.breitbart.com) slår huvudet på spiken när han säger att han nu tänker satsa på en begagnad Land-Rover Defender som ersättning för den lilla diesel-Skodan:

”Om du liksom jag bor ute på landet och behöver komma hem från stormarknaden fort innan mjölken surnar, är det viktigt att bilen inte blir en skrothög ifall du krockar med en muntjac-hjort eller ett gäng rumäner som lastar på kyrktaket eller en Prius-förare som tvärbromsar för att rädda en kull tuberkelsjuka grävlingar… Det här är vad Gud försöker säga oss med sjunkande oljepriser: a) Han avskyr Mellanöstern och alla som bor där (utom israelerna förstås, för de är ju det utvalda folket) och b) att Han är dödstrött på alla hjärtnupna godhetsapostlar som är stolta över sina tunnplåtade eko-bilar och att Han önskar livet ur dem.”

Kanske är det inte det Gud menar, summerar James Delingpole, men det är i alla fall var de fria marknadskrafterna predikar. Tack vare dem kan vi ännu så länge bestämma vad vi vill köpa och inte köpa, men med personer som Åsa Romson bland de styrande i Sverige och Obama i USA gör miljöfascisterna allt för att styra oss i våra inköp. Obama sa till exempel 2011 att det skulle finnas en miljon elbilar på landets vägar 2015. Det fanns knappt hälften.

James Delingpole igen: “Tänk om alla dessa propagandaåtgärder för en övergång till elbilar grundade sig på en helt galen idé om att oljan håller på att ta slut och att vi behövde reducera koldioxidutsläppen för att hejda en katastrofal global uppvärmning… Gissa om vi i så fall skulle känna oss äckligt rebelliska.”

Solel - dyrt och ineffektivt


Nu när alltfler människor börjat tvivla på den ineffektiva vindkraften och de fula sår den åstadkommer i landskapsbilden, har intresset vänts mot solcellerna. Att solen inte lyser lika starkt i vårt land som i Sahara spelar enligt “experterna” inte så stor roll som vi vanliga dumbommar tror – se bara på hur många soltimmar vi har på Öland och i Karlstad. Därför har framför allt villaägarna gömt tegelpannorna på taken under solsugande plastrektanglar som de fått installerade genom frikostiga subventioner från staten.

I ett hushåll kan man kanske på 20-30 års sikt tjäna in investeringen på taket, men Skeppsgossen tror inte att det i första hand är ekonomiska överväganden som fått villaägarna att skaffa solenergi. Ett viktigt skäl är att man tack vare sina solpaneler visar alla andra i omgivningen att man är med sin tid. En gång var det bilen av senaste årsmodell som glänste utanför huset och markerade ägarens status, idag är det de blänkande solpanelerna som tjänar samma syfte. Dessutom kan man ägna sig åt någon sorts “energisport” när man går och kollar hur många kilowatt de där nya takpannorna genererat under dagen. En avläsning tidigt på morgonen visar dock inte oväntat att om natten sover också solcellerna.

En del av elöverskottet kan man till och med sälja till sin elleverantör och det är några tusenlappar som fyller plånboken och stärker självkänslan. För som tur är har man ju elleverantören kvar – några futtiga kvadratmeter solceller räcker inte alls till när himlen är blygrå och regnet öser ner dag ut och dag in.

Så ser elproduktionen från solceller ut i liten hobbyskala. Vill man producera solkraft som täcker större behov, då räcker det inte med några hustak här och några där. Från USA rapporteras det att en allmän övergång till solenergi fram till 2050 innebär att man måste klämma fram minst 440 Gigawatt och kanske till och med fyra gånger så mycket ifall folk övergår till att köra elbilar.


