Featured Post

Patrick Moore: Fakta om CO2

Härom dagen hittade Skeppsgossen följande text av Patrick Moore , den kanadensiske miljöforskaren som var med om att grunda Greenpeace...

lördag 30 juni 2012

Det är nog synd om de gröna


Det finns ännu ingen teknik som tillåter oss att lagra solenergi i GWh-skala (miljarder watt-timmar). Om du vill står det dig fritt att uppfinna den. Men den som inbillar sig att den redan finns är en drömmare som förläst sig på science fiction.


En enda kolgruva i Kentucky producerar mer energi än alla sol- och vindkraftverk i hela USA tillsammans, skriver Robert Bryce som är redaktör för Energy Tribune.

Det beror inte på att några mytologiska elaka olje- och kärnkraftsdirektörer har saboterat dessa “rena” och förnybara energikällor. Det beror bara på att vind- och solkraft inte fungerar. Vindkraften kommer aldrig att göra det, solkraften kan kanske göra det om femtio eller hundra år.
De mest effektiva vindturbinerna kräver stora mängder extremt sällsynta mineraler eller sällsynta jordartsmetaller som litium och lantanider. För att utvinna dem krävs gruvdrift och många av dem finns bara i Kina. Vi må vara beroende av olja från Mellanöstern idag, men en övergång till vindkraft gör oss lika beroende av Kina.

Vätgas och bränsleceller diskuteras allt oftare som miljövänliga alternativ. Att driva bilar med vätgas är en absurditet som omhuldades av George W. Bush. Vätgas är ju extremt eldfarligt, vilket på ett påtagligt sätt illustrerades när zeppelinaren Hindenburg kraschade 1937. Vem kan garantera att inte samma sak händer när du tankar vätgas i familjebilen? Under alla förhållanden kommer det att ta årtionden innan teknologin är utvecklad och någorlunda säker och vi har fått en infrastruktur som fungerar.

Etanol framställd av majs har väl sett sin “peak” och varit föremål för politiska diskussioner i flera årtionden. När det gäller energiinnehållet är användningen av etanol som drivmedel direkt idiotisk. Etanol har varken erforderlig krafttäthet eller energitäthet. När förbrukningen var som störst gick det åt 140 miljoner ton majs om året i USA. Det påverkade självklart spannmålspriserna också i andra delar av världen.

Vindkraften kan aldrig bli annat än en marginell energikälla på grund av vindens oberäknelighet. Det finns ju heller ingen fungerande teknologi för att lagra den. I Tyskland som satsat så mycket på grön energi svarar den idag för bara 6 procent av den totala elkonsumtionen – och detta trots att kapaciteten ökat med nästan 33 procent under de senaste tre åren.

Det ökande antalet vindsnurror i Tyskland har faktiskt lett till en nedgång i elproduktionen. För nätbolagen är de vindstilla perioderna en ständig huvudvärk. Som backup när det inte blåser (och ironiskt nog också när det blåser för mycket) har de tvingats bygga nya gaskraftverk. Tysk stål- och aluminiumindustri befinner sig i en allvarlig kris på grund av omställningen från traditionell och pålitlig elproduktion till grön energi.

Frågan är varför så många “progressiva” politiker med sympatierna hos vänstern fortsätter att lovsjunga den gröna energin. Skeppsgossen gissar att de är så indoktrinerade av IPCC:s och Al Gores falska budskap att de vägrar se sanningen. Det är synd om de gröna, skulle nog Strindberg ha sagt om han levat 2012.

torsdag 28 juni 2012

Haven stiger inte, isen i Antarktis smälter inte och på Sydpolen är det rekordkallt


Simma lugnt!


Det var ett tag sen vi hörde av “havsalarmisterna”, alltså de narrar som påstår att havsytan kommer att stiga med ända upp till sex meter fram till slutet av 2000-talet. Nu visar mätningar som gjorts vid universitetet i Colorado att havsnivån höjdes med 3,55 mm per år under perioden 1992 till 2004. För åren 2005–2012 är höjningen bara 1,81 mm/år.

Det betyder att vi kan räkna med en total höjning av haven på 16 cm vid seklets slut – den nivå på 6 m som Al Gore hotat med ligger därför hela 3315 år framåt i tiden!

North Carolina i USA tillhör de stater som varit utsatta havsalarmisternas propaganda. De har talat om en höjning på minst en meter fram till sekelskiftet med enorma konsekvenser. På grundval av historiska data har delstatens senat nu skrivit ner siffran till beskedliga 15 cm vilket rimmar väl med prognosen från Coloradouniversitetet.

Vid Atlantkusten med storstäder som New York och Boston påstås höjningen av havsytan gå fyra gånger snabbare än genomsnittet för världshaven. Orsaken skulle vara att den smältande isen på Grönland ändrat strömförhållandena utanför den här kuststräckan. Det har varnats för en höjning på mellan 2 och 3,7 mm per år, och i slutändan en höjning med minst 30 cm utöver den meter som IPCC-folket yrat om.

Nu visar satellitdata att havsytan i området knappast höjts något alls under de senaste tio åren. Det man uppfattat som en höjning av havsnivån är i själva verket en liten sänkning av landmassan.

En annan katastrofteori som vi levt med i ett par decennier gör gällande att isen i östra Antarktis håller på att smälta i allt snabbare takt. Tore Hattermann vid Norska polarinstitutet har sedan ett par år tillbaka mätt upp istjockleken på Fimbul Ice Shelf och kommit fram till att datamodellerna ljugit i vanlig ordning. Vattentemperaturerna under shelfisen var mycket kallare än modellerna förutsett. Expeditionen har bland annat tagit hjälp av sjöelefanter som försetts med temperatursensorer eftersom dessa sälar hålls i vattnen vid Fimbul hela vintern och tillbringar mycket tid under packisen.

Så tack vare norrmän och sjöelefanter kan vi återigen andas ut och konstatera att klimatnarrarnas påståenden helt saknar grund också när det gäller isläget i Antarktis. Skeppsgossen kan tillägga att man nyligen har uppmätt rekordlåga temperaturer vid Sydpolen: minus 73,8 grader.



onsdag 27 juni 2012

Inför den gröna apokalypsen



Alltsedan pratet om den globala uppvärmningen tog fart på 1980-talet lär enbart den amerikanska staten ha kastat bort runt 50 miljarder dollar på ingenting. Konferensen i Rio de Janeiro handlade ju i stället om ”det uthålliga samhället”, något som ligger helt i linje med FN:s mål att skapa en universell socialistisk ekonomi – eller ”grön” ekonomi som Ban Ki-moon & Co. kallar den. Det hjälpte ju inte, trots en grön Jesus välsignelser.



I en artikel av Terence Corcoran i ”Financial Post” (skriven före konferensen) karakteriserar han Rio+20 så här: “Det är som om översteprästerna i Ockupera Planeten och Den gröna apokalypsen – efter att ha gjort slut på alla sina gamla socialistiska miljöargument – nu kläckt nya slagord och argument.” Allt i syfte att skapa ett grönt världsstyre. Nedan följer Skeppsgossens översättning av hans mycket läsvärda sammanfattning.

"När allt färre tror på sagan om en global uppvärmning växlar man över till hållbarhet som huvudtema. Men deltagarna i konferensen är förstås samma ex-socialister och charlataner som brukar samlas kring de dukade borden och skicka notorna till skattbetalarna.

Kärnan i varje religion är tesen om en skapande kraft som gett oss livet och att det rätta sättet att leva är att göra det i harmoni med denna skapande kraft. När vi syndar skapar vi en disharmoni som tar sig uttryck i nedbrytande händelser i vår miljö. Dessa händelser kan ackumuleras i ett apokalyptiskt crescendo som skiljer de troende från de otrogna och förvandlar tillvaron till ett paradis.

Medan vanliga religioner fått allt mindre betydelse i den moderna västerländska världen, har ett nytt frälsningsbudskap basunerats ut: den gröna tron.

Vi tror inte längre på övernaturliga och osynliga väsen – och då återstår bara en kraft som upprinnelsen till allt liv: Jorden eller Gaia, allt livs moder, och antagandet att vår planet är en enda levande organism. I brist på gudar blir hela planeten en gudomlighet. Dess naturliga harmoni är vägen och de som inte följer den är syndare.

Att leva i harmoni med planetens skapande krafter utmärker de goda människorna. De strävar efter att leva naturligt. De nomader som flyger runt i jetplanen och erkänner vare sig gränser eller nationaliteter och investerar i aktier och företag är lika globala i sin entusiasm för människornas broderskap. Deras motpol är bonden som använder naturens resurser för sina syften.

Vi får höra att Moder Jord lider, att Hon gråter därför att vi gör henne illa, att vi höjer temperaturen, skapar översvämningar och stormar. Om vi inte upphör med det kommer Hon att förinta oss. Det är upp till de trogna som har de rätta kunskaperna och förstår allas vårt eget bästa att rädda mänskligheten från den undergång som vi själva bäddat för genom våra synder.

Miljöforskarna har blivit inkvisitorer på jakt efter kätterska åsikter och alltid beredda att förtala och förgöra dem som vågar deklarera avvikande tankar. Media har helhjärtat anslutit sig till de troende och förmedlar deras domedagsscenarion och angrepp på dem som inte vill ställa in sig i de gröna leden.

Världens ledare tillhör ofta de första proselyterna, och det är troligare att de faller på knä inför det gröna altaret än att de bekänner sig till gängse religioner. Den gröna tron ger dem rollen som förändringens profeter, de som gör sitt eget folk fattigare medan de berikar sig själva och sina anhängare. Det är den religion de omfattar.

Man kan inte påstå att den moderna världen är ateistisk. Den rymmer för all del ateister men de utgör en minoritet. De flesta tror på något, om det så bara är kraften hos handel med utsläppsrätter och återvinning. I det moderna ekosystemet är vi bröder med valarna och barn till aporna, ett paradis som vi moderna människor har förstört med fabriker, jetplan och kärnreaktorer.

Idealiseringen av vår miljö är inget nytt fenomen, den är en av de äldsta trosuppfattningarna. När det åskade trodde många av våra förfäder att himlen var missnöjd med oss, och vi sitter i våra skyskrapor och svettas och säger på fullt allvar att det är våra försyndelser som fått planeten att bli varmare. Romarna skulle ha skrattat åt oss, grekerna skulle ha smålett men barbarerna skulle omedelbart ha begripit vad vi menar.

Utan att vi är medvetna om det, utan att vi inser det har våra samhällen blivit barbariska i seder och inställning. Moderna amerikaner och européer gratulerar varann till att de hunnit så långt i utvecklingen jämfört med sina förfäder, när de i själva verket sitter på en tron av teknologi som deras förfäder varit med om att bygga åt dem.

Människor tycks ha ett inbyggt behov av att tro på något. De måste tro att de kommer någonstans ifrån och att deras liv har ett ändamål. De måste tro på en högre kraft, en kamp mellan gott och ont i vilken de kan ha en del. Det är vad som ligger i botten på miljödebatten, dyrkandet av jaget genom träden, himlen och jorden.

Jorden är reell och påtaglig på ett annat sätt än forna tiders gudar. Denna fysiska närvaro kan kläs i alla sorters mumbojumbo som en sten som kastas genom rymden och blir till allt livs moder. När översteprästerna har förkastat alla andra former av tro är det den primitiva urkälla de söker sig till.

Men naturligtvis är vetenskap något helt annat än religion. Vetenskapen är grundad på fakta, religionen är grundad på tro. Men varje etablerad religion har framhållit att den sitter inne med den absoluta sanningen. Lekmännen förstod den inte men så var det i alla fall. Och endast dåren eller galningen vågade ifrågasätta sanningen. Tänkande människor vet också idag att det är direkt löjligt att inte tro på vad experterna hävdar.

Skillnaden mellan uppfattningarna ligger i att utmana en konsensus baserad på bevis hellre än att söka bevis som stödjer en existerande konsensus. Vilken intelligent person som helst kan göra det sistnämnda, vilket förklarar att en diskussion om vilket ämne som helst, hur trivialt det än är, kan fortsätta i all oändlighet. Det är inte intelligensen som utmärker forskaren utan integriteten. Den gröna tron har upprepade gånger demonstrerat sin brist på integritet och hur beredvillig den är att sätta tro framför vetande.

Debatten om den globala uppvärmningen kräver att forskarna väljer mellan vetenskap och religion, mellan plånbok och rykte. Det är ett mirakel att det ännu finns de som inte inlemmat sig i processionen mot det gröna altaret.

Ett samhälle som befinner sig i religiös skymning måste skapa en moralisk kris som det kan bekämpa för att återfå tron på sig själv. Den enda kris som eliten kunnat hitta är den gamla välståndskrisen, alltså de har mätt sitt välstånd mot gudinnan och kommit fram till att de syndat. Som de hycklare de är har det gjort dem ännu benägnare att röva från oss. De förråder sin tro för pengar. Västerlandets välstånd är dess brott och på samma gång dess frälsning. De gröna prästerna erbjuder förlåtelse för välståndet genom att sälja avlatsbrev för välstånd.

Om vi inte kan lita på något annat så har vi alltid den gröna tron, den gröne mannen som dör och återföds, förintaren som river ned allt för att öppna vägen för nytt liv. Han heter Khidr, islams ”gröne man” som dödar och förstör men som i hemlighet gör det för ett större syfte.

Muslimernas vandringar är ett led i den gröna tron vars syfte är att förinta den moderna civilisationen för att ge plats för ett mer organiskt sätt att leva. I stället för röd och grön fascism finns det bara grön och grön fascism, Hazrat Khidr, den gröne mannen från Orienten och hans mordiska horder som möter den gröne mannen från Väster, den moderne regenten som beslutat leka Khidr och förgöra sin egen civilisation.

När vi inte kan lita på något annat är det endast de gröna som återstår, den naturliga förnyelsen av världen, de primitiva årstidscyklerna och människans degeneration till en vilde som är ett med jordens modergudinna.

Teslas nya trumfkort?


Elon Musk satsar på Tesla Model S
Nu har Tesla i USA börjat leverera sin Model S, den första Tesla-bil som ska serietillverkas. Beroende på kapacitet hos batterierna kostar den mellan 50 000 och 100 000 dollar. Med den stora och dyra batterisatsen ska man enligt tillverkaren kunna köra 480 km på en laddning, med den mindre 260 km. Laddningen hemmavid tar 18 timmar men bara 3–4 timmar på en laddstation.





Om den nya modellen inte går hem hos bilköparna hamnar Tesla i en svår knipa ekonomiskt sett, även om ägaren Elon Musk är god för ett par miljarder dollar. Företaget har i alla fall 5,2 miljarder kronor i skulder, till stor del i form av statliga lån. Tesla räknar med att kunna tillverka 5000 Model S i år och 20 000 nästa år. ”Om 10-15 år kommer försäljningen av elbilar att uppgå till 50 procent av den totala bilförsäljningen i USA”, spår Elon Musk.

En räckvidd på 48 svenska mil låter bra för en elbil, men siffran är förmodligen mer teoretisk än överensstämmande med verkligheten. Fläktar, vindrutetorkare, airconditioning och värmeanläggning drar mycket ström, för att nu inte tala om en maffig ljudanläggning. Vintertid gäller det också att man har batterivärme under laddningen… Nej, menar många, elbilar kan nog vara okej i Kalifornien med i vårt klimat fungerar de dåligt.

Teslas Roadster lyckades trots allt locka en massa Hollywoodkändisar, som inte behövde bry sig om prislappen på 109 000 dollar. Nu handlar det om en femsitsig sedan för vanligt folk. Inom branschen tror man inte att Tesla ska nå försäljningsmålen med tanke på hur trögt det har gått och går för Chevy och Nissan att sälja sina elbilar, trots att till exempel Nissan Leaf kostar bara hälften av en Tesla S.

Ett problem hos några av de ca 3 000 Tesla Roadster som sålts är att om bilarnas batterier blir helt urladdade så går det inte att bärga dem på vanligt sätt – motorerna låser sig och man kan överhuvudtaget inte rulla dem en millimeter. De som råkat ut för det har bett tillverkaren om hjälp men fått till svar att det är upp till bilägaren att se till att det inte händer. Och en ny batterisats kostar 40 000 dollar.

Ett sådant totalt driftstopp kan inträffa om bilen står utan underhållsladdning mer än en vecka. Tydligen är informationen om detta mycket bristfällig. Det har i alla fall fått åtskilliga presumtiva kunder att dra öronen åt sig och undra vad som händer om deras Tesla står parkerad på en långtidsparkering vid en flygplats. Svaren från Tesla är minst sagt otillfredsställande. Någon ersättning är det tydligen inte tal om.

Skeppsgossen hoppas att nya Saab/Nevs får en bättre start. Samtidigt som han undrar hur i hela fridens namn ett nytt svenskt företag ska ha en chans på elbilsmarknaden, där ett 80-tal tillverkare redan kämpar för sin överlevnad.







måndag 25 juni 2012

Om egoistiska stollar, miljövänner och lökar


Om världen ska räddas måste de flesta av oss dö.


Men efter mer än 50 års domedagspredikningar och en katastrof ”som ligger 10 – 15 år fram i tiden” har människor i gemen börjat tappa tron på budskapet. Men när den gröna eliten tror att ingen lyssnar tisslar och tasslar den om den oundvikliga befolkningskatastrofen och hur den ska kunna lösas.

Oron för klimatet och de vansinniga klimatmålen förvandlade FN-processen till ett narrspel som mer tålde att gråtas åt än lockade till skratt. Det bevisade om inte annat att de män som styr världens öden är idel självupptagna dumskallar – ”överbetalda, egoistiska stollar” som någon kallat dem.

Beskrivningen passar för övrigt lika bra in på många akademiker, journalister och miljöaktivister. Tyvärr får de hållas och sprida sina lögner och floskler oemotsagda, väl skyddade av sina egna media.

Vem som helst inser att det går åt enorma mängder pålitlig och ekonomiskt överkomlig energi för att hålla ett modernt samhälle igång. Jorden innehåller väldiga reserver av fossila bränslen, riktigt hur stora vet ingen. Men den gröna rörelsen vill att alla civiliserade länder ska göra sig kvitt beroendet av fossila bränslen, framför allt kol, och ersätta all produktion med vind- och solkraft. Varje tänkande varelse fattar att sådana opålitliga energikällor inte kan leverera den energi samhället behöver och att en omställning bara leder till – just det, döden för merparten av oss alla.

Miljövännerna är offer för sitt eget inskränkta perspektiv. De anser inte bara att människorna är en ohyra på vårt vackra och jungfuliga jordklot. De har utsett sig själva till bekämpare av denna ohyra för att rädda planeten, samtidigt som de själva får större livsrum.

För att den gröna agendan ska kunna förverkligas måste de flesta av oss dö. Därför att den energi och de energislag som de gröna är beredda att tilldela moderna industrinationer helt enkelt är otillräcklig, System kommer att kollapsa och nationerna i den tredje världen kommer att drabbas hårdast eftersom de inte längre kan få det bistånd de vant sig vid och ofta behöver.

Kan en sådan självförintelse verkligen inträffa? Ja, om vi tillåter den. Om vi tillåter miljöpartiet, naturskyddsföreningen, gröna bilister och allt annat grönt att ta makten över oss. Vet du förresten vad som är skillnaden mellan en lök och en grön aktivist?

Svar: När du hackar löken så gråter du.

Greenpeace vill göra Arktis till världspark

Ett Skansen för bättre bemedlade?
Också vid Riokonferensen fanns det Hollywoodkändisar på plats för att sprida extra glans åt jippot. En av dem var Edward Norton från filmen “Fight Club”. Han är också FN-ambassadör för biologisk mångfald och framhöll vid en presskonferens att det är svårt för människor att fatta vad förlusten av djur och växter innebär – “man ser inte arter försvinna inför ens ögon”. Sen övergick han till att upplysa oss om hur viktiga bina är för att vi ska få frukt att äta och att rovdjur behövs för att begränsa antalet skadedjur.


Robert Redford, Penelope Cruz och ex-Beatlen Paul McCartney tillhör dem som toppar Greenpeaces petition för skapandet av en global nationalpark runt Nordpolen. Därmed skulle man kunna stoppa oljeutvinning och få slut på utfiskningen. Det handlar alltså om en motsvarighet till det skydd som Antarktis fick redan för 20 år sen.
Idén är naturligtvis inte så dum, men det antas att Arktis gömmer upp till en fjärdedel av jordens oupptäckta olje- och gasfyndigheter och då blir det nog knepigare att få till stånd ett varaktigt och effektivt skydd. Ryssland, USA, Kanada, Danmark och Norge gör alla anspråk på vissa delar av kontinenten och framför allt havsbottnen runt den.

Ryssarna sänkte 2007 en behållare med en rysk flagga utanför Nordpolens kust. Greenpeace vill göra något liknande när de fått 1 miljon underskrifter på sin petition, som organisationen då tänker placera på havsbottnen.

Men redan nu finns ju Det arktiska rådet som ska se till att exploateringen sker på ett acceptabelt sätt. Dessutom borras det för fullt av ett tjogtal bolag från de ovannämnda staterna, så frågan är om inte Greenpeace är lite för sent ute.

De flesta nyktert tänkande människor känner väl en viss kluvenhet inför en storskalig exploatering av jordens ishätta. Att bevara Arktis som ett slags Skansen för dem som har råd att åka dit och titta på inuiter och isbjörnar verkar trots allt rätt meningslöst.

Samtidigt drar sig Skeppsgossen till minnes de storslagna planer som framför allt ryssarna hade redan på 1950-talet. Då var det den ryske professorn Grigorij Avsyuk som vid en konferens i Stockholm 1956 menade att isen vid Nordpolen var en rest från senaste istiden. Fick man väl bort den så skulle den troligen inte nybildas.

Sovjetstatens ledare hade tidigare talat om att man skulle kunna spränga och smälta bort isen med atombomber. En annan metod som redan använts för att ”snabbtina” jordbruksmark i Sovjetunionen gick ut på att man spred koldamm över snötäcket som därmed smälte fortare. Eftersom isen kring Nordpolen utgörs av havsis skulle projektet inte leda till att havsnivåerna höjdes. För norra Kanada och Sibirien skulle projektet skapa enorma nya jordbruksmarker.

Att detta storstilade projekt aldrig genomfördes får väl både vi människor och isbjörnarna vara tacksamma över. Tyvärr fick emellertid idéerna om global uppvärmning större genomslagskraft, vilket bevisar att ju vansinnigare ett budskap är desto fler står upp för att sprida det.



söndag 24 juni 2012

Grisfesten i Rio

Nu är årets största narrsamling upplöst, tack och lov! Efter sig har dessa 50 000 “miljövänner” lämnat gator och stränder fulla med skräp och skit – och skräp och skit är också det dokument med titeln “Den framtid vi vill ha” som de tryckt ur sig efter allt frossande och festande.


”Rio kommer att gå till historien som toppmötet som var ett enda stort spel för gallerierna”, sa chefen för Oxfam Barbara Stocking. “De kom, de pratade, men de visade ingen handlingsförmåga.” Andra betecknar texten i dokumentet som idel plattityder.

Men det finns också förslag som borde få varje tänkande människa att se både rött och grönt. Så håller klimatnarrarna till exempel fast vid att CO2-utsläppen måste minskas med 80 procent till 2050, vilket kostar skattebetalarna ett okänt antal miljarder. Här finns också förslag om en global myntenhet, kontroll av befolkningstillväxten och en passus om att alla människor ska få tillgång till ”en hållbar diet”. Sallad och spenat om veganerna får som de vill.

Som värdland ville Brasilien till varje pris undvika samma typ av flopp som klimatmötet i Köpenhamn. Efter två års överläggningar presenterades emellertid ett ännu mer urvattnat dokument. Delegaterna försökte inte ens lägga fram konkreta förslag om hur man ska komma tilrätta med överfiskningen, nedsmutsningen av haven, erosionen och andra viktiga frågor. Till och med himlen grät över konferensen (en typisk Gore-effekt) och det hjälpte föga att Kristusstatyn lyste äckelgrön från sockertoppen.

Oförbrännerlige AGW-kritikern Lord Monckton rapporterar om en rakt igenom olustig tillställning med buffliga säkerhetsvakter, afrikanska diktatorer som for runt i limousiner och FN-folk som demonstrerade hur högt de står över de människor de vill ”rädda” eller snarare förslava. Han skriver: ”En symbol för den otäcka kommunism som inspirerat till den glänsande nya diktatur som FN eftersträvar var den tältstad som gick under namnet ’Folkets kongress’. En annan symbol för Ban Ki-moons korrupta, totalitära världsregering var att icke-statliga men ackrediterade organisationer hänvisades till ett halvt förfallet konferenscenter, nogsamt övervakade av FN:s snitsigt kostymerade säkerhetsvakter så att ingen försökte smita iväg till den bunker där förhandlingarna ägde rum”.

Men så fanns det förstås personer som Sharon Hanshaw, en amerikansk aktivist som förlorade sitt hem när orkanen Katrina slog till och av allt att döma såg dagens ljus i Rio. “Vi ‘Klimat-kloka kvinnor’ må ha olika utseende och hudfärg, men vi är ändå så lika. Klimatförändringarna har fört oss samman – vi visste inte att stormarna, översvämningarna, de svåra torrperioderna egentligen berodde på klimatförändringarna. Vi kallade det väder, nu vet vi bättre.”

Huvva! Eller kanske hellre “hållbarhet” som är den nya tidens abrakadabra, detta ord som välsignat av FN kan omvandla det mest korrupta land till en Edens lustgård. Inget slöseri med resurser mer, mindre utsläpp, arter som bevaras och en planet som räddats från sin värsta fiende: mänskligheten.

Men det kostar förstås. EU:s medlemsstater och de länder som anslutit sig till Kyotoprotokollet förbinder sig att skänka 0,7 procent av sin BNP eller runt 315 miljarder dollar per år! En kommitté bestående av 30 ”experter” ska se till att pengarna används rätt och är redovisningsskyldiga till ingen annan än FN:s generalsekreterare.

”Och regeringsdelegaterna själva åkte symboliskt nog i bensinslukande limousiner som släppte ut massor av CO2 eskorterade av polis på HD motorcyklar och säkerhetsfolk i stora suvar, fjärran från övriga deltagare. Endast de pålitliga tilldelades passersedlar som tillät dem att närvara vid plena, inbegripet representanterna för PK-media som numera högaktningsfullt förmedlar allt som FN i nåder låter meddela sina undersåtar”, skriver Lord Monckton.

Riktigt hur stor delegation Sverige ställde upp med vet inte Skeppsgossen. Men Lena Ek var där och bara det säger väl en del om kapaciteten hos delegaterna.


fredag 22 juni 2012

Vindkraften är inget annat än Big Business

Framtidens landskap (bilden från Mojaveöknen i Kalifornien)


Vindkraftverk har ett genant lågt värde då man mäter den energi man får tillbaka i förhållande till den investerade energin. Det skriver Charles S. Opalek i sin bok ”Wind Power Fraud”. Värdet hamnar enligt honom på 0,29 vilket i praktiken betyder att tillverkning, installation och drift förbrukar mer än 3 gånger så mycket energi som den ger tillbaka.

Inte heller är vindkraften ren, skriver Opalek som är teknisk konsult med en lång karriär inom området mekanik. Det krävs en massa smutsig energi för att framställa materialet och installera en vindkraftanläggning. I sin bok smular han sönder det ena vindkraftsargumentet efter det andra. Han konstaterar att ett vindkraftverk i genomsnitt producerar ca 20 procent av märkeffekten, att det tar död på fåglar och andra djur – och att det drar ström också när det är ur drift.
 
Andra uppgifter ur boken är att även om 20 procent av den sammanlagda elproduktionen i USA ersattes med vindkraft så skulle CO2-utsläppen minska med knappt märkbara 0,00948 procent. Och oljeimporten skulle förbli ungefär lika hög som idag. I Tyskland uppskattar man att år 2020 kommer upp till 96 procent av vindkraften i landet att behöva backas upp med nya koleldade kraftverk.
 
Vindkraften är Big Business, skriver Charles Opalek. De som tjänar på den är markägarna, bankerna, tillverkarna, myndigheterna, den ”gröna” rörelsen, miljövännerna, forskarna och pressen. Förlorare är skattebetalarna och elkonsumenterna.
 
Och inte talar det väl för vindkraften att stora anläggningar enligt en studie från Texas kan påverka det lokala klimatet. Särskilt nattemperaturerna påverkas i och med att vindgeneratorerna drar ned varm luft mot marken. Att hålla luften i rörelse är ju också en urgammal metod att skydda grödor mot frost så slutsatsen verkar logisk. Men de praktiska konsekvenserna är ännu inte utredda.

Skeppsgossen är benägen att hålla med den gamle Gaia-gurun James Lovelock som hatar vindkraft och lär ha en bild av en vindsnurra på väggen för att ständigt påminnas om hur fula och onyttiga de är. Men vad hjälper det? Landskapet i fler och fler länder världen över förstörs av dessa monster för decennier framåt. När kapitalet slår sig samman med de gröna står den lilla människan maktlös.

torsdag 21 juni 2012

Greenpeace manar till civil olydnad!

Är det han som får världen att koka bort?

Knappt har Skeppsgossen gått i land i Rio förrän det framlagda 49-sidiga slutdokumentet får hård kritik från alla håll, inklusive de gröna. Deras lobbygrupper tycker att dokumentet är så svagt att det är så gott som ”värdelöst”. Och Jim Leap från WWF International (som vi presenterade i föregående post) säger: ”Det är patetiskt. Det är frånstötande. Om detta blir den slutliga texten så är hela det gångna årets förhandlingar ett kolossalt slöseri med tid.”



