Solceller är meningslösa i mörka Sverige

Satsningen på subventionerad solenergi är rena slöseriet, anser SD

”Regeringen vill storsatsa på att använda skattebetalarnas pengar för en storskalig framväxt av solceller i Sverige. Om EU-kommissionen ens kommer att godkänna subventionsformerna är en historia för sig, men detta är ändå ett dåligt förslag på så många plan. Inte minst för att vi redan i dag har överskott på elproduktion som dessutom i princip är fri från växthusgasutsläpp. Solceller i sig är också ett mycket dåligt energislag på våra nordliga breddgrader då dessa i princip uteslutande producerar energi när vi som minst behöver den.”

Så skriver de tre sverigedemokratiska riksdagsledamöterna Josef Fransson, Anna Hagwall och Thoralf Alfsson och markerar därmed att det finns åtminstone ett parti som ifrågasätter den här vansinniga energisatsningen i mörka Sverige. 

De konstaterar helt riktigt att ”solceller kan vara ett rationellt komplement i energisystemet i länder där effektbehovstopparna sammanfaller med solinstrålning, till exempel i varma länder där man använder mycket energi för kylning, men så är ju knappast fallet i Sverige då vi har våra effekttoppar kalla vinterdagar. Eftersom vårt energisystem är dimensionerat efter vinterklimatet har vi en stor kapacitetsreserv på sommarmånaderna, just då solceller kan leverera. Under 2013 producerade Sveriges solceller 84 procent av sin energi under sommarhalvåret.”

Som ett skräckexempel på hur illa det kan gå med statliga energisatsningar av den här typen nämns Tyskland. Under korta stunder soliga dagar levererar solcellsanläggningarna en effekt som motsvarar 20 kärnkraftverk(?), medan den genomsnittliga effekten utgör bara en tiondel. Tyskarna dumpar detta och annat tillfälligt elöverskott från vindkraftverken i grannlandet Tjeckien, som inte lär jubla över dusörerna.

Sverigedemokraterna är långt ifrån ensamma om kritiken av regeringens nya solcellssubventioner. Konjunkturinstitutet har bland annat anfört att den samhällsekonomiska kalkylen som utredningen presenterat visar att skattereduktionen är olönsam. Man pekar på att inga koldioxidreduktioner kan uppnås och att systemets införande därför endast innebär kostnader.

Det är just den här typen av saklig kritik som Skeppsgossen länge efterlyst hos politiskt ansvariga. I den svenska riksdagen har miljöpartiets språkrör alltför länge tillåtits dominera energidebatten, trots att man på den kanten envetet propagerar för satsningar på förnybara energislag utan en tanke på samhällskonsekvenserna. Med fler sverigedemokrater i riksdagen efter hösten val finns det en chans att landet äntligen får en förnuftig och hållbar energipolitik.    

Vem blir SD:s Lord Monckton?

Lord Monckton har skäl att glädjas 

En av dem som gläds över UKIP:s framgångar i det brittiska EU-valet är klimatkämpen (i positiv mening) lord Monckton. Men så är det också han själv som formulerat partiets klimatpolitik. Han redovisade den redan 2009 för den församlade pressen, som i vanlig ordning rapporterade om de kätterska lärorna med ett överseende hånleende. Nu är de inte så stora i käften längre.

Men det tog lång tid för partiets ledning att våga anta ett klimatpolitiskt program som gick stick i stäv mot PK-etablissemangets. “Jag framhöll att vi inte hade något att förlora på en policy som var både sann och dittills inte representerad i brittisk politik”, säger lord Monckton.

Han jämför EU med den ryska duman under tsarväldet. Parlamentet saknar makt och kan inte ens lägga fram ett lagförslag, för den rätten har endast de icke folkvalda ”kommissarierna”. Han betecknar de sistnämnda som en liten hemlig klick som är de verkliga makthavarna i EU och regerar bakom stängda dörrar. ”Kommissarierna har också – bisarrt nog – makten att förkasta den valda dumans röster”, säger lord Monckton. ”Och duman får inte ens rösta utan deras tillstånd. Mycket demokratiskt, inte sant?”

Och som – Lord Monckton mycket riktigt påpekar – den avgående ”Hauptkommissar” Manuel Barroso är maoist och som alla naiva vänsterextremister en man som bidrar till att Europa går mer eller mindre bankrutt. Vad gäller klimatpolitiken sade samme Barroso nyligen att det råder 99 procent konsensus bland klimatforskarna, fast det i själva verket handlar om så där en 0,5 procent!

Nu tror för all del samme lord Monckton att UKIP:s invalda parlamentsledamöter knappast kommer att göra någon skillnad för EU:s fortsatta existens – förutom att deras egna bankkonton förstås kommer att svälla ordentligt under de närmaste fem åren. Skeppsgossen delar hans åsikt vad gäller Sverigedemokraternas platser men hoppas ändå att de kan de röra upp en och annan liten virvel i dammet. Personligen hoppas jag också att en man som SD:s Josef Fransson är mogen att ikläda sig rollen som Sveriges lord Monckton och att han får SD att profilera sig som det enda partiet i Sverige som vågar utmana alla rödgröna virrpannor på klimatområdet. 

SD har i likhet med UKIP allt att vinna på en klart definierad klimatpolitik!      