Av en analys framgår att det skulle behövas nära 30 miljarder(!) solpaneler på 1x1 meter för att producera de kanske 1100 Gigawatt som en allmän elektrifiering skulle innebära. De skulle kräva en total yta på 30 000 km², vilket motsvarar hela Belgien. Under förutsättning att kineserna kunde producera en 1 m² stor panel per sekund, skulle det ta så där en 930 år att tillverka dessa 30 miljarder solcellspaneler. Är det möjligen någon av förespråkarna för förnybar energi som har tänkt på det?

Men nu är det så att man får bättre effekt av sina storskaliga installationer om man följer solens gång med hjälp av rörliga paneler, s.k. solföljare. Då kan det räcka med 22 000 km² paneler som upptar en kvadratisk yta med sidor på knappa 150 km. Men kostnaderna för en sådan installation blir förstås mycket högre än för en fast och den kan svårligen installeras på tak.

Man ska inte heller bortse från det geografiska läget. I ökenområden och runtom ekvatorn lyser ju solen som mest och starkast, men vad händer på nordligare breddgrader? I USA jämför man östkusten med Arizona och kommer fram till en minskning från 6 kWh/m²/dag till 4 kWh/m²/dag. Det innebär att det behövs 50 procent större solcellsyta på den amerikanska östkusten för att producera lika mycket el som i Arizona – motsvarande en yta större än Danmark. På pluskontot noteras att det inte behövs några kylanordningar för solcellerna, vilket är fallet i ökenområden med intensiv instrålning.

Under 2014 installerades i Sverige 36,2 MW solceller varav 35,1 MW nätanslutna. Under 2013 installerades 17,9 MW nätanslutna solceller, vilket gör att denna marknad fördubblades under 2014. När det gäller inte nätanslutna solceller var 2014 års 1,1 MW lika med föregående års försäljning.

Totalt är det nu 69,9 MW nätanslutna solceller installerade i Sverige, vilket gör 7 W/innevånare. Dessutom har det sålts 9,5 MW solceller för system som inte är nätanslutna. Om vi antar att de nätanslutna solcellerna producerar ca 63 GWh motsvarar det 0,05% av Sveriges slutliga elanvändning. Med andra ord inte mycket skryta med.

Tyskland är det land som har installerat mest solceller i världen (men Spanien har fortfarande flest). Vid utgången av 2014 hade tyskarna installerat 38,2 GW, vilket gör 474 W solceller/innevånare. Solel utgör nu 5,8% av elproduktionen (2014). Imponerande, tycker de gröna som förklarar den stora skillnaden mot Sverige med att den förda politiken i Tyskland ”har gett ett kraftfullt stöd för solcellsinstallationer”. En annan avgörande faktor är att det elpris konsumenterna betalar – efter ”Energiewende” = övergången till förnybart – är ungefär dubbelt så högt i Tyskland som i Sverige, vilket ökar lönsamheten för solcellsinstallationer.

Solen kommer troligen att stå för 50 procent av elförsörjningen i Sverige i framtiden. Den uppskattningen gör Björn Sandén, professor i innovation och hållbarhet på Chalmers. Han konstaterar samtidigt att Sverige har bland de sämsta förutsättningarna för solenergi i världen vad gäller soltimmar och de perioder under året som energibehovet är som störst. Sandén tror därför att vindkraften kommer att bli ”ganska stor”, bioenergin ”betydligt mindre”, ”vattenkraft och vågkraft nischer” och kärnkraften försvinner på grund av säkerhetsskäl. Skeppsgossen avstår visligen från att kommentera.

El förbrukas ju inte bara under dagtid utan i kanske ännu högre grad på kvällarna när solen sussar. Vilka möjligheter finns att lagra den ström som solcellerna producerar? För att man ska kunna göra det behövs batterier och åter batterier. Skeppsgossen minns hur amatörerna på den förnybara energins område redan på 1970-talet försökte tackla problemet med lagring av strömmen för senare behov. Då handlade det om små hembyggda vindsnurror och 24 V lågspänningsanläggningar i sommarhus och liknande. En av dessa pionjärer hade hela källaren full av bussbatterier…