Brittiska The Guardian rapporterar att ordföranden för Greenpeace International nu är på krigsstigen. Inom organsiationen planeras en våg av ”civil olydnad”. På frågan om han skulle vara beredd att dö för saken svarar han ”ja”.

Skeppsgossen citerar The Climate Scam (http://www.theclimatescam.se):

Politics skriver att de s.k. miljögrupperna tycker att Rio+20-mötet är ”patetiskt” och uppvisar ett ”kolossalt misslyckat ledarskap”. Efter en förhandling med 130 av världens ledare så framläggs en text som fick miljökampanjarnas humör att falla. ”Det är det sista testamentet för en destruktiv 1900-talsmodell för utveckling” sade Kumi Naidoo som är Greenpeaces internationella VD. Jim Leape, ordförande för WWF, menade att en redan uttunnad text hade ersatts med ett ”tandlöst språk”.

Men så finns det förstås de som aldrig lär sig och fortsätter att tjata om den globala uppvärmningen. En av dem är gamla Robert Redford som umgåtts så länge med socialistfilmmakarna på Sundance Festival att han bara ser meloner (= grönt och rött). Han försöker få oss att tro att oljebolagen och de andra producenterna av fossila bränslen får en massa statliga subventioner (som naturligtvis borde gå till vind- och solindustrin i stället).

“De fossila bränslena bokstavligen kokar vår planet”, skriver han. Vad han syftar på är de stigande bensinpriserna, men i Sverige är ju sanningen den att det är staten som tjänar storkovan på bränsleskatterna. För säkerhets skull tillägger han att vi dessutom måste betala för klimatförändringar som ger oss översvämningar, stormar och svår torka. Hur fjärran från verkligheten får en pensionerad skådis vara?

En annan världsfrånvänd narr med dålig koll på världen är Charles, prinsen av Wales. I ett uttalande säger han att vi inte kan vänta längre med åtgärder mot klimatförändringarna och bristen på livsmedel – “väntar vi kan det innebära att det blir för sent att överhuvudtaget handla”.

Det har gått 20 år sen den förra FN-konferensen i Rio om miljö och utveckling. Det tog deltagarna den gången bara några dagar att komma överens om en handlingsplan – idag tar det 15 år att inte komma nånstans i klimatförhandlingarna. Men, säger en som var med 1992, det är lika många soldater och poliser ute nu som då.

Ändå saknas många höjdare som Obama, Cameron, Merkel och de flesta andra regeringscheferna inom G20-gruppen. De ursäktar sig med den globala finanskrisen, men sanningen torde snarare vara att förhoppningarnas och idealismens dagar är förbi. Någon form av konsensus kan vi inte heller förvänta oss – de fattiga länderna litar helt enkelt inte på de rika.

De gröna världssocialisterna kan i alla fall glädje sig åt dukade bord, fyllda glas och mannekänguppvisningar! Och toppen av allt är förstås Jesus på Sockertoppen, för tillfället lika grön som Fridolin, Romsson eller någon annan miljöpartist.

En äkta miljöpartist

onsdag 20 juni 2012

WWF-chefen gör Rio-utspel

Jim Leape - en advokat som älskar både vilda djur och pengar
I ett pressmeddelande nyligen har Världsnaturfonden (WWF) uppmanat Rio+20 att planera för en hållbar framtid för alla varelser på jorden. Det är väl att sätta bocken till trädgårdsmästare med tanke på vad FN och IPCC hittills har åstadkommit. Och vem kan överhuvudtaget bestämma om framtiden – eller klimatet för den delen?



Pressmeddelandet innehåller ett uttalande av Jim Leape, chef för WWF International. Han är advokat och har arbetat ett decennium för WWF. När han tillträdde som högste chef 2005 kunde han också se tillbaka på ett jobb inom David and Lucile Packard Foundation, med ansvar för fondens årliga utdelning av bidrag till ”naturvårdande initiativ”. Inte att undra på att just WWF fått nästan 17 miljoner dollar de senaste fem åren ur denna enda fond.

Säkert har Leape själv gjort sig en bra hacka genom åren, men hans lön är hemlig. Däremot vet vi att chefen för amerikanska WWF plockade ut en grundlön på 425 000 dollar 2009 – och det är faktiskt några dollar mer än självaste president Obama tjänar.
I pressmeddelandet uppmanar samme Leape Riokonferensen att dra upp riktlinjerna för den framtida globala ekonomin. En bloggare frågar sig med all rätt vad en advokat som arbetar för de vilda djurens väl sitter inne med för specialkunskaper om global ekonomi.

måndag 18 juni 2012

Vem vill ha en elbil och varför?


Steve Baker heter en brittisk parlamentsledamot som har många bra och läsvärda synpunkter på elfordon. På sin blogg skriver han: “Elektriska bilar är dyra och opraktiska. Med ett subventionerat pris på 30 000 pund och en batterikostnad på 15 000 pund är de självklart också oöverkomliga för de flesta. Man får inte heller glömma att den el som används för laddningen till största delen kommer från fossileldade kraftverk. Fast många försöker få oss att tro att förbränning-rörelseenergi-elektricitet-kraftöverföring-laddning-urladdning-rörelseenergi är en effektivare process än förbränning-rörelseenergi.”

Det finns också de som menar att en elbil inte ger mindre utsläpp än en modern bensin- eller dieselbil på grund av kostnaderna för utbyggnaden av elnät och laddningsstationer. Och hur blir det med alla uttjänta lithiumbatterier som ju måste lagras nånstans? Kanske ligger det något i uttrycket att ”alla elbilar är grisar som inte kan flyga”.

I Skottland ger regeringen bort Nissan Leaf elbilar till lokala myndigheter. På en laddning går en Leaf som bäst ca 10 mil. För en rundresa på 30 mil måste alltså en Leaf-buren tjänsteman göra två 8 timmars-stopp för laddning. Restiden blir totalt 3 dygn, längre än om vederbörande hade tagit cykeln.

I USA har Obama-administrationen sedan 2009 betalat ut 1,2 miljarder dollar till företag som ska tillverka avancerade batterier till elbilar. Enligt prognoserna skulle den amerikanska produktionen av el- och hybridbilar nu vara uppe i en miljon fordon. I verkligheten är den knappt 50 000 bilar. För batteritillverkarnas del innebär det att flera av dem har gått eller snart kommer att gå i konkurs.

Försäljningen av rena elbilar i USA är i stort sett obefintlig. Totalt har Nissan Leaf sålt runt 10 000 fordon, medan GM Volt sålde 8 000 innan tillverkningen stoppades. Andelen hybrider uppgår till ca 2,5 procent av den sammanlagda nybilsförsäljningen.

Men pengarna fortsätter att pumpas in i en bransch med lika liten framtid som vindkraften. Efter den amerikanska bankkrisen fick flera storbanker väldiga “nödlån” av staten. En av dem var Bank of America, som nu meddelat att man tänker satsa 50 miljarder dollar på elbilsproduktion!

Man kan också fråga sig i vilken utsträckning en elbil verkligen är ett alternativ till ett fossildrivet fordon; skillnaden ligger i att drivlinan ytterst drivs av kol, kärnkraft och lithium framställd ur miljöförstörande dagbrott. När brittiska Royal Society of Chemistry räknade på den totala vinsten för Storbritannien skulle en övergång till eldrift ge en total minskning av CO2-utsläppen med bara 2 procent.

Elfordonen eliminerar inte de negativa sidoeffekterna av bilåkandet. De flyttar bara problemen någon annanstans. Tillverkarna påstår exempelvis att elbilarna kan laddas för 10 cent per kWh, men så billig el finns bara i deras garage. De blir beroende av batterier som tål begränsat antal omladdningar och som sedan måste bytas ut för stora pengar. Den påstådda “bränsle”-kostnaden är helt försumbar i förhållande till kostnaden för en ny batterisats.

Utvecklingen går mot billigare batterier, men kostnaden för utvinning av de mineral som behövs för framställningen blir fortsatt hög. Det krävs också en massa fossilt bränsle för att tillverka ett batteri. De miljömässiga skadorna kommer att förbli större än för traditionella bensinbilar fram till minst 2030.

Ändå räknar Saabs arvtagare Nevs att företaget ska kunna hävda sig på världsmarknaden med en äkta elbil. Kineserna verkar rätt ointresserade av elbilar, så även svenskarna. Enligt uppgifter på nätet finns det knappt 500 elbilar i Sverige, mot nästan 4,5 miljoner konventionella bilar.

”Men det är bara tio mil från Trollhättan till norska gränsen och Norge är världens mest elbilstäta land, där elbilar regelbundet är bästsäljare i sin storleksklass”, säger Mattias Goldmann på Gröna bilister. Han menar också att Nevs/Saab kan bli världsledande när det gäller elbilar.” Herr Goldmann lever ju kvar i CO2-sagornas värld men har tydligen inte tagit till sig att jorden blir kallare och att CO2-vinsterna med elbilar är försumbara (se ovan).

Norsk elbil
Idag rullar 7 000 elbilar på Norges vägar (av 2,4 miljoner bilar totalt), vilket gör Norge till den femte största marknaden för elbilar i världen, enligt statistik från Grønn bil. I stället för att vända sig till miljöentusiaster som är villiga att betala extra för att slippa utsläpp, kan det i Norge vara mer ekonomiskt att köpa en elbil än en bensin- eller dieseldriven.

”Man slipper betala importavgift på elbilar. Dessutom har elbilsägare tillåtelse att köra i kollektivtrafikfälten, man slipper betala trängselavgift, har gratis parkering och får ta bilen gratis på alla färjor i vägnätet”, säger Ole Henrik Hannisdahl, projektledare för Grønn bil.

Det är väl en sådan framtid Mattias Goldmann hoppas på för Sveriges del också, men i sin fantasivärld glömmer han att vi svenskar inte har några oljepengar att pumpa in som norrmännen utan hellre spenderar dem på att hjälpa invandrare m.m.
För Skeppsgossen är det ofattbart att någon biltillverkare vågar nystarta med en produkt som är så osäker som elbilar. Eller också lägger Nevs ribban så lågt att varje såld elbil höjer försäljningsstatistiken med 100 procent. Exemplet Norge utgör ännu ett bevis på att elbilen – i likhet med vindkraften – inte kan klara sig utan en massa subventioner. Såvida man inte som skottarna skänker bort dem. Och nog är det väl direkt bisarrt att ett av världens rikaste oljeländer tar pengar från oljeintäkterna och satsar dem på elektriska bilar?









Mer om Rio

Det framstår allt tydligare att det yttersta syftet med den nya gröna agendan är att ge troende byråkrater och aktivister större makt. När de inte kom hela vägen fram med klimathotet började de i stället varna för att den biologiska mångfalden hotas. Det är ett katastrofscenario som passar väl in i programmet för den pågående Riokonferensen.


Det finns emellertid inga vetenskapliga belägg för att hundratals eller till och med tusentals arter löper risk att utrotas. Av de 191 fågel- och däggdjursarter som försvunnit sedan 1500-talets början levde 95 procent på öar där de föll offer för rovdjur och sjukdomar som införts av människan, säger ekologen Craig Loehle. Klimatförändringar har bevisligen aldrig lett till att någon art försvunnit och Greenpeaces och WWF:s prat om massdöd är rent nonsens.

Tvärtom utgör de program som omhuldas av deltagarna i Riokonferensen ett reellt hot mot jordens växt- och djurliv. Genom att bannlysa fossila bränslen och öka användningen av förnybara energikällor och genom att försämra levnadsstandarden för människorna i de rika länderna permanentar man fattigdom, sjukdom och barndödlighet i de fattiga delarna av världen.

Idag saknar över 1,5 miljarder människor elektricitet. Nära dubbelt så många lever på mindre än 2 dollar om dagen. Miljoner dör varje år av sjukdomar som enkelt kunde ha utrotats om de haft tillgång till billig elektricitet för kylskåp, kliniker och sjukhus, rent vatten, fungerande avlopp och industri som ger arbete och höjd standard.

Utan tillgång till elektricitet tvingas människor att fortsätta laga sin mat över öppen eld, med lungsjukdomar och luftföroreningar som följd. Indirekt förstör detta gorillornas och andra djurs habitat i och med att människorna måste hugga ner skogarna för att få bränsle.

Vindkraftverken skivar fåglar och spränger lungorna på fladdermöss – i alla länder utom Sverige där de inte gör någon skada alls på djurlivet enligt narrarna på naturskyddsföreningen. Vindsnurror och solanläggningar tar upp miljontals tunnland odlingsmark och annan natur för att städer och tätorter ska få dyrbar och oberäknelig el. De kräver reservaggregat och långa kraftledningar, de gör av med miljoner ton betong, stål, koppar, glasfiber, polymerer och sällsynta jordmetaller som mestadels finns i outvecklade länder utan naturskydd. Etanol utvunnen ur majs kräver tiotals miljoner tunnland åkermark, miljarder liter vatten, miljoner ton gödsel och bekämpningsmedel och enorma mängder bränsle.

De flesta inser “den gröna ekonomin” tjänar politiska och ekonomiska intressen. Så här skriver en brittisk organisation: “Ur denna trojanska häst kommer det födas nya marknadsbaserade mekanismer som ger den finansiella sektorn ännu större makt över jordens resurser”. Människors rättigheter till vatten, energi och mat finns inte med på dagordningen i Rio, vilket säger åtskilligt om vad det är för krafter som dikterar den politiska agendan för framtiden.



söndag 17 juni 2012

Ämnet för Riokonferensen: "Meningslöst dravel"


Nu är FN:s redan dödförklarade “Earth Summit” igång. Och kommentarerna trillar in från de mest oväntade håll. Den gröne gurun James Lovelock avfärdar begreppet “hållbar utveckling” som “meningslöst dravel”. Särskilt Tysklands beslut att stänga sina kärnkraftverk till 2022 får Lovelock att gå i taket: “Detta land som alltid faller för en ideologi och sedan låter övriga Europa lida för det”. Han tror till och med att den gröna ideologin i längden kan få lika förödande konsekvenser som en gång den bruna.



Varför har FN-maffian då valt att ta bort klimatfrågorna från agendan i Rio? Den brasilianske chefsförhandlaren do Lago har i en intervju erkänt att man gjort det eftersom “hållbar utveckling” är lättare smälta för politiker och kapitalister. “Debatten om klimatförändringarna har mött motstånd från många sektorer inom industrin, exempelvis oljeindustrin. Diskussionerna om den hållbara utvecklingen handlar bara om att vi ska försöka bestämma vilken sorts samhälle vi vill ha inom 10 eller 20 år.”

Många ifrågasätter vad man egentligen kommer att uppnå i Rio. Konferensen saknar klart deifnierade mål och de regeringschefer som deltar har uppenbarligen inga visioner för framtiden. Kanske är det därför Obama, Cameron och Merkel håller sig borta från det som ser ut att bli ännu ett globalt fiasko av samma dignitet som Köpenhamnsmötet.

Redan innan mötet har infödda ledare från hela Sydamerika samlats i Rio till vad man kallar “Folkets toppmöte”. De opponerar sig mot att pratet om den hållbara utvecklingen riskerar deras rättigheter till mark och vatten – “Låt allting under jorden vara” lyder deras enkla budskap.

Medan toppolitiker uteblir skickar EU en jättedelegation till Rio, ledd av “übervärmaren” Connie Hedegaard. I en intervju före konferensen sa hon att enbart det faktum att begreppet ”grön ekonomi” tas upp internationellt är en framgång. Vad det handlar om är att få till stånd en universell definition och en agenda för ”livets pelare”. Låter det inte rätt flummigt?

Men nu har ca 45 000 politiker och byråkrater flugit till Rio, och EU:s representanter är nöjda om de får med sig hem ”ett dokument som klart definierar ’grön ekonomi’”. Det blir med all säkerhet den dyraste definitionen i världshistorien. Men att konferensen kommer fram till en sådan definition är förstås inte alldeles säkert – kanske kommer det att behövas ett par konferenser till på västerländska skattebetalares bekostnad innan man gör det.

Djurvännerna och veganerna är inte heller nöjda med Rio eftersom det serveras kött på menyn (”brasilianskt naturkött” som det brukar heta på Maxi och Willys). För om alla människor i världen vill ha kött i framtiden så räcker inte gräset till för att föda djuren, det säger i alla fall somliga som tror sig veta. För att nu inte tala om köttdjurens fisande och rapande som bidrar till den globala uppvärmningen – nej, visst ja, den är ju inte uppe på dagordningen i Rio.




lördag 16 juni 2012

Engelsmännen och vindkraften


Det är företag från många nationer som etablerat vindkraft i Storbritannien. De kan också glädjas åt rejäla subventioner från staten - 523 miljoner pund enligt den här tablån. Och de får betalt också för den el de inte levererar! 


Vindkraften är sannerligen inte att lita på, det borde till och med den mest insnöade miljöpartist inse vid det här laget. Ett exempel från Storbritannien i förra veckan visar hur bisarrt den fungerar eller snarare inte fungerar.

Bakgrunden är att det blåste så mycket att det brittiska kraftnätet inte orkade ta emot all vindkraft. Då bad nätmyndigheten norska Fred Olsen Renewables att stoppa sin Crystal Rig II vindfarm på gränsen mot Skottland. Anläggningen stod stilla i lite mer än 8 timmar. Så långt var allt gott och väl. Men för att de 60 vindsnurrorna skulle bromsas måste Fred Olsen kompenseras för uteblivna intäkter och det fick man – närmare 1,2 miljoner pund noga räknat!

De kraftiga vindarna tvingade också 11 andra vindanläggningar att stänga, vilket kostade 2,6 miljoner pund. Och notan för den uteblivna produktionen går till hushållen och läggs på deras elräkningar förstås.

Hur kan det nu bli så stora stilleståndspengar, undrar ni kanske. Jo, i sådana här fall anordnar nätmyndigheten en auktion för producenterna. Dessa får säga hur mycket de vill ha i kompensation. Norrmännen ville ha 999 pund per megawatt-timme och fick det. Hade snurrorna fått fortsätta snurra skulle Crystal Rig i stället ha fått 100 pund per megawatt-timme (hälften av den här summan är kundsubventioner).

Tim Yeo, ordförande i Energy and Climate Change Select Committee, är en av dem som reagerat mot systemet. “Att betala ägarna till vindfarmerna för att de ska sluta producera el är ju vansinnigt. Det är ungefär som att ge jordbrukarna pengar för att inte odla sin mark.”

Nätbolaget National Grid ska vara en “balanserande mekanism” med uppgift att se till att det finns tillräcklig elektricitet för att möta efterfrågan. Det kan tilläggas att också traditionella kol- och gaseldade kraftverk gick på halvfart under stormen men att de fick betala för att göra det, eftersom de gjorde en vinst genom att de inte behövde bränna så mycket fossilbränsle.

En talesperson för Fred Olsen Renewables sa: “Crystal Rig är en av de största vindfarmerna i Storbritannien och en av de sista vi vill stänga. Därför blev priset så högt.”



Som Skeppsgossen tidigare berättat håller den engelska landsbygden nu på att helt förstöras av vindfarmer (bilden ovan är från hedarna i norra England). Det har fått ordföranden i National Trust Sir Simon Jenkins att kräva någon typ av landskapsskydd motsvarande K-märkningen av gamla byggnader. Han föreslår en landskapsgradering med en sexgradig skala, baserad på hur vackert ett område är, hur ofta det utnyttjas av fritidsintressen och hur viktigt det är för djurlivet.

Det är hög tid att vi får till stånd en liknande lag som inte är lika tandlös som den nuvarande svenska, vilken ju inte längre tar hänsyn till vare sig områden av riksintresse eller djurlivet annat än på papperet.







torsdag 14 juni 2012

Den miljöfientliga etanolen

Vid den här fabriken i Karlshamn ska det tillverkas både etanol och biogas. 

I Sverige blandas standardbensinen upp med 5 procent etanol “för att spara miljön”. Troligen kommer halten att ökas till 10 procent framöver – men vad har vi för garantier för att oljebolagen inte redan har gjort det? Gamla bilar går idag faktiskt sämre på 95-oktanig bensin än tidigare.



För ett par år sen erkände självaste Al Gore att det var ett misstag av honom att som senator propagerar för etanolinblandning i bensinen. Det var ett politiskt beslut, sa han, vars syfte var att stödja jordbrukarna i hans hemstat Tennessee. På den tiden innebar det ett tillskott på 7,7 miljarder dollar för etanol framställd av majs.

Etanol skulle ju också hjälpa till att stoppa den globala uppvärmning som aldrig funnits. Under 2010 gick 41 procent av den amerikanska majsproduktionen till etanolframställning och 15 procent av all den majs som odlades i världen. Enligt Sören Wibe, som undersökt etanolprogrammen i västvärlden, leder det till ökade livsmedelspriser, lägre bränslepriser och ökade utsläpp av växthusgaser under de närmaste 50–60 åren.

”Förklaringen till de negativa miljöeffekterna är flera”, skriver han på SvD Opinion 2010. ”Produktionen av etanolen ger större utsläpp än produktionen av bensin. Men den största effekten kommer från den ändrade markanvändningen. Mycket förenklat kan man säga att när vi använder jordbruksmark för att odla etanolgrödor så minskar utbudet av livsmedel eller djurfoder på världsmarknaden. Detta höjer priserna, vilket i sin tur leder till uppodling av ny mark någon annanstans i världen. Denna nyodling frigör stora mängder kol.”

Amerikanska miljöstyrelsen EPA bryr sig inte om att det idag är allt fler som ifrågasätter den globala uppvärmningen utan har bestämt att nu ska etanolinblandningen i USA öka med 15 procent. Att man efter 30 år kunnat konstatera att den totala bränsleförbrukningen ökar och att etanolfabrikerna ger ett lika stort tillskott av CO2 som vanlig ren bensin bekymrar inte.

Lika ointresserat är EPA av de brev som Ford, Chrysler och Honda skickat och i vilka man understryker att skador på motorerna på grund av E15 inte faller under garantin. Men EPA framhåller att den högre procenten etanol bara gäller för årsmodellerna 2001 och senare.

Obama-administrationen har ju för avsikt att “befria” landet från alla fossila bränslen, en politik som inte har ett dyft med vetenskap att göra. Tyvärr finns det en massa Obama-anhängare också i Sverige som inte inser att den gröna politiken bara leder samhället käpprätt åt helvete. En av dem är en jubelnarr som heter Peter Hallgren och har en ”etanolhemsida” där han jublar över etanolens förträfflighet som ersättningsbränsle.

onsdag 13 juni 2012

Vindens dag på fredag


Det är nog inte alla som känner till att på fredag den 15 juni är det “Global Wind Day”. Bloggaren Alan Caruba har uppmärksammat begivenheten och bland annat påpekat att oavsett om det blåser lite eller mycket så kan vi människor inte göra det minsta åt det. Utom IPCC förstås – ”de som fabricerat lögnerna om den globala uppvärmningen och som påstår att koldioxiden som är en livsviktig gas för all växtlighet höjde jordens medeltemperatur…”



Nu är det ju så att jorden på helt naturlig väg kylts av sedan 1998. Det har fått de som propagerar för ”grön energi” att gå i taket, samtidigt som vi vanliga människor fått allt högre bensin- och elräkningar.

“Vi kan helt enkelt beteckna vind- och solenergi som fantasier och drömmar. Bara en dumskalle satsar på energi som är beroende av om det blåser eller om solen skiner.”

I USA finns ett index (RENIXX) för vind- och solföretagens börsvärden. Enligt detta hade kursen för de 30 största företagen i branschen förra månaden sjunkit med över 90 procent av värdet sedan 2008. Som bekant har många av de stora statsfinansierade aktörerna redan packat ihop, bland dem Solyndra, Beacon Power och Ener1, något som kostat de amerikanska skattebetalarna miljarder. Minst ett dussin andra är farligt nära konkurs.

”Europa, som i sin koldioxidbesatthet gått före i jakten på alternativ energi, har med tiden insett att varken vind eller sol fungerar”, skriver Alan Caruba (utom Sverige; Skeppsgossens anmärkning). ”Frankrike är ett undantag som får sin mesta el från kärnkraftverk... Nu lider Europa inte bara av en finanskris utan det kan också se fram emot en brist på energi som hotar både industri och social välfärd.”

I USA föreslår Sierra Club att man ska gå ut på stranden och segla drake för att fira Vindens dag. ”Gör det gärna”, skriver Alan Caruba, ”men kom ihåg att det är ett extremt dåligt sätt att generera energi.” Att han och alla andra vindkraftsmotståndare har rätt kan du själv konstatera på Svenska Kraftnäts hemsida under rubriken "Kraftsystemet". http://www.svk.se/

Där visas i realtid hur mycket el de svenska vindkraftverken genererar (runt 1 procent av den totala produktionen sist Skeppsgossen tittade).

tisdag 12 juni 2012

Oljepengar göder de gröna




Vilka är det egentligen som betalar för all den progaganda som de gröna rörelserna i världen sprider i hopp om att få oss vanliga människor att satsa på deras evangelium i stället för på klimatförnekarnas predikningar? Skeppsgossen har forskat lite i saken och kommit fram till häpnadsväckande kopplingar. Framför allt till oljebolag och andra icke-rumsrena institutioner.



En av de stora finansiärerna är Rockefeller Foundation, som äger Standard Oil. Från detta oljebolag kommer bidrag till Greenpeace och till Rajendra Pachauri, vars årliga konferenser om klimathotet sponsras av just Rockefeller Foundation. I över 40 år har samma oljepengar hjälpt till att bygga upp World Wildlife Fund (som också sponsrats av Shell).

Senaste organisationen att suga åt sig oljepengar är Union of Concerned Scientists (UCS). Till den kan alla med ett kreditkort ansluta sig – också om du är en hund, enligt bloggaren Anthony Watts. Ett projekt för oberoende forskning har sjösatts med hjälp av Grantham Foundation, som är en stiftelse som lever gott på intäkter från aktier i bland annat Exxon Mobil. Just den portföljen lär vara värd runt 28 miljoner dollar. Men som om det inte skulle vara nog så har stiftelsen också en massa aktier i Philip Morris.
General Electric är en annan aktör som backat upp sex miljögrupper och tankesmedjor som predikar klimatkonsensus – samtidigt som koncernen ger bidrag till organisationer som ifrågasätter den globala klimatuppvärmningen! Enligt vissa källor handlar det dock om bidrag av väldigt olika storlek. En anti-AGW organisation sägs ha fått 325 dollar i bidrag 2008-09, medan konsensusgänget kunnat håva in närmare en halv miljon dollar.

En nyktert tänkande människa undrar förstås vad det är för narrar som försöker styra våra ställningstaganden i klimatfrågan, detta icke-problem som debatterats i årtionden och som i stort sett bara lett till att vi fått det sämre. Slutsatsen kan ju bara bli att organisationer som FN och WWF är betydligt mer intresserade av makt och pengar än att rädda jorden från imaginära faror.

söndag 10 juni 2012

Kort söndagsbetraktelse



Vanliga människor går inte på det längre... De är trötta på all propaganda, trötta på att få höra vad de ska tro och trötta på att matas med eviga kriser. Jag tror att människor också är trötta på höga bensinpriser och höga elkostnader. Och vi är trötta på alla miljöapostlar som far runt med egna jetplan och har hus lite varstans samtidigt som de predikar att vi måste spara på jordens resurser.


Stiger den globala temperaturen eller har den sjunkit sedan 1998? Och om det nu blir varmare eller kallare, varför? Beror det verkligen på att vi körde bil till jobbet i stället för att ta cykeln eller har det kanske något att göra med solen? Eller handlar det om naturliga förändringar som vi människor inte kan göra ett dugg åt?


Och om det nu skulle vara så att jorden blir varmare och om det nu skulle vara vi som orsakat uppvärmningen, vad kan vi göra åt saken? Ska vi kanske stänga all industri och riva allt som vi har byggt upp under minst tusen år? Ska vi sluta leva som människor och gå tillbaka till grottstadiet?



Billig elkraft ratas för dyr vindkraft

Vacker vattenkraft som ratas för vindsnurrorna
I kanadensiska Financial Post har Skeppsgossen hittat en intressant analys av vindkraftens kostnader i provinsen Ontario. Där finns ett statligt ägt kraftbolag, Ontario Power Generation (OPG), som gör allt mindre vinster på grund av satsningen på förnybar energi, läs vindkraft. Även om siffrorna gäller för Ontario är de till en del relevanta också för vårt land. Notera att priserna anges i kanadensiska dollar.



Det är kanadensiska staten som tvingat OPG att stänga sina koleldade kraftverk. Det medförde givetvis minskad elproduktion och minskade intäkter. Minskningen upgick till 3,9 terrawattimmar, ett bortfall som kompenserades av vindkraften. Så långt var allt gott och väl. Men vindkraften kostade elkonsumenterna 135 miljoner dollar per Twh eller totalt 526 miljoner för de 3,9 Twh som levererades till Ontario 2011. Enligt senaste bokslutet säljer OPG kärnkraft för 55 miljoner per Twh och oreglerad vattenkraft från Niagarafallen för 32 miljoner per Twh.

Det innebär att om kraftbolaget levererat samma mängd el som vindkraften så skulle konsumenterna ha tjänat skillnaden mellan 32 miljoner per Twh för vattenkraft och de 135 miljoner de betalade för vindkraften. De 3,9 Twh vindkraft som konsumenterna fick betala 526 miljoner dollar för skulle då ha kostat 125 miljoner – en besparing på 400 miljoner!

