Featured Post

Patrick Moore: Fakta om CO2

Härom dagen hittade Skeppsgossen följande text av Patrick Moore , den kanadensiske miljöforskaren som var med om att grunda Greenpeace...

söndag 29 december 2013

Årets sista vindkraftsprotest

Snart i tunna skivor...


Nu har också de amerikanska indianerna sällat sig till vindkraftens motståndare. Det är den ökande slakten av kungs- och havsörnar som fått Osage Nation i Oklahoma samt hopis och andra stammar i Arizona att protestera mot Obamas vanvettiga satsning på vindsnurror. Örnarna är både kulturellt och andligt betydelsefulla för den amerikanska urbefolkningen.

Idag tillåts USA:s vindkapitalister att offra de stora rovfåglarna under fem år, varefter en omprövning av tillstånden ska ske. Nu vill myndigheterna förlänga tillståndstiden till hela 30 år – och några förhandlingar med berörda indianstammar har inte skett.

Vindkraftverk placeras naturligtvis där det blåser relativt konstant, vilket också innebär att de hamnar i flyttfåglarnas ”rutter”. Problemet blir ännu större i och med att vindsnurrorna fungerar som både bete och dödsfälla – gnagare håller gärna till vid foten av kraftverken, där de är skyddade för rovfåglar. När kolonierna växer lockas alltfler rovfåglar till vindsnurrorna och slaktas systematiskt av propellerbladen.

Det mest studerade exemplet är den 75 kvadratkilometer stora vindfarmen i Altamont Pass öster om San Francisco. Trots alla bestämmelser och försök att stoppa slakten ökar stadigt rovfågeldöden i området. När Obamaregimen nu förlänger tillstånden ser många det som en stor fara för många fridlysta arter.

”Det handlar inte bara om att konsumenterna tvingas betala ett högre pris för sin el, nu får allmänheten också betala för den förnybara energin genom att miljoner fåglar och fladdermöss slaktas”, säger en kritiker. ”Vindkraftverken förstör landskapet, och man kan fråga sig vad det ger för miljöfördelar”.    

Det finns också en annan fara som aldrig blivit ordentligt undersökt och det är hur de lågfrekventa ljudpulserna från propellrarna påverkar djurlivet. Att människor kan må väldigt dåligt av dessa fast de bor flera mil från en vindfarm, det vet vi, men hur påverkas fåglar och landlevande djur av dem? Skeppsgossen minns själv hur de friströvande boskapshjordarna runt Altamont Pass drabbades och hur korna kastade sina kalvar, vilket fick djurägarna att protestera. Protesterna tycks numera ha upphört av oklara skäl.

Nu har 16 örnar i Utah dött av en mystisk åkomma. Kan det förklaras av de ljud som propellerspetsarna ger ifrån sig? Under första världskriget bedrevs forskning med syftet att framställa en “dödsstråle” som arbetade med infraljud och det har också varnats för skador på havens djurliv till följd av användningen av lågfrekvent sonar.

Men som Skeppsgossen skrivit många gånger tidigare – det är bara i USA som vindkraftverken slaktar fåglar och fladdermöss, medan deras svenska släktingar är betydligt motståndskraftigare mot skärande bearbetning. Vi har också fått veta att renarna inte alls har något emot vindkraftverk, så den svenska PK-idyllen fortsätter att leva gott på berörda myndigheters och organisationers uppenbara lögner.

Idag är det ett fåtal små grupper av engagerade människor som orkar bemöta dem och som gör vad de kan  för att stoppa förstörelsen av det svenska landskapet. Kanske tänker de innerst inne som Skeppsgossen: när hela samhället håller på att förstöras inifrån så spelar det väl ingen roll om också utsidan förvandlas till ett rostigt bullrande industrilandskap. Vi svenskar har ju slutat bry oss om det mesta. Men heder åt Nordamerikas indianer som inte ger upp kampen lika lätt!
      

måndag 23 december 2013

En förnuftets röst



Så här i jultider vill Skeppsgossen förmedla ett budskap från en klok person. Han heter Wolfgang Thüne och är meteorologie doktor vid Oppenheimer Institut für Wetterkunde.

