Den skenhelige chefredaktören

Jag får börja med att berätta att jag är en f.d. moderat kärnväljare och inte medlem i Sverigedemokraterna.

Att vara Politiskt Korrekt är inte alltid lätt för våra förvaltare av nationens moral. Den 8/9 skriver chefredaktören för Nordvästra Skånes Tidningar, Helsingborgs Dagblad och Landskrona Posten Lars Johansson om sina samvetsbetänkligheter över beslutet att ta in en annons från Sverigedemokraterna. Han formligen ber om ursäkt för att han inte kunde hitta på något skäl att INTE ta in den, fast den har en obehaglig underton:

http://hd.se/blogg/larsjohansson/2014/09/08/vi-granskar-sds-annonser/

Annonsen är den där Jimmie Åkesson står mellan två medlemmar och gör reklam för SD:s valfilm. Han börjar med: ”Rasism får aldrig accepteras.” Undertonen är vad Johansson inbillar sig att Åkesson menar, fast denne inte säger det. Det är just sådant man kallar rasism, om det avser ”främlingar”.

I andra sammanhang har Johansson förklarat att alla partier skall behandlas lika. Något annat vore ju ovärdigt ett av Sveriges största medier, störst av alla landsortstidningar.  Men bara det att han utgår från att annonser från ETT parti måste granskas i förväg, är förstås ett erkännande att likabehandling inte gäller SD. Det är dessutom den
ursäkt han uppger, för att inte ta in en annan annons, den som ses här. Den innehåller offentlig statistik, d.v.s. sanningen, om antalet asylsökande i de nordiska länderna.

Den annonsen har ett förfärande budskap, vars sanningshalt inte kan diskuteras. Därför ville han inte att läsarna skulle få se den. Så viktig information borde ju tidningen själv publicera på nyhetsplats. Johansson är varaktigt infekterad av ”godhetsbacillen”, som driver sina offer att vara ”godare’” än oss andra och agera förmyndare för det aningslösa ”folket”.

I tidningen omnämns SD alltid med epitetet ”främlingsfientliga”. Skulle någon lägsta nivå på likabehandling råda, skulle de andra partierna också få beskrivande epitet, ex.vis:

-  Ogudaktiga Kristdemokraterna (själva ser de sig förstås som högst gudaktiga. Men Åkesson anser sig ingalunda vara främlingsfientlig.)

-  Stureplans-socialistiska Centern

-  Personlighetskluvna Folkpartiet

-  Profitvurmande Moderaterna

-  Betongtunga Socialdemokraterna

-  Stolliga Miljöpartiet

-  Kommunistiska Vänsterpartiet

-  Fjantiga Feministiskt Initiativ

Det vore förstås helt oanständigt. Varför sätter då Johansson med kollegor ett oanständigt epitet på SD? Varför radar han inte upp allt mördande som kommunisterna gjort sig skyldiga till? Varför naglar han inte fast alla de gamla revolutionskommunister som finns i Vänsterpartiet och Miljöpartiet? Och säkert även på hans egen redaktion.

Johansson är naiv också. Han skriver att han inte vill ”gödsla det martyrskapet som partiet älskar att odla”. Han har inte insett att ju mer illa de behandlar SD, desto fler väljare får partiet. ”Vanligt folk” börjar nu förstå att det mesta som Johansson och hans kollegor skriver om SD närmast utgör förtal. När ”fjällen fallit från deras ögon”, tror läsarna inte på Johansson längre.

Några av mina bekanta, bl.a. ett par professorer och verkställande direktörer, diskuterade ”den humanistiska människosynen”, som Johansson bekänner sig till. De menade att den börjar med vanlig enkel anständighet. Det är inte anständigt att systematiskt förtala någon, och inte heller ett politiskt parti. Barn emellan kallas det mobbning. Det har lett till att hot och våld mot SD:s företrädare blivit vanligt. Jag blev före detta moderat den dagen då Reinfeldt förklarade att den som vågar kalla sig Sverigedemokrat, får räkna med att bli knivskuren.

Johansson agerar som en rasist, där den grupp hans fördomar gäller kallas Sverigedemokrater. Så mycket är hans ”humanistiska människosyn” värd.


Ville Väljare

Solceller är meningslösa i mörka Sverige

Satsningen på subventionerad solenergi är rena slöseriet, anser SD

”Regeringen vill storsatsa på att använda skattebetalarnas pengar för en storskalig framväxt av solceller i Sverige. Om EU-kommissionen ens kommer att godkänna subventionsformerna är en historia för sig, men detta är ändå ett dåligt förslag på så många plan. Inte minst för att vi redan i dag har överskott på elproduktion som dessutom i princip är fri från växthusgasutsläpp. Solceller i sig är också ett mycket dåligt energislag på våra nordliga breddgrader då dessa i princip uteslutande producerar energi när vi som minst behöver den.”

Så skriver de tre sverigedemokratiska riksdagsledamöterna Josef Fransson, Anna Hagwall och Thoralf Alfsson och markerar därmed att det finns åtminstone ett parti som ifrågasätter den här vansinniga energisatsningen i mörka Sverige. 

De konstaterar helt riktigt att ”solceller kan vara ett rationellt komplement i energisystemet i länder där effektbehovstopparna sammanfaller med solinstrålning, till exempel i varma länder där man använder mycket energi för kylning, men så är ju knappast fallet i Sverige då vi har våra effekttoppar kalla vinterdagar. Eftersom vårt energisystem är dimensionerat efter vinterklimatet har vi en stor kapacitetsreserv på sommarmånaderna, just då solceller kan leverera. Under 2013 producerade Sveriges solceller 84 procent av sin energi under sommarhalvåret.”

Som ett skräckexempel på hur illa det kan gå med statliga energisatsningar av den här typen nämns Tyskland. Under korta stunder soliga dagar levererar solcellsanläggningarna en effekt som motsvarar 20 kärnkraftverk(?), medan den genomsnittliga effekten utgör bara en tiondel. Tyskarna dumpar detta och annat tillfälligt elöverskott från vindkraftverken i grannlandet Tjeckien, som inte lär jubla över dusörerna.

Sverigedemokraterna är långt ifrån ensamma om kritiken av regeringens nya solcellssubventioner. Konjunkturinstitutet har bland annat anfört att den samhällsekonomiska kalkylen som utredningen presenterat visar att skattereduktionen är olönsam. Man pekar på att inga koldioxidreduktioner kan uppnås och att systemets införande därför endast innebär kostnader.

Det är just den här typen av saklig kritik som Skeppsgossen länge efterlyst hos politiskt ansvariga. I den svenska riksdagen har miljöpartiets språkrör alltför länge tillåtits dominera energidebatten, trots att man på den kanten envetet propagerar för satsningar på förnybara energislag utan en tanke på samhällskonsekvenserna. Med fler sverigedemokrater i riksdagen efter hösten val finns det en chans att landet äntligen får en förnuftig och hållbar energipolitik.    

Sveriges steg mot fascism

Ett citat av Voltaire som bevarat sin aktualitet.

"Miljöpartiet vann inte valet. Det vanns av Sveriges samlade journalistkår, vilket innebär ett steg på vägen mot fascism." Det skriver signaturen Ville Väljare i denna skarpa analys av det politiska läget i dagens Sverige. 

Under valnatten dök ett minne från 50-talet upp. Jag tillbringade några månader i Tyskland, för att övervaka leveransen av utrustning till en av de moderna fabriker, som byggdes för Marshall-dollar. Jag kom bra överens med kundens kontaktman. Så småningom vågade jag föra kriget på tal. Han berättade om sina turer i Polen och Frankrike, men den längsta tiden hade han stridit med Rommel i ”Afrikakorps”. Efter dess kapitulation var han krigsfånge i Kanada i tre år med stor personlig frihet. En dag kunde jag ställa den känsliga frågan: Hur kunde tyskarna strida så villigt för en så hemsk regim?

Han svarade ungefär så här: Vi fick bara höra om allt gott Hitler gjorde och alla de framgångar Tyskland haft i kriget. Vi var stolta över vad vi gjorde. Först i Kanada fick vi veta om förföljelser och illdåd.

Tyskland hade en officiell ”propagandaminister”, Joseph Goebbels. Regimen ansåg det naturligt att indoktrinera medborgarna med propaganda. Alla tidningar och radiokanaler var censurerade och försågs med det innehåll propagandan fordrade. Man excellerade i att ge motståndare inom och utom landet nedsättande epitet samt beskylla dem för ohederlighet, grymhet och lögner. Indoktrineringen började i barnaåren, där Hitlerjugend ersatte scoutrörelsen. De radioapparater, som folket kunde köpa, var trimmade så att endast tyska stationer kunde tas in.

Medborgarna fick inte veta annat än att Hitlers regim var den bästa i världen. De stred villigt för honom.

Parallellen med dagens Sverige är hårresande tydlig. Fast vi inte har någon enväldig propagandaminister, driver svenska media enögd propaganda. Journalisterna identifierar sig med Miljöpartiet, Fi och världskommunismen. Det som borde vara strikt sanningsenlig rapportering förvrids eller förmörkas systematiskt bl.a. i följande avseenden:

1.  Genusvetenskapen och Fi angriper ”manliga maktstrukturer” med utgångspunkt från påståendet att de genetiska skillnaderna mellan män och kvinnor är närmast obefintliga, jämfört med de skillnader, som den sociala miljön skapar. Att detta är vetenskapligt nonsens är bevisat många gånger om, men det berättar inte media.

Samtidigt bortser media i allmänhet från de ”kvinnliga maktstrukturer” som karakteriserar både domstolar och sociala myndigheter. Ofta begås rena justitiemord i våldtäktsmål och män förmenas sina rättigheter till vårdnad och umgänge med barnen vid skilsmässor. Inte heller redovisas det effektiva stopp i karriären, som offentligt anställda erfar, om de yttrar kritik av ”genusteorin”.

De som kallar sig genusforskare driver propaganda för en hypotes, som bevisats vara falsk, istället för att finna vilka skillnader som verkligen finns mellan män och kvinnor, det som vetenskap är till för. Och media applåderar.

2.  Lika ovederhäftigt nonsens presenteras som vetenskap om klimatet bara för att det förs fram av FN:s klimatpanel IPCC. Denna hävdar att utsläpp av koldioxid orsakar en katastrofal uppvärmning, AGW-hypotesen. Den hävdar också att dess datorsimulerade ”klimatmodeller” kan förutsäga klimatet för åren 2040 och 2100, fast modellerna blivit mer och mer fel under de senaste 17 åren, då ingen uppvärmning ägt rum. Man behöver inte ha studerat naturvetenskap för att förstå, att så gör endast bedragare.

IPCC styrs av politiker från de 195 regeringar, som ingår i FN:s generalförsamling. Där utgör U-länder en stor majoritet. De flesta av dem är djupt korrumperade och torde också sakna elementära erfarenheter av forskning. För dem blir utsikterna till miljarder av gratis dollar från I-länderna det allt överskuggande ändamålet för IPCC. Det accentueras av att ”nyttiga idioter” i alla miljörörelser skuldbelägger oss, så att U-länderna har givits uppfattningen att vi är skyldiga dem pengarna. Sådana ”nyttiga idioter” sitter på ministerposter, bl.a. i Sverige.

Det finns nämligen inga som helst bevis för att koldioxid påverkar klimatet så mycket att det märks. Däremot finns det många bevis för att naturen omväxlande har varma och kalla perioder. Så sent som på 1970-talet handlade medias katastrofrubriker om den annalkande Istiden. Vidare finns inte ens några teorier om ett samband mellan koldioxid och ”naturkatastrofer” som orkaner, skyfall och torkperioder. Sådana har alltid ingått i vårt ”naturliga”, kaosartade klimat och har inte blivit vanligare idag än förr.

Efter det kalla 1800-talet har klimatet blivit mindre än en grad varmare. Tillsammans med den högre halten koldioxid har det givit större skördar och mindre öknar. Denna ”klimatförändring” har varit en välsignelse för mänskligheten.

Det finns med andra ord inget ”klimathot”.

Miljöpartiet har satsat sitt existensberättigande främst på kampen mot koldioxid. Dess företrädare torgför alla de felaktiga påståenden som IPCC lanserat, vilka media samvetsgrant återger. Dess program omfattar enorma satsningar på åtgärder som är destruktiva för ekonomin, och som gör vare sig till eller ifrån för klimatet. Vår journalistkår släpper fram debattörer, som hånar dem som tvivlar på hypotesen med epitet som plattjordingar och foliehattar. De som vill presentera verkliga fakta har blivit praktiskt taget utan plats i media. Debattsidorna i DN och SvD redovisar fler än två dussin artiklar om klimatet det senaste året, varav jag inte hittat någon enda som tar upp den allt överskuggande frågan OM det finns något klimathot alls. Artiklarna har alltså varit meningslösa.

När media sålunda vilselett allmänheten systematiskt och grovt under två decennier, röstar väljarna på det parti de förletts att tro kan ”rädda världen”, Miljöpartiet. Detta och andra, ex.vis SVT, beställer opinionsundersökningar om väljarnas önskemål beträffande exempelvis vindkraft. Dessa visar förstås att väljarna vill ha det som alla media predikat är nödvändigt.

Det är inte demokrati.

3.  Begreppen ”rasism” och ”främlingsfientlighet” har kommit i flitigt bruk. Med rasism tycks man mena fördomar om andra grupper av människor. Utan att man känner deras medlemmar, ges dessa nedsättande epitet och beskylls för anstötliga egenskaper, åsikter och vanor. Liknande fördomar benämns främlingsfientlighet, när man vidgar gruppen till ”utlänningar” överhuvudtaget, oberoende av rasmässiga kännetecken.

Under 40 år har jag rest i många länder och besökt företag, där jag träffat alla kategorier medarbetare från direktion till städare. Jag kan lugnt påstå att Sverige är ett av de minst rasistiska och främlingsfientliga länderna i världen. Ändå agerar våra journalister som om Medel-Svensson är rasist.

Men media beskyller en grupp människor, de som kallar sig Sverigedemokrater, för just allt som ingår i rasism. Utan att de får anständiga möjligheter att försvara sig. De upprepar att de inte kritiserar invandrare utan de svenska politiker, som genomfört den invandrings- och integreringspolitik alla erkänner är misslyckad. De kritiserar den aningslöshet och tafflighet de svenska myndigheterna tvingas utöva enligt gällande politiska beslut. Det är inte rasism.

När ledarskribenter förfäras över att en tredjedel av rösterna i Örkelljunga gått till ett ”främlingsfientligt” parti, inser de inte att väljarna genomskådat medias förljugenhet. Det som svenska journalister och många mindre anständiga politiker ägnar sig åt, när de beskyller SD för åsikter de inte har och sedan mobbar och förtalar deras företrädare, vill jag kalla öppen rasism.

I en demokrati skall man inte förlora jobbet, för att man har någon politisk åsikt, men det sker i Sverige. Det är inte demokrati.

Demokratins nedersta grundsten är yttrandefriheten. I Sverige skulle ”den tredje statsmakten” nyttja yttrandefriheten till att granska de andra maktsfärerna, och därmed garantera demokratins sundhet. Nu ägnar sig media istället åt att systematiskt favorisera viss information, som kan innehålla rena lögner, och undertrycka och kväva information med fakta, samtidigt som de förtalar och hånar vissa åsikter och deras företrädare. Det senare har legitimerat det hot och våld i politiken, som rent kriminella organisationer, ex.vis AFA, ägnar sig åt. Det kväver yttrandefriheten i samtidens viktigaste frågor. Därför skriver jag under med signatur.

Sammantaget betyder detta att Sveriges journalister drivit landet flera steg på vägen mot fascism. Det gör Sverige unikt i Västerlandet.

Ville Väljare

Vem blir SD:s Lord Monckton?

Lord Monckton har skäl att glädjas 

En av dem som gläds över UKIP:s framgångar i det brittiska EU-valet är klimatkämpen (i positiv mening) lord Monckton. Men så är det också han själv som formulerat partiets klimatpolitik. Han redovisade den redan 2009 för den församlade pressen, som i vanlig ordning rapporterade om de kätterska lärorna med ett överseende hånleende. Nu är de inte så stora i käften längre.

Men det tog lång tid för partiets ledning att våga anta ett klimatpolitiskt program som gick stick i stäv mot PK-etablissemangets. “Jag framhöll att vi inte hade något att förlora på en policy som var både sann och dittills inte representerad i brittisk politik”, säger lord Monckton.

Han jämför EU med den ryska duman under tsarväldet. Parlamentet saknar makt och kan inte ens lägga fram ett lagförslag, för den rätten har endast de icke folkvalda ”kommissarierna”. Han betecknar de sistnämnda som en liten hemlig klick som är de verkliga makthavarna i EU och regerar bakom stängda dörrar. ”Kommissarierna har också – bisarrt nog – makten att förkasta den valda dumans röster”, säger lord Monckton. ”Och duman får inte ens rösta utan deras tillstånd. Mycket demokratiskt, inte sant?”

Och som – Lord Monckton mycket riktigt påpekar – den avgående ”Hauptkommissar” Manuel Barroso är maoist och som alla naiva vänsterextremister en man som bidrar till att Europa går mer eller mindre bankrutt. Vad gäller klimatpolitiken sade samme Barroso nyligen att det råder 99 procent konsensus bland klimatforskarna, fast det i själva verket handlar om så där en 0,5 procent!

Nu tror för all del samme lord Monckton att UKIP:s invalda parlamentsledamöter knappast kommer att göra någon skillnad för EU:s fortsatta existens – förutom att deras egna bankkonton förstås kommer att svälla ordentligt under de närmaste fem åren. Skeppsgossen delar hans åsikt vad gäller Sverigedemokraternas platser men hoppas ändå att de kan de röra upp en och annan liten virvel i dammet. Personligen hoppas jag också att en man som SD:s Josef Fransson är mogen att ikläda sig rollen som Sveriges lord Monckton och att han får SD att profilera sig som det enda partiet i Sverige som vågar utmana alla rödgröna virrpannor på klimatområdet. 

SD har i likhet med UKIP allt att vinna på en klart definierad klimatpolitik!      

Det gröna dårhuset

Numera kan man inte öppna en vecko- eller månadstidning utan att matas med en massa tips för “ett grönare liv”. Mattidskrifter har artiklar om miljövänlig matlagning. Affärstidningarna lär ut metoder för klimatsmart försäljning. I skvallerpressen kan vi läsa om kändisarna och deras miljövänliga palats. Den som öppnar någon av dessa publikationer 100 år från nu kommer att tro att människorna i början på 2000-talet ägnade all sin tid åt att sopsortera och beräkna koldioxidutsläpp när de inte återanvände sitt toalettpapper.


Den som skriver dessa kloka ord heter Daniel Greenfield och publicerar sig på bloggen ”Sultan Knish” www.sultanknish.blogspot.se

Här nedan ger Skeppsgossen ett referat av en av hans artiklar om det gröna vansinnet, som gjort personer som Al Gore till miljardärer och får vanligt folk att gå omkring med dåligt samvete för att de duschar fem minuter för länge eller grillar en flintastek i sommarkvällen.

Men hur många tips man än får hjälper det inte. Det finns nämligen ingen “grön” livsstil. Den som försöker leva miljöriktigt ställer egentligen bara till det för miljön, menar Daniel Greenfield. Det gäller allt från att köra bil på etanol till att odla organiska livsmedel – alla sådana ”lösningar” gör i realiteten bara vår planet sjukare.

”Ta det här med att gå till butiken i stället för att ta bilen. Vårt gående kräver energi som i sin tur kräver mat. Och matproduktion är inte bra för miljön, det får vi höra titt som tätt. Inte hjälper det att handla på nätet heller. Hur mycket växthusgaser släpper inte bilen ut som levererar maten till din dörr? Och hur många kalorier måste inte chauffören sätta i sig för att orka köra ut med beställningarna och bära in veckokassen?”

Då har vi inte räknat med all den koldioxid som bildas när man gör en produktsökning på datorn, skriver Daniel Greenfield och refererar till "ett av alla dessa institut som mäter absolut meningslösa saker". Enligt detta kan två sökningar på Google ge upphov till lika mycket koldioxid som när man kokar tevatten. ”Just det. Lika väl som du söker produkter på nätet kan du koka en kastrull tevatten. Att koka tevatten dödar jorden. Varje gång du lagar en kopp te dör en isbjörn. Om du ordnar en riktig tebjudning kan den liknas vid en veritabel isbjörnsmassaker.”

”Kanske tror du att du kan rädda vår planet genom att odla din egen mat på tomten. Hur dum får man bli? Att odla själv dödar också planeten. Träd producerar en massa metan. Och metan orsakar global uppvärmning (liksom allt annat i vårt universum). Alla dessa träd som vi värnat om har i hemlighet släppt ut både metan och koldioxid – och kanske också dihydrogen monoxid (även kallat vatten). Nej, sluta krama träden och hugg ner dem i stället för att rädda miljön.”

”Så vad ska vi äta? Ingenting. Varje människa är ju också en fara för miljön. Så väck med dig. Det är bara så. Men du får väl i alla fall andas. Nix. Varje gång du andas ut släpper du ut koldioxid i luften. Kanske vill du andas in ren luft? Men ren luft bidrar också till den globala uppvärmningen. Just det, ren luft förstör vår planet. Genom att minska luftföroreningarna gör vi jorden varmare. Vilket i sin tur dödar isbjörnarna. Så tänd en brasa för att rädda dem!”

"Kör inte bil. Cykla inte. Gå inte. Gå inte utanför dörren. Ät inte. Andas inte. Tänk inte. Att tänka ger ett tillskott av koldioxid som motsvarar en hel fiskgryta. Varje gång någon ifrågasätter den globala uppvärmningen sjunker temperaturen på jorden med 0,001 grad, utom när den ibland stiger med 0,001 grad, beroende på hur du bollar med siffrorna. Och eftersom ditt tänkande är en ansenlig källa till föroreningar så uppmanas du att omedelbart sluta tänka och göra som du blir tillsagd."

Domedagspredikningar, bisarra inskränkningar i vårt sätt att leva och ständiga skuldkänslor. Vad låter det som? Inte som vetenskap i ala fall. Det är det inte heller men väl en kult. Al Gores förutsägelser att Nordpolen skulle försvinna inom fem år följer samma mall som använts av sektledare som hela tiden flyttat datum för armageddon. Miljötipsen är idiotiska och de enda som tjänar på dem är de gröna företagen och de som vill ge oss dåligt samvete.

"Global uppvärmning är inte vetenskap, det är sex tiondelar girighet och fyra tiondelar ideologisk fanatism. En del blir rika på det. De flesta blir fattigare. Det är bara ett privilegierat fåtal som hamnar i toppen på klimatkedjan."

I Sverige tycks det vara bara Sverigedemokraterna som öppet opponerar mot klimatlögnerna. När Josef Fransson i en riksdagsdebatt härom dagen framhåller att den globala medeltemperaturen legat i stort sett stilla under de senaste 15 åren beskylls han av andra vänstervridna riksdagsmän för att placera sig på yttersta högerkanten. Därmed görs det gällande att också klimatvetenskapen följer en höger-vänsterskala, vilket var en nyhet för Skeppsgossen som i och med detta alltså tillhör den allra yttersta högern.

Det är väl som en annan tänkare formulerat saken: “Lögnerna om den globala uppvärmningen kommer att frodas ända tills lögnarna själva ligger begravda under snön och isen när den nya istiden slagit till. Mycket lite talar för att de inte inser faktum förrän de håller på att frysa ihjäl.”

Narrarnas aftonblad

Aftonbladet tar priset bland våra tidningar när det gäller att sprida lögner och allmän dynga. Skeppsgossen råkade läsa igenom torsdagens nummer (24 november) och häpnade än en gång över vilka narrar som idag kallar sig journalister.
    Låt mig börja med ledaren signerad Anders Lindberg. Den har rubriken ”Åkesson leder enfaldens parti”. Anledningen är att partiet vill kalla sig ”socialkonservativt”. Men det är ett begrepp som enligt skribenten har ”etnisk slagsida”.
    ”I det rena Sverige partiet drömmer om fanns inga muslimer. Det var ett etniskt homogent land… Men det är ett Sverige som aldrig har funnits. Vi har genom hela historien varit ett mångetniskt och mångreligiöst samhälle.”
    Uppenbarligen är Anders Lindberg född på 1970- eller 80-talet och lika historielös som de flesta moderna journalister. Till och med Tage Erlander talade om att vi borde slå vakt om vårt folkhem. Skeppsgossen växte upp på 1940- och 50-talet och han kan liksom andra i sin generation intyga att bluddret om mångetnicitet etc. är rakt igenom lögn. På den tiden såg vi inga damer i slöja annat än i Cocktail, Top Hat och Kavalkad.
    Kampanjen mot Carl Bildt är också ett påhitt som Aftonbladet borde skämmas för. Insamlingen av pengar till äventyrarna Johan och Martin är också en skam – deras oskuld har ju ifrågasatts av många och dumskallar är de oavsett motiven.
     Ruben Östlunds film ”Play” som handlar om hur fem svarta killar rånar tre killar i tioårsåldern på deras mobiltelefoner får fasta skribenten Åsa Linderborg att gå i taket. Filmen rör vid ett stort samhällsproblem, senast aktualiserat i veckan när ett par nioåringar blev överfallna i Ödåkra utanför Helsingborg av tre maskerade ”män”.
    Men Åsa Linderborg tar på sig narrmössan och hemfaller åt snyftsymboler för förtrycket av svart, från slavskepp till Obama och Idi Amin. Och hon tar för säkerhets skull med Tintin i Kong och familjen Cosby också! Helt fantastiskt!
    Nu är den här narren inte ensam om att fördöma ”Play ” för dess påstått otydliga buskap. Kulturberikaren Jonas Hassem Khemiri har t.ex. lagt fram ett 47-punktsprogram om gråt som debattinlägg (stackars ensamkommande flyktingbarn) medan Anneli Jordahl skrivit att ”tårögdhet är en känsla som tagit sig in på kultursidorna”.
    Skeppsgossen gråter också en skvätt över journalistikens förfall men inte av empati med busar och slödder.

                                                   Slöja modell 1941 - obs! ej heltäckande