Till saken hör att vindkraften är privatiserad. Exploatörerna har tjänat över 1,3 miljarder dollar och kan se fram emot ännu större intäkter om utbyggnaden får fortsätta enligt planerna. I så fall kommer dagens 1 800 megawatt att öka till 8 400 megawatt. Vindkraften medför också andra kostnader – när den ger ett överskott exporteras elen till i huvudsak USA till underpris. Lägg därtill alla andra problem som följer med utbyggnaden, t.ex. människor som tvingats flytta från sina hem och tusentals fåglar som mals sönder av turbinbladen (det sker i både USA och Kanada men av någon anledning inte i Sverige).

Läs också Jonny Fagerströms många utmärkta artiklar på http://www.theclimatescam.se/



fredag 8 juni 2012

Riokonferensen redan ett fiasko?


Det har hamnat en hel del tidskrifter på Skeppsgossens bord under färden till Rio de Janeiro och konferensen där. De flesta kallas ”vetenskapliga” men sysslar numera med lika mycket sensationsjournalistik som vilken tabloid som helst. Nature och Science har tyvärr förlorat sin trovärdighet sedan redaktionerna sålde ut sig till AGW-alarmisterna. Här är i alla fall ett axplock av den senaste veckans nyheter.


En grupp på 22 vetenskapsmän inom olika områden har med hjälp av ekologiska modeller kommit fram till att jorden “tycks” vara på väg mot katastrofala miljöförändringar. Rapporten kan läsas i tidskriften Nature och listar allt från extrema klimatväxlingar till arter som kommer att försvinna – i en skala som jorden inte sett sedan dinosaurierna dog ut för 65 miljoner år sen.

Rapporten är signerad av Anthony Barnosky, professor i biologi i Berkeley, Kalifornien. Den utgår från hur mycket landyta som tagits i anspråk av oss människor. Idag har vi använt 43 procent av jordens landyta och världens befolkning uppgår till sju miljarder. Med datormodellernas hjälp har forskarna räknat fram vad som händer när vi lagt beslag på 50 procent och vi blivit åtta miljarder, något som beräknas ske 2025.

Slutsatserna är förskräckande. Enda sättet att komma tillrätta med problemen är ett samarbete dels mellan länderna och dels mellan de enskilda medborgarna i världen, säger professor Barnosky. Men hoppet att människor ska lyssna är litet, fortsätter han, alltför många tror inte på slutsatserna och sticker huvudet i sanden.

Professor Barnosky och hans kompisar lägger dock in en brasklapp. ”Man kan aldrig vara säker på när vi nått vägs ände – eller ens om vi kommer att göra det.” En klok kommentar, förvisso, men den människofientlige supernarren Paul R. Ehrlich vid Stanforduniversitet säger att rapporten är lite för optimistisk. Han varnar för att en kommande vattenbrist kan leda till ett kärnvapenkrig mellan Indien och Pakistan och därmed utplåna stora delar av mänskligheten (vilket väl ligger helt i linje med hans filosofi?).

Richard Lindzen, klimatforskare vid MIT, kallar i stället Barnoskys varningar “högst osannolika”. Han anser att förutsägelserna om befolkningsökningen är osannolika och betecknar gruppens klimatförutsägelser som ”hypotetiska”.

I Washington Post läser Skeppsgossen en annan ödesrapport, signerad FN. I den sägs det att endast fyra av de 90 viktigaste klimatmålen i Kyotofördraget har uppfyllts. Vi har bl.a. infört förbud mot aerosoler och vi har tagit bort bly i bensinen.

Men ingen av alla dem som snart reser till Rio tror egentligen på en hållbar lösning för framtiden. WWF spår att konferensen ändar i ett slutdokument som är så urvattnat att det blir meningslöst eller i ett totalt sammanbrott. Främsta orsaken är förstås den globala ekonomiska krisen, som gett politikerna andra frågor att prioritera.

I Newsweek har klimatforskaren Björn Lomborg presenterat en kritisk bild av värdet och nyttan av den stundande konferensen, där en självutnämnd grupp ska diskutera ”Den framtid vi vill ha”. Lomborg menar att välstånd räddar liv och att det sista som nödlidande människor behöver är välfödda byråkrater som talar om för dem att fattigdom är liktydigt med en hållbar livsstil.

”Så länge som vindkraftverk och solceller är dyrare och opålitligare energikällor än fossila bränslen kan de aldrig bli konkurrenskraftiga”, säger Lomborg. ”Tyskland, som är världens största konsument av solenergi, producerar bara 0,3 procent av sin elektricitet genom solceller. Och för att hamna på första plats i världen har tyska staten betalat 130 miljarder dollar som i slutändan ger för 12 miljarder dollar elenergi.”

“Om din familj fryser hugger du ned det sista trädet för att värma den, om familjen svälter röjer du all mark du kan för att föda den… Och om du är rädd och osäker inför framtiden så skaffar du fler barn som kan ta hand om dig när du blir gammal… Historiskt sett minskar användningen av naturresurser när levnadsstandaren ökar, så det bästa vi kan göra för miljön är att lyfta människor ur fattigdom.”

Till sist framhåller Björn Lomborg också det vansinniga i att rasera världens ekonomiska system som FN nu vill göra, när det bevisligen har lett till att andelen fattiga i världen har sjunkit från 52 procent 1981 till 22 procent idag. Det faktum att FN förtiger sådana fakta avslöjar att organisationen numera styrs av politiska aktivister snarare än av människor som sitter inne med praktiska lösningar inför framtiden.


onsdag 6 juni 2012

Hillary Clinton ljuger som en häst travar

Förra våren besökte Hillary Clinton Nuuk på Grönland under en rekordkall period – och rapporterade utan att rodna om ett smältande Arktis. Nu har hon gjort samma tavla igen efter ett besök i Norge. Den kvinnan är med andra ord en minst lika bra lögnare som sin make.

Den här gången var det Norges premiärminister Jens Stoltenberg som ville visa henne hur den globala uppvärmningen öppnar för en oljekapplöpning i Arktis mellan de fem länder som har laglig rätt till utvinning av dem. Hillary Clinton kommenterade för pressen att ”många av förutsägelserna om smältande isar i Arktis överträffats av verkligheten.”

Hoppsan! Vad Hillary Clinton mötte i både Norge och Sverige var rekordkallt sommarväder och till och med kraftiga snöfall i början av juni.

Men som någon har skrivit på nätet så får man beundra Jens Stoltenberg för hans skickliga sätt att utnyttja pratet om global uppvärmning, samtidigt som ”Nordens araber” fortsätter att tjäna miljarder på olja och gas från de norska territorialvattnen.

Nu handlar det om att skaffa sig tillgång till de hittills outnyttjade reserverna längst uppe i norr. ”Ur strategisk synpunkt har Arktis en allt större geopolitisk betydelse,” konstaterade fru utrikesministern innan hon bordade planet till Tromsö. Norrmännen är väl medvetna om att de behöver en allierad mot huvudkonkurrenten Ryssland och de är beredda att dela med sig av kakan till amerikanska oljebolag.

Det var den verkliga anledningen till Hillary Clintons besök i Norge. Pratet om klimatförändringar och global uppvärmning var inget annat än svepskäl, ägnade att förvirra opinionen och rövslickande media som ännu inte förstått att en politiker ljuger så fort ”hen” öppnar munnen.



Kors i taket – nu debatterar Ban Ki-moon i Aftonbladet!

En festprisse i Rio

FN:s generalsekreterare är ju inte precis känd för några storslagna utspel. Senast vi hörde från honom i klimatdebatten var han ute bland isbjörnarna i Arktis. Nu tar han till orda igen inför Rio +20 – i ett debattinlägg i Aftonbladet.

Innehållet i artikeln är det gamla vanliga så när som på att klimatsnacket silats till i stort sett ingenting. Nu heter det att vi måste hushålla med resurserna och efter förra konferensen i Rio för 20 år sen står världen inför samma utmaningar som då. Det har med andra ord varit mycket snack men lite verkstad under de gångna två decennierna. Däremot har det slösats enorma summor på att rädda klimatet; enbart USA har gjort av med 50 miljarder dollar sedan 1980-talet.



Men fira och festa tänker deltagarna göra den här gången med. Mer än 130 statsöverhuvuden kommer att samlas, tillsammans med uppskattningsvis 50 000 företagsledare, borgmästare, aktivister och investerare. Tillsammans ska de – enligt den skarpsinnige generalsekreteraren – trycka på knappen ”återställ”.

För att leva som man lär har FN krympt sin delegation till ungefär 1 400 personer. Trots det kommer flygresorna att innebära utsläpp på mer än 3 500 ton koldioxid. För att kompensera för detta köper man utsläppsrätter och "uppmuntrar tjänstemännen till att ta tåget i stället för flyget, att cykla mera och att telefonkonferera”. Heureka! sade redan den gamle Arkimedes.

Ban Ki-moon konstaterar att det finns alldeles för många hungrande barn i världen (som om det var en nyhet). Om USA och andra västländer satsat på modern jordbruksproduktion med konstgödsel (hemska tanke!) och genmodifierade grödor (ännu hemskare tanke!) i stället för på meningslösa klimatåtgärder så skulle situationen ha varit lite bättre för många av dem som lider brist på livsmedel.

”Nu är inte stunden för trångsint käbbel. Nu är stunden för världens ledare och befolkning att enas för ett gemensamt mål, kring en delad vision för en gemensam framtid – den framtid vi vill ha.”

Skeppsgossens framtid är fri från FN och all annan överstatlig och religiös kontroll, fri från pekpinnar, politiker och besserwissrar, fri från narrar, gycklare, pajasar och dummerjönsar. Om du delar min åsikt skriv gärna en kommentar – och skriv också om du inte gör det!



Gröna illusioner


”Green Illusions” heter en nyutkommen bok av kaliforniske forskaren Ozzie Zehner. I den slår han fast att tillverkningen av solceller är långt ifrån klimatvänlig. I jämförelse med de potenta växthusgaser som solcellsindustrin släpper ut är CO2 försumbar.


Det handlar om hexafluoretan (C2F6), kvävetrifluorid (NF3) och svavelhexafluorid (SF6). Enligt självaste IPCC har hexafluoretan en 12 000 gånger större globaluppvärmningspotential än CO2. Gasen är helt och hållet en produkt av människan och kan överleva 10 000 år i atmosfären. De båda andra gaserna är ännu värre – SF6 är den farligaste av alla växthusgaser och 23 000 gånger värre än den stackars utskällda koldioxiden.

Enligt NOAA i USA som håller koll på vår atmosfär har NF3-nivåerna stigit med 11 procent under de senaste åren, vilket Ozzie Zehner skyller på den kraftigt växande solcellsindustrin.

"Det finns heller inga bevis för att solcellerna bidrar till en minskad användning av fossila bränslen i USA”, skriver Zehner. ”Genom subventionerna av alternativ energi pressas elpriserna ned och det ökar användningen… Historiskt sett har vi mött ökad efterfrågan med fler fossila kraftverk, inte färre."

"Om vårt mål är att begränsa CO2-utsläppen borde vi ägna tid och kraft åt andra alternativ som ger bättre resultat. Att beskatta vanliga människor för att installera stenåldersteknologi i lyxsamhällena i Arizona och Kalifornien kan inte motiveras,” slutar Zehner.




måndag 4 juni 2012

Kina-rapport: 35 procent fler koraller 2100

Försurningen av världshaven är ett återkommande inslag i klimatnarrarnas skrämselpropaganda. Under färden mot Rio-konferensen har Skeppsgossen haft anledning att både diskutera fenomenet med några av passagerarna och ta sig en och annan klunk ”sodavatten”.


Datormodeller förutsäger att världshaven, som väger 300 gånger mer än alla gaser i atmosfären, håller på att surna på grund av all den koldioxid vi släpper ut. CO2 är ju vattenlösligt och hur mycket som absorberas av vattnet beror dels på mängden CO2 i luften och dels på temperaturen i vattnet. Ju kallare vatten desto mer CO2 tas upp.
Var och en som har en Soda Stream vet att när man skickar ner koncentrerad CO2 under högt tryck i kallt vatten så får man sodavatten. Det kan ha en surhetsgrad (pH) så låg som 4, vilket är mer än 1000 gånger surare än neutralt vatten som har pH 7.

Men haven är mycket varmare och trycket hos atmosfäriskt CO2 mycket lägre. Därför håller öppet hav i medeltal ett pH-värde på 8, alltså 10 gånger mer alkaliskt än neutralt vatten. Att kalla det ”surt” är med andra ord en grov överdrift, typisk för dem som lever på att skrämma de lättskrämda.

Det finns heller inga mätningar som visar att pH-värdet i världshaven ändrar sig mer nu än tidigare i historien – bara datormodeller. Historiskt sett är faktiskt CO2-halterna i atmosfären nu rekordlåga. Koraller och andra havslevande organismer har blomstrat vid betydligt högre CO2-halter än de vi har idag.



I en ny rapport publicerad i en kinesisk vetenskaplig tidskrift skriver författarna att deras forskningsresultat entydigt visar att högre CO2-halter främjar koralltillväxten. Enligt dem kan vi räkna med att korallerna kommer att öka med 35 procent fram till år 2100 och att inga korallrev kommer att försvinna i framtiden.

Som vanligt är IPCC:s larmrapporter vetenskapligt ogrundade och ett led i panelens klimatpropaganda. Alla växter på land och i vatten frodas vid högre CO2-nivåer. Det är just CO2 som ger alger, plankton och andra havslevande organismer den näring de behöver för att utvecklas.

”Sodavatten”-hotet handlar inte alls om surhetsgraden i världshaven. Det är ett led i en politik som går ut på att fördriva yrkesfiskare från Korallhavet på samma sätt som samma människor vill fördriva boskapsfarmarna från grässlätterna, skogsarbetarna från skogarna och gruvarbetarna från kolgruvorna, skriver en australisk bloggare.



söndag 3 juni 2012

Arma ungar!

Sån här skit prackar man på sexåriga ungar...

Det finns få saker i världen som retar Skeppsgossen så mycket som när vuxna indoktrinerar egna och andras barn med sin tro eller sina åsikter. Historien är ju full av exempel: koranskolor, scoutrörelsen, religiösa friskolor, pionjärerna i de forna socialistiska staterna, Hitlerjugend… Idag fortsätter miljörörelsen på samma linje, om än mer i smyg. Nu är det jorden som de stackars ungarna ska rädda!


Under den hittills händelselösa färden till ”klimatmötet” i Rio de Janeiro hamnade ett nummer av Helsingborgs Dagblad i Skeppsgossens hytt. I det finns en krönika skriven av Ola Olofsson som är något av det vidrigaste jag läst på länge. I krönikan gafflar denne miljöagitator om ”föräldrar som lämnar bilen på tomgång när ni går in på förskolan… Och nej, det är ingen ursäkt att det är tre minusgrader ute och skinnklädseln i bilen riskerar att förfrysa rumpan av er. Stäng. Av. Motorn.”

Själv är Ola Olofsson givetvis ett föredöme. Han kör gasbil. Han cyklar till jobbet varje dag året runt. Han är enligt egen utsago ”källsorteringstaliban” (”En mjukplastförpackning i restavfallet och jag tänder på alla fyra.”). Och det är nu det vänder sig i magen på Skeppsgossen.

Äldsta dottern eller ”Snartsexåringen” tittar regelbundet på programmet Miljöhjältarna i SVT:s Barnkanalen (tvingad av sin far?) och fastnade för ett program där man klockade hur snabbt idrottskillar duschade. ”Och som ett mejl i inkorgen stod såklart Snartsexåringen plötsligt en dag i badrummet när jag skulle duscha, och hon hade en klocka i handen… Jag hade inte kunnat vara stoltare om hon hade gjort hattrick i en fotbollsmatch.”

FY FAN, säger Skeppsgossen. Och ARMA BARN som matas med lögnpropaganda från Al Gores ministerium!
En titt på nätet gav dock snart vid handen att han inte är ensam. Ett teatersällskap i New York turnerar på biblioteken med en pjäs som heter “Om du verkligen älskar isbjörnar”. I pjäsen får lille Patchy lära sig vad han kan göra för att rädda jorden och alla de näpna djuren. De föreställningar man gett i Bronx Zoo har blivit mycket omtyckta, säger pjäsförfattaren.

Och som bevis på det nämner hon ett mejl från fadern till en sexårig flicka som efter föreställningen blev alldeles till sig när hon såg att alla lampor i lägenheten var tända. ”Ni skadar isbjörnarna!” skrek hon. ”Ni måste genast släcka alla lampor!”

FY FAN, säger Skeppsgossen igen och undrar vart världen egentligen är på väg.



Ett litet glädjeämne i all bedrövelsen



lördag 2 juni 2012

En seger för vindkraftsmotståndarna i England

Vindkraftsmotståndarna i England seglar just nu i medvind. Häromdagen slog landets högsta domstol fast att lokalbefolkningens rätt att bevara sin miljö måste gå före satsningarna på förnybar energi. Utslaget gäller fyra projekterade 100 meter höga kraftverk i utkanten av hedlandskapet i Norfolk.

Advokaterna ser utslaget som prejudicerande och till stor hjälp för de över 300 lokala grupper som kämpar mot vindkraftsetableringar runtom i landet.

Enligt en färsk rapport från Worldwatch Institute har intresset för vindenergi mojnat på grund av de ekonomiska problemen i västvärlden. År 2011 växte den globala vindkraftskapaciteten med 21 procent, jämfört med 31 procent 2009. Etta i världen ligger Kina som förra året svarade för 43 procent av den globala utbyggnaden.

I Sverige fortsätter vindenergilobbyn tillsammans med lokalpolitikerna att köra över allt motstånd mot nya etableringar. Nu har man också mutat naturskyddsorganisationerna så att inte heller fågellivet behöver vägas in vid lokaliseringen av "slaktmaskinerna". Jämfört med styret i vårt land tycks Storbritannien i alla fall ha kvar en gnutta demokrati.  

fredag 1 juni 2012

Varning för ekologiska anarkister!

En ny företeelse har dykt upp i släptåg på den gröna rörelsen: eko-anarkisterna. Enligt uppgifter på nätet ger de sig bland annat på vetenskapsmän som vågar ifrågasätta teserna om den globala uppvärmningen och därmed jordens undergång. En grupp som kallar sig “Olga Cell of the Informal Anarchist Federation International Revolutionary Front” har tagit på sig ett skottattentat mot en högt uppsatt kärnkraftstekniker i Genua i Italien den 7 maj.




Målet för kulorna var Roberto Adinolfi vid Ansaldo Nucleare, ett dotterbolag till rymd- och försvarsjätten Finmeccanica. Han klarade sig med blotta förskräckelsen men står nu under polisbeskydd. I ett långt brev till tidningen Corriere della Sera som Olga-cellen undertecknat kallas Adinolfi för ”en atom-trollkarl” som mycket väl vet att det snart kommer att inträffa en Fukushimakatastrof i Europa men inget gör för att förhindra den.

“Vetenskapen har under århundraden målat upp en falsk bild av en kommande guldålder när den i själva verket driver mänskligheten mot självförintelse och totalt slaveri,” heter det i brevet. ”Genom en aktion som denna får du smaka litet av det lidande som du som vetenskapsman åsamkar världen.”

Olga-cellen har fått sitt namn efter en grekisk anarkist som sitter i fängelse och ingår i ett nätverk som skickat brevbomber till bland annat Swissnuclear och IBM:s centrum för nanoteknologi i Schweiz. Cellen uppger sig samarbeta med andra eko-anarkistiska grupper i länder som Mexiko, Chile, Grekland och Storbritannien. I Mexiko har eko-anarkister redan skickat bomber till laboratorier för nanoteknologi och skadat ett par tekniker.

Det tycks som om Säpo nu får att göra med ännu en extremistgrupp på vänsterkanten. Risken att en sådan "ekologisk" anarkistcell dyker upp också i Sverige är ju rätt stor, nu när gränserna gapar vidöppna för allsköns drägg utan respekt för andra åsikter än de egna.

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Narrskeppet

Narrskeppet

Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig

Mitt foto
Har varit journalist under hela mitt yrkesverksamma liv och jämsides med detta översättare