Myten om den effektiva vindkraften

I Tyskland växer motståndet mot vindkraftverken eller ”Vogelschredder” som de kallas i folkmun. Motståndet är så starkt att det förekommit rena sabotagehandlingar. På en enda ort har det skett tre inbrott i kontrollrummen. Förövarna har nödstoppat turbinerna, brutit loss datorkomponenter och saboterat styrsystemen. Det innebär kostsamma reparationer för ägarna, förutom att deras försäkringspremier höjs och inkomsterna uteblir. ”Det tjänar allmänheten på”, säger en av Skeppsgossens tyska meddelare, ”eftersom det sänker priset på elströmmen när de subventionerade vindsnurrorna står stilla”.

Det finns idag 25 000 vindkraftverk i Tyskland. Över 500 medborgargrupper har bildats för att stoppa vidare utbyggnad, och många vill ha ett moratorium till 2017 enligt dansk modell, bland annat för att avvakta resultatet av den vetenskapliga utredning om hälsoriskerna som görs i Danmark.

När ett 185 meter högt vindkraftverk föll till marken utanför Vetlanda på julafton – och till på köpet i lugnt väder - sa Svensk Vindkrafts vd Charlotte Unger: ”Jag tycker fortfarande att riskerna är överblickbara. Vestas har installerat 55 000 vindkraftverk globalt, och mig veterligen har den här typen av olycka aldrig skett tidigare.”

Det är en sanning med modifikation. Att en mast bara ramlar omkull så där utan vidare är kanske unikt (sabotage?), men olyckor med kraschande turbiner är i själva verket förskräckande stort och har rapporterats från en rad länder som Brasilien, USA, Tyskland, Danmark, Frankrike, Skottland och Storbritannien.

Turbinbladen väger uppåt 10 ton styck och flyger ofta all världens väg om något av dem släpper. Hela blad med 50 m längd har påträffats 200 m från vindkraftverket. En undersökning har kommit fram till att 5 m stora delar av sönderbrutna blad kan segla ända upp till 1,6 km! Studien gjordes 2007 och sedan dess har det rapporterats 309 incidenter av det här slaget. Säkerhetsavståndet till bebyggelse bör med andra ord vara minst 2 km!

Svensk vindkraft lider av hybris och ett otal aktörer drar hela tiden igång nya projekt, trots att lönsamheten ofta ifrågasatts. Man ifrågasätter inte heller hur beroende verken är av vädret och försöker inbilla allmänheten att ”det blåser alltid någonstans”. Underförstått betyder det att ju fler vindkraftverk som byggs i landet desto bättre säkras elleveranserna. Men verkligheten är inte så enkel, vilket visas av följande färska exempel.

Den 7 december 2015 var det ovanligt blåsigt och då slog vindkraften produktionsrekord. Under delar av helgen stod vindkraften för 30 procent av den totala elkonsumtionen.

En månad senare, den 7 januari, hade Sverige vinterns dittills högsta elförbrukning på knappt 26 000 megawatt (MW), detta enligt ett pressmeddelande från driftchef Erik Ek vid Svenska kraftnät. Åtta av tio kärnkraftsreaktorer och all tillgänglig vattenkraft användes fullt ut. Vindkraften bidrog med cirka 1 000 MW av behovet på 26 000 MW, vilket motsvarar omkring fyra procent.

– Det här visar att vi fortsatt behöver en bra produktionsmix, säger Erik Ek, och att den planerbara, icke väderberoende produktionen spelar en viktig roll för ett leveranssäkert elsystem även i framtiden.

Sture Åström, sekreterare i Klimatsans, drar följande slutsats: ”Vi kan aldrig klara oss med enbart förnyelsebar vatten- och vindkraft. Varför ska vi då bygga dyra vindkraftverk, när vi ändå behöver ha alla vanliga kraftverk kvar?”

Kommentar från Charlotte Unger, vd Svensk Vindenergi: ”Energin i Europa kommer fortfarande till 75 procent från fossila källor. Ska vi klara klimathotet måste utsläppen snabbt ned. Vindkraften är effektiv och kan leverera stora mängder energi. Sverige har bättre förutsättningar för vindkraft än många andra länder i Europa och bör kunna exportera vindkraftsel till länder med sämre förutsättningar.”

Den som lever får se…

I Facebook-gruppen Öppen debatt om Svensk Vindkraft beskriver Per Lundgren det faktiska energiläget nu när kylan slagit till (fredag 15 januari):
”Även nu på fredagsmorgonen med kallt väder och svaga vindar i Nordeuropa har vi andra dagen i följd en kombination av hög konsumtion och effektbrist i Sveriges elproduktion. Vi importerar därför även idag ca 1.500 MW vattenkraftsel från Norge, ca 1.300 MW el från Danmark och 300 MW el från Tyskland samt exporterar ca 1.000 MW till Finland. Prisläget i Finland, Baltikum, Själland, delar av Norge samt elområdena SE3 och SE4 i Sverige har därför stigit rejält sedan igår och är just nu knappa 5 ggr högre än i SE1 och SE2. Det stigande elpriset visar tydligt att det råder effektbrist i stora delar av Skandinaviens elproduktion.
I Danmark är elkonsumtionen, ca 5.200 MW, f n ca en femtedel av den svenska. I Danmark produceras f n 4.200 MW från fossilgas- och kolkraft och ca 550 MW från vindkraften men de importerar ca 1.000 MW från Norge och ca 700 MW från Tyskland så att exporten av 1.300 MW till Sverige kan hållas igång. Koldioxidutsläppet i Danmark ligger nu på ca 450 g/kWh, d v s ca 30 gånger högre än det svenska. Således s k fulel till Sverige från Danmark...”

Den arktiska kylan har också drabbat Storbritannien. En kväll härom veckan tvingades elbolagen att sänka priserna sedan det visat sig att nästan fem miljoner pensionärer var nödsakade att skruva ner värmen för att inte få för höga elräkningar. Enligt en studie riskerar nästan hälften av alla engelsmän över 65 år sin hälsa på grund av kylan.

Nu kan vi bara hoppas att det fortsätter att blåsa i öriket som ju blivit alltför beroende av att vindkraften levererar. Redan i början av november förra året fick britterna en illustration av vad som händer när det är vindstilla. Då genererade samtliga vindkraftverk endast 300 MW eller 0,68 procent av totalförbrukningen den kvällen.

Hård vinter väntar i England

Den amerikanske geologen James Kamis menar att "motsägelsefulla temperaturtrender” i världshaven och jordatmosfären kan avliva myten om att vi människor gör jorden varmare genom vår eldning med fossila bränslen och en massa annat. Enkelt uttryckt har temperaturen i atmosfären varit stabil i snart 19 år, samtidigt som Atlanten blivit kallare.

Det förklarar vissa forskare med att den globala uppvärmningen har lett till att floderna av smältvatten från den grönländska inlandsisen kylt ner Atlanten.

"Det är ett ovedersägligt faktum att vattnet i Atlanten blivit kallare,” säger James Kamis. ”Men avkylningen gäller hela Atlantens vattenmassa och inte bara Nordatlanten som gränsar till Grönland. Det är bevis nog för att det inte alls är avsmältningen av sommarisen på Grönland som är orsaken.”

"Nasas undersökningar visar också tydligt att det bara är i områden som ligger i direkt anslutning till havet som det sker en påtaglig isavsmältning. Störst är den ovanför geologiska sprickbildningar på havsbottnen som släpper upp geotermisk värme till istäcket. De inre delarna av den grönländska iskalotten är opåverkade.”

På kartan syns tydligt hur det bildats en kallvattenreservoar uppe i
norra Atlanten som kan komma att påverka Europavädret direkt och indirekt.

Om avkylningen av Atlanten kan starta en ny liten istid vet förstås ingen. Men att Storbritannien kommer att få ta första smällen hur det än blir, det är man ense om. Det är en hel rad faktorer som kommer att inverka på klimatet på öarna. Runt kusterna har det nu samlats kolossala isvattenmassor, troligen på grund av förändringar i luftströmmarna och salthalten i vattnet. Sammantaget kan detta leda till lägre årsmedeltemperatur för öriket. Redan nu befarar man att den kommande vintern kommer att bli ovanligt kall och snörik.

På längre sikt kan det också leda till att andra delar av Nordeuropa drabbas av dramatiskt sjunkande temperaturer.  