Han menar att det är befängt att skylla orkanen Hayian som drabbade Filippinerna så svårt på klimatförändringarna. ”Ingen människa kan förändra jorden och dess kretslopp, lika lite som vi kan påverka jordbävningar, vulkaner eller väderhändelser.”

Naturen följer sina egna lagar och det enda människan kan göra är att anpassa sig till dem. När människan inte kan rå på naturkrafterna, då måste hon skydda sig mot dem eller också undvika att bo på platser där hon kan bli ”ett offer” för dem. För att slippa alla väderförändringar och naturkatastrofer återstår inget annat för oss än att så fort som möjligt lämna jorden och söka oss till en annan planet.

”I stället för att ägna sig åt klimatfantasier som sträcker sig fram till år 2100 borde forskare och meteorologer försöka förbättra sina prognosmetoder för att förutsäga vädret”, slutar Wolfgang Thüne.

Med denna kloka kommentar vill Skeppsgossen sluta sin rapport från Narrskeppet för den här gången och önska alla läsare en god jul!

tisdag 17 december 2013

Ökande motstånd mot den gröna energin i USA


Låt oss slippa fler sådan här bilder i framtiden


Varje grönt projekt påverkar miljön på ett eller annat sätt, men det förtiger Åsa Romson, Annie Lööf och de andra narrarna i branschen. Biomassa avger CO2 vid förbränning och kostar multum. Och energi från vind och sol dödar fåglar (i alla andra länder än Sverige).

Det här konstaterar kolumnisten Marita Noon i en läsvärd artikel på energymakesamericagreat.org/ Särskilt de nya långbladiga vindsnurrorna ska enligt henne svara för en tiodubbling av fågelslakten i USA. Skeppsgossen har flera gånger framhållit detta på den här bloggen men varken energimyndigheten, naturvårdsverket eller ornitologerna har kommenterat. Alla vill vara politiskt korrekta, och vad spelar det då för roll om de dör si och så många tusen fåglar och fladdermöss (i USA talar man om 1,4 miljoner döda fåglar per år).

Solkraftverk slipper vi tack och lov i detta mörka land, medan man i USA fruktar för stammen av bruna pelikaner som lockas till speglarna och förbränns när de dyker. Det största solkraftverket i världen, amerikanska Ivanpah, är ett exempel på en anläggning där fåglar får fjädrarna svedda när de flyger över speglarna och störtar likt Ikaros. Enligt tidningen USA Today är det särskilt arter som häger, skarv, finkar och korpar som drabbas.

Lyckligtvis börjar de naturvårdande myndigheterna i Kalifornien nu dra öronen åt sig och det är inte längre sannolikt att ”solindustrikorridoren” i Riverside County blir verklighet. Där hade man projekterat ett område på 148 000 tunnland (acres) som skulle fyllas med både speglar och solpaneler. Sådana här jätteprojekt hör gårdagen till, skriver Marita Noon. Orsaken är dels att Ivanpahs ägare är indragna i en mutskandal och dels de risker en sådan anläggning medför för djurlivet.   

Hopp finns det också för kungs- och havsörnarna i Amerika, när skattelättnaderna för vindkraftverk snart väntas upphöra. Det gläder alla naturvänner men har givetvis inte kommenterats av några sådana i Sverige såvitt Skeppsgossen vet. Men, varnar Marita Noon, säker kan man inte vara på att skattebetalarnas pengar inte heller i fortsättningen kommer att hamna i fickorna på vindfarmsbolagen. I värsta fall kan politikerna förlänga subventionerna retroaktivt.

Situationen är med andra ord lika galen i USA som i Sverige. Medan vi svenskar göder Vattenfall och andra aktörer med skattepengar dör tusentals, kanske tiotusentals fåglar och fladdermöss när de lockas till våra vindkraftverk. Det är dessutom en alldeles meningslös slakt eftersom landet har en nära nog hundraprocentigt utsläppsfri energiproduktion.



måndag 16 december 2013

Greenpeace i farten igen - vill stämma oljebolagen

Skulle du köpa en begagnad bil av den här mannen?


Nu är Greenpeace i farten igen och menar att president Benigno Aquino III ska begära kompensation för de skador Haiyan orsakade på Filippinerna av oljebolagen!

”Som en av de mest sårbara nationerna för klimatförändringarna måste vi ställa dem till svars som förser världen med fossila bränslen”, sade Von Hernandez som är chef för Greenpeace South Asia vid en press konferens i Manila häromdagen.

De värsta syndarna är enligt Greenpeace Chevron, Shell och ExxonMobil som ”spytt ut” 63 procent av allt kol och metan från 1854 till 2010. ”Vi medborgare har rätt och skyldighet att ställa dem till svars för den förstörelse de orsakat”, sade Kumi Naidoo (bilden) som är högsta hönset inom Greenpeace International. ”Olje- och gasbolagen har alldeles för länge bokstavligen kommit undan med mord.”

Han refererade också till att BP ålades att betala miljarder dollar för att kompensera de samhällen som drabbades av oljekatastrofen i Mexikanska golfen 2010. Så nu är det med andra ord dags för dessa miljökapitalister att håva in mer pengar till nya gummibåtar och kanske ännu en Rainbow Warrior. 

Kumi Naidoo erinrade också om ett juridiskt verktyg som heter “Transboundary Environmental Impact Assessment” och som använts bland annat för att hänga ut ett polskt kolkraftverk som “orsakat skador på önationen Mikronesien” (trots att den ligger på andra sidan jordklotet!) genom höjningen av havsnivåerna. Och nu förklarar sig Greenpeace villigt att hjälpa Filippinerna med en rättsprocess.

Kan det då inte bero på flera andra faktorer att Filippinerna drabbades så hårt den här gången? Jodå, erkänner narren Naidoo, men minst 60 procent måste tillskrivas utsläppen som olje- och gasbolagen orsakat. Därför ska de åtalas.

Sådana här rättsprocesser kan te sig helt befängda idag, men glöm inte att för en del år sedan stod tobaksbolagen inför rätta för att ha orsakat människors lidande och död. De förlorade, och med en organisation som Greenpeace bakom ryggen är risken stor att utgången av en process mot oljebolagen blir densamma.

“Att deras verksamhet är laglig idag betyder inte att den är rättfärdig i morgon”, avslutade Naidoo sin predikan.

Skeppsgossen mår illa när han hör narrar som denne Kumi Naidoo uttala sig – och ännu mer illa när han tänker på hur många hundratusen eller kanske miljoner narrar som anser att Greenpeace är en tillgång för mänskligheten.Och samtidigt undrar han över vad det var som fick den kloke Vladimir Putin att släppa de aktivister som försökte borda en rysk oljeplattform...

torsdag 12 december 2013

Hur orkar de?

De rödgrönas drömsamhälle


Idag leder som bekant allt vad vi människor ägnar oss till jordens undergång. Varje förbättring av människors levnadsstandard är liktydig med globalt självmord. Ett exempel är genmodifierade grödor (”golden rice”) som visserligen räddar 10 000-tals barn på t.ex. Filippinerna från att bli blinda och rakitiska av vitaminbrist men som ändå måste förbjudas därför att patentet innehas av ett internationellt storföretag (Monsanto) och därför att det på sikt kan mutera andra grödor.

I en kommentar i Wall Street Journal skriver dr Marc Van Montagu: ”Sanningen är att människor har ätit miljarder måltider som innehåller GMO under de 17 år som det här slagets grödor funnits i handeln. Och hittills finns inga skador dokumenterade.” Han erinrar också om att vi människor har odlat växter – och därmed också modifierat dem genetiskt – sedan stenåldern. ”Skillnaden idag är bara att vi nu har tillgång till nya och mer sofistikerade metoder.”

I en värld fylld av rykten och propaganda bör vi göra oss besväret att ta reda på fakta innan vi går på lögnerna. Om det inte hade funnits GMO-spannmål skulle ännu fler människor svälta. Det är sanningen, men den har svårt att hitta vägen in i de rödgrönas hjärnvindlingar.

I USA finns det “miljönarrar” som på fullt allvar menar att kött förstör världen och bidrar till den kommande katastrofen. En sådan galning är David Sirota, som i samband med amerikanernas heliga Thanksgivning skrev att kalkonfrosseriet leder till jordens undergång. Han förklarar sitt resonemang så att vi slösar med oljebaserade gödselmedel för att få fram djurfoder som sedan måste transporteras till gårdarna etc. Det enda raka är med andra ord att återgå till samlarsamhället och börja leta rötter…

En annan följd av fågel- och köttkonsumtionen är att vi skapar motståndskraftiga bakteriestammar genom att blanda in antibiotika i djurfodret. Det ligger förvisso något i det, men enligt den farmaceutiska industrin finns idag ett allt mindre behov av starkare antibiotika på det här området.

Sant eller inte – varken David Sirota eller Skeppsgossen kan vederlägga sistnämnda påstående. Det är alltid bra med debatt, men den bör som sagt baseras på fakta och inte på vad virrhjärnor hasplar ur sig.

David Sirota har många narrar i sitt följe. En av dem, kanadensare Harvey med professors titel, hävdade nyligen att vi ska avstå från storbilds-tv för att stoppa den globala uppvärmningen (som stoppade sig själv för 17 år sen). Vi måste spara el, vi måste sluta köra bil, vi måste hänga tvätten ute i stället för att använda torktumlare…

Hur orkar de?

lördag 7 december 2013

Vad gör WWF med alla sina pengar? Släcker ljuset?




Människan har gått på jorden i knappt 200 000 år. Jorden själv är mycket mycket äldre – ungefär 4,5 miljarder år. Med andra ord har växter och djur utvecklats och försvunnit i miljarder år före vårt inträde på scenen. Så kommer det att fortsätta till solens väte tar slut om så där en fem miljarder år.

Det må inträffa en meteoritkatastrof som förvandlar alla levande varelser till ånga – livet självt kommer inte att förintas. Livet finner alltid på ett sätt att komma tillbaka, som det heter i Jurassic Park.

Att påstå att utan oss människor så skulle det inte finnas något liv är inget annat än ett utslag av sjuklig högfärd. Många av de människor som arbetar för WWF lider av denna allvarliga störning. 

För 50 år sedan när WWF skapades handlade det om att rädda vissa utrotningshotade djurarter. Sedan dess har organisationen vuxit sig så stor, så rik, så fet och så mäktig att den nu inbillar sig att livet självt är beroende av den. Är det inte höjden av narcissism?  

Ett utslag av WWF:s storhetsvansinne är “Earth Hour”. Denna meningslösa manifestation är i sig ett hån mot alla de fattiga och underutvecklade länder där WWF arbetar. Hur ska människorna där kunna släcka några lampor när de inte har elektriskt ljus? Blir de lyckligare av att vi i västerlandet mörklägger våra hem?

När organisationer som WWF och Greenpeace påstår sig arbeta för mänsklighetens bästa är det inget annat än tomma klyschor som går hem i PK-världen. Det enda som betyder något för dessa aktivister är deras egen trånga agenda. De bryr sig egentligen inte ett dyft om hur vanliga människor har det i de mindre utvecklade länderna.  

De inbillar sig att de vet allt bättre än lokalbefolkningarna och att bara de kan avgöra vilka åtgärder som ska sättas in. De tror blint på det gröna evangeliet, trots att bevisen mot dess vansinniga läror hopar sig. Enligt WWF är kol, olja och gas ”smutsiga” trots att de tillhör naturens egna rikedomar. 

Enligt uppgifter på nätet finns det 5 miljoner människor i vår värld (av dem knappt 200 000 svenskar) som tror att vi behöver hjälp av WWF för att leva i harmoni med naturen och sätter in pengar på organisationens konton för att rädda pandor (som kineserna om några har råd att rädda), tigrar (som det bör vara upp till de rika indierna att ta hand om), isbjörnar (som ökar i antal för vart år som går) och en massa annat liknande trams.

Nu senast är det handeln med elefantbetar som WWF försöker stoppa. Det är naturligtvis ett vällovligt initiativ men vart dina bidrag som ”elefantfadder” går, det får vi inte veta. I ett tv-reportage för en tid sedan kvällen trädde en modig kvinna fram som med risk för livet lyckats övertala en av de ledande tjuvjägarna i Kenya att sluta döda elefanter och i stället tjalla på sina före detta kolleger. Är det någon som tror att hon fått ett öre av WWF som tack?

Och samtidigt sägs förstås inte ett ord om vilka som ligger bakom den vidriga masslakten på elefanter, nämligen islamistiska terrorgrupper som finansierar sin verksamhet på det här sättet. Allt som sker i Allahs namn är ju numera sakrosankt i västvärlden och får inte kritiseras. Enligt uppgift dödades 60 parkvakter och 38 000 elefanter på ett enda år av klanmedlemmar med koppling till Al Shabaab, som bland annat mördar kristna i Darfur.

Om det vore lite ruter i WWF så skulle man väl åtala alla dem som handlar med elfenben och noshörningshorn i KINA men det vågar man uppenbarligen inte. Kanske ryker rättigheterna till pandamärket  då? Om det inte finns någon efterfrågan på elfenben kan det ju inte vara lönt att döda elefanter, eller hur? Ibland undrar Skeppsgossen om sådana enkla samband inte kan förstås av byråkraterna i WWF eller andra ”djurskyddsorganisationer”.

WWF är en stiftelse som enligt egna uppgifter till 57 procent lever på bidrag från sina 5 miljoner bidragsgivare och ”faddrar”. Världsbanken bidrar med 17 procent och företag som Coca-Cola och IKEA med 11 procent. Intäkterna 2011 uppges till skapliga 575 miljoner euro! Hur stor andel av dem går till effektiv bekämpning av elefantterroristerna? 

På WWF:s svenska hemsida kan man läsa:

WWF arbetar för att hejda förstörelsen av jordens naturliga livsmiljöer och bygga en framtid där människor lever i harmoni med naturen genom att:
  • bevara världens biologiska mångfald
  • verka för att förnybara naturresurser används på ett hållbart sätt
  • minska föroreningar och ohållbar konsumtion.
Vadå? ”En framtid där människor lever i harmoni med naturen”? Som en bloggare skriver: ”Javisst, packa din ryggsäck, ditt tält och din sovsäck och ge dig ut i storskogen. Men ta inte med dig myggspray för alla moskiter, knott, flugor, bromsar, getingar och andra flygfän hör ju naturen till. Ta inte med förbandsartiklar heller för personer som betraktar Moder Natur som en vänlig kraft brukar av hävd avlida av infektioner eller ormbett eller annat som hör naturen till.”

Människan har aldrig levt i harmoni med naturen. Vi har alltid ställts inför valet att skydda oss mot naturen – eller gå under. Det är nog klokt att vi fortsätter göra det i framtiden också.


torsdag 5 december 2013

Greenpeace skrämmer barnen med tomten




Greenpeace brukar göra ett stort nummer av sitt oberoende – organisationen tar inte emot bidrag från vare sig stater eller företag, det upprepar företrädarna gång på gång. Nej, Greenpeace ska vara moraliskt ”rent”. Den som tar emot bidrag från stora företag är moraliskt suspekt.

Men den andra stora ”rädda-världen”-organisationen WWF är inte lika nogräknad och mån om sitt oberoende. De får stora bidrag från EU och har mångåriga förbindelser med både Coca-Cola och Shell.

Under klimatmötet i Warszawa blev Donna Laframboise inte så lite förvånad när hon upptäckte att Greenpeace delade monter med lindrigt sagt kontroversiella Världsnaturfonden WWF. Lite efterforskningar på nätet gav vid handen att detta är ett samarbete som går långt tillbaka i tiden. Greenpeace köpte exempelvis sitt första fartyg med namnet ”Rainbow Warrior” av den holländska grenen av WWF sedan organisationen gått med på att rädda valarna.

Snacka om att vara moraliskt obunden och ren, summerar Donna Laframboise. Det är nog bara de som skänker pengar till organisationen som fortfarande tror på idealitet. En som inte gör det är ju medgrundaren Patrick Moore. Han hoppade av just på grund kommersialismen inom Greenpeace och är sedan länge en av de argaste kritikerna. Nyligen skrev han på Twitter: ”Ja, de ’grönaste’ människorna bor i torn av betong och kör dyra bilar till sina arbeten i andra torn av betong.”