Må vara att dagens system är effektivare, men lagringen har ännu inte lösts på ett tillfredsställande sätt. I en krönika i Washington Post har medias beundran för miljardären Elon Musk jämförts med hur Pravda en gång okritiskt hyllade Stalin. Att Musks exklusiva elbilar under varumärket Tesla är en besvikelse framgår av den usla försäljningen som ska bli föremål för ett senare inlägg här på Narrskeppet. Vad det nu handlar om är Teslas Powerwall Battery som Musk påstår ska vara en billig lösning på lagringsproblemen. Det visar sig dock att det i genomsnitt tar 36 år innan hans batterisystem betalat sig (installationskostnaden är ca 6-7000 dollar). Siffran 36 år är mer än tre gånger garantitiden för ett Powerwall-batteri som arbetar med litium-jon-teknik av samma typ som batterierna i bärbara datorer och mobiltelefoner.

Ett försäljningsargument för Powerwall är att den amerikanske konsumenten kan utnyttja elbolagens prisskillnader mellan dag- och nattaxa och alltså lagra billigare nattström. Det visar sig emellertid att dessa skillnader idag är så små att förtjänsten blir alldeles för liten för att betala batterikostnaden. Ansluten till ett solcellssystem ger Powerpack inte heller några prisfördelar, eftersom man då också måste räkna in kostnaden för solcellspanelerna. Efter all kritik från konsumentorganisationerna har Tesla tvingats backa och erkänna att Powerwall inte är till för gemene man ”utan för den som vill hålla sig framkant på den förnybara energins område”. Med andra ord samma människor som njuter av att gå till elskåpet och läsa av hur många kilowatt solcellerna på taket producerat under dagen...

Samtidigt påstår den “klimatvänliga” pressen att bemedlade solcellsägare i väst hjälper över en miljard mindre bemedlade i världen att gå direkt till förnybara energikällor och hoppa över det farliga steget med fossilframställd elström. En arbetsgrupp vid universitetet i Berkeley har undersökt 2 500 hushåll ute på landsbygden i Kenya – en del anslutna till elnätet, andra beroende av solceller och en grupp utan någon tillgång till el. ”Solcellshushållen” hade antingen en soldriven ljuskälla eller en solcellspanel på 8 W som klarar två LED-lampor, en LED ficklampa, en transistorradio och laddning av mobiltelefon. För en sådan anläggning får man betala över 200 dollar, vilket är en stor utgift med tanke på att den årliga medelinkomsten är runt 1000 dollar.

Men detta är en nödlösning. Både de som har solceller och de som inte har någon elström alls är eniga om en sak: ”Vi vill ha riktig elektricitet från nätet som klarar en tv-apparat, en kyl och frys och ett elektriskt strykjärn!”

Miljönarrarna i väst fattar ännu inte att deras drömmar om ”ren” energi från sol och vind är och förblir just en önskedröm, utan förankring i verkligheten.

måndag 18 januari 2016

Myten om den effektiva vindkraften



I Tyskland växer motståndet mot vindkraftverken eller ”Vogelschredder” som de kallas i folkmun. Motståndet är så starkt att det förekommit rena sabotagehandlingar. På en enda ort har det skett tre inbrott i kontrollrummen. Förövarna har nödstoppat turbinerna, brutit loss datorkomponenter och saboterat styrsystemen. Det innebär kostsamma reparationer för ägarna, förutom att deras försäkringspremier höjs och inkomsterna uteblir. ”Det tjänar allmänheten på”, säger en av Skeppsgossens tyska meddelare, ”eftersom det sänker priset på elströmmen när de subventionerade vindsnurrorna står stilla”.

Det finns idag 25 000 vindkraftverk i Tyskland. Över 500 medborgargrupper har bildats för att stoppa vidare utbyggnad, och många vill ha ett moratorium till 2017 enligt dansk modell, bland annat för att avvakta resultatet av den vetenskapliga utredning om hälsoriskerna som görs i Danmark.

När ett 185 meter högt vindkraftverk föll till marken utanför Vetlanda på julafton – och till på köpet i lugnt väder - sa Svensk Vindkrafts vd Charlotte Unger: ”Jag tycker fortfarande att riskerna är överblickbara. Vestas har installerat 55 000 vindkraftverk globalt, och mig veterligen har den här typen av olycka aldrig skett tidigare.”

Det är en sanning med modifikation. Att en mast bara ramlar omkull så där utan vidare är kanske unikt (sabotage?), men olyckor med kraschande turbiner är i själva verket förskräckande stort och har rapporterats från en rad länder som Brasilien, USA, Tyskland, Danmark, Frankrike, Skottland och Storbritannien.

Turbinbladen väger uppåt 10 ton styck och flyger ofta all världens väg om något av dem släpper. Hela blad med 50 m längd har påträffats 200 m från vindkraftverket. En undersökning har kommit fram till att 5 m stora delar av sönderbrutna blad kan segla ända upp till 1,6 km! Studien gjordes 2007 och sedan dess har det rapporterats 309 incidenter av det här slaget. Säkerhetsavståndet till bebyggelse bör med andra ord vara minst 2 km!

Svensk vindkraft lider av hybris och ett otal aktörer drar hela tiden igång nya projekt, trots att lönsamheten ofta ifrågasatts. Man ifrågasätter inte heller hur beroende verken är av vädret och försöker inbilla allmänheten att ”det blåser alltid någonstans”. Underförstått betyder det att ju fler vindkraftverk som byggs i landet desto bättre säkras elleveranserna. Men verkligheten är inte så enkel, vilket visas av följande färska exempel.

Den 7 december 2015 var det ovanligt blåsigt och då slog vindkraften produktionsrekord. Under delar av helgen stod vindkraften för 30 procent av den totala elkonsumtionen.

En månad senare, den 7 januari, hade Sverige vinterns dittills högsta elförbrukning på knappt 26 000 megawatt (MW), detta enligt ett pressmeddelande från driftchef Erik Ek vid Svenska kraftnät. Åtta av tio kärnkraftsreaktorer och all tillgänglig vattenkraft användes fullt ut. Vindkraften bidrog med cirka 1 000 MW av behovet på 26 000 MW, vilket motsvarar omkring fyra procent.

– Det här visar att vi fortsatt behöver en bra produktionsmix, säger Erik Ek, och att den planerbara, icke väderberoende produktionen spelar en viktig roll för ett leveranssäkert elsystem även i framtiden.

Sture Åström, sekreterare i Klimatsans, drar följande slutsats: ”Vi kan aldrig klara oss med enbart förnyelsebar vatten- och vindkraft. Varför ska vi då bygga dyra vindkraftverk, när vi ändå behöver ha alla vanliga kraftverk kvar?”

Kommentar från Charlotte Unger, vd Svensk Vindenergi: ”Energin i Europa kommer fortfarande till 75 procent från fossila källor. Ska vi klara klimathotet måste utsläppen snabbt ned. Vindkraften är effektiv och kan leverera stora mängder energi. Sverige har bättre förutsättningar för vindkraft än många andra länder i Europa och bör kunna exportera vindkraftsel till länder med sämre förutsättningar.”

Den som lever får se…

I Facebook-gruppen Öppen debatt om Svensk Vindkraft beskriver Per Lundgren det faktiska energiläget nu när kylan slagit till (fredag 15 januari):
”Även nu på fredagsmorgonen med kallt väder och svaga vindar i Nordeuropa har vi andra dagen i följd en kombination av hög konsumtion och effektbrist i Sveriges elproduktion. Vi importerar därför även idag ca 1.500 MW vattenkraftsel från Norge, ca 1.300 MW el från Danmark och 300 MW el från Tyskland samt exporterar ca 1.000 MW till Finland. Prisläget i Finland, Baltikum, Själland, delar av Norge samt elområdena SE3 och SE4 i Sverige har därför stigit rejält sedan igår och är just nu knappa 5 ggr högre än i SE1 och SE2. Det stigande elpriset visar tydligt att det råder effektbrist i stora delar av Skandinaviens elproduktion.
I Danmark är elkonsumtionen, ca 5.200 MW, f n ca en femtedel av den svenska. I Danmark produceras f n 4.200 MW från fossilgas- och kolkraft och ca 550 MW från vindkraften men de importerar ca 1.000 MW från Norge och ca 700 MW från Tyskland så att exporten av 1.300 MW till Sverige kan hållas igång. Koldioxidutsläppet i Danmark ligger nu på ca 450 g/kWh, d v s ca 30 gånger högre än det svenska. Således s k fulel till Sverige från Danmark...”

Den arktiska kylan har också drabbat Storbritannien. En kväll härom veckan tvingades elbolagen att sänka priserna sedan det visat sig att nästan fem miljoner pensionärer var nödsakade att skruva ner värmen för att inte få för höga elräkningar. Enligt en studie riskerar nästan hälften av alla engelsmän över 65 år sin hälsa på grund av kylan.

Nu kan vi bara hoppas att det fortsätter att blåsa i öriket som ju blivit alltför beroende av att vindkraften levererar. Redan i början av november förra året fick britterna en illustration av vad som händer när det är vindstilla. Då genererade samtliga vindkraftverk endast 300 MW eller 0,68 procent av totalförbrukningen den kvällen.


söndag 10 januari 2016

Från utkiken: Händelsefattigt klimatår



Så här i början på det nya året har Skeppsgossen klättrat upp i utkiken för att i lugn och ro kunna summera vad som hänt under 2015. Här kommer en högst personlig sammanfattning. 

På klimatfronten har det faktiskt inte hänt så mycket, trots det upphaussade Parismötet som var ”vår sista chans att rädda jorden”. Men det har som jag tidigare skrivit alla klimatmöten varit, också de som anordnades för mer än ett decennium sedan. COP21 i Paris resulterade i ett urvattnat avtal som ger nationerna rätt att styra och ställa med sina utsläpp lite som de vill. Huvudsaken tycks vara att de fortsätter med skrämselpropagandan så att de kan fortsätta att håva in kollekten från sina medborgare.

I propagandan ingår diverse påståenden om redan inträffade klimatförändringar – rapporter som är lika friserade, manipulerade eller direkt lögnaktiga som det mesta som publicerats på det här området. Så påstås till exempel 2015 ha varit ett av de mest nederbördsrika i historien, möjligen med undantag för Syndafloden. Men i England, där man mätt regnmängder sedan 1766, hamnar 2015 på 86:e plats. Toppar listan gör perioden 1874-83, och också 1920-talet bjöd på extremt mycket regn.

Har det då inte varit extremt varmt? Det beror på var man mätt (se bilden). Med strategiskt placerade termometrar tycks man kunna bevisa att jorden har hög feber. Satellitmätningarna, som inleddes 1979, visar däremot på en mycket lätt feber med en uppvärmning som stannade vid beskedliga +0,27°C (det 3:e varmaste året sedan 1979 enligt dr Roy Spencer). Det är El Nino som spökar och enligt dr Spencer talar mycket för att 2016 kan bli ännu lite varmare.
I sammanhanget kan det vara värt att påpeka att snöfria och milda julhelger inte heller är något nytt. 1940 rapporterade till exempel New York Times att jultomten aldrig upplevt en så varm jul. Men mannaminnet är lika kort som jultomtens, och den som tar del av statistiken kommer att upptäcka att man väldigt ofta minns fel när det gäller vädret.

I en rapport om “väderrelaterade katastrofer” som släpptes en vecka före Parismötet kan man läsa att det i medeltal inträffar 335 sådana per år. Som katastrofer räknas väderhändelser där minst 10 personer dödats och över 100 drabbats. Det har skett en klar ökning under slutet av 1900-talet, konstaterar författarna, men hur stor del av den som beror på mänskliga aktiviteter och på klimatförändringar avstår man visligen från att avgöra. “Översvämningarna har definitivt ökat i antal”, säger en av författarna och tillägger förståndigt: ”Men i stället för att fokusera på om och varför menar jag att vi ska rikta fokus på hur vi ska kunna minska skadorna.”

Klimatforskaren professor Roger Pielke Jr håller inte med om att extrema väderhändelser som orkaner, översvämningar och torrperioder har blivit vanligare någonstans i världen. Tvärtom menar han att de minskat med hela 25 procent sedan 1990. Att de oväder som ändå drabbat till exempel USA har lett till ökade försäkringspremier beror inte på större frekvens utan på dålig stadsplanering och på att allt fler byggt sina hus i utsatta lägen.

Lite skrämselhicka får man kanske när man läser att experter vid European Science Foundation säger att vulkaner – och särskilt super-vulkaner som den som ligger i Yellowstone National Park, Wyoming, och har en krater som mäter 55 gånger 72 km – utgör ett större hot mot jorden och mänskligheten än såväl asteroider, jordbävningar och kärnvapenkrig som den globala uppvärmningen.

Så gamle Al Gores förutsägelser om jordens undergång 2016 lär under alla förhållanden inte besannas (om nu inte Yellowstone plötsligt exploderar). Den 27 januari 2006 påstod nämligen Gore att den kritiska punkten för att vi skulle kunna rädda mänskligheten från kokning, stekning,  djupfrysning eller dränkning låg 10 år framåt i tiden. Det ödesdigra datumet 27 januari närmar sig nu obönhörligt och nedräkningen har börjat… Inget tyder dock på att det händer mer än det gjorde vid millennieskiftet.

Den smältande iskalotten på Grönland har varit en följetong i media under det gångna året. Senast rapporterades att ön förlorat 9000 miljarder ton is under det senaste århundradet. Någon har räknat ut att det skulle innebära en minskning i volym med 0,3 procent, vilket innebär att 99,7 procent av isen ligger kvar. Men sådana uppgifter ger ju inga skräckrubriker och knappt en skärv i kollekthåven.

De stackars isbjörnarna återkommer också ständigt i rapporteringen, trots att det nu finns fler av dem än på länge. Men nu har de i allt större antal sökt sig till bosättningarna kring Hudson Bay i Kanada – de har blivit så orädda att folk inte längre kan plocka bär på sommaren eller vistas utomhus utan att vara beväpnade. Särskilt på höstarna ses de här rovdjuren ströva fritt på gatorna i staden Arviat. Vid vissa tillfällen har man måst stänga skolorna, och det populära Halloween-firandet har ställts in. Inuiterna skyller på isbjörnsturismen i närbelägna Churchill, medan en del forskare anser att den krympande isen i Arktis är boven i dramat och får hungriga isbjörnar att invadera bosättningarna. Experterna hävdar dock att isbjörnarna alltid brukar samlas på land om höstarna, i väntan på att isen ska lägga sig längre ut där sälarna finns.  

Fulspelet på klimatområdet fortsätter. Det senaste draget är att kvitta skulder mot utlovade klimatåtgärder. Det är högt skuldsatta småstater som Jamaica och Seychellerna som inte har råd med några sådana, och den fantastiske generalsekreteraren Ban-ki Moon tycker att skulderna ska ”förlåtas” så att de styrande kan låna upp ännu mer pengar och ”skapa nya institutioner”, bemannade med FN-byråkrater förstås. FN-dårskapen känner inga moraliska gränser.

Till slut kan Skeppsgossen rapportera att det inte skett någon påvisbar och permanent uppvärmning globalt under de senaste 19 åren.




Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Narrskeppet

Narrskeppet

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Har varit journalist under hela mitt yrkesverksamma liv och jämsides med detta översättare