Arma ungar!

Sån här skit prackar man på sexåriga ungar...

Det finns få saker i världen som retar Skeppsgossen så mycket som när vuxna indoktrinerar egna och andras barn med sin tro eller sina åsikter. Historien är ju full av exempel: koranskolor, scoutrörelsen, religiösa friskolor, pionjärerna i de forna socialistiska staterna, Hitlerjugend… Idag fortsätter miljörörelsen på samma linje, om än mer i smyg. Nu är det jorden som de stackars ungarna ska rädda!


Under den hittills händelselösa färden till ”klimatmötet” i Rio de Janeiro hamnade ett nummer av Helsingborgs Dagblad i Skeppsgossens hytt. I det finns en krönika skriven av Ola Olofsson som är något av det vidrigaste jag läst på länge. I krönikan gafflar denne miljöagitator om ”föräldrar som lämnar bilen på tomgång när ni går in på förskolan… Och nej, det är ingen ursäkt att det är tre minusgrader ute och skinnklädseln i bilen riskerar att förfrysa rumpan av er. Stäng. Av. Motorn.”

Själv är Ola Olofsson givetvis ett föredöme. Han kör gasbil. Han cyklar till jobbet varje dag året runt. Han är enligt egen utsago ”källsorteringstaliban” (”En mjukplastförpackning i restavfallet och jag tänder på alla fyra.”). Och det är nu det vänder sig i magen på Skeppsgossen.

Äldsta dottern eller ”Snartsexåringen” tittar regelbundet på programmet Miljöhjältarna i SVT:s Barnkanalen (tvingad av sin far?) och fastnade för ett program där man klockade hur snabbt idrottskillar duschade. ”Och som ett mejl i inkorgen stod såklart Snartsexåringen plötsligt en dag i badrummet när jag skulle duscha, och hon hade en klocka i handen… Jag hade inte kunnat vara stoltare om hon hade gjort hattrick i en fotbollsmatch.”

FY FAN, säger Skeppsgossen. Och ARMA BARN som matas med lögnpropaganda från Al Gores ministerium!
En titt på nätet gav dock snart vid handen att han inte är ensam. Ett teatersällskap i New York turnerar på biblioteken med en pjäs som heter “Om du verkligen älskar isbjörnar”. I pjäsen får lille Patchy lära sig vad han kan göra för att rädda jorden och alla de näpna djuren. De föreställningar man gett i Bronx Zoo har blivit mycket omtyckta, säger pjäsförfattaren.

Och som bevis på det nämner hon ett mejl från fadern till en sexårig flicka som efter föreställningen blev alldeles till sig när hon såg att alla lampor i lägenheten var tända. ”Ni skadar isbjörnarna!” skrek hon. ”Ni måste genast släcka alla lampor!”

FY FAN, säger Skeppsgossen igen och undrar vart världen egentligen är på väg.

Ett litet glädjeämne i all bedrövelsen