Även om sänkningen av temperaturen i Atlanten kan verka obetydlig kan den påverka och ändra Golfströmmens riktning och därmed bidra till en ytterligare avkylning av Atlanten. Också jetströmmarna från Arktis ner mot Bermuda och Azorerna kan förskjutas på ett ogynnsamt sätt. Lägg därtill den dramatiska minskningen av antalet solfläckar och vi står inför ett dramatiskt väderscenario, säger en meteorolog. Kanske får Storbritannien till och med uppleva en ny istid under det här seklet.

En som tror att de isiga vattnen i Atlanten kan ge upphov till väderförändringar under många år framöver är brittiske meteorologen Alex Sosnowski. ”En lätt förskjutning av Golfströmmen och andra strömmar i Atlanten kan få ödesdigra konsekvenser för klimatet i hela Västeuropa under lång tid. Klimatet i delar av Europa inklusive områdena runt London, Amsterdam, Paris och Lissabon kan blir några grader kallare jämfört med andra delar av klotet. ”

Till och med officiella Met Office gick för några månader sedan ut med en varning att Storbritannien kan stå inför ett ”Maunder Minimum”, alltså en liten istid liknande den som fick Themsen att frysa till för 300 år sedan. Met Office sade också att den globala uppvärmningen (som man tror på) i viss mån kan kompensera för temperaturfallet, men att vintrarna kommer att bli kalla framöver är det ingen tvekan om.

Förutom den kalla Atlanten och den låga solaktiviteten som vi inte sett motsvarighet till på flera århundraden finns det en annan riskfaktor, nämligen en ovanligt stark El Nino. Exakt hur den påverkar vädret i Storbritannien är något oklart, men tidigare har den bidraget till att kyla av temperaturen.

Med tanke på hur illa ställt det är med uppvärmningen i en stor del av de engelska husen och utfasningen av koleldningen skulle en sträng vinter med all säkerhet leda till 1000-tals dödsfall, framför allt bland pensionärerna. I och med övergången till ”förnybar” energi sitter ju John Bull på pottkanten redan idag. Enligt en rapport i tidningen The Telegraph kan brittiska fabriker tvingas stoppa produktionen på vardagskvällar i vinter. Anledningen är förstås att den förnybara elproduktionen inte klarar av att leverera. Så här illa har det inte varit sedan vintern 2007/2008. Man försöker nu förbereda uppstart av gamla gaskraftverk men i förlängningen hotar alltså ransonering. Reservkapaciteten kommer att vara endast 5,1 procent, men utan nödåtgärderna skulle marginalen ligga på bara 1,2 procent, den lägsta på 10 år.

Många har varnat för en sådan utveckling utan att inse konsekvenserna av en övergång till ”grön energi”. Må det dra snålt kring öronen på alla miljövänner inte bara i Storbritannien utan också här i kalla Nord. Skeppsgossen hoppas på ett sammanbrott i miljöförhandlingarna i Paris i december så att vi äntligen kan använda miljarderna till att skapa drägliga villkor för människorna även under en kommande liten istid.  

Vindkraft = skyhöga elpriser

Att den omhuldade förnybara energin kostar mycket pengar, det vet vi sedan tidigare. Den kan ju – trots att den existerat i flera decennier nu – ännu inte bära sina kostnader och måste subventioneras på ett eller annat sätt. Vindkraften i USA fick enbart under 2013 krediter motsvarande 5,9 miljarder dollar, medan solenergin fick nöja sig med 5,3 miljarder dollar. Under 2013 svarade de här båda energislagen för mindre än 5 procent av landets elproduktion. Och ändå har de fått mer än 50 gånger så stora subventioner som kol och naturgas tillsammans.

Till de enorma subventionerna ska läggas konsumenternas kostnader I form av högre elpriser. Ett exempel är staten New York som nu kan ståta med landets högsta elpriser, i runda tal mer än 50 procent högre än genomsnittet.

De första 15 vindkraftinstallationerna i staten producerade under 2010 ca 2,4 miljoner MWh. Det är ungefär lika mycket som ett modernt gaskraftverk på 450 MWh kan leverera om det körs med endast 60 procent av kapaciteten. Kapitalkostnaden för ett sådant uppgår till ungefär en fjärdedel av kostnaden för vindkraftanläggningarna. I USA räknar man med en genomsnittlig livstid för ett vindkraftverk på 10-13 år. När staten New York måste byta ut generatorerna kommer det kosta runt 2 miljarder dollar.

