Patrick Moore: Fakta om CO2

Härom dagen hittade Skeppsgossen följande text av Patrick Moore, den kanadensiske miljöforskaren som var med om att grunda Greenpeace men lämnade organisationen när den blev alltmer anti-vetenskaplig och alltmer anti-kapitalistisk. Moores sammanfattning borde kopieras av alla som tror på koldioxidens inverkan på klimatet och sättas upp på anslagstavlor i alla skolor. För fortfarande förträngs dessa fakta i pk-media.

    1. Koncentrationen av CO2 i den globala atmosfären är lägre idag, oavsett utsläpp från mänskliga aktiviteter, än den har varit under större delen av den tid det har funnits liv på jorden.   

    2. Klimatet på jorden har varit mycket varmare än det är idag under större delen av den tid det har funnits liv på jorden. Idag lever vi i en mellanistid under den pleistocena istiden som började för 2,5 miljoner år sedan och inte har slutat.

    3. Det fanns en istid för 450 miljoner år sedan under vilken CO2 var omkring 10 gånger högre än det är idag.

    4. Människan utvecklades i tropikerna nära ekvatorn. Vi är en tropisk art och kan endast överleva i kallare klimat tack vare elden, kläder och olika typer av skydd.

    5. CO2 är den viktigaste födan för allt liv på jorden. Alla gröna växter använder CO2 för att tillverka de sockerarter som ger dem och oss energi att växa. Utan CO2 i atmosfären skulle det kolbaserade livet aldrig ha kunnat utvecklas.

    6. Optimala CO2 nivån för de flesta växter är ungefär 1 600 miljondelar, fyra gånger högre än dagens nivå. Det är av det skälet som växthusodlarna skickar in CO2 från sina gas- och vedeldade uppvärmningsanordningar och därmed får en 40-80 procentig ökning av tillväxten.

    7. Om mänskliga utsläpp av CO2 leder till en påtaglig uppvärmning (vilket inte är säkert) kan det bli möjligt att odla spannmål i norra Kanada och Ryssland, enorma områden som idag är för kalla för jordbruk.

    8. Oavsett om höjda CO2 nivåer orsakar en påtaglig uppvärmning eller inte, så kommer de höjda CO2 nivåerna i sig själva att resultera i en kraftig höjning av tillväxttakten hos alla växter, inklusive de som vi odlar för att äta och skogarna.

    9. Det har inte registrerats någon ytterligare global uppvärmning i nästan 18 år trots att 25 procent av all den CO2 som mänskligheten tillfört har fyllt på atmosfären. Hur länge kommer kurvan att vara utjämnad och kommer den att vända uppåt eller nedåt nästa gång? Nu har vi inga fakta att hålla oss till längre utan endast spekulationer.

Utkiken v. 24: "Vi kan aldrig smälta Grönlandsisen", lögnerna om Stora barriärrevet och Obama på hal is igen

Grönlandsisen är ett kärt ämne i klimatdebatten och gång på gång upprepas mantrat att när vi lyckats smälta isen däruppe så kommer haven att uppsluka både öar och kuststäder. Men redan 2013 framhöll danska forskaren Dorthe Dahl-Jensen i en artikel i tidskriften Nature att vi aldrig kan värma upp atmosfären tillräckligt för att smälta all den is som finns på Grönland.

Med hjälp av data från iskärnor från nordvästra Grönland kunde hon och hennes kolleger konstatera att det i perioden efter den senaste istiden för 6000 år sedan var i genomsnitt hela 6°C varmare på sommaren än idag. Under denna värmeperiod förlorade Grönland bara omkring 30 procent av sin is. Våra utsläpp av växthusgaser kan på sin höjd öka temperaturen med 5°C grader under 500 somrar. Det betyder att 2,5 procent av isen skulle kunna smälta, motsvarande en höjning av havsytan med 17,5 cm under 500 år.

Stridbare Patrick Moore (ex-Greenpeace) har i en studie understrukit att CO2 är absolut väsentligt för livets fortbestånd. “Två gånger i vår historia har koncentrationen av CO2 i atmosfären minskat påfallande mycket. Om denna minskning skulle ha bestått, hade CO2 till sist fallit till en nivå då inga växter längre kunde leva, kanske inom en tidrymd på mindre än två miljoner år. Mer oroväckande är möjligheten att vi inom en nära framtid drabbas av en nedisning och att CO2 då faller till 180 ppm eller lägre, vilket skulle leda till missväxt. Våra utsläpp av CO2 har minskat denna risk så att CO2-halten räcker för fortsatt odling också under en liten istid.”

Unesco och några andra instanser har publicerat en rapport om världsarv och turism i “klimatförändringarnas tid”. I skriften utpekas Stora barriärrevet och Tasmaniens regnskogar som allvarligt hotade. Det fick ansvariga myndigheter i Australien att ilskna till, med resultat att landet nu inte alls finns med i rapporten. Kritiker har kallat landets handlande ett eko från det gamla Sovjet.

Tidningen Guardian har uppmärksammat incidenten och skriver att Australien inte vill ha några negativa kommentarer som kan skada turismen ”trots att hela världen vet att Stora barriärrevet uppvisar allvarliga skador på grund av varmare världshav”. Hela 90 procent av det norra revet ska enligt tidningen ha blivit ”spöklikt vitt”. I fallet Tasmanien är det förödande bränder som förstört stora skogsområden och bränderna är självklart orsakade av klimatförändringarna.

Chefen för Great Barrier Reef Marine Park Authority, Russell Reichelt, menar att aktivister överdriver och förvanskar fakta. Det är bara 22 procent av revet som skadats och skadorna kommer naturen själv att reparera. En av aktivistgrupperna för en högljudd kampanj mot de ansvariga och står bakom pratet om censur.

Media hakar gärna på. Men trots att Stora barriärrevet är fotograferat och filmat ur alla möjliga vinklar har både ABC och Greenpeace (som alltid har ett smutsigt finger med i alla sådana här sammanhang) använt sig av bilder från ett korallrev utanför amerikanska Samoa (se foto). Det säger väl det mesta om hur den gröna propagandamaskinen handskas med sanningen.

”När vi skalar löken ser vi än en gång att människans påverkan är så liten att den inte marks. Data visar att människan inte påskyndar höjningen av CO2 i atmosfären. Vad kan den då bero på – kanske på havsströmmar, fytoplankton, öknarna i Australien eller nånting annat…”

Så skriver Judith Curry på sin blogg i en kommentar till att man nu – trots handel med utsläppsrätter och rekorddyr förnybar elproduktion – mätt upp rekordhöga 408 ppm CO2 på toppen av Mauna Loa. Slutet måste vara nära, raljerar hon.

Vad Judith Curry och flera andra klimatbloggare också ifrågasätter är de utsläppssiffror som Kina offentliggjort. Kan det vara så att landet medvetet ökar på siffrorna så att de senare kan påvisa vilka kraftiga minskningar de gjort? En rapport om utsläppen från bilar enbart i staden Chengdu har vid en kontroll visat sig ha en felmarginal på över 50 procent – i detta fall har man dock räknat 50 procent för snålt.   

Indierna är också svåra att få grepp om efter Parismötet. Premiärministern Narendra Modi besökte nyligen Vita huset och påstods enligt rapporterna därifrån ha samtyckt till att skriva på de beramade och till intet bindande klimatavtalet i år. Det var en nyhet för den indiska regeringen som genast dementerade. Och Obamas pressekreterare sa att han trodde att premiärminister Modi bara hade sagt att Indien delar Förenta Staternas målsättning att få avtalet i hamn under detta år.

USA:s utrikesminister John Kerry skrev på avtalet i april, men det blir inte giltigt förrän 55 länder som tillsammans svarar för 55 procent av de globala växthusgasutsläppen har skrivit under. Obama vill gärna ha avtalet i hamn innan han lämnar över rodret 2017 och Indiens underskrift skulle ha hjälpt honom en god bit på vägen.

Inte för att det skulle göra så stor skillnad för den globala uppvärmningen. Indien planerar att öka antalet koleldade kraftverk fram till 2030. Kolet ska då leverera ytterligare 290 gigawatt, vilket är nästan tre gånger mer än de 100 gigawatt från solpaneler som Modi utlovat under de närmaste åren.  

En talesperson för de gröna i USA har påstått att kostnaden för elström från solpaneler nu är densamma som för fossilgenererad elektricitet. Bill Gates kommenterade: “Vad de menar är att vid middagstid i Arizona är kostnaden per kWh densamma för de båda energislagen. Men det gäller inte på natten så påståendet gäller bara vid en viss tidpunkt.”

Men president Obama fortsätter att skryta om hur vind- och solkraft har fördubblats under hans tid i ämbetet. Vad han egentligen säger är att den förnybara energin har ökat från 2 procent till 4 procent (sistnämnda siffra har också ifrågasatts som väl optimistisk). Två gånger nästan ingenting förblir i stort sett ingenting…

Trots all propaganda visar amerikanerna ett svalt intresse för allt snack om de hotande klimatförändringarna. Något som fått Obama att riva sitt grånande hår. I ett tal nyligen sade han med sedvanlig darr på rösten: “När vetenskapsmännen säger att planeten blir varmare och att vi måste göra något åt det, tycker den stora majoriteten att det är en bra idé och då måste vi göra något åt saken så att inte hela Manhattan försvinner i havet…”

Så talar en statsman som aldrig brytt sig om vad majoriteten tycker och snart ska tacka för sig.

Från utkiken vecka 44

En av Greenpeacegrundarna, dr Patrick Moore, har som bekant kommit till insikt om att människan inte kan påverka klimatet ett dyft, vad påven och Obama och Greenpeace än säger. Nu reser han runt i världen och berättar sakligt om jordens varma och kalla perioder och vad de inneburit.

“Temperaturkurvor från de senaste 65 miljoner åren visar att jorden upplevt en lång period med allt kallare väder ända sedan slutet på eocen för 50 miljoner år sedan. Under eocen var det i genomsnitt 16°C varmare, med en koncentration till de nordligare latituderna. Hela planeten var isfri och Arktis och Antarktis täckta med skog.”

Moore anser också CO2-höjningen i atmosfären varit enbart till fördel för vår jord och ett viktigt bidrag till att planeten blivit grönare under de två senaste årtiondena. Han understryker också att då livet uppkom och utvecklades var jorden mycket varmare än idag.

“Glaciärer bildades i Antarktis för 30 miljoner år sedan och kring norra polcirkeln för 3 miljoner år sedan. Trots att vi idag befinner oss i en mellanistid så är detta en av de kallaste perioderna i jordens historia.”

Dr Patrick Moore framhåller att det naturligtvis varit extremt kalla perioder långt tidigare. ”För mellan 800 och 600 miljoner sedan finns det till exempel  bevis för att jorden upplevde en istid så kall att inte bara polerna var istäckta utan att isen nådde ända ner till havet runt ekvatorn.”

I National Geographic, som en gång var en trovärdig vetenskaplig publikation, arbetar man numera i huvudsak för den kapitalstarka klimatmaffian och fortsätter att vilseföra läsarna med bilder som denna. Foton av skorstenar som släpper ut vattenånga photoshoppas så att den rena vita ångan förvandlas till rena helveteseldar. Snacka om att lura läsarna! Tyvärr är det inte bara bilderna som manipuleras, det är lika illa ställt med många av reportagen.

En av Mexikos delegater i “förkonferensen” till COP21 i Berlin, Roberto Dondisch, hade just fått höra om orkanen Patricia när han med tårar i ögonen och darr på rösten avslutade dagens session. “Om fyra timmar kommer orkanen Patricia att träffa den mexikanska kusten. Därför ber jag er alla att lägga argumenten för och emot åt sidan så att vi kan börja arbeta.”

Det är närmast patetiskt att höra en delegat visa så mycken tilltro till sina kollegers och världssamfundets förmåga att stoppa en orkan. Men Patricia tappade i alla fall orken så kanske är inte undrens tid förbi. Eller hade möjligen påven ett finger med i spelet?

Så här i Halloween-tider dyker spökena upp. Nu senast Paul R. Ehrlich 83 år fyllda och biolog vid Stanforduniversitet. Hans bok från 1968 om “befolkningsexplosionen” visade att mänskligheten stod på avgrundens rand och sålde i miljoner exemplar. Den inleddes med en rejäl käftsmäll: “Kampen om att kunna föda hela mänskligheten är över”.

När han utvecklade resonemanget spådde han att hundratals miljoner skulle svälta ihjäl under 1970-talet och att 65 miljoner av dessa skule vara amerikaner. Indien var förstås redan dödsdömt och England skulle inte existera år 2000.

Historien har ju visat hur fel han hade på alla punkter. När boken skrevs fanns det runt 3,5 miljarder människor på jorden, idag är vi dubbelt så många. Tro nu bara inte att den gamle misantropen erkänner sina fel ens efter 47 år. I en kommande dokumentär säger han att tidtabellerna för undergången inte har någon betydelse och att de kan tolkas på ett helt annat sätt av fackfolket.

Inte heller tar han avstånd från jämförelsen med att låta kvinnor få så många barn de vill med att låta vem som helst slänga alla sina sopor på grannens tomt – ett uttalande som självklart retade gallfeber på kvinnorörelsen och som förmodligen hade lett till offentlig kastration av Paul Ehrlich om han sagt det idag.

Men Ehrlich fick snart mothugg av mer sansade forskare. En av dem var framlidne ekonomen Julian L. Simon, som hävdade att ”människans villkor kommer att förbättras inom alla områden”. Han sade också att hur mycket och hur fort befolkningen i världen än ökar, visar historien att tillgången på mat ökar lika fort, om inte fortare. Det finns också de som med rätta menar att den ökande levnadsstandarden i utvecklingsländerna och den allt snabbare urbaniseringen automatiskt leder till lägre födelsetal (”Flickor som aldrig blivit födda kan inte få barn" skriver den brittiske miljöjournalisten Fred Pearce i sin bok “The Coming Population Crash and Our Planet’s Surprising Future”).

Paul Ehrlichs halsstarrighet får väl närmast betraktas som en ålderskrämpa. Den liknar det envisa förfäktandet av katastrofala klimatförändringar som framför allt Al Gore ger uttryck för – fast å andra sidan tjänar ju Gore storkovan på sina dystopier. Vem sågar frivilligt på guldgrenen som man sitter på? 

Dagens sansade klimatdebattörer häpnar över hur någon verkligen tror att USA ska kunna nolla sina utsläpp till 2040. De menar att landet i så fall måste genomföra en ekonomisk nedrustning utan motstycke. Klimatforskaren Kevin Anderson har i en artikel skrivit att enda sätten att nå detta mål är att a) vi utvecklar negativ utsläppsteknik eller att b) vi stryper den ekonomiska tillväxten helt. Det innebär en permament depression som får nödåren på 1930-talet att blekna.

Till slut en riktigt värmande nyhet.

Enligt en rapport från dem som vet kommer kuststäder från Dubai till Bandar Abbas i Iran att i framtiden få uppleva sommartemperaturer och så hög  luftfuktighet att inte ens de starkaste kan uthärda mer än ett par timmar utomhus. Mecca ligger också I farozonen. Allt enligt tidskriften Nature Climate Change.  I sammanfattningen av artikeln heter det: “Hoten mot vår hälsa kan vara mycket allvarligare än vi trott och kan bli verklighet redan under innevarande århundrade.” Så nu gäller det dra ner på utsläppen och sluta köra suvar (som ju shejkerna gillar så högt och rent) och återgå till kamelerna.

Patrick Moore om Greenpeace och Golden Rice

Varför gör inte de gröna slag i saken?

Som en av “klimatvärldens” klokaste personer vill Skeppsgossen beteckna dr Patrick Moore, den avhoppade grundaren av Greenpeace. Numera tillhör han organisationens fränaste kritiker, och hans kritik har – som jag berättat om i tidigare inlägg - bland annat lett till att både hans namn och foto raderats ur Greenpeaces rullor på bästa stalinistiska manér.

Enligt Patrick Moore bekämpar Greenpeace samtidigt såväl överfiskning som akvakultur. Den biologiska mångfalden vill man bevara men man är emot högeffektiva jordbruksmetoder som sparar miljön. ”Akvakultur är enda sättet att producera stora mängder fisk”, säger han. ”Och intensivjordbruk är enda sättet att producera mat så att det räcker till jordens växande befolkning utan att förvandla hela naturen till åkermark. Om man är emot båda dessa saker betyder det indirekt att man vill göra sig av med ett antal miljarder människor på ett eller annat sätt…”

“Mekaniseringen av jordbruket är själva nyckeln till en framgångsrik bekämpning av fattigdomen”, säger han i en intervju. ”De flesta är överens om att mer utbildning av kvinnorna kan förändra världen. Men för att de ska kunna komma i åtnjutande av den måste de frigöras från slitet ute på fälten… Folk idag lägger fram en massa nonsens om hållbart jordbruk, något som i realiteten bara betyder fortsatt slit och fattigdom för de allra fattigaste.”

Det gyllene riset är en annan av Patrick Moores hjärtefrågor. Han frågar sig vad det kan finnas för risker med att odla en rissort som är genetiskt modifierad för att producera vitamin A. Och även om det skulle finnas en liten liten risk uppvägs den mångfaldigt av de miljoner barn som kan räddas från en säker död eller blindhet på grund av A-vitaminbrist. Varje år dör 2 miljoner barn i sjukdomar orsakade av brist på A-vitamin, säger han och jämför med malaria. ”Om någon hittat ett botemedel mot malaria skulle det inte dröja länge förrän det kom i allmänt bruk. Men i fallet Golden Rice åberopas ständigt försiktighetsprincipen – om det finns minsta risk med något så ska vi aldrig använda det… Till dem som tycker så brukar jag säga att de inte ska gå ur sängen på morgonen eller kanske ta livet av sig eftersom det är enda sättet att undvika alla risker.”

På frågan varför det tagit mer än 15 år att börja odla det gyllene riset i strörre skala svarar Patrick Moore att det till stor del beror på motståndet från just Greenpeace – trots att det handlar om ett humanitärt projekt. Enligt honom backas det inte upp av storkoncerner som Monsanto ”vilket faktiskt skulle ha varit önskvärt i det här fallet”. Redan från starten var det uppenbart att det inte fanns pengar att tjäna på den här rissorten. Alltså var det små och fattiga organisationer som tog initiativet till  forskningen, och därför var det lätt för de gröna att stoppa det.

“Om Greenpeace koncentrerade sig på att samla in pengar från välbeställda européer för att skydda dem från ond genetisk engineering så kunde man svälja det. Tyvärr nöjer sig inte Greenpeace med att skrämma upp västerlänningarna utan de har massivt infiltrerat Afrika och Asien med hjälp av sina kontor, vilket har skett på Filippinerna. De påverkar miljöministern som självklart vill framstå som en stor miljövän. Man jag tror ändå att de till slut måste ge sig, både på Filippinerna och i Bangladesh. Jag hoppas att Ingo Potrykus, som uppfann Golden Rice, lever så länge att han får se sin uppfinning introduceras hos de människor som behöver den.”

Apokalyps i kristallkulan

Vid Arizona State University finns en professor i disciplinen naturvetenskap och samhälle(?) som heter Daniel Sarewitz. Han har nyligen stirrat i kristallkulan och presenterat förutsägelser för de kommande 20 åren som Skeppsgossen gärna vill förmedla till sina läsare. Det är en dyster läsning, så dyster att man väl inte kan låta bli att skratta och undra över hur många stollar det finns i den akademiska världen. Texten återges här i sammandrag.

”Naturkatastrofer som översvämningar, orkaner och tyfoner, jordbävningar och långvarig torka kommer att drabba fler människor än någonsin, till högre kostnader än någonsin, i fattiga länder såväl som i rika.

Epidemier av smittsamma sjukdomar kommer att hota stora befolkningsgrupper och kan till och med komma att spridas över stora delar av världen.

Skördar kommer att slå fel och människor kommer att svälta.

Skogsbränder, förstörelse av den biologiska mångfalden, skogar som dör och andra tecken på stress hos det globala ekosystemet kommer att bli allt vanligare.

Inbördeskrig kommer att flamma upp runtom I världen, en del förutsedda, andra oväntade, och hundratusentals människor kommer att migrera utan att andra stater kan göra något åt det eftersom de har vare sig ekonomiska eller praktiska möjligheter att avhjälpa katastroferna.

Tillgången på drickbart vatten kommer att minska på många platser på jorden.

Nya extremtemperaturer och andra väderfenomen kommer att uppmätas på allt fler ställen.

Det är så: Miljoner kommer att dö; ännu fler kommer att vara på flykt; nationer och ekonomier kommer att stå inför en katastrof samtidigt som populistiska demagoger träder fram, stabiliteten i områden sätts på prov och miljön förstörs alltmer.”

Så långt denne olycksprofet vars svartsyn säkert delas av många s.k. klimatdebattörer. Till hans försvar bör dock sägas att han menar att det är fel att enbart skylla den framtida apokalypsen på klimatförändringarna och att vi tror att den kan undvikas om vi slutar använda fossila bränslen. Daniel Sarewitz vill sätta in jordens undergång i ett större perspektiv. Att koncentrera sig på en enda orsak till den förväntade katastrofen som många forskare och media gör är direkt idiotiskt, säger han. Och det skriver Skeppsgossen gärna under på.   

I ett tidigare inlägg har Skeppsgossen apostroferat medgrundaren av Greenpeace, Patrick Moore. På äkta stalinistiskt manér har hans namn numera strukits ur rullorna och till och med foton där han förekommer tillsammans med andra Greenpeaceledare har retuscherats. Men Patrick Moore ger inte upp och är idag en av organisationens argaste kritiker. Så här berättar han i en intervju i tyska nättidningen Novo Argumente:

“Greenpeace har förvandlats från en sammanslutning som arbetade inte bara för miljön utan också för människorna till en organisation som betraktar människorna som jordens fiender… I stället har vi fått en vänstervriden, anti-amerikansk och anti-marknadsekonomisk politik som fört hela miljörörelsen in i en återvändsgränd.”

 

I likhet med Daniel Sarewitz ovan och många andra miljökämpar anser Patrick Moore att den stora utmaningen idag är fattigdomen, bristen på rent vatten, kalhuggningen av skogarna etc. Genom att bekämpa fattigdomen räddar man både människa och miljö, säger han.

I intervjun tar han upp ett minst sagt talande exempel på hur organisationen förändrats. När han och andra Greenpeace-aktivister seglade till Alaska med Rainbow Warrior för att protestera mot kärnvapenproven hade man inga kärnvapen ombord, Men när Greenpeace senast anföll en rysk oljeplattform gjorde man det i en båt som kostat 32 miljoner och drevs av en dieselmotor på 5000 hästkrafter. ”Det visar om inte annat vilken drömvärld de här människorna lever i.”

Läs hela intervjun på http://notrickszone.com/2014/04/25/german-interview-of-patrick-moore-greenpeace-living-in-an-absolute-dream-world-poverty-is-biggest-threat/?utm_source=twitterfeed&utm_medium=twitter#sthash.vlxIpMBq.dpuf

”Att vänsteraktivisten av hela sitt hjärta längtar efter ett centralstyrt samhälle inser vem som helst. Nog för att han eller hon kan motsätta sig vissa maktyttringar men gränserna för dessa är flytande…”

Det skriver Jack Kerwick på FrontPage Magazine (http://www.frontpagemag.com). Han fortsätter med att framhålla vänsterns förakt för nationalstaten, vilket han menar har sin grund i att den sätter en gräns för hur stor en Världsregering kan växa sig. Frågan om klimatförändringarna passar perfekt in i denna världsbild. ”Den globala uppvärmningen rymmer hot om död och förstörelse av episka proportioner… Den är en sekulär motsvarighet till Helvetet eller Harmageddon och framkallar de gräsligaste visioner för framtiden. Ingen kommer undan – såvida man inte vänder sig… inte till den allsmäktige guden utan till den allsmäktiga världsregeringen.”

Och eftersom uppvärmningen är global erbjuder den ett gyllene tillfälle för världens stater att gå samman för att bekämpa den. I en sådan situation måste nationalstaten och den individuella friheten skjutas åt sidan. ”Den globala uppvärmningen är den gåva som vänstern alltid önskat sig. Därför kommer vänstern aldrig att ge upp den.”

Patrick Moore - Greenpeacegrundaren som "försvann"

Unga idealister

Åtskilliga gånger har Skeppsgossen kommit i kontakt med några av de mest högljudda narrar som paraderar på världsarenan, nämligen Sällskapet Greenpeace. Även om de flesta sansade människor har genomskådat deras lögnaktiga propaganda fortsätter de att kalla sig jordens räddningskår. En av sällskapets grundare, dr Patrick Moore, fann för gott att hoppa av för åtskilliga år sedan, eftersom han inte ville stödja en organisation som blivit så genomkommersialiserad och genomkorrumperad som Greenpeace.

Ung och äldre Patrick Moore

På bästa stalinistiska manér har Greenpeace hämnats på avhopparen genom att utradera hans namn ur rullorna – och till och med retuscherat bort honom på gamla foton. Patrick Moore finns inte mer, trots att hans familj hjälpte till att grunda organisation i början av 1970-talet. Familjen Moore deltog aktivt i förberedelserna för Greenpeace första protest, en seglats till Aleuterna för att protestera mot kärnvapenproven.

I 15 år deltog Patrick Moore aktivt i kampanjerna mot kärnvapenprov, valfångst, säljakt, urangruvor och dumpning av giftigt avfall. I mitten av 1980-talet hade Greenpeace växt till en organisation med kontor i över två dussin länder och intäkter på över 100 miljoner dollar i donationer. Det var vid den tiden som Patrick Moore fann gör gott att lämna organisationen. Greenpeace säger att han röstades bort, medan han själv har en annan version av historien.

”Jag tror att det var i England och vi talade om forskning som det gick upp för mig att en av cheferna inte alls var någon vetenskapsman”, säger han. ”Vi talade om kemiska ämnen som dioxiner och klor. En av dem föreslog utan att blinka ett globalt förbud mot klor. Jag sa att det var omöjligt att förbjuda klor eftersom det var ett grundämne.”

Sedan dess har Patrick Moore varit persona non grata inom Greenpeace, men han är fortfarande en ledande miljöforskare och ofta anlitad som konsult, vilket naturligtvis får de gröna narrarna att se rött.

Den som orkar läsa igenom deras hemsida matas med en massa tillrättalägganden och en historieförfalskning av den typ som utmärker hela den gröna rörelsen världen över. På hemsidan kan man också läsa en självgod uppräkning av det senaste årets alla ”segrar” inom områden som skogsavverkning, klimat och energi, åtgärder för att rädda världshaven och Arktis. När man tar del av den har man en känsla av att utan Greenpeace skulle jorden ha gått under för flera år sedan.

Men Patrick Moore står på sig. Inför ett utskott i den amerikanska kongressen nyligen höll han ett uppmärksammat föredrag om klimