Brunkol, kärnkraft och klimatleda

”Vi i klimatrörelsen behöver ta ett steg tillbaka efter försäljningen av Vattenfalls brunkolsverksamhet. Hur hamnade vi i en situation där kolet fortsätter bolma i Tyskland?”

Frågan ställs i en debattartikel i Ny Teknik av tre representanter för miljörörelsen: Vide Karlsson, Mikael von Knorring och Elias Rosell. Det är första gången Skeppsgossen har noterat någon form av självkritik från det hållet, vilket naturligtvis är mycket glädjande.

I fortsättningen av artikeln påpekar skribenterna att den stängda kärnkraften i Tyskland lett till ett 40-procentigt fossilberoende år 2050. Till och med elproduktionen kan vara uppe i 20 procent fossil, som tillsammans med kolet ska ge stabilitet i ett elsystem med mycket sol- och vindkraft.  

I fortsättningen av artikeln drivs självspäkningen ännu ett steg längre när skribenterna till och med vågar angripa ”en klok klimatdebattör som Johan Rockström”. Han har kallat Tyskland och Sverige ”världens bästa elever i klimatklassen”. Med all rätt utnämner de tre i stället Tyskland till en av Europas stora klimatskurkar. ”Deras koldioxidutsläpp är 40 procent högre än EU-snittet, en siffra som bara har ökat sedan år 2000. Tyskland har helt fastnat i att stänga kärnkraft.”

”Samma misstag dyker upp igen och igen. Rockström skriver till exempel i en debattartikel att Tyskland har ’världens mest ambitiösa plan för att fasa ut fossila bränslen’. Det är faktiskt absurt. Grannlandet Frankrike har till exempel mycket mindre fossil el i dag än Tyskland planerar för 2050.”

De tre debattörerna anser att miljörörelsen behöver ta ett steg tillbaka för att dra nya, självkritiska slutsatser. De frågar sig vilka krav som egentligen ställdes på Tyskland när de stora besluten fattades? ”Är vi beredda att prioritera fossilfrihet som huvudfråga?”

En som i likhet med Skeppsgossen välkomnar den nya och sent påkomna insikten är Lars Cornell på Nätverket Klimatsans. Så här skriver han i en kommentar:

”Skall vi tro på den illröde politikern och agronomen Rockström så kommer jorden att bli 6 - 8 grader varmare ’om vi inte bättrar oss’. Det han och Romklubben vill är att skrämma skiten ur oss eftersom rädda människor är lättlurade människor. Så vill de erövra den planekonomiska makten över jordens resurser.”

Ska man tolka tecknen i skyn så tycks det som om en viss klimatleda har börjat utbreda sig. Någon har jämfört pratet om den globala uppvärmningen med en epidemi. Till en början blir det ett himla liv, sedan börjar folk bli immuna och till sist klingar intresset av. För tio år sedan gav varenda liten värmepuff sensationsrubriker, idag är det allt färre som tror på påståenden som att det här är det varmaste året någonsin, hur ofta tv-meteorologerna än upprepar det som ett mantra.

Lars Cornells avslutning på sitt inlägg är också värd att citera:

”Illröda politiker som Rockström, Fridolin och Greenpeace har det tufft nu när inte jorden bär sig åt som de vill… Klimathysterins sista dagar är räknade.”

http://www.nyteknik.se/opinion/fossilfritt-viktigare-an-avvecklad-karnkraft-6778054

Det moderna korståget

I Frankrike finns en grupp som då och då gör mycket kritiska inlägg i den eviga klimatdebatten. Gruppen heter Société de Calcul Mathématique, SA. För några dagar sedan levererade den en ”vitbok” om våra vansinniga försök att kontrollera utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser.

Bara uttryck som “vi måste rädda planeten” skvallrar om ett tänkande bortom all sans och allt förnuft. Ingen civilisation före vår har någonsin försökt påverka tillståndet på vår planet, heter det i vitboken, och det krävs sannerligen en rejäl dos arrogans för att komma med ett sådant påstående. Världen känner till nio korståg före vår tid, samtliga med syftet att erövra det heliga landet och köra ut de otrogna, men det tionde – korståget mot CO2 – handlar om hela planeten.

”När man betraktar den intellektuella nivån hos de människor som fattat detta beslut (som inte ens skulle kunna organisera en pisstävling i ett bryggeri) kan man inte låta bli att skratta. Tills man inser att det är vi fransmän som är korstågsfararna och att hela vår ekonomi står på spel. Det rör sig inte bara om att flytta arbetstillfällen utan om att skrota dem helt och hållet. Vår ekonomi liknar i allt högre utsträckning ekonomin i ett utvecklingsland.”

Bilpooler anses som något bra för planeten men det betyder också att färre bilar blir sålda. Återvinning rekommenderas och får till följd att människor köper allt färre nya produkter. Vi uppmanas att spara på elektricitet – allt för planetens bästa.

Från en absurd start har detta moderna korståg spårat ur totalt – den gamla slogan “minska CO2” är nu omformulerad till “utrota allt som är dåligt för planeten”. På det sättet blir det möjligt att angripa alla tänkbara företeelser och aktiviteter. Utan minsta eftertanke har de moderna miljöriddarna gått till angrepp mot hela vår civilisation med en frenesi som vi inte har sett motsvarigheten till sedan 1930-talet. Nu kallas det ekologi och miljötänkande och människor hejar på och gläds åt att vetenskapen ställer upp på vår sida.

Vitboken ger många exempel. Här är ett:

 ”Ingen har någonsin ifrågasatt vad uttrycket ’ren luft’ egentligen betyder. Ingen har någonsin frågat sig var som är den normala och ’rena’ sammansättningen av atmosfären. Den vanliga atmosfären är inte ’ren’ utan består av en blandning av alla slags partiklar och gaser – och den är inte ens likadan överallt och vid alla tidpunkter. Behöver vi verkligen en renare luft? Människor har historiskt inte haft några svårigheter att anpassa sig till olika miljöer och Frankrike har inga allmänna hälsoproblem som hänger samman med atmosfären och dess växlingar. Vi lever längre än de flesta i världen. Så vad kostar det egentligen att förändra luften vi andas?