Danska elkonsumenter har också drabbats hårt av den vettlösa övergången till förnybar energi i form av vindkraftverk. I Danmark kostar en kWh idag ca 2,30 DKK medan spotpriset är så lågt som 25 öre. Det är alltså inte nog med att danskarna har det högsta skattetrycket i världen, de betalar också världens högsta priser på el och värme. Under 2015 uppgår de traditionella energiavgifterna inkl. CO2-skatten till över 40 miljarder DKK, vartill kommer subventionerna till ”miljövänlig” elproduktion med över 7 miljarder.

Ett stort streck i räkningen för alla vindkraftsnarrar i Danmark har varit att konsumenterna i gemen inte investerat i värmepumpar, trots att man lovat dem som gör det billigare el från vindmöllorna. I stället har små och stora kunder valt att värma hus och lokaler med importerade pellets som nu producerar mer energi än vindkraften. Elströmmen från vindkraftverken säljs i stället med förlust till utlandet.

Under några timmar i juli svarade vinden för 140 procent av den danska elproduktionen, vilket noterades med applåder av miljöpartister och andra gröna narrar i Sverige. Däremot sa de ingenting om att 40 procent måste exporteras till underpris till Tyskland, Norge och Sverige. När det inte blåser tillräckligt i Danmark, då köper danskarna dyr energi från samma länder. I reella tal betydde det en förlust på 140 miljoner DKK, samtidigt som danskarna fick importera el för 108 miljoner DKK (till ett pris som låg 15 procent över spotpriserna

Under första delen av 2015 svarade vindkraften för 43 procent av den danska elproduktionen och enligt planerna ska siffran öka till 50 procent 2020. Det låter framsynt och får alla narrar inom EU att jubla. Men elenergin utgör endast 20 procent av det totala energibehovet som ju också innefattar värme, vägtransporter, sjötrafik etc. Var hämtar man resterande 80-90 procent av energibehovet?

Läs mer på

http://denkorteavis.dk/2015/skal-danmark-nu-drukne-i-vindmoller-pga-den-abne-dors-procedure/

Så mycket kostar den förnybara energin - och så lite ger den

“Den förnybara energin är en industri som omsätter 250 miljarder dollar och levererar ca 3 procent av vår elektricitet.”


Det skriver australiska bloggaren Joanne Nova som håller noggrann koll på det slöseri som världens länder gör sig skyldiga till när de satsar miljarder dollar på förnybar energi. Senast har hon fingranskat en rapport från UNEP. Trots den enorma satsningen på alla dessa kostsamma alternativ till kärn- och vattenkraft och fossileldade kraftverk får världens elkonsumenter bara ut futtiga 3 procent…

Enligt rapporten har investeringarna på förnybar energi ökat med 17 procent trots en kärv världsekonomi. Det kan jämföras med siffran för 2010, då tillväxten för förnybar energi var uppe i hela 37 procent. Bruttoinvesteringarna i fossilbränsleteknik uppgick under 2011 till 302 miljarder dollar.

Men som alltid när det handlar om FN och miljö är rapportförfattarna skickliga på att dölja sanningar. Man talar om nominell kapacitet hellre än om verklig produktion. Kapaciteten hos de förnybara energikällorna anges till 25 procent – så länge det blåser. Vid vindstilla uppgår den som bekant till 0 procent. Det sägs det förstås inget om.

Ett annat fult trick, påpekar Joanne Nova, är att vattenkraften räknas in i kategorin ”förnybar energi”. Därmed kan man helt fräckt påstå att ”den förnybara energin” svarar för 20,3 procent av den globala elproduktionen. Det mesta av dessa 20 procent kommer i verkligheten från vattenkraft, medan vind och sol står för nästan inget alls.

Diagrammet visar att hela 147 miljarder dollar investerats i solenergi – den energikälla som idag svarar för mindre än 0,1 procent av all elproduktion i världen! Glädjande nog tappar emellertid vindkraften och förhoppningsvis kommer också de andra ”alternativa” energislagen att fasas ut det ena efter det andra när politikernas och storindustrins smekmånad är över.