Solceller är meningslösa i mörka Sverige

Satsningen på subventionerad solenergi är rena slöseriet, anser SD

”Regeringen vill storsatsa på att använda skattebetalarnas pengar för en storskalig framväxt av solceller i Sverige. Om EU-kommissionen ens kommer att godkänna subventionsformerna är en historia för sig, men detta är ändå ett dåligt förslag på så många plan. Inte minst för att vi redan i dag har överskott på elproduktion som dessutom i princip är fri från växthusgasutsläpp. Solceller i sig är också ett mycket dåligt energislag på våra nordliga breddgrader då dessa i princip uteslutande producerar energi när vi som minst behöver den.”

Så skriver de tre sverigedemokratiska riksdagsledamöterna Josef Fransson, Anna Hagwall och Thoralf Alfsson och markerar därmed att det finns åtminstone ett parti som ifrågasätter den här vansinniga energisatsningen i mörka Sverige. 

De konstaterar helt riktigt att ”solceller kan vara ett rationellt komplement i energisystemet i länder där effektbehovstopparna sammanfaller med solinstrålning, till exempel i varma länder där man använder mycket energi för kylning, men så är ju knappast fallet i Sverige då vi har våra effekttoppar kalla vinterdagar. Eftersom vårt energisystem är dimensionerat efter vinterklimatet har vi en stor kapacitetsreserv på sommarmånaderna, just då solceller kan leverera. Under 2013 producerade Sveriges solceller 84 procent av sin energi under sommarhalvåret.”

Som ett skräckexempel på hur illa det kan gå med statliga energisatsningar av den här typen nämns Tyskland. Under korta stunder soliga dagar levererar solcellsanläggningarna en effekt som motsvarar 20 kärnkraftverk(?), medan den genomsnittliga effekten utgör bara en tiondel. Tyskarna dumpar detta och annat tillfälligt elöverskott från vindkraftverken i grannlandet Tjeckien, som inte lär jubla över dusörerna.

Sverigedemokraterna är långt ifrån ensamma om kritiken av regeringens nya solcellssubventioner. Konjunkturinstitutet har bland annat anfört att den samhällsekonomiska kalkylen som utredningen presenterat visar att skattereduktionen är olönsam. Man pekar på att inga koldioxidreduktioner kan uppnås och att systemets införande därför endast innebär kostnader.

Det är just den här typen av saklig kritik som Skeppsgossen länge efterlyst hos politiskt ansvariga. I den svenska riksdagen har miljöpartiets språkrör alltför länge tillåtits dominera energidebatten, trots att man på den kanten envetet propagerar för satsningar på förnybara energislag utan en tanke på samhällskonsekvenserna. Med fler sverigedemokrater i riksdagen efter hösten val finns det en chans att landet äntligen får en förnuftig och hållbar energipolitik.