Featured Post

Patrick Moore: Fakta om CO2

Härom dagen hittade Skeppsgossen följande text av Patrick Moore , den kanadensiske miljöforskaren som var med om att grunda Greenpeace...

onsdag 31 augusti 2016

Viktigare bygga toaletter än tempel


Indiens premiärminister Narendra Modi har för en tid sedan förklarat att det är viktigare att bygga toaletter än tempel, ett uttalande som väl inte fått den spridning i media som det förtjänar. Modi har också startat en kampanj för att fira 150 års-jubileet av Mahatma Gandhis födelse – år 2019 ska det inte längre vara tillåtet att sätta sig på gatan eller trottoaren och skita. För att nå målet bygger man nu miljoner toaletter över hela landet.

En som uppmärksammat detta initiativ är Bjørn Lomborg. Han har berättat för Skeppsgossen att fortfarande saknar hälften av invånarna i utvecklingsländerna eller uppemot 3 miljarder människor toalettmöjligheter. Enbart i Indien rör det sig om 600 miljoner som gör sina behov gatan.

Resultatet blir en ohämmad smittspridning av magtarmsjukdomar. Kronisk diarré dödar nästan 200 000 barn varje år och kopplas till undernäring och bristsjukdomar hos över 40 procent av alla indiska barn under fem år. I spåren på dessa sjukdomar följer infektioner som lunginflammation och polio. Siffrorna är mycket högre för Indien än för andra länder med liknande ekonomi men med bättre sanitär standard.

Kvinnorna drabbas särskilt hårt av bristen på toaletter, säger Bjørn Lomborg. De kan inte förrätta sina behov förrän efter mörkrets inbrott när de är mer sårbara och utsatta för överfall och olyckor.

Nu handlar det inte bara om att bygga toaletter, man måste också få människorna att utnyttja dem. Enligt Världsbanken kostar dåliga sanitära förhållanden i världen 260 miljarder dollar per år och Indien svarar för hela 54 miljarder av den summan. En organisation som WaterAid jobbar hårt på att lära människor vikten av bättre hygien, men det tar tid och det kostar stora pengar. Om tre miljarder människor ska få tillgång till enkel sanitär standard inom de närmaste 15 åren, kommer det att kosta 33 miljarder dollar om året.

Bill & Melinda Gates Foundation vill förnya toalettekniken så att stolarna  inte måste anslutas till avloppssystem och reningsverk. Redan 2011 sjösatte de ”återuppfinn-toaletten-tävlingen” som premierar innovativa  lösningar. De hoppas att någon presenterar ett enkelt system som kan omvandla urin och avföring till energi, gödningsmedel och kanske till och med till drickbart vatten.

Även Kina dras med stora sanitära problem. I detta fall har den ökande turismen skyndat på toalettbyggandet, säger man. Under 2015 uppfördes enligt officiella källor närmare 15 000 offentliga toaletter, och samtidigt renoverades närmare 8 000 stycken. Antalet låter dock rätt litet med tanke på landets folkmängd. Skeppsgossen gissar att ute på landsbygden, dit turisterna inte hittar, är nog situationen inte bättre än i grannlandet Indien,

Av en analys gjord för FN av tankesmedjan Copenhagen Consensus Center - vars chef är Bjørn Lomborg – framgår att med en investering på 33 miljarder dollar skulle ytterligare 3 miljarder människor få tillgång till lågspolande toaletter och torrklosetter. Man har också räknat ut att för varje investerad dollar skulle man få tillbaka tre gånger så mycket i form av lägre sociala kostnader för sjukvård och liknande.

“För en generation sedan”, skriver Bjørn Lomborg, “hörde vi varken politiker eller filantroper prata om toaletter och än mindre framhålla dem som centrala för utvecklingsländernas framtid. Blotta faktum att Modi och Gates har gjort det är ett stort framsteg. Men mycket arbete återstår, och endast genom att noggrant väga kostnader och fördelar mot varandra kan vi undvika att pengar slösas på meningslösa projekt.”


tisdag 30 augusti 2016

Australisk forskare avfärdar myten om det stigande havet


Albert Parker är adjungerad professor vid James Cook-universitetet i Australien. I en mycket utförlig artikel i facktidskriften American Journal of Geophysics, Geochemistry and Geosystems presenterar han starka bevis för att havsnivåerna är i stort sett oförändrade och kommer att så vara under resten av det här århundradet. Han menar att det därför är ekonomiskt vanvett att slänga ut miljarder på exempelvis invallningar och andra anläggningar som ska hindra havet från att äta upp våra kuster.

Det grundläggande felet i resonemanget om det stigande havet är enligt honom att man förlitar sig på satellitmätningar och datormodeller i stället för att läsa av nivåförändringarna hos de tidvattenmätare som varit i bruk i norra Europa och på USA:s östkust sedan mitten av 1800-talet. Parker refererar i sin text till 722 sådana mätare. Av dem anser han att värdena från 72 instrument som varit i bruk från 1900 fram till våra dagar är de mest tillförlitliga mått vi har på eventuella förändringar. 

”Visst kan satellitmätningar och GPS-avläsningar vara intressanta i det långa loppet, men idag är de inte exakta nog för att ersätta de gamla tidvattenmätarna”, skriver han. ”Inom all vetenskap är alltid ett större grundmaterial att föredra framför ett litet. På samma sätt är säkrare resultat bättre än osäkra mätvärden och direkta avläsningar att föredra framför beräknade uppgifter. Det gäller också när man ska beräkna höjningen av havsnivåerna.”

Albert Parker har kommit fram till havsnivåerna i världen har höjts så litet att de i praktiken kan anses vara konstanta. Även om det finns personer som tror eller hävdar motsatsen, finns det inga belägg för att förhöjda CO2-värden i atmosfären till följd av utsläpp av växthusgaser driver på stigande havsnivåer. Därför är det vanvettigt att slösa en massa pengar kustförstärkande åtgärder utan att vi har några bevis för att havet hotar stränderna.

Enligt författaren gör vi bäst i att lämna våra kuster i fred – annat än när de hotas av t.ex. erosion och liknande naturliga företeelser som inte har med havsnivåerna att göra. Jämförelsen med den upphettade debatten om jordens uppvärmning ligger nära till hands. Vilken är egentligen den ”riktiga” globala medeltemperaturen, vilken är den ”riktiga” havsnivån? Vi måste helt enkelt lära oss att acceptera naturliga variationer, annars är vi ute på en mycket hal och mycket förrädisk is.

Albert Parker: ”Teorin om att människans utsläpp av CO2 driver temperaturer, havsnivåer, pH-värdet i havsvattnet och allt möjligt annat bygger på mycket subjektiva tolkningar av enstaka data som förvanskats för att stämma med teorin. Det handlar om antaganden snarare än om resultat.”

Slutsatsen blir att de relativa havsnivåerna har stigit och sjunkit under den första delen av 1900-talet enligt ungefär samma mönster som under den andra delen av förra århundradet. Ingenting pekar på en acceleration och det finns ingen anledning att tro att det ska hända något sensationellt med havet under det kommande seklet.     