Det gröna dårhuset

Numera kan man inte öppna en vecko- eller månadstidning utan att matas med en massa tips för “ett grönare liv”. Mattidskrifter har artiklar om miljövänlig matlagning. Affärstidningarna lär ut metoder för klimatsmart försäljning. I skvallerpressen kan vi läsa om kändisarna och deras miljövänliga palats. Den som öppnar någon av dessa publikationer 100 år från nu kommer att tro att människorna i början på 2000-talet ägnade all sin tid åt att sopsortera och beräkna koldioxidutsläpp när de inte återanvände sitt toalettpapper.


Den som skriver dessa kloka ord heter Daniel Greenfield och publicerar sig på bloggen ”Sultan Knish” www.sultanknish.blogspot.se

Här nedan ger Skeppsgossen ett referat av en av hans artiklar om det gröna vansinnet, som gjort personer som Al Gore till miljardärer och får vanligt folk att gå omkring med dåligt samvete för att de duschar fem minuter för länge eller grillar en flintastek i sommarkvällen.

Men hur många tips man än får hjälper det inte. Det finns nämligen ingen “grön” livsstil. Den som försöker leva miljöriktigt ställer egentligen bara till det för miljön, menar Daniel Greenfield. Det gäller allt från att köra bil på etanol till att odla organiska livsmedel – alla sådana ”lösningar” gör i realiteten bara vår planet sjukare.

”Ta det här med att gå till butiken i stället för att ta bilen. Vårt gående kräver energi som i sin tur kräver mat. Och matproduktion är inte bra för miljön, det får vi höra titt som tätt. Inte hjälper det att handla på nätet heller. Hur mycket växthusgaser släpper inte bilen ut som levererar maten till din dörr? Och hur många kalorier måste inte chauffören sätta i sig för att orka köra ut med beställningarna och bära in veckokassen?”

Då har vi inte räknat med all den koldioxid som bildas när man gör en produktsökning på datorn, skriver Daniel Greenfield och refererar till "ett av alla dessa institut som mäter absolut meningslösa saker". Enligt detta kan två sökningar på Google ge upphov till lika mycket koldioxid som när man kokar tevatten. ”Just det. Lika väl som du söker produkter på nätet kan du koka en kastrull tevatten. Att koka tevatten dödar jorden. Varje gång du lagar en kopp te dör en isbjörn. Om du ordnar en riktig tebjudning kan den liknas vid en veritabel isbjörnsmassaker.”

”Kanske tror du att du kan rädda vår planet genom att odla din egen mat på tomten. Hur dum får man bli? Att odla själv dödar också planeten. Träd producerar en massa metan. Och metan orsakar global uppvärmning (liksom allt annat i vårt universum). Alla dessa träd som vi värnat om har i hemlighet släppt ut både metan och koldioxid – och kanske också dihydrogen monoxid (även kallat vatten). Nej, sluta krama träden och hugg ner dem i stället för att rädda miljön.”

”Så vad ska vi äta? Ingenting. Varje människa är ju också en fara för miljön. Så väck med dig. Det är bara så. Men du får väl i alla fall andas. Nix. Varje gång du andas ut släpper du ut koldioxid i luften. Kanske vill du andas in ren luft? Men ren luft bidrar också till den globala uppvärmningen. Just det, ren luft förstör vår planet. Genom att minska luftföroreningarna gör vi jorden varmare. Vilket i sin tur dödar isbjörnarna. Så tänd en brasa för att rädda dem!”

"Kör inte bil. Cykla inte. Gå inte. Gå inte utanför dörren. Ät inte. Andas inte. Tänk inte. Att tänka ger ett tillskott av koldioxid som motsvarar en hel fiskgryta. Varje gång någon ifrågasätter den globala uppvärmningen sjunker temperaturen på jorden med 0,001 grad, utom när den ibland stiger med 0,001 grad, beroende på hur du bollar med siffrorna. Och eftersom ditt tänkande är en ansenlig källa till föroreningar så uppmanas du att omedelbart sluta tänka och göra som du blir tillsagd."

Domedagspredikningar, bisarra inskränkningar i vårt sätt att leva och ständiga skuldkänslor. Vad låter det som? Inte som vetenskap i ala fall. Det är det inte heller men väl en kult. Al Gores förutsägelser att Nordpolen skulle försvinna inom fem år följer samma mall som använts av sektledare som hela tiden flyttat datum för armageddon. Miljötipsen är idiotiska och de enda som tjänar på dem är de gröna företagen och de som vill ge oss dåligt samvete.

"Global uppvärmning är inte vetenskap, det är sex tiondelar girighet och fyra tiondelar ideologisk fanatism. En del blir rika på det. De flesta blir fattigare. Det är bara ett privilegierat fåtal som hamnar i toppen på klimatkedjan."

I Sverige tycks det vara bara Sverigedemokraterna som öppet opponerar mot klimatlögnerna. När Josef Fransson i en riksdagsdebatt härom dagen framhåller att den globala medeltemperaturen legat i stort sett stilla under de senaste 15 åren beskylls han av andra vänstervridna riksdagsmän för att placera sig på yttersta högerkanten. Därmed görs det gällande att också klimatvetenskapen följer en höger-vänsterskala, vilket var en nyhet för Skeppsgossen som i och med detta alltså tillhör den allra yttersta högern.

Det är väl som en annan tänkare formulerat saken: “Lögnerna om den globala uppvärmningen kommer att frodas ända tills lögnarna själva ligger begravda under snön och isen när den nya istiden slagit till. Mycket lite talar för att de inte inser faktum förrän de håller på att frysa ihjäl.”