Kommer vi fortfarande att kunna ha en tillverkningsindustri och en transportsektor? Vilka blir de negativa följderna? Det är frågor som aldrig ställts och som aldrig kommer att ställas. Allt handlar ju om det ’som är bra för planeten’. Därmed inleds korståget med alla sina falska förespeglingar: det finns ’mjuka’ transportmedel, ’rena’ industrier, idiotiska statliga annonskampanjer som uppmanar oss att ’cykla för miljön’. Vad vi pratar om här är en mystisk illusion som man inte behöver vara ingenjör för att förstå.

Aldrig i mänsklighetens historia har ett korståg startats på så absurda premisser eller med så inkompetenta ledare.”

Hela vitboken på engelska kan du läsa på http://www.scmsa.eu/archives/SCM_LBRCV2_2015_12_EN.pdf 

Mer om den gröne hycklaren DiCaprio

Skådespelaren Leonardo DiCaprio har på kort tid seglat upp som en av stora klimatnarrarna. Han har nu producerat och bekostat en serie “miljödokumentärer” som uppmanar västerlandet att rusta ned, att straffskatta alla fossila energislag och stödja “förnybara” energikällor som vind- och solkraft. Hur dum får man vara för att lyckas I Hollywood?

I filmerna får åskådaren bland annat veta att 97 procent av klimatforskarna är ense om att det sker en klimatförändring som orsakats av mänsklig aktivitet. Det är ju en lögn som avslöjats säkert hundra gånger vid det här laget, men DiCaprio tillhör fortfarande de troende. I en film sägs det också att vi måste hålla kvar kolet i marken. Javisst kan vi göra det, men hur ska vårt samhälle då fungera? Med idel ”förnybar” energi hamnar hela västerlandet till slut i samma sits som Spanien och Portugal som har 50 procent arbetslöshet bland de unga (och Sverige är väl snart där också). För att nu inte tala om den tyska ekonomin som fräts sönder inifrån av en vansinnig satsning på ”förnybart”.

Enligt egen utsago har DiCaprio redan från ungdomen varit medveten om miljöförstöringen i form av skövling av regnskogarna och utrotandet av olika arter. Nu försöker han med sina filmer engagera människor i bevarandet av den biologiska mångfalden. ”Den globala uppvärmningen är den största miljöutmaningen idag,” säger han och i bakgrunden kan vi höra svenska stollar som Fridolin och Romson applådera.

Men som vanligt i miljökretsar lever DiCaprio inte som han lär. Han har fem lyxbostäder, i ett tidigare inlägg har Skeppsgossen visat en bild på hans jakt och han flyger oftast i privata jetplan. "Jag vill göra världen lite bättre och flyger runt i världen för miljöns skull,” har han sagt i en intervju.

I likhet med många andra miljöaktivister är Leonardo DiCaprio en hycklare av stora mått. Hans dubbelliv får Skeppsgossen att tänka på svenska miljöpartister som i valrörelsen kuskat runt med en oljeläckande veteran-Scania och numera hyrt in en buss från Tyskland för att sprida sin lögnaktiga propaganda (som om det inte fanns svenska bussar att hyra). En liten strimma av hopp är dock de krympande siffrorna för MP i senare opinionsundersökningar som antyder att alltfler börjar genomskåda bluffen. Kan detta inlägg bidra till detta så är ingen gladare än eder Skeppsgosse.

Nytt dödsdatum för planeten

Sveriges ledande miljönarrar uppträdde på Gotland

Nyligen har miljönarrarna Romson och Fridolin visats i full frihet på scenen i Almedalen och predikat evangeliet om den globala uppvärmningen som det inte synts skymten av på snart 18 år. Men när hjärnan drabbats av kortslutning betyder nya fakta inte det minsta: blir det varmare så blir det även om alla världens termometrar visar på motsatsen. 

Nu har dessa Gore-beundrare fått sällskap av en professor vid universitetet i Honolulu som heter Camilo Mora. Han har liksom Åsa Romson en doktorsgrad i ekologi, vilket bara bevisar att också akademiskt skolade personer tänker med andra delar av kroppen än hjärnan (Skeppsgossen är för finkänslig för att närmare precisera kroppsdelens namn). Nåväl, denna Mora har använt två månader av sitt dyrbara liv för att ta reda på hur det egentligen ligger till med klimatet och ytterligare två månader för att formulera sina tankar i ord - på 40 sidor!

"Vi kan förvänta oss klimatförändringar utan motstycke," skriver professor Mora. "Extremväder som ingen kunnat föreställa sig, och gamla värmerekord kommer att ersättas av gamla köldrekord. Miljarder människor kommer att drabbas och det finns ingen väg tillbaka."

Med hjälp av klimatmodeller som nog inte ens en superintelligent ekologidoktor som Åsa Romson begriper har denne professor Mora kommit fram till att 2047 händer det. Troligen börjar eländet i södra Indonesien 2020 och sedan blir det bara värre och värre. Det är helt enkelt kört! "Vi vet inte vilka följderna blir. Om någon ramlar från tredje våningen kan man inte förutsäga vilka skador fallet ger, men skador blir det."

Tidigare yrade Moras kolleger om 2012 som "dödsdatumet", men nu har det alltså flyttats fram några decennier. Det enda glädjande i prognosen är väl att det inte längre finns någon återvändo för mänskligheten och att den stora katastrofen enligt Camilo Mora inträffar vare sig vi försöker hejda den eller inte. Men kanske ändå inte - för i vanlig ordning bifogar Mora en brasklapp:

"Med en sådan här rapport vill vi öka medvetenheten hos vanliga människor och politiker och få dem att handla", skriver han. Och det är ju just vad hans kamrater inom miljörörelsen också vill göra. Termen "handla" innebär som väl de flesta tänkande människor numera inser ökade skatter på all sorts energi, en teknisk nedrustning inom alla samhällssektorer och ett samhällsstyre modell Nordkorea eller DDR.

När Kamrat Romson och Kamrat Fridolin slår ihop sina påsar med Kamrat Sjöstedt (och kanske Kamrat Schyman), då finns det faktiskt risk för att "dödsdatumet" 2047 rycker ännu närmare, åtminstone för Sveriges del. Det är nästan så att Skeppsgossen hoppas på en liten istid redan i morgon.  

Sveriges steg mot fascism

Ett citat av Voltaire som bevarat sin aktualitet.

"Miljöpartiet vann inte valet. Det vanns av Sveriges samlade journalistkår, vilket innebär ett steg på vägen mot fascism." Det skriver signaturen Ville Väljare i denna skarpa analys av det politiska läget i dagens Sverige. 

Under valnatten dök ett minne från 50-talet upp. Jag tillbringade några månader i Tyskland, för att övervaka leveransen av utrustning till en av de moderna fabriker, som byggdes för Marshall-dollar. Jag kom bra överens med kundens kontaktman. Så småningom vågade jag föra kriget på tal. Han berättade om sina turer i Polen och Frankrike, men den längsta tiden hade han stridit med Rommel i ”Afrikakorps”. Efter dess kapitulation var han krigsfånge i Kanada i tre år med stor personlig frihet. En dag kunde jag ställa den känsliga frågan: Hur kunde tyskarna strida så villigt för en så hemsk regim?

Han svarade ungefär så här: Vi fick bara höra om allt gott Hitler gjorde och alla de framgångar Tyskland haft i kriget. Vi var stolta över vad vi gjorde. Först i Kanada fick vi veta om förföljelser och illdåd.

Tyskland hade en officiell ”propagandaminister”, Joseph Goebbels. Regimen ansåg det naturligt att indoktrinera medborgarna med propaganda. Alla tidningar och radiokanaler var censurerade och försågs med det innehåll propagandan fordrade. Man excellerade i att ge motståndare inom och utom landet nedsättande epitet samt beskylla dem för ohederlighet, grymhet och lögner. Indoktrineringen började i barnaåren, där Hitlerjugend ersatte scoutrörelsen. De radioapparater, som folket kunde köpa, var trimmade så att endast tyska stationer kunde tas in.

Medborgarna fick inte veta annat än att Hitlers regim var den bästa i världen. De stred villigt för honom.

Parallellen med dagens Sverige är hårresande tydlig. Fast vi inte har någon enväldig propagandaminister, driver svenska media enögd propaganda. Journalisterna identifierar sig med Miljöpartiet, Fi och världskommunismen. Det som borde vara strikt sanningsenlig rapportering förvrids eller förmörkas systematiskt bl.a. i följande avseenden:

1.  Genusvetenskapen och Fi angriper ”manliga maktstrukturer” med utgångspunkt från påståendet att de genetiska skillnaderna mellan män och kvinnor är närmast obefintliga, jämfört med de skillnader, som den sociala miljön skapar. Att detta är vetenskapligt nonsens är bevisat många gånger om, men det berättar inte media.

Samtidigt bortser media i allmänhet från de ”kvinnliga maktstrukturer” som karakteriserar både domstolar och sociala myndigheter. Ofta begås rena justitiemord i våldtäktsmål och män förmenas sina rättigheter till vårdnad och umgänge med barnen vid skilsmässor. Inte heller redovisas det effektiva stopp i karriären, som offentligt anställda erfar, om de yttrar kritik av ”genusteorin”.

De som kallar sig genusforskare driver propaganda för en hypotes, som bevisats vara falsk, istället för att finna vilka skillnader som verkligen finns mellan män och kvinnor, det som vetenskap är till för. Och media applåderar.

2.  Lika ovederhäftigt nonsens presenteras som vetenskap om klimatet bara för att det förs fram av FN:s klimatpanel IPCC. Denna hävdar att utsläpp av koldioxid orsakar en katastrofal uppvärmning, AGW-hypotesen. Den hävdar också att dess datorsimulerade ”klimatmodeller” kan förutsäga klimatet för åren 2040 och 2100, fast modellerna blivit mer och mer fel under de senaste 17 åren, då ingen uppvärmning ägt rum. Man behöver inte ha studerat naturvetenskap för att förstå, att så gör endast bedragare.

IPCC styrs av politiker från de 195 regeringar, som ingår i FN:s generalförsamling. Där utgör U-länder en stor majoritet. De flesta av dem är djupt korrumperade och torde också sakna elementära erfarenheter av forskning. För dem blir utsikterna till miljarder av gratis dollar från I-länderna det allt överskuggande ändamålet för IPCC. Det accentueras av att ”nyttiga idioter” i alla miljörörelser skuldbelägger oss, så att U-länderna har givits uppfattningen att vi är skyldiga dem pengarna. Sådana ”nyttiga idioter” sitter på ministerposter, bl.a. i Sverige.

Det finns nämligen inga som helst bevis för att koldioxid påverkar klimatet så mycket att det märks. Däremot finns det många bevis för att naturen omväxlande har varma och kalla perioder. Så sent som på 1970-talet handlade medias katastrofrubriker om den annalkande Istiden. Vidare finns inte ens några teorier om ett samband mellan koldioxid och ”naturkatastrofer” som orkaner, skyfall och torkperioder. Sådana har alltid ingått i vårt ”naturliga”, kaosartade klimat och har inte blivit vanligare idag än förr.

Efter det kalla 1800-talet har klimatet blivit mindre än en grad varmare. Tillsammans med den högre halten koldioxid har det givit större skördar och mindre öknar. Denna ”klimatförändring” har varit en välsignelse för mänskligheten.

Det finns med andra ord inget ”klimathot”.

Miljöpartiet har satsat sitt existensberättigande främst på kampen mot koldioxid. Dess företrädare torgför alla de felaktiga påståenden som IPCC lanserat, vilka media samvetsgrant återger. Dess program omfattar enorma satsningar på åtgärder som är destruktiva för ekonomin, och som gör vare sig till eller ifrån för klimatet. Vår journalistkår släpper fram debattörer, som hånar dem som tvivlar på hypotesen med epitet som plattjordingar och foliehattar. De som vill presentera verkliga fakta har blivit praktiskt taget utan plats i media. Debattsidorna i DN och SvD redovisar fler än två dussin artiklar om klimatet det senaste året, varav jag inte hittat någon enda som tar upp den allt överskuggande frågan OM det finns något klimathot alls. Artiklarna har alltså varit meningslösa.

När media sålunda vilselett allmänheten systematiskt och grovt under två decennier, röstar väljarna på det parti de förletts att tro kan ”rädda världen”, Miljöpartiet. Detta och andra, ex.vis SVT, beställer opinionsundersökningar om väljarnas önskemål beträffande exempelvis vindkraft. Dessa visar förstås att väljarna vill ha det som alla media predikat är nödvändigt.

Det är inte demokrati.

3.  Begreppen ”rasism” och ”främlingsfientlighet” har kommit i flitigt bruk. Med rasism tycks man mena fördomar om andra grupper av människor. Utan att man känner deras medlemmar, ges dessa nedsättande epitet och beskylls för anstötliga egenskaper, åsikter och vanor. Liknande fördomar benämns främlingsfientlighet, när man vidgar gruppen till ”utlänningar” överhuvudtaget, oberoende av rasmässiga kännetecken.

Under 40 år har jag rest i många länder och besökt företag, där jag träffat alla kategorier medarbetare från direktion till städare. Jag kan lugnt påstå att Sverige är ett av de minst rasistiska och främlingsfientliga länderna i världen. Ändå agerar våra journalister som om Medel-Svensson är rasist.

Men media beskyller en grupp människor, de som kallar sig Sverigedemokrater, för just allt som ingår i rasism. Utan att de får anständiga möjligheter att försvara sig. De upprepar att de inte kritiserar invandrare utan de svenska politiker, som genomfört den invandrings- och integreringspolitik alla erkänner är misslyckad. De kritiserar den aningslöshet och tafflighet de svenska myndigheterna tvingas utöva enligt gällande politiska beslut. Det är inte rasism.

När ledarskribenter förfäras över att en tredjedel av rösterna i Örkelljunga gått till ett ”främlingsfientligt” parti, inser de inte att väljarna genomskådat medias förljugenhet. Det som svenska journalister och många mindre anständiga politiker ägnar sig åt, när de beskyller SD för åsikter de inte har och sedan mobbar och förtalar deras företrädare, vill jag kalla öppen rasism.

I en demokrati skall man inte förlora jobbet, för att man har någon politisk åsikt, men det sker i Sverige. Det är inte demokrati.

Demokratins nedersta grundsten är yttrandefriheten. I Sverige skulle ”den tredje statsmakten” nyttja yttrandefriheten till att granska de andra maktsfärerna, och därmed garantera demokratins sundhet. Nu ägnar sig media istället åt att systematiskt favorisera viss information, som kan innehålla rena lögner, och undertrycka och kväva information med fakta, samtidigt som de förtalar och hånar vissa åsikter och deras företrädare. Det senare har legitimerat det hot och våld i politiken, som rent kriminella organisationer, ex.vis AFA, ägnar sig åt. Det kväver yttrandefriheten i samtidens viktigaste frågor. Därför skriver jag under med signatur.

Sammantaget betyder detta att Sveriges journalister drivit landet flera steg på vägen mot fascism. Det gör Sverige unikt i Västerlandet.

Ville Väljare

Flum i parti och minut

"Hur ska vi kunna stoppa miljöpartiet?" Så löd rubriken på ett inlägg här på Narrskeppet som har några år på nacken men som till stora delar är aktuellt idag inför det stundande EU-valet. Skeppsgossen har inte brytt sig om att korrigera och aktualisera texten utan publicerar inlägget som det var. 

Med förfäran läser Skeppsgossens att miljöpartiet blivit allt populärare bland svenskarna trots att många sympatisörer inte ens vet vad partiet står för och vill åstadkomma. Därför kan det vara på sin plats med en sammanfattning som förhoppningsvis kan öppna ett och annat öga.

Enligt Wikipedia ivrar miljöpartiet för vad de själva kallar ”sinnenas revolution” och ett ekologiskt hållbart samhällssystem. Det låter lagom flummigt, och rörelsens ideologi är också ett mischmasch av kristendom, kommunism och ”rädda världen”-filosofi i största allmänhet.

Eftersom varken MP eller ”de gröna” i andra länder tar officiell ställning till olika religioner sägs det ingenstans rent ut, men en grundpelare i deras lära är ändå bibelns påstående att Gud skapade människan till sin avbild. Med människan på jorden behövde han själv inte slå sig ner där utan kunde på bekvämt avstånd konstatera att mänskligheten lydde hans påbud om att föröka sig och uppfylla jorden. Det har vi som bekant också gjort med besked. Alla de sex miljarderna som idag bebor planeten är oavsett hudfärg och religion Guds barn, satta att ta hand om jorden åt honom.

Trots att Djurrättsalliansen utgör en del av MP är dess medlemmar anti-darwinister som förnekar den berömda tesen om ”survival of the fittest”. Som goda kristna anser de att vi människor ska ta hand om varann och även om allt annat levande. I likhet med kreationisterna betraktar de jorden som en sorts Noaks ark där alla djur alltid har funnits och sett likadana ut. Om någon av alla de djurarter vi känner idag hotas av utdöende är det en katastrof inte bara för arten i sig utan också för människorna (möjligen görs undantag för giftspindlar och krokodiler). Låter vi detta ske har vi inte tagit hand om djuren så som vår himmelske herre befallt oss att göra och vi riskerar ett kännbart straff.

I kristendomen är synden ett centralt begrepp och ett effektivt instrument att hålla människor i andligt slaveri. De gröna påstår att vi människor syndat ända sen den dag vi började utnyttja jordens resurser och att det nu är hög tid att göra bot och bättring. Eftersom de har ett så kort perspektiv på tillvaron utgår de från att det är vår plikt att ta på sig tagelskjortan (trots att vår stund på jorden i geologiskt avseende motsvarar tjockleken på det yttersta färgskiktet högst uppe på Eiffeltornet, för att citera Mark Twain).

Politiskt har miljörörelsen skickligt utnyttjat samma strategi som användes av exempelvis nazisterna och kommunisterna. Man läser av stämningar hos den breda massan och förstärker dem för egna syften. På 1960-talet kom Rachel Carson med sin bok om den tysta våren, och under de följande årtiondena fick vi debatter om exempelvis skogsdöd och kärnkraft. Nu bildades också organisationer som WWF, Greenpeace, Sierrarörelsen i Kalifornien m.fl. vilka idag fungerar som miljörörelsens stormtrupper. Alla dessa organisationer bildar ett globalt nätverk med enorma ekonomiska resurser, samtidigt som de tigger hundralappar av allmänheten till skydd av pandor, isbjörnar, orangutanger och bengaliska tigrar.

Det yttersta målet för miljörörelsen (och därmed också MP) är att skapa ett kontrollsamhälle (nazisterna kallade det ”Gleichschaltung”), där medborgarna är förbjudna att tänka fritt och avvika från de gröna normerna. I princip handlar det om samma typ av samhällssystem som fanns i Östtyskland och Rumänien före Berlinmurens fall.

Enligt Wikipedia hade Miljöpartiet 9 600 medlemmar år 2006. Det är en skrattretande låg siffra för ett parti som numera sitter i både riksdagen och EU (fast de är motståndare till denna institution). Men skrattet fastnar i halsen när man betänker att MP kan få ända upp till kanske tio procent av rösterna i valet 2010 om dagens popularitetssiffror håller i sig. MP i regeringsställning skulle få direkt förödande konsekvenser för det samhälle som tidigare generationer byggt upp.

Det räcker med en kort tillbakablick för att visa vad som väntar. Under en lång period lyckades miljörörelsen stoppa utbyggnaden av kärnkraften i Sverige, vilket lett till att vi nu har brist på energi och att inga nya och moderna reaktorer ersatt de gamla. De gröna förhindrade också utbyggnaden av älvar i Norrland ”för att rädda naturvärden”, medan de idag bidrar till att förstöra naturen och landskapsbilden överallt i Sverige med tusentals ineffektiva vindkraftverk.

Internationellt har de gröna under decennier propagerat för att vi ska sluta köra bil, vilket lett till en global kris för den västerländska bilindustrin med ty åtföljande massarbetslöshet – och även till att tusentals svenskar håller på att förlora sina jobb eller redan har gjort det. I Östtyskland fick invånarna en gång vänta upp till tio år på sin Trabant – i MP:s Sverige kommer ingen att kunna köpa en bil och bensinen att kosta 20–30 kronor litern.

Sedan bluffen om koldioxidhotet mer eller mindre smulats sönder av oberoende klimatforskare, ligger MP lågt inom detta område. I stället talar de nu allt högljuddare om en kommande brist på fossila bränslen, om försurning av haven, om skogsskövling och annat som kan ge vanliga människor dålig nattsömn. Argumenten är lika illa underbyggda som argumenten för den globala uppvärmningen, och som alla propagandister vädjar man till oss att tänka på våra barns och barnbarns framtid. Det är den klassiska censurfilosofin: vi vuxna klarar av att se hemskheter på film men våra barn gör det inte.

Alla sådana skräckscenarion är tacksamt stoff för okritiska dagstidningar. Trots att ingen tänkande människa längre kan tro på den globala uppvärmningen, ses den fortfarande som en etablerad sanning av majoriteten av svenska media. Trots att ingen idag levande person kan med säkerhet förutsäga om eller när oljan och andra fossila bränslen tar slut, ses det som ett ovedersägligt faktum att vi står utan dessa energitillgångar om bara ett par decennier. Trots att koldioxidens inverkan på klimatet är minimal, har de gröna genomdrivit koldioxidskatter
som kan leda till att också vår utandningsluft mäts och beskattas.

Med hjälp av ogrundade påståenden och direkta lögner undergräver miljörörelsen de västerländska demokratierna och kommer på sikt att ersätta dem med ett totalitärt samhällssystem som får Orwells 1984 att blekna. Finns det ännu en möjlighet att stoppa dem?

Den förnybara energin förstör vår miljö

Ofta sanerar vindkraftverken sig själva - till de omkringboendes stora lycka

 Hur miljövänliga är egentligen biobränslena? Frågan ställs i en intressant artikel i ”Breakthrough Journal” av miljödebattören Will Boisvert. Han menar att de förnybara energislagen överlag är direkt förkastliga ur miljösynpunkt. De kräver en katastrofal omvandling av natur och landskap till en industrimiljö, där naturen fungerar som en integrerad maskin för produktion av energi. “Om vi värnar om naturen så måste vi överge alla tankar på ekosystem”, skriver han.

Han får medhåll av ”eko-pragmatikerna” Michael Shellenberger och Ted Nordhaus på Breakthrough Institute som menar att miljörörelsen hamnat i en riskabel återvändsgränd, där satsningarna på förnybara alternativ skapar stora miljöproblem. De tar upp exempel som etanol tillverkad av majs, en process som påskyndat både jorderosion och föroreningar av vattendrag i den amerikanska mellanvästern utan att utsläppen minskat nämnvärt. Ett annat exempel är satsningen på biobränslen i Europa, vilken lett till en palmoljeboom som förstört regnskogar i Indonesien och Malaysia och nära nog utrotat orangutangerna.    

Det finns många som tillstår att vissa delar av den växtbaserade förnybara energin har sina avigsidor, men efter en total övergång till förnybara energislag kommer de att tillsammans med sol- och vindkraft vara bra för miljön. Nej, säger Will Boisvert (bilden), båda energiformerna sätter stora avtryck i naturen och kräver dessutom backup i form av kraftverk som eldas med biomassa eller kol. Sedan Tyskland helt satsat på förnybar energi och stängt kärnkraftverken har konsumtionen av brunkol ökat till rekordnivåer.

 
Vi får inte heller bortse från de ideologiska motiven för satsningarna på en grön elproduktion. Tack vare dessa menar miljövännerna att mänskligheten på nytt integreras i jordens naturliga energiflöden. Men är det verkligen så? “Tyvärr inte”, säger Will Boisvert. “Under större delen av vår historia har biomassa – som bränsle eller som foder åt boskapen – varit den största energikällan och vår jakt på den har fått allvarliga följder för miljön i form av kraftig avskogning och omvandling av landskapet.”

Redan den berömde biologen John James Audubon noterade miljöförstöringen på de brittiska öarna när han besökte England 1826. Så här skriver han i sin dagbok: ”Nu ligger Wales för om vårt fartyg… Men hur kalt ter sig inte landskapet, nästan helt och hållet utan skogar. Våra fina skogar med tallar, ekar, kraftiga valnötsträd, enorma magnoliabestånd, hickory och ask har här ersatts av enstaka små skogsdungar…” Iakttagelserna gjordes över sekel efter det att engelsmännen börjat övergången från eldning med biobränslen till koleldning.

Är det ett sådant industrilandskap de eftersträvar, alla de narrar som reser vindsnurror runtom i Sverige som ett slags monument över sin egen förträfflighet – ”titta vilket fint och miljövänligt vindkraftverk vi har uppfört här i vår framåtsträvande kommun på den skånska slätten!”  Den som ifrågasätter nyttan av ännu en förfulande propeller när Sverige har en överproduktion av vatten- och kärnkraft beskylls för att vara reaktionär och ”klimatförnekare”. Men som Skeppsgossen ofta noterat biter inga argument på dessa uppblåsta kommunpaddor, inte ens alla de styckade fågelkadaver som omsorgsfullt städas bort inför en invigning.

Tack och lov börjar andra civiliserade nationer bromsa den vanvettiga utbyggnaden av vindkraften. Planerna på att utöka världens största havsbaserade vindfarm, London Array, har nyligen lagts på is. Konsortiet som står bakom eländet hade tänkt sig 65 jättestora vindsnurror till, men nu skyller de på att det kommer att ta tre år innan en studie om vindkraftverkens påverkan på fågellivet blir klar. Placeringen i närheten av Thames delta är ju också den sämsta tänkbara. Det här är för övrigt det femte stora vindfarmsprojektet i England som fått nobben under de senaste tre månaderna.

I Sverige har vi inte kommit så långt ännu. Tvärtom pladdras det oförtrutet om förnybar energi. Riktmärket är att ”Sverige ska år 2050 vara ett land utan fossila bränslen.”Gröna drömmar och floskler som upprepas av Stefan Löfvén i Almedalen. ”Alla jobb ska bli gröna” och ”en miljard till klimatinnovationer” sade han bland annat, och med en sådan politik lär det snart inte finnas någon industri kvar. Och hans expert på klimatfrågor Magdalena Andersson mässade för inte så länge sedan i teve om gröna jobb, grön export och att Sverige ska ligga i framkant.

En socialdemokratisk seger med miljöpartiet som stödtrupp bäddar för ett ”nykommunistiskt” samhälle styrt av miljöbyråkrater, som i stället för åt miljövård ägnar sig åt avancerad miljöförstöring.

Det hettar till i vindkraftsdebatten II

“Det påstås att det finns människor som tycker att vindsnurror är vackra… det låter lika troligt som att en bonde i det forna Sovjet tyckte att en tysk Tiger-stridsvagn var vacker när den krossade hans mormor.”


Mannen som skrivit detta heter Russell Taylor, välkänd brittisk satiriker och essäist. I en artikel har han analyserat miljövänsterns fascination av vindkraften och jämfört snurrorna med moderna totempålar. Han får medhåll av krönikören James Delingpole i The Telegraph (20 juni) – denne kallar snurrorna ”eko-krucifix” eftersom de i grunden inte alls handlar om energi eller att rädda planeten. ”De kan snarare jämföras med bilderna av svältande isbjörnar på isflak, symboler för den nya globala religionen.”

Så här skriver Taylor bland annat (i fri översättning): “Vindkraftverken tjänar också ett annat av vänsterns syften, liknande de enorma höghus Ceausescu lät bygga mitt ute på landsbygden: de är symboler för makt. De ska påminna människorna på landsbygden om att de också befinner sig i städernas gravitationsfält och att de inte kan motsätta sig stadselitens påbud. Hittills har denna elit betraktat landsbygdsbefolkningen som konservativ, traditionsbunden och frihetsälskande… I miljöliberalernas värld är man antingen en av dem eller också en fiende med en livsstil som måste förstöras. Först förbjöd man rävjakt, sedan förstörde man landskapsbilden. Vad kommer härnäst? Kollektivjordbruk?”

I första delen av trilogin “The Hunger Games” åskådliggör Suzanne Collins spänningarna mellan denna storstadselit som inte bara tror att de är födda att styra utan också vill att vi ska vara tacksamma för det och rebellerna ute i landet som gav sjutton i elitens idiotiska lagar och påfund.

James Delingpole menar att vår motvilja mot vindkraftverk går djupare än insikten om att de är fula, olönsamma och totalt onödiga. Till viss del kan den förklaras av vår hjälplöshet inför odemokratiska och okontrollerbara beslut uppifrån. Ett exempel på detta är enligt honom det anförande som brittiske klimat- och energiministern Ed Davey höll i Bryssel häromdagen.

“Det kommer alltid att finnas personer som drivs av en motvilja mot allt nytt… Trots att vetenskapen erkänner att den globala uppvärmningen tar pauser ibland, så pekar prognoserna i en och samma riktning. Klimatförändringens långsiktiga påverkan på den globala ekonomin kommer att helt överskugga dagens ekonomiska problem, det kan vi vara övertygade om.”

James Delingpole kommenterar uttalandet så här: “Antingen vet Davey att detta skitsnack inte är sant, i vilket fall han ljuger, eller också är han förskräckligt illa påläst… I båda fallen är han totalt olämplig att inneha posten som ansvarig minister för klimat- och energipolitik.” (www.jamesdelingpole.com)

Tillverkarna av vindkraftverk känner sig nu så utsatta av den massiva kritiken att danska Vestas i veckan startar en global kampanj “för att skilja myterna från fakta och öka stödet från allmänheten till de politiska organ som främjar vindkraftssatsningarna”. Kampanjen inleds i Australien där motståndet mot vindkraft är särskilt starkt (och irriterande för Vestas).

Enligt en talesman för vindkraftsindustrin handlar det om att återta initiativet från anti-vindkraftrörelsen och ge allmänheten fakta. Vindkraften beräknas kunna spara upp till 5 miljoner ton CO2-utsläpp varje år i Australien, men satsningarna bromsas av skrämselkampanjer och felaktig information.”

Vice verkställande vd:n i Vestas Morten Albæk tillägger: “Det är viktigt att vi skiljer mellan äkta lokala farhågor och de allt mer professionella anti-vindaktivisterna vilkas strategi går ut på att förvirra och infektera debatten.”

Skeppsgossen önskar naturligtvis Vestas lycka till i detta korståg mot de otrogna som enligt en undersökning bara utgör 11 procent av befolkningen i Australien. Man kan ju fråga sig hur så få kan ställa till så mycken skada för vindkapitalisterna så något lurt är det väl med den här opinionsundersökningen också!

Professor Ingemar Nordin skriver i en kommentar på The Climate Scam (eller Klimatupplysningen som sajten numera heter) att Vestas är en av de största parasiterna på statliga bidrag. ”Land efter land har inte längre råd att skyffla in skattemedel i denna förlorarbransch… Skiffergas pressar ned priserna på fossila bränslen och är förmodligen mindre koldioxidgenererande än vindkraft… Och då går parasiten Vestas ut och tar av silkesvantarna: ’Nänu jäklar, nu skall vi täppa till truten på dessa kritiker som bara kommer med invändningar. Vi vill ha våra bidrag!!!’”

Och precis som Ingemar Nordin tycker Skeppsgossen att om Vestas hade det minsta med substans att komma med, så borde de vara de första att kräva avreglering och indragna subventioner och skatteförmåner.

Babords slagsida

Under den senaste resan har Narrskeppet haft kraftig babords slagsida. Det beror på alla nypåstigna PK-passagerare som ju av hävd är vänstervridna och gärna samlas i stora grupper där de kan spy sin galla över relingen. Deras diskussioner handlar om allt från dagens näthat till den stundande klimatkatastrofen. För en neutral observatör som Skeppsgossen är det ofta mycket intressant att lyssna till deras argument.


Efter att ha gjort det står det klart för mig att endast åsikter som är accepterade av det politiskt korrekta etablissemanget får framföras offentligt. Den som anmäler en avvikande åsikt tystas ner. Försöker personen ifråga få den framförd i skrift kastas inläggen i papperskorgen. När de som tycker annorlunda ändå ger uttryck för sina åsikter på nätet blir de omedelbart påhoppade och beskyllda för att vara rasistiska och främlingsfientliga trots att uttalandena kanske gäller något så icke-rasistiskt som den globala uppvärmningen.

Metoden som PK-människorna använder har en obehaglig likhet med vad som kallas censur, även om det inte är någon officiell myndighet som utövar den. Men genom att aldrig ge utrymme åt motvalls åsikter eller ta en diskussion med motståndarna kan PK-iterna ändå tysta oppositionen lika effektivt som någon central censurmyndighet. Den decentraliserade censuren är dessutom mycket svårare att angripa eftersom den inte existerar officiellt.

För att vara politiskt korrekt ska du uppenbarligen tycka ungefär så här i ett antal aktuella frågor:

• Klimatförändringarna är ett erkänt faktum och vi måste ställa om hela vår tillvaro för att hejda dem. Annars går mänskligheten under 2050 eller 2100 eller kanske tidigare.

• I framtidens klimatvänliga samhälle kommer det inte att behövas så mycket energi som idag och därför kan förnybara och ineffektiva energislag som vind- och solkraft mycket väl räcka till. Om vi börjar spara energi redan idag som elproducenterna uppmanar oss att göra har vi dessutom ett litet sparkapital för framtiden.

• Svenskarnas köttkonsumtion måste minskas radikalt för att rädda klimatet (det gäller dock inte invandrarnas köttkonsumtion utan dessa får fortsätta att äta halalslaktat kött eftersom det inte påverkar klimatet).

• Sverige behöver många miljoner invandrare som kan ta hand om de åldrande svenskarna. Dessa arbetskraftsresurser behöver inte lära sig svenska – för när alla svenskar avdött så talas det självklart helt andra språk i landet.

• Traditionella benämningar som zigenare och neger får inte längre användas och numera inte heller indian som ska heta ”First Nation” (barn får i framtiden leka cowboys och First Nation om de överhuvudtaget får leka alls).

• All tobaksrökning är av ondo och ger lungcancer– utom hos invandrare från Mellanöstern som röker som borstbindare utan att någon myndighet misstycker. När såg du reklam för rökavvänjning på arabiska?

• Moskéer är pittoreska inslag i svenska städer – en gång byggdes det Tempovaruhus med ”moriska” spetsfasader som ansågs så stötande att alla numera är rivna.

• Sjukdomen tbc var helt utrotad i Sverige men har nu fått fäste i landet igen på grund av svenskarnas utlandsresor. Tack vare alla dessa resor har vi också fått kackerlackor i våra bostäder, vilket vi knappast hade tidigare.

• Satir, karikatyr och ironi är numera förbjudna i debatten eftersom de kan uppfattas som kränkande och måste anmälas. Detta gäller framför allt bilder som skojar med islam. Skoja med kristendomen är fortsatt tillåtet.

• Genusperspektivet gäller i alla livets skiften och ve den man som vågar stå och pinka!

Om egoistiska stollar, miljövänner och lökar

Om världen ska räddas måste de flesta av oss dö.


Men efter mer än 50 års domedagspredikningar och en katastrof ”som ligger 10 – 15 år fram i tiden” har människor i gemen börjat tappa tron på budskapet. Men när den gröna eliten tror att ingen lyssnar tisslar och tasslar den om den oundvikliga befolkningskatastrofen och hur den ska kunna lösas.

Oron för klimatet och de vansinniga klimatmålen förvandlade FN-processen till ett narrspel som mer tålde att gråtas åt än lockade till skratt. Det bevisade om inte annat att de män som styr världens öden är idel självupptagna dumskallar – ”överbetalda, egoistiska stollar” som någon kallat dem.

Beskrivningen passar för övrigt lika bra in på många akademiker, journalister och miljöaktivister. Tyvärr får de hållas och sprida sina lögner och floskler oemotsagda, väl skyddade av sina egna media.

Vem som helst inser att det går åt enorma mängder pålitlig och ekonomiskt överkomlig energi för att hålla ett modernt samhälle igång. Jorden innehåller väldiga reserver av fossila bränslen, riktigt hur stora vet ingen. Men den gröna rörelsen vill att alla civiliserade länder ska göra sig kvitt beroendet av fossila bränslen, framför allt kol, och ersätta all produktion med vind- och solkraft. Varje tänkande varelse fattar att sådana opålitliga energikällor inte kan leverera den energi samhället behöver och att en omställning bara leder till – just det, döden för merparten av oss alla.

Miljövännerna är offer för sitt eget inskränkta perspektiv. De anser inte bara att människorna är en ohyra på vårt vackra och jungfuliga jordklot. De har utsett sig själva till bekämpare av denna ohyra för att rädda planeten, samtidigt som de själva får större livsrum.

För att den gröna agendan ska kunna förverkligas måste de flesta av oss dö. Därför att den energi och de energislag som de gröna är beredda att tilldela moderna industrinationer helt enkelt är otillräcklig, System kommer att kollapsa och nationerna i den tredje världen kommer att drabbas hårdast eftersom de inte längre kan få det bistånd de vant sig vid och ofta behöver.

Kan en sådan självförintelse verkligen inträffa? Ja, om vi tillåter den. Om vi tillåter miljöpartiet, naturskyddsföreningen, gröna bilister och allt annat grönt att ta makten över oss. Vet du förresten vad som är skillnaden mellan en lök och en grön aktivist?

Svar: När du hackar löken så gråter du.

Romklubben och antihumanismen

Ökande koldioxidhalter kommer sannolikt att leda till en höjning av den globala medeltemperaturen med två grader år 2052, hävdar tankesmedjan Romklubben i en ny rapport.


Det är norrmannen Jørgen Randers som står för denna gamla uppåt-väggarna-nyhet i “2052: A Global Forecast for the Next Forty Years”. Där heter det också att mänskligheten riskerar att gå under om vi fortsätter att överkonsumera och tänka kortsiktigt bla…bla…bla. Andra förutsägelser handlar om var vi kan förvänta oss den största befolkningsökningen i framtiden. Den sker inte helt oväntat i Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika, medan Förenta staterna och Europa kan räkna med en stagnation i befolkningstillväxten.

“Många får en högre levnadsstandard, men till priset av globala klimatförändringar,” säger Randers och tillägger att antalet fattiga trots det kommer att förbli konstant runt 3 miljarder 2052.

Och sen kommer Randers in på Romklubbens gamla käpphäst om att det behöver inrättas en global överstatlig myndighet som håller oss andra i skinnet.

“Vi behöver ett mer långsiktigt styrsystem. Det är osannolikt att de enskilda regeringarna har styrka nog att tvinga marknaderna till klimatvänliga lösningar, och vi kan inte utgå från att marknadskrafterna arbetar för mänsklighetens bästa.”

Randers var en av författarna till boken “Tillväxtens gränser” som kom 1972. Den hävdade att om samhällsutvecklingen fick fortgå ohämmat så skulle vi snart nå gränsen för ekonomisk tillväxt.

Skeppsgossen har sedan gammalt ett horn i sidan till den fascistiska elit som kallar sig Romklubben och vars medlemmar är avdankade politiker, forskare, militärer och allehanda andra antihumanistiska typer. Klubben var faktiskt en av inspiratörerna till allt skitsnack om den globala uppvärmningen som kostat och fortfarande kostar industriländernas skattebetalare miljarder kronor varje år.

"Under sökandet efter en ny fiende som vi kunde förenas mot kom vi på idén om att nedsmutsning av miljön, hotet om den globala uppvärmningen, vattenbristen, hungersnöd och sådant passade in… Allt detta orsakas av människan... och därför är människan den verkliga fienden… Vi tror att mänskligheten behöver en gemensam motivation, en gemensam motståndare för att kunna inrätta en världsregering. Det spelar ingen roll om denna gemensamma fiende verkligen existerar eller om den är påhittad för att tjäna sitt syfte.”

Dr Robert Zubrin har i sin bok ”Merchants of Despair” diskuterat den antihumanistiska rörelse som Romklubben och dess följeslagare miljörörelsen representerar. I en intervju säger han så här:

“Antihumanismen är ett trossystem som gör gällande att människorna inte gör annat än förstör, att de i grunden är en ohyra vars aktiviteter, ambitioner och antal måste allvarligt begränsas, och därför måste någon ges makten att göra det. Väsentligen är det ett argument för tyranni, förtryck och ytterst folkmord.”

Zubrin erinrar om att sådana idéer alltid förts fram av dem som vill skaffa sig mer makt eller hitta en ursäkt för att sätta sig på andra. Det handlar ofta om ”en obekväm sanning”, ett begrepp som använts av bland andra Malthus, Darwin, Hitler och Alexander King som var en av Romklubbens grundare. Al Gore försöker förvandla antihumanismen till en global kult, och i sin bok använder han ord som “en mission” och ”en moralisk och andlig utmaning”.

Korståget mot den globala uppvärmningen handlar egentligen inte om att förändra vädret, menar Zubrin, utan om att organisera en mobb som stöder Gores totalitära ambitioner. Alla antihumana rörelser under de senaste 200 åren har använt pseudovetenskapliga argument för att få folk att bereda sig inför ett kommande stålbad av det ena eller det andra slaget – krig, etnisk rensning eller som idag klimatförändringarna.

För var dag som går blir det allt tydligare vilken agenda de gröna och miljörörelsen har. Det gäller över hela världen och inte minst i Sverige, där kritiska röster vanligen förtigs och inte får utrymme i media. Ett skräckexempel är SVT, vars Vetenskapsredaktion numera utan att skämmas det minsta presenterar idel larmrapporter om klimatförändringar, höjningar av havsnivåerna och andra lögner utan att rodna. Skeppsgossen återkommer till några av dessa i ett kommande inlägg. Tills dess - fortsätt att misströsta och förvånas över hur mycken dårskap det finns i världen!