Läs hela dokumentet på http://www.aiscience.org/journal


måndag 29 augusti 2016

Nygamla lögner

Kommer du ihåg Bagdad Bob som in i det sista
 förnekade att Irak-kriget var förlorat? 

Ibland - för att inte säga ofta - drabbas Skeppsgossen av förtvivlan över hur tänkande personer går på all den klimatpropaganda som sprids på nätet. Det handlar oftast om den stigande globala temperaturen, om smältande polarisar och liknande naturliga fenomen för vilka människan numera får skulden. Eftersom de flesta larmrapporter har sitt ursprung i den ”röd-gröna” rörelsen, varnar de också för kärnkraftens konsekvenser. Härom dagen dök det på Facebook upp ett inlägg om Fukushima från 2013 och följderna av den radioaktivitet som påstås ha förgiftat nästan hela Stilla havet.

Historien avfärdades redan när den publicerats som ogrundad och idiotisk. En citerad källa var den australiska läkaren och kärnkraftsmotståndaren dr Helen Caldicott som påstod att ”plymer av radioaktivitet från Fukushima transporteras med strömmarna i Stilla havet mot den amerikanska västkusten”. Hon betecknade till och med olyckan i Japan som värre än Tjernobyl.

Till yttermera visso fick vi veta att minst 300 ton och kanske 450 ton kontaminerat vatten rann ut i havet varje dygn. Sälar, sjölejon och isbjörnar(!!!) påstods uppvisa håravfall och sår orsakade av läckan från Fukushima. I vattnen runt den amerikanska västkusten skulle radioaktiviteten fördubblas på fem år och därmed skulle det också vara slut på allt fiske i Stilla havet.

Reaktionerna från sansade bedömare lät inte vänta på sig. Någon framhöll att det inte betydde något om radioaktivt vatten läckte ut eftersom det är tyngre än havsvatten och alltså sjunker till bottnen. De doser som fiskar och andra marina varelser får i sig är dessutom så små att de inte påverkar vare sig fiskarna själva eller oss människor som äter dem.  

Hela den här historien byggde på grundlösa antaganden. Som illustration användes en karta som påstods visa radioaktivitetens utbredning men som i stället visade våghöjden i samband med tsunamin. Om radioaktiviteten skulle fördubblas i farvattnen kring USA borde man rimligen ha nämnt hur hög den var innan Fukushima, men någon sådan uppgift publicerades aldrig.

Det påpekades också i den följande diskussionen att de 450 ton som dagligen läckte ut från Fukushima späddes ut till helt ofarliga nivåer med tanke på att Stilla havet lär innehålla 2,800,000,000,000,000,000 ton vatten. “Jorden är full av naturlig radioaktivitet, så om du vill komma undan all sådan får du flytta till ett annat solsystem,” löd ett gott råd.

En annan återkommande lögn levereras med jämna mellanrum av WWF – den uppmanar givmilda människor att "rädda" isbjörnarna från den svältkatastrof som följer i den globala uppvärmningens spår. Varje gång WWF lägger ut sin fejkade bild av icke-simkunnig isbjörn på ett isflak delas den av 100 000-tals personer som svalt de nu rätt mögliga lögnerna med hull och hår.

Gång på gång har Skeppsgossen låtit hälsa Narrskeppets följare att isbjörnarna mår alldeles förträffligt och att stammen har ökat till minst ca 25-30 000 stycken efter den nedgång som följde på avskjutningen under 1900-talet (fram till fridlysningen 1973). Det är uppgifter som kommer från världens främsta isbjörnsforskare men som negligeras av Världsnaturfonden, eftersom en lugnande rapport skulle strypa penningflödet till dess tiggarbössor högst betänkligt. 

Från isbjörnar är steget inte långt till närmaste isflak, såvida det inte har hunnit smälta sedan igår. De grönas budskap saknar all logik. De säger att polarisen kommer att smälta och orsaka en kraftig höjning av världshaven. Ändå är det så att över 90 procent av världens glaciala is finns i Antarktis, där medeltemperaturen uppgår till omkring -40°C. Som bekant smälter is vid 0°C. För att isen i Antarktis ska kunna smälta i någon större omfattning måste alltså temperaturen stiga med omkring 40°C vilket inte ens de mest rabiata klimatkramarna förväntar sig. De pratar om 4 grader som mest.

Ändå kan man utan att skämmas påstå att havet hotar att dränka delar av vårt klot. Varifrån ska då allt detta vatten komma? Kring Nordpolen är den mesta isen havsis som inte alls kan påverka havsnivåerna om den smälter, det visste redan Arkimedes för 2500 år sedan. Att de gröna inte hört talas om detta (eller förnekar fakta) är sorgligt. Ändå stod exempelvis en herre som NASA:s James Hansen och blåljög 2011: ”Vi kommer att förlora all is vid polerna om några årtionden”.

Sammanfattningsvis är det både bedrövligt och tragiskt att ett gäng paranoida profeter fått ta så stor plats på den internationella arenan under de senaste decennierna. Även om det tycks som om tvivlarna blir allt fler har de här narrarnas läror rotat sig i många människors medvetande, inte minst bland dem som tillhör en yngre generation.



söndag 28 augusti 2016

Mörk framtid för elbilarna

Elbilar passar bra som taxi i storstäder men inte i hemmagaraget. På bilden
den mest populära eltaxin BYD e6 från Kina. 

Med jämna mellanrum ifrågasätts den satsning på elbilar som de gröna grupperna lovordar. Det är en del i miljörörelsens ”rädda-jorden”-kampanj och påstås lösa en del av utsläppsproblematiken.  

Det stämmer inte alls, hävdar kritiska röster. Tillverkningen av elbilar sker på samma sätt och med samma teknik som gäller för bensin- och dieselbilar. Än värre är att utsläppen per tillverkad elbil faktiskt är större än för en konventionell bil. Orsaken är framställningen av de ”smutsiga” batterierna.

För att tillverka batterier krävs gruvdrift som ju inte är den miljövänligaste verksamhet människan kan ägna sig åt. Och vad händer när batterierna tjänat ut? De är ju lite för stora att slänga i batteriholken i livsmedelsbutiken och det krävs stora anläggningar för att ta hand om dem.

En annan viktig faktor är laddningen av batterierna. Det låter väldigt fint att det finns laddstolpar som man ansluter till – men varifrån elektriciteten som hämtas från dem? Knappast från vind- och solkraft i alla fall. Sverige må vara ett undantag, men i de flesta fall är det Fridolins hatade brunkol som laddar elbilarnas batterier. Och då blir inte elbilen så ”ren” längre.

Kolkraften anses orsaka fyra gånger så många dödsfall som bensin på grund av allt sot och alla rökpartiklar från förbränningen. Miljövännerna blundar gärna för sådana enkla och obestridliga fakta när de åker elektriskt.

Elbilarna behöver inga oljebyten eller andra serviceåtgärder som hör ihop med bensin- och dieselbilar, sägs det ofta. Men det är inte riktigt sant. Däck och bromsar slits betydligt mer på elbilarna och ger högre utsläpp. Det beror i första hand på att elfordonen är tyngre. Konventionella bilar med förbränningsmotorer har blivit betydligt lättare och effektivare under de senaste decennierna.

Enligt officiella amerikanska siffror skulle en 40-procentig övergång till elbilar inte betyda särskilt mycket för att förbättra luftkvaliteten annat än i storstäderna. Man kan också fråga sig var man i så fall skulle göra av alla de bensin- och dieselbilar som blivit ”överflödiga”? Och finns det verkligen tillräcklig kapacitet hos bilindustrin att tillverka de elbilar som skulle ersätta dessa?

Oljepriset måste stiga nästan 1000 procent till mer än 350 dollar per fat innan elbilstillverkarna har en chans på världsmarknaden. Först då kan batteripriserna – som idag i genomsnitt ligger på 325 dollar per kWh – bli konkurrenskraftiga. Till den slutsatsen har forskare vid universitetet i Chicago kommit.

 “Visst har den alternativa energin utvecklats och förbättrats, men trots det kan den inte konkurrera med de fossila bränslena”, säger en av författarna till studien. Med dagens oljepriser kring 50 dollar fatet är vägen dit lång, vilket bilköparna i Nordamerika insett.

I Kalifornien som ju brukar anses var den mest progressiva staten när det gäller alternativ energi såldes t.ex. 40 procent fler Land Rover under 2015 än året före och Jeep har ökat sin försäljning med nästan 30 procent under samma period. Samtidigt sjönk försäljningen av hybridbilar och elbilar med över 13 procent enligt officiell statistik.


I själva verket är och förblir drömmen om elbilen en våt dröm för världens miljövänner. Det finns förvisso en plats för den i storstäderna, men utanför dem klarar sig världen väldigt bra med de bränslesnåla fordon vi har idag. 

lördag 27 augusti 2016

Vem tar hand om vindkraftskrotet?


De flesta tänkande människor inser att begreppet ”förnybar energi” är en floskel som miljönarrarna älskar att slänga omkring sig. När de nyktrat till och i åtminstone en del fall insett att det där med vindkraft inte var så bra i alla fall, då står deras gamla snurror och rostiga torn där som monument över människornas dårskap. Inga miljöorganisationer visar det minsta intresse för att städa upp i landskapet utan fortsätter att förstöra det med nya påfund som solcellsanläggningar.

Vindkraftverk fungerar inte i evighet, ej heller solceller. Innan de slutar fungera producerar de mindre energi än det krävdes för att tillverka dem. Inte heller skrotar de sig själva.

Kalifornien tillhörde pionjärerna på vindkraftens område och skröt med världens tre bästa lokaler för vindkraft: Altamont Pass, Tehachapi och San Gorgonio. Tillsammans stod anläggningarna där för nästan 80 procent av all vindkraft i världen. Enda konkurrenten att tala om var Kamaoa på Hawaii. Idag står fem av anläggningarna där och rostar och ingen anser sig ha råd att ta ned och skrota dem.

På Internet finns uppgifter om att hela 14 000 obrukbara vindkraftverk rostar sönder enbart i Kalifornien. Det har också påståtts att 1 av 20 vindkraftverk stannat för gott. Riktigt så illa är det inte, enligt vad Skeppsgossen kunnat läsa sig till. Uppgiften lär vara en myt som går tillbaka till 2010 och till vindkraftsmotståndaren Andrew Walden på Hawaii. Var han fått siffran 14 000 från är dock okänt – men myten har varit seglivad och vädrats med jämna mellanrum. Mer sansade(?) bedömare från vindkraftens vänner menar att som mest en procent av alla vindkraftverk i världen – eller runt 2 400 stycken – är tagna ur bruk. Kanske, kanske inte.

Ett skräckexempel är i alla fall Tehachapi Pass i kanten av Mojaveöknen i Kalifornien. Området räknar över 5 000 vindsnurror som uppfördes under boomen på 1970- och 1980-talen. Många av de företag som skar guld ur vinden har gått i konkurs eller köpts upp, något som lett till att hundratals turbiner övergivits. Det finns heller inga lagar som kräver att ej fungerande vindkraftverk måste rivas av ägarna – idag är Tehachapi ”en kuslig blandning av aktiva vindkraftverk och ett rostigt skrotupplag”, säger en av Skeppsgossens rapportörer.

Skeppsgossen har tidigare – och vid åtskilliga tillfällen - berättat
om fågel- och fladdermusslakten vid de kaliforniska vindparkerna. Nu byter man ut de gamla vindsnurrorna där och hoppas att de nya ska rädda några fler örnars liv, och i Palm Springs och San Gorgonio vill de lokala myndigheterna att alla de rostiga och ej fungerande tornen och turbinerna rivs. Vem ska betala? Troligen skattebetalarna som redan fyllt miljökapitalisternas plånböcker genom att betala överpriser på den nyckfulla elektricitet som "väderkvarnarna" producerat.  
  
Tro nu inte bara att de gröna lobbyisterna lärt sin läxa. Nej, nu ska man flytta ut vindsnurrorna i havet i stället. Anläggningskostnaderna blir självklart mycket högre för de havsbaserade vindkraftverken, vartill kommer att deras livstid förkortas snabbare av salt och sol och regn. Men så länge vi har regeringar som tror att ”förnybart” är framtidens melodi, så länge kan miljöskojarna fortsätta att håva in pengar på myten om vindenergins förtjänster.



torsdag 25 augusti 2016

Klimatprostitutionen


Klimathotet har blivit en kassako inte bara för tillverkarna av vindkraftverk och solpaneler utan i minst lika hög grad för forskare runtom i världen. En som undersökt detta närmare är den kanadensiske professorn Michael Hart. Resultaten redovisar han i en nyutkommen bok med titeln “Hubris” som redan fått Michael Mann att desperat börja vifta med sin hockeyklubba.

Hart slår fast att vetenskapsmän världen över skaffar sig stora anslag på att propagera för det hot som klimatförändringarna påstås innebära. Forskare och politiker håller helt enkelt varandra under armarna och ryggkliandet är satt i system. Han avfärdar också de datamodeller som IPCC och andra internationella organ förlitar sig på och menar att människor måste inse att klimatet är ”ett komplext, kaotiskt, icke-linjärt system” som inga datamodeller i världen kan efterlikna.

Det är en grov förenkling och en lika grov överdrift att påstå att CO2 driver klimatet, skriver han. Bästa beviset för det är den väldokumenterade stabiliseringen av temperaturen i slutet av förra århundradet. Han påpekar också den paus i den globala uppvärmningen som noterades under de första 15 åren av det här århundradet fram till att en stark El Niño slog till. Temperaturerna är redan på väg ner mot de normala värdena.

“De flesta av de ofta citerade klimatexperterna har tjänat pengar på klimathysterin, antingen i form av arvoden för föredrag, ökad prestige, bokkontrakt eller forskningsanslag. Forskarna har snabbt lärt sig att om de är politiskt korrekta och presenterar de slutsatser som politikerna vill ha, då klirrar det i kassaapparaten. Mycket av det granskade material som idag presenteras i en gång högt ansedda publikationer är rena kompisgranskningarna.”

Allt handlar om pengar idag, säger Hart. Stora pengar. Hans slutsats är värd att citera:

”Politikerna slösar pengar som de inte har på ett problem som inte existerar för att kunna finansiera lösningar som inte gör minsta skillnad.”

Bättre kan det väl inte sägas?



tisdag 23 augusti 2016

Alarik Vittfarne: Storebror ser dig överallt



Det verkar nu vara klart att allt du gör med din dator kan läsas av hackare, bland vilka främst märks NSA, National Security Agency i USA, och motsvarande organ i Ryssland. Men allra värst är att även gangstersyndikat kan göra det.

Häromsistens var jag bjuden på 70-årskalas hos en gammal bekant, Wise Victor. Han kallas så i vänkretsen, eftersom han visat stor förmåga att se vad som verkligen händer i världen, men som inte framgår i de nyheter som förmedlas av okunniga journalister. Han har tjänstgjort i utrikesförvaltningen och varit stationerad i flera länder, så han har många väl placerade kontakter och han kan tala med dem på fem språk. 

När vi bröt upp från middagsbordet, tog han mig i armbågen och ledde mig till ett av småborden med kaffe och avec, där han placerade mig bredvid Silent Seb (Sebastian), som jag bara träffat en gång förut. Han är en tystlåten typ, vilket nog beror på att han jobbat med kryptering för sitt lands försvar. Victor förklarade att Seb kunde berätta om en jätteskandal, som jag borde känna till.

Sebs avslöjanden tog mig så djupt att jag inte riktigt kunde smälta dem. När jag kom hem konsulterade jag därför Data-Anders. Han arbetar på ett företag, som ansvarar för driften av datorer och nätverk på flera stora koncerner, dock inga banker, men kraven på sekretess är inte mindre för det. Han hjälper mig ibland, därför att han växt upp på granntomten och lekt med våra ungar.

Anders hade hört talas om det som Seb berättade, men hans kunder hade aldrig tagit upp det till diskussion. De har antagligen inte förstått allvaret ännu. Efter samtalet förstod jag läget så här:

1.  Praktiskt taget all datatrafik mellan datorer passerar två ”routers”. Den ena ansluter den sändande datorn till nätet och den andra den mottagande datorn. På stora företag med många datorer är dessa anslutna till egna routers eller till en central router, som leder datatrafiken dit den skall. De har ett internt, privat nätverk VPN, Virtual Private Network. Således passerar all datatrafik en router, även om den inte skall ut på nätet. Alla routers har en ”brandvägg”, som skall hindra obehöriga att utifrån nätet sända eller få ut information. Små hemma-nätverk kan klara sig med switchar, utan router.

2. Idag har många routers en radiofunktion, som skapar ett trådlöst nätverk, Wi-Fi, wireless fidelity. Dess radiosignaler kan tas emot av utomstående på avstånd. För att obehöriga inte skall få del av trafiken, är denna krypterad och kräver en nyckel för att läsas.

3. Två amerikanska företag dominerar marknaden för professionella routers: Cisco och Juniper. Bland mindre, men ändå stora företag, märks D-Link, Dell, Huawei, Netgear och ZyXEL. Dessa är hänvisade till standardkretskort för kritiska funktioner, så att deras utrustning har mycket gemensamt med de största tillverkarnas.

4. Redan 2014 påstod Edward Snowden i Der Spiegel att NSA i USA hade kapacitet att varje timme dekryptera tusentals VPN-kanaler med hög säkerhetsklass. Den kapaciteten tycks nu gälla per minut.

http://arstechnica.com/security/2016/08/cisco-firewall-exploit-shows-how-nsa-decrypted-vpn-traffic/

5. Under veckändan den 10/8 läckte ett avancerat verktyg för hackare ut på nätet. En anonym grupp som kallar sig ”Shadow Brokers” hävdar att man därmed kan ta sig in i ett stort antal privata nätverk. Vissa tecken tyder på att de använt verktyg utvecklade av NSA.

http://arstechnica.com/security/2016/08/code-dumped-online-came-from-omnipotent-nsa-tied-hacking-group/ 

6. Anonyma har ingen trovärdighet. Därför har flera säkerhetsföretag, bl.a. Kaspersky, testat verktyget och funnit att det fungerar. Cisco erkänner att de i flera år vetat om säkerhetsluckan i flera av deras gamla produkter.  

7. Wise Victor och Silent Seb tror sig förstå följande: Att det går att hacka sig in i flera olika tillverkares routers på liknande sätt tyder på att säkerhetsluckorna inte beror på slumpvis tillkomna programfel, buggar. De torde utgöra avsiktligt konstruerade ”bakdörrar”. Många indicier tyder på att företagen blivit tvingade att inrätta sådana av NSA. ”Fingeravtryck” i källkoden gör det nästan klart att det är NSA som skrivit verktygen, ex.vis används koefficienter i olika krypteringsalgoritmer, som ingen annan använder. NSA:s ökade kapacitet att hacka sig in beror således på att de inte behöver anstränga sig. De bara promenerar in genom bakdörrarna.

8. Sedan två månader tillbaka uppger tillverkarna att buggen, bakdörren, är tätad i nya routers. Men om det verkligen är så att NSA krävt att bakdörrarna skulle finnas, torde dessa, i någon form, finnas även i de moderna versionerna. 

9. När verktygen för att hacka sig in nu är offentliga, kan ”vem-som-helst“ komma in i nästan alla datorer i världen, d.v.s. även gangsters. Den 15/8 rapporterade 20 hotell i USA att deras system för betalning blivit hackade, så att tusentals kunder fått alla data för sina kreditkort stulna. Genom bakdörrarna kan hackarna komma åt all känslig information: användarnamn och lösenord för olika konton, nycklar till krypterad trafik, ex.vis den med banker, etc.

http://arstechnica.com/security/2016/08/20-hotels-suffer-hack-costing-tens-of-thousands-their-credit-card-information/

10. Victor anmärkte att detta kan betyda en omvälvning för de politiska valen i de länder, som använder datorer för röstningen, ex.vis USA och Spanien. Obehöriga skulle kunna se vad varje väljare röstade på. De skulle t.o.m. kunna ändra på valresultatet. Han påpekade att resultatet av det senaste valet i Spanien varit föremål för diskussion: Det officiella resultatet skiljde sig i betydande grad från de enkäter som gjorts med väljare, då de just lämnat vallokalerna. . .


Detta är en sensation av första graden, men jag har inte sett några löpsedlar om den.


måndag 22 augusti 2016

Hur kan solkraften kosta så mycket när solen är gratis?


Med världen full av billig naturgas, råolja och kol, vem behöver då dyr och intermittent elektricitet från vind och sol?

Frågan ställs av en av Skeppsgossens vänner, dr Klaus L.E. Kaiser vid TerraBase Inc. i Kanada. Han fortsätter:

“Slöseriet med skattebetalarnas pengar på alternativa energislag bleknar i förhållande till de verkliga kostnaderna för de totalt felriktade energiåtgärderna världen över. De flesta av dessa utgår från en enda (FELAKTIG!) idé, nämligen att halten CO2 i atmosfären driver jordens klimat. Denna idé föddes för nästan tvåhundra år sedan och visade sig vara felaktig redan för hundra år sedan.”

“De biljoner dollar som spenderats under de senaste decennierna på alternativa energikällor som vind, sol och biobränslen har inte haft någon påtaglig effekt på den globala konsumtionen av kol, olja och naturgas. Samtidigt och trots de (helt onödiga) katastroferna i Tjernobyl och Fukushima byggs nu nya kärnkraftsreaktorer i många av världens länder, till och med i ett land med så god tillgång till vattenkraft som Schweiz…”

Särskilt besviken är Klaus Kaiser på den tyska politiken som han ser som ett flagrant exempel på hur ett land slösar tid och resurser på en meningslös klimatpolitik. Mellan 1960 och 1990 var Tyskland ett ”Wirtschaftswunder”, ett blomstrande samhälle med billig energi för såväl konsumenter som industri. I stället för att ta tillvara nya generationer tekniker och vetenskapsmän övertalade ”gröna” aktivister och politiker medborgarna att nu måste landet satsa på biobränslen, sol och vind. Det innebär en nedrustning av hela det tyska kunskapssamhället och det  kommer att krävas ännu en generation innan landet får tillgång till den expertis som man hade 1975.

Dr Kaiser citerar ett brev som han fått av en ”välkänd” förespråkare för solenergi: ”Som energiexpert har du gjort den intressanta upptäckten att solen inte skickar någon räkning. Jag kan inte riktigt begripa hur flera hundra tusen hushåll trots detta inte kan betala sina elräkningar och rader av industriföretag emigrerar på grund av höga elpriser. Varför är elpriserna mycket lägre i länder som använder mindre solenergi?”

Klaus Kaiser frågar sig också vilka fördelarna är med den alternativa energin och vem som egentligen tjänar på den. Det kan ju inte vara konsumenterna som ser elräkningarna från vattenkraften stiga… ”Troligen är det inte ens de som driver vind- och solkraftverken – trots alla subventioner. Kvar blir då de företag som tillverkar utrustningen och – vem kunde ha gissat det? – staterna själva. Det bekräftas av att man i vissa länder nu börjat beskatta dem som installerat solcellspaneler för den elektricitet de producerar för eget behov.”  

Skeppsgossen uppmanar alla sina läsare att läsa hela inlägget på https://iceagenow.info/many-people-think-dare-say/



söndag 21 augusti 2016

Brunkol, kärnkraft och klimatleda


”Vi i klimatrörelsen behöver ta ett steg tillbaka efter försäljningen av Vattenfalls brunkolsverksamhet. Hur hamnade vi i en situation där kolet fortsätter bolma i Tyskland?”

Frågan ställs i en debattartikel i Ny Teknik av tre representanter för miljörörelsen: Vide Karlsson, Mikael von Knorring och Elias Rosell. Det är första gången Skeppsgossen har noterat någon form av självkritik från det hållet, vilket naturligtvis är mycket glädjande.

I fortsättningen av artikeln påpekar skribenterna att den stängda kärnkraften i Tyskland lett till ett 40-procentigt fossilberoende år 2050. Till och med elproduktionen kan vara uppe i 20 procent fossil, som tillsammans med kolet ska ge stabilitet i ett elsystem med mycket sol- och vindkraft.  

I fortsättningen av artikeln drivs självspäkningen ännu ett steg längre när skribenterna till och med vågar angripa ”en klok klimatdebattör som Johan Rockström”. Han har kallat Tyskland och Sverige ”världens bästa elever i klimatklassen”. Med all rätt utnämner de tre i stället Tyskland till en av Europas stora klimatskurkar. ”Deras koldioxidutsläpp är 40 procent högre än EU-snittet, en siffra som bara har ökat sedan år 2000. Tyskland har helt fastnat i att stänga kärnkraft.”

”Samma misstag dyker upp igen och igen. Rockström skriver till exempel i en debattartikel att Tyskland har ’världens mest ambitiösa plan för att fasa ut fossila bränslen’. Det är faktiskt absurt. Grannlandet Frankrike har till exempel mycket mindre fossil el i dag än Tyskland planerar för 2050.”

De tre debattörerna anser att miljörörelsen behöver ta ett steg tillbaka för att dra nya, självkritiska slutsatser. De frågar sig vilka krav som egentligen ställdes på Tyskland när de stora besluten fattades? ”Är vi beredda att prioritera fossilfrihet som huvudfråga?”

En som i likhet med Skeppsgossen välkomnar den nya och sent påkomna insikten är Lars Cornell på Nätverket Klimatsans. Så här skriver han i en kommentar:

”Skall vi tro på den illröde politikern och agronomen Rockström så kommer jorden att bli 6 - 8 grader varmare ’om vi inte bättrar oss’. Det han och Romklubben vill är att skrämma skiten ur oss eftersom rädda människor är lättlurade människor. Så vill de erövra den planekonomiska makten över jordens resurser.”

Ska man tolka tecknen i skyn så tycks det som om en viss klimatleda har börjat utbreda sig. Någon har jämfört pratet om den globala uppvärmningen med en epidemi. Till en början blir det ett himla liv, sedan börjar folk bli immuna och till sist klingar intresset av. För tio år sedan gav varenda liten värmepuff sensationsrubriker, idag är det allt färre som tror på påståenden som att det här är det varmaste året någonsin, hur ofta tv-meteorologerna än upprepar det som ett mantra.

Lars Cornells avslutning på sitt inlägg är också värd att citera:

”Illröda politiker som Rockström, Fridolin och Greenpeace har det tufft nu när inte jorden bär sig åt som de vill… Klimathysterins sista dagar är räknade.”


http://www.nyteknik.se/opinion/fossilfritt-viktigare-an-avvecklad-karnkraft-6778054

lördag 20 augusti 2016

Vem vill leva i en värld utan fossila bränslen?


Hur skulle världen se ut om vi inte hade några fossila bränslen, om politikerna verkligen förbjöd all användning av kol, naturgas och olja?

Den frågan har amerikanska nättidningen Daily Signal ställt. Eftersom ungefär 80 procent av all energi i USA kommer från olja, kol och naturgas skulle de direkta konsekvenserna bli att hela samhällsstrukturen brakade ihop. Men det skulle också få en rad andra följder som människor i gemen inte alltid är medvetna om.

Olja och naturgas används t.ex. för att framställa en rad vardagsprodukter som aspirin, tandkräm, solglasögon, skor, bil- och cykeldäck, heltäckningsmattor och tennisbollar för att nu nämna några. Ungefär 20 procent av all olja som raffineras i USA används för plaster, kemikalier och gummiprodukter.

”När man talar om att eliminera konventionella bränslen struntar man helt i det faktum att de – och det gäller framför allt naturgas - är effektiva, allmänt förekommande och miljövänliga energikällor”, skriver Daily Signal. ”Det finns heller ingen risk att de snart kommer att ta slut och hela tiden görs nya fyndigheter tack vare modern teknik.”

Att lämna oljan i jorden är lika idiotiskt som att låta brunkolet ligga kvar där, vilket ju bland annat Gustav Fridolin talat om (men så har han också fribiljett på Narrskeppet tillsammans med en mängd andra likasinnade töntar).
    
Daily Signal framhåller också att grovt räknat 538 000 amerikaner arbetar inom olje- och naturgasindustrin. Inom kolindustrin är siffran 75 000 - det är dessa 75 000 personer som demokraternas presidentkandidat Hilary Clinton kommer att friställa om hon vinner valet. Förutom de som arbetar direkt inom dessa områden finns det miljoner fler som har jobb vilka är beroende av dem.

Ett fossilfritt samhälle skulle innebära inte bara väldiga omställningar för alla vanliga amerikaner, utan också att många skulle förlora arbeten och inkomster. Det gäller för övrigt inte bara amerikanerna – fossila bränslen har bidragit till att människor runtom i världen tagit steget upp ur fattigdom och nu fått en hyggligare tillvaro.

Dessutom – om USA eliminerade alla utsläpp av CO2 skulle det innebära en sänkning av den globala medeltemperaturen med ynka 0,137°C kring år 2100.


Dags för miljönarrarna att tänka om, inte sant?

fredag 19 augusti 2016

Kejsarens nya korallrev

“När någon faller ned död på gatan kommer polisen och undersöker om personen ifråga dog en naturlig död eller inte. När ett korallrev dör vänder vi oss till forskarna… Nu har vi fått deras svar. Den död som drabbat en stor del av jordens korallrev är inte en naturlig tragedi utan ett brott. Kanske det snabbaste och mest omfattande brottet under den globala uppvärmningens era.”

Det skriver notoriske klimatnarren Bill McKibben, förgrundsfigur i 350.org. Skyldig till detta brott är – vilket man kommit fram till under ett intensivt detektivarbete – världens största oljebolag Exxon. Ansvariga inom bolaget visste redan i slutet av 1970-talet allt om klimatförändringarna. Exxons forskare insåg hur mycket och hur fort jordens uppvärmning skulle ske och vilka katastrofala följder den skulle få. Därför började man enligt McKibben ”klimatsäkra” sina egna installationer och t.ex. konstruera oljeriggarna så att de kunde klara de stigande havsnivåerna.

Men all denna kunskap behöll Exxon och deras gelikar inom den fossila industrin för sig själva. På så sätt skapades en armé av “klimatförnekare” och tankesmedjor som försökte få McKibben och andra sanningssägare att tystna. ”Som ett reultat av detta”, skriver han, ”slösade vi bort ett kvartssekel på att bemöta falska argument… i stället för att ägna kraft åt att lösa problemet.”

I ett avseende håller Skeppsgossen med McKibben: världen har slösat alldeles för mycket tid, pengar och resurser på att möta ett klimathot som enligt McKibben är reellt och som enligt min mening är konstruerat av bland andra McKibben och hans gelikar. Att beskylla Exxon och den fossila industrin för att korallreven i en del områden har bleknat är väl att tänja för mycket på sanningen.

Som Skeppsgossen rapporterat i ett flertal andra inlägg är korallblekningen inte alls lika utbredd som de gröna påstår. Så har t.ex. japanska forskare funnit att varmare hav leder till att korallerna utanför Japan flyttar norrut, samtidigt som de gamla reven förblir stabila i den södra delen av kusten. Mätningar har skett ända sedan 1930-talet och hastigheten på utbredningen är imponerande – hela 14 km per år. Detta är ännu ett exempel på att världshavens korallrev inte har några problem att anpassa sig till varmare havsvatten. De växer till och ryktena om deras död är betydligt överdrivna. 

Men Bill McKibben vill förstås inte lyssna till sådana argument. Han, hans 350.org, Greenpeace och alla andra rödgröna som lever på och för att sprida katastroflarm kräver att Exxon ska kompensera ”människorna som är beroende av reven för sitt uppehälle och som skydd mot vågorna, liksom ekonomierna som är beroende av turistdollar”. Därför spärrar de av korallreven med polistejp, därför fotograferar de “offren” med undervattenskameror. ”De ska inte gå fria från mordåtal.”

Amen.



torsdag 18 augusti 2016

Vindkraften och fågeldöden: En dyster följetong


Att det pågår en mörkläggning av hur många offer bland fåglar och fladdermöss som vindkraftverken skördar står helt klart. Intresset från allmänhetens sida är minst sagt litet och inte heller ornitologerna tycks bekymra sig.

Från USA finns uppgifter om att anställda vid vindfarmerna fått order om att hålla tyst om t.ex. de kadaver av stora rovfåglar som de påträffar intill kraftverken. Än värre – 1997 skapade Bill Clinton ”Denver Eagle Repository” för att hand om och stuva undan alla de tusentals örnkadaver som hittats vid vindfarmerna. Allt för att inte väcka allmänhetens vrede och låta den vansinniga utbyggnaden fortgå.

Nyhetsbyrån AP ville undersöka påståendena om fågeldöden vid vindkraftverken redan 2013. Man begärde ut statistik från naturvårdsmyndigheten US Fish and Wildlife Service och kunde genom intervjuer med tidigare anställda och andra källor slå fast att 100-tals örnar slaktats av vindsnurrorna i olika stater. Företaget Pacificorp i Portland, Oregon, som äger 13 stora vindfarmer i tre stater, drog AP inför domstol och krävde att statistiken skulle hållas hemlig men fick till slut avslag.    


Det värsta amerikanska exemplet på vad vindkraftverken ställer till med hittar vi i Kaliforniens Altamont Pass öster om San Francisco. Det blev med tiden ett veritabelt slakthus för stora rovfåglar och till slut insåg myndigheterna att något måste göras för att stoppa slakten. Den skylldes på de gamla och små turbinerna med sina torn av fackverkstyp som placerats mitt i ett flyttstråk. Idag är den här typen av vindkraftverk ersatt med maskinhus och propellrar monterade på en pylon som enligt tillverkarna inte utgör samma fara för örnar och andra större rovfåglar (som det var tornen som dödade fåglar och inte propellrarna – Skeppsgossens anm.).

På 1990-talet genomfördes en sju år lång studie av de kungsörnar som häckade i området kring Altamont Pass. Örnarna försågs med radiosändare och enligt studien dödades 100 av dem under perioden. Minst 42 av dem kolliderade med vindkraftverkens propellrar. Antalet var troligen större eftersom sändarna ofta slogs sönder. Tolv av örnarna dog när de flög mot kraftledningar i närheten. Dödligheten på grund av vindkraftverken var alltså 3,5 gånger högre än vid kollisioner med kraftledningar.

Sedan 1997 har ”Denver Eagle Repository” fått in 33 000 kadaver av vithövdade havsörnar och kungsörnar. Om ovanstående beräkningar är riktiga innebär det att 12-13 000 fåglar av dessa har fallit offer för vindkraftverkens propellrar – en förskräckande hög siffra. Det bör tilläggas att båda arterna är fridlysta och att den som dödar en örn kan räkna med ett långt fängelsestraff. Är man icke-indian och har en enda fjäder av en vithövdad havsörn i sin ägo – även om man hittat den på marken – så kan man få böta 5 000 dollar eller dömas till ett års fängelse.

Det gäller dock inte dem som bygger eller äger vindkraftverk. I deras fall har Obama-regimen föreslagit undantagsbestämmelser som ska gälla 30 år framåt! Enligt de naturvårdande myndigheterna som berett förslaget kan man utan risk för stammens fortbestånd ”skörda” mellan 4 200 och 6 300 vithövdade havsörnar per år. Vad gäller kungsörnarna är gränsen satt vid 2 000 individer per år. 

Naturvårdaren Jim Wiegand är den enskilda person som gått till de hårdaste angreppen mot vindkraftskapitalisterna och deras slakt på fridlysta rovfåglar. Han menar att myndigheterna medvetet skriver upp antalet individer och att man t.ex. dubbelräknar de fåglar som migrerar mellan östra Kanada och östra USA. Enligt honom är de officiella siffrorna 5-10 gånger högre än det verkliga antalet.  

Vindkraftslobbyn i USA är som Skeppsgossen skrivit i ett tidigare inlägg en oerhört mäktig påtryckargrupp, uppbackad av hänsynslösa profitörer och storkapitalister. Tyvärr finns det anledning att misstänka att förhållandet är detsamma i många europeiska länder som Spanien, Tyskland och Storbritannien. Och när gjordes en opartisk räkning av alla de rovfåglar och fladdermöss som ”skördats” av vindkraftverken i Sverige? 



onsdag 17 augusti 2016

Kan ett stort vulkanutbrott rädda jorden från översvämning?





I många år har klimatforskarna försökt hitta en förklaring till att den förväntade höjningen av havsnivåerna har uteblivit. Deras datamodeller har ju visat på en sådan – i stället visar verkligheten att havsnivåerna sjunkit! Under 1990-talet uppmättes enligt vissa källor en årlig minskning på 3,5 mm och på 2000-talet en minskning med 2,7 mm per år.

Kan det månne bero på vulkanism? För 10 år sedan presenterade amerikanska forskare klimatmodeller som visade att Krakatoas utbrott 1883 maskerade en havsnivåhöjning som borde ha ägt rum men uteblev. Sedan dess har klimatdebatten blivit alltmer ovederhäftig och på senare år har det ju pratats mycket om en accelererande nivåhöjning som dock ingen har lyckats bekräfta.     

Nu handlar diskussionerna ombord på Narrskeppet åter om att vulkanutbrott “maskerar” den förväntade höjningen av havsnivåerna. Krakatoa slumrar och kan inte lastas, men 1991 hade ju Pinatubo ett ordentligt utbrott som nu anses vara orsaken till att datamodellerna inte stämmer med verkligheten eller tvärtom.

Det är en forskare vid National Center for Atmospheric Research (NCAR) i Colorado, Steve Nerem, som kommit fram till detta. Nerem och hans kolleger har kört 40 teoretiska klimatmodeller med möjliga scenarion för havsnivåhöjning mot modeller med aerosoler från vulkanutbrott som en del anser har en avkylande effekt på vår upphettade jord.

Som alla rättänkande AGW-proselyter varnar Nerem nu för att en varmare värld kommer att leda till en kraftig höjning av havsnivåerna, smältande polarisar och all annan smörja som klimatforskarna basunerar ut. Men då räknar han tydligen inte med att åtskilliga vulkaner varit mer aktiva än vanligt på senare år – nu senast är det Popocatépetl i Mexiko som bullrar mer än vanligt.

Om man ska tro på NCAR behöver vår jord ett nytt stort vulkanutbrott för att hålla det hotande havet stången.


Ett exempel på hur klimatnarrarna kan förvandla en liten nivåsänkning till en höjning. 


       

tisdag 16 augusti 2016

Ny studie visar att statiner kan orsaka hjärtinfarkter




Många gånger nu har Skeppsgossen refererat medicinska studier som visar att kolesterolsänkande statiner inte alls förhindrar hjärtinfarkter i den utsträckning som det har påståtts och att de tvärtom har en rad otrevliga och till och med direkt dödliga biverkningar. Mer än en kritiker har kallat förskrivningen av dem den största medicinska skandalen i vår tid.

Starr, diabetes, depressioner, muskelvärk, minnesproblem, nervskador och skador på lever och njurar är bara några sedan länge påtalade exempel på biverkningarna av statiner. Nyare studier visar att statinerna också kan öka risken för hjärtkärlproblem!

Det är en forskare vid universitetet i Nagoya, professor Harumi Okuyama, som publicerat en studie i ansedda tidskriften Expert Review of Clinical Pharmacology. Av studien - som bygger på ett 20-tal granskade rapporter - framgår att statinerna inte bara bidrar till att kärlväggarna förlorar elasticitet utan också att pillren kan förvärra och till och med orsaka hjärtattacker.

Forskarna kom fram till att patienter som tar statiner hade en större mängd kalkavlagringar i artärerna. Det beror enligt dem på att statinerna blockerar en molekyl som är nödvändig för kroppens produktion av vitamin K. Dr Okuyama påpekar också att flera av de studier som framhåller statinernas fördelar är direkt felaktiga (underförstått bekostade av läkemedelstillverkarna).

Hypotesen att statiner skyddar hjärtat genom att sänka kolesterolet i blodet avfärdas av de japanska forskarna som i likhet med många andra specialister menar att högt kolesterol inte nödvändigtvis har en koppling till hjärtkärlsjukdomar. Än mer uppseendeväckande är kanske denna formulering:
”Den epidemi av hjärtinfarkter och ateroskleros (åderförfettning) som hemsöker den moderna världen kan paradoxalt nog ha förvärrats av den stora förskrivningen av statiner.”

Flera internationella hjärtspecialister instämmer. En av dem, dr Malcolm Kendrick, säger att den här studien entydigt visar att statiner är klart överreklamerade, medan dr Peter Langsjoen i Texas anser att statinerna nu skrivits ut så länge och till så många patienter att man nu kan se alla deras förödande biverkningar.

Skeppsgossen vill i sammanhanget också erinra om en mängd andra studier som kommit till liknande resultat men sopats under mattan av läkemedelsbranschen i samförstånd med medicinska myndigheter (t.ex. den avslöjande artikeln av dr David M. Diamond och dr Uffe Ravnskov om det statistiska bedrägeri som ligger till grund för rekommendationerna, också den publicerad i ovannämnda tidskrift).

Den ohämmade förskrivningen av statiner kan med all rätt betecknas som den största medicinska skandalen i vår tid. De "studier" som ligger till grund för den är lika fulla av direkta lögner och lösa påståenden som den skandalösa debatten om klimatförändringarna.

måndag 15 augusti 2016

Inga noterade klimatförändringar i Kina

Det vackra landskapet i Jade Dragon Snow Mountain.
Torka är en plåga som drabbar de flesta länder och som påstås komma att bli allt vanligare till följd av den globala uppvärmningen. Ett sätt att undersöka om de dystra profetiorna verkligen stämmer är att gå tillbaka i historien och se hur ofta en viss region drabbades av torka före den industriella epoken och de förment förödande utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser.

Det har ett kinesiskt forskarlag gjort. Det område de koncentrerat sig på ligger i Yunnan i sydvästra Kina. Genom att analysera årsringarna på ett antal tallar av arten Picea likiangensis i Jade Dragon Snow Mountain har man kunnat gå så långt tillbaka som till 1600-talet. Med hjälp av ett särskilt index har forskarna därefter daterat ”våta” och ”torra” vårar.

Under de 361 år som undersökts har t.ex. 1712-14, 1824-27 och 1941-42 varit extremt blöta, medan exempelvis 1736-37, 1768-69, 1819, 1969 och 2008 karakteriserats av extrem torka. Av rapporten framgår också att även om 2000-talet var relativt torrt så kan det inte betecknas som extremt regnfattigt jämfört med vissa andra perioder.

Av rapporten framgår att regionens klimat inte undergått några förändringar som kan tillskrivas den högre CO2-halten i atmosfären under 1900-talet. De våta vårarna kommer med vissa mellanrum nu som då och likaså de torra.

Men långa perioder av svår torka är vanliga i Kina och landet är kanske det som satsar mest på att styra vädret med konstgjorda medel. På senare tid har kineserna ersatt den klassiska ”molnsådden” med en ny teknik. Från marken skjuter man upp kulor fyllda med salt och andra mineral över utsatta jordbruksområden för att på så sätt framkalla lokal nederbörd. Budgeten för detta projekt uppges vara runt 220 miljoner kronor.

Skeppsgossen har sett en uppgift om att minst 52 länder då och då ägnar sig åt ”molnsådd” eller ”cloud seeding”. Det innebär att man från flygplan ”besår” moln med olika kemikalier som i bästa fall kyler av molnen och binder så mycket fukt att molnen till slut ger ifrån sig önskat regn.


Hittills har dock framgången för de olika metoderna varit si så där. Kostnaderna är höga men också en 10-procentig ökning av nederbörden kan vara värd dem, säger en amerikansk professor. 

"Molnsådd" med kanon i Kina.

söndag 14 augusti 2016

Stilla havets atoller växer och grönskar

Jaluit-atollen 1978
Ett par forskare på Nya Zeeland, Murray Ford och Paul Kench, har för en tid sedan lagt fram resultatet av en studie som visar att varken stigande hav, stormar eller stranderosion utgör ett allvarligt hot mot atollöarna i Stilla havet. De grundar sina slutsatser på vad som hänt med de 87 öarna i Jaluit-atollen i Republiken Marshallöarna under perioden 1945 till 2010.

Den mest dramatiska händelsen i atollens historia inträffade när tyfonen Ophelia slog till 1958, med vindar på över 180 km/h och extremt höga vågor. Trots denna katastrof visar analyser av flygfoton och satellitbilder att endast 5 procent av ytan försvann. Och mellan 1976 och 2006 växte 73 av de 87 atollerna så att den totala landmassan år 2010 var runt 4 procent större än före tyfonen.

Detta innebär, säger forskarna, att vi snarare får räkna med att denna och alla andra atoller kommer att växa till i storlek och inte krympa som många hävdar. De är med andra ord inte alls så sårbara för klimatförändringarna som somliga trott. Det kan tilläggas att den uppmätta havsnivåhöjningen i området är 2,2 mm per år.

Tidigare har Ford och Kench undersökt en annan atoll i Marshallöarna, kallad Nadikdik. En tyfon 1905 förstörde många av öarna och endast två invånare på Nadikdik överlevde (efter att flutit omkring på kokospalmstammar i ett dygn innan de räddades). Sedan dess har revet byggt på sig själv med korallbitar och sand och är idag “en stabil och grönskande ö". 

Mot den bakgrunden tycker Skeppsgossen att det är på tiden att narrarna ombord berättar andra skepparhistorier när de vill skrämma upp media.

http://www.pireport.org/articles/2016/01/22/rmi-atoll-shows-increased-land-area-past-58-years

Den grönskande ön Nadikdik



lördag 13 augusti 2016

Ännu ett fiasko för det förnybara


Kan en liten ö bli självförsörjande med hjälp av enbart förnybar energi? Frågan har ställts flera gånger och mest känt är väl det misslyckade experimentet på El Hierro, en av Kanarieöarna. som Skeppsgossen rapporterat om i tidigare inlägg. El Hierro kostade 65 miljoner euro att omvandla till förnybart och måste i slutänden ändå förlita sig till dieselgeneratorer för att utjämna de intermittenta strömleveranserna.

Ett motsvarande experiment i betydligt mindre skala startade i Seoul i Sydkorea 2011. Mitt i staden ligger ön Gapa, med en yta på futtiga 0,85 kvadratkilometer. Den ansågs lämplig för en experimentinstallation av vind- och solkraftsanläggningar.

Totalt 14,3 miljoner won motsvarande ca 12,5 miljoner dollar investerades i projektet. För de pengarna fick man två vindsnurror på 250 kW vardera och 174 kW solpaneler utplacerade på 49 ställen samt en lagringsdepå för överskottsenergi, ett kontrollcenter och elmätare med fjärravläsning.
Dessutom införskaffades fyra eldrivna bilar och en avsaltningsanläggning.

På ön finns endast 97 hushåll och befolkningen uppgår till 178 personer, de flesta äldre. De sistnämnda har av någon anledning fått förlita sig till enbart vindkraft, medan de yngre hushållen också har fått solpaneler.

Elpriserna för hushållen har sjunkit dramatiskt med hela fyra femtedelar jämfört med tidigare. Antalet turister har också ökat kraftigt, från 10 000 år 2008 till 110 000 förra året. Borgmästaren känner sig nöjd trots att man hittills bara blivit till 42 procent självförsörjande – 32 procent vindkraft och 10 procent från solcellerna. Resterande 58 procent levereras av dieselgeneratorer.

Vind och sol genererar i genomsnitt 674 kW per dygn, vilket är betydligt mer än hushållen gör av med (max. 230 kW per dygn). Överskottsenergin lagras i ett speciellt system som dock bara kan utnyttjas under som mest åtta timmar.  

Drömmen var att bli till 100 procent självförsörjande och det skulle man enligt ansvariga kunna bli om man fick bättre lagringsmöjligheter av överskottet. Ett system som klarar tre dygns förbrukning skulle räcka, men sådana system är alldeles för dyra idag.

Bloggaren Paul Homewood som refererat artikeln har räknat ut att en investering på 12,49 miljoner dollar för 97 hushåll betyder att varje hushåll kostat 128 763 dollar att elektrifiera med förnybar energi. ”Det är inte att undra på att elkostnaderna för dessa hushåll sjunkit eftersom kapitalkostnaden betalats av jultomten”, skriver han. ”De kunde faktiskt lika väl ha köpt några miljoner AA batterier för att uppnå samma resultat, men det hade kanske inte varit lika praktiskt?”

Läs hela originalartikeln på

http://english.hani.co.kr/arti/english_edition/e_national/752623.html



Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Narrskeppet

Narrskeppet

Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig

Mitt foto
Har varit journalist under hela mitt yrkesverksamma liv och jämsides med detta översättare