I år gör Greenpeace ett direkt osmakligt försök att förstöra julglädjen för världens barn. Man har spelat in en film i vad som liknar en bunker, och i denna bunker sitt jultomten själv medan isen smälter på Nordpolen. Denne jultomte spelas för övrigt av en gammal Greenpeace-påhejare, nämligen ingen mindre än Jim Carter som vi sett som den buttre butlern Carson i tv-serien Downton Abbey.

I filmen ser han mest ut som en gammal uteliggare och muttrar fram glada budskap som ”tyvärr barn, i år blir det kanske inget i julstrumpan”. Själv säger skådespelaren så här om sitt framträdande: "Jag ville hjälpa till att föra fram de hot mot Arktis som oljeborrning och klimatförändringar utgör. Så jag är tacksam för att jag fått detta tillfälle att stödja Greenpeace och deras julkampanj."

Många har förfasat sig över både filmens dystopiska budskap och ”Carsons” deltagande – det är direkt äckligt att försöka indoktrinera  barn på det här viset, tycker de flesta med annat än isbjörnar på hjärnan. Dessutom varnas den som vill se filmen från att gå in på Greenpeaces hemsida, för där blir man automatiskt registrerad (kanske som potentiell bidragsgivare). Gå istället via nedanstående länk: http://voiceofrussia.com/uk/news/2013_12_02/Downton-Abbeys-Jim-Carter-teams-up-with-Greenpeace-for-Christmas-campaign-8579/

För några år sedan höll Nordpolen också på att flyta bort, vilket föranledde klimatnarren David Susuki att komponera nedanstående ”julkort”. Hur länge ska alla dessa dårar få fortsätta med sina lögner?



måndag 2 december 2013

Fanatiker lyssnar inte på fakta




En av de skarpaste kritikerna av FN:s klimatpanel och dess entourage är Donna Laframboise (www.nofrakkingconsensus.com). Hon deltog vid det nu redan glömda klimatmötet i Warszawa och lyssnade bland annat till ett anförande av FN-chefen Ban Ki-moon i vilket han erkände att FN haft ett stort problem med alla klimatskeptiker för bara några år sedan, men att den senaste IPCC-rapporten inte kan ifrågasättas.

Ban-Ki-moon fortsatte med konstaterandet att det är vetenskapligt bevisat att klimatförändringen är mänsklighetens fel. ”När FN-ledarna kommer samman är det vad de säger till varandra”, skriver Donna Laframboise. ”Detta är tydligen vad de tror… att det genompolitiserade IPCC är kapabelt att skilja vetenskapliga fakta från fiktion. Dessutom inbillar de sig att ett FN-dokument har makt att tysta alla kritiker, att undanröja alla tvivel.”

Som alla andra har de rätt att tro vad de vill, hur idiotiskt det än är. Problemet är bara att de försöker pracka på hela världen sina läror.

Vid ett annat anförande pratade Ban Ki-moon pengar. ”Dagens satsningar är otillräckliga.”
Javisst, det är ju våra pengar han vill åt för att finansiera sitt korståg. ”Det är egentligen otroligt”, konstaterar Donna Laframboise och använder epitet som ”oanständigt” och ”anti-demokratiskt”.

Hon avslutar artikeln med ett Churchill-citat: “En fanatiker är en person som inte kan ändra uppfattning och inte vill byta ämne.” Det är en bra beskrivning av dem som styr och ställer i FN.

Lika läsvärd som Donna Laframboise finner Skeppsgossen brittiske skribenten James Delingpole vara (www.jamesdelingpole.com). Han har refererat till en rapport från Global Warming Policy Foundation into extreme weather events  som vederlägger alla påståenden om att vi skulle uppleva en ökning av antalet extrema väderhändelser. Det finns massor av belägg för att extremväder och super-stormar som det heter idag har inträffat i alla tider. Ett nyare exempel är den tropiska cyklon som slog till mot Bangladesh i november 1970 och tog 250 000 människors liv. Orkanen Camille drog in över Mexikanska golfen 1969 och krävde 250 dödsoffer. Etcetera.

”Ingen av dessa väderhändelser skylldes på AGW eftersom denna gren av kvasivetenskapen lyckligtvis inte var uppfunnen då.” Delingpole rekommenderar alla troende att ställa sig frågan om de föredrar att grunda sina åsikter på fakta eller på “magkänsla” eller på vad han/hon hört på BBC.

I likhet med Skeppsgossen tycker han att det är deprimerande att så många fortfarande väljer det senare alternativet. Men, säger han, vi lever ju också i en ovanligt galen och förvirrad tidsålder.


söndag 1 december 2013

Tyskarna är trötta på de gröna



Ärevördiga Frankfurter Allgemeine Zeitung har i en lång artikel kritiserat tyske klimatnarren Hans Schellnhubers och de andra miljömupparnas ansträngningar att förvandla hela världen till ett grönt auktoritärt samhälle. ”Räddningen av planeten skjuts upp”, konstaterar tidningen. ”De lyckades inte lura de demokratiska krafterna.”

Professor Schellnhuber är chef för ökända Potsdaminstitutet som ägnar sig åt klimatforskning i Al Gores anda men med vetenskapliga förtecken. För sina insatser fick han för övrigt Volvos miljöpris 2011, något som säger en del om den intellektuella nivån hos de ansvariga på Volvo.  Institutet har i åratal publicerat larmrapporter om jordens snara undergång med syftet att övertyga politikerna om radikala åtgärder. Professorn är också med det tyska rådet för klimatforskning.

Rådet publicerade för tre år sedan en ”master plan” för den stora omvandlingen av det globala samhället. Ett mål var att det skulle vara i stort sett kolfritt år 2050. För att nå dit måste enligt författarna vissa demokratiska principer åsidosättas – eller, som en journalist skrev: ”Rådet är för demokrati men bara så länge människorna fattar de rätta besluten.”

Franfurter Allgemeine noterar att Schellnhuber & Co. ville upphöja klimatarbetet till en officiell statlig prioritet (liksom miljöpartiet i Sverige) och att det är ”lika nödvändigt ur moralisk synpunkt som en gång slaveriets avskaffande”. Och fort måste det gå också. Varje motståndare till planerna måste stigmatiseras och marginaliseras och utestängas från arbetet. Ty detta var det yttersta testet av demokratin och dess förmåga att handla i en krissituation.

Avfällingen Oliver Geden
Självklart upplever de gröna bakslaget som ytterst frustrerande. Samtidigt har landet fått en ny inflytelserik klimatkättare. Han heter dr Oliver Geden och var medlem i rådet tills han insåg att lärorna var sant odemokratiska. Allt kan rättfärdigas med att det är bråttom: miljardutgifter, gigantiska konferenser – och åsidosättande av demokratiska principer, skriver tidningen.

En grön regim som den Schellnhuber förespråkar styrs inte av auktoritära lagar utan på ett psykologiskt raffinerat sätt. Medborgarna får lära sig önskat beteende som vegetarianism och de som protesterar ”omskolas” på ett eller annat sätt. Teorierna är emellertid inte så lätta att omsätta i praktiken, menar tidningen, och hänvisar till de grönas försök att införa en vegetarisk dag i veckan (en idé som ju också Fridolin och hans bröder och systrar lanserat i Sverige). I Tyskland förlorade de gröna hundratusentals röster i senaste valet och en färsk undersökning visar att över 60 procent av tyskarna motsätter sig sådana idiotiska påhitt.

Nu får Geden mottaga mängder av hatmejl från frustrerade miljönarrar som anser att han svikit dem. De skriver bland annat att ”det är fruktansvärt att ens uttrycka sådan kritik” och att genombrottet för de rätta lärorna är nära. Kanske syftar de på Schellnhubers nya bok om att världshaven måste skyddas, ett verk som dock mottagits mycket svalt av etablissemanget. Frankfurter Allgemeine avslutar artikeln med frågan: ”Hur känns det när ingen längre vill lyssna?”
   

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Narrskeppet

Narrskeppet

Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig

Mitt foto
Har varit journalist under hela mitt yrkesverksamma liv och jämsides med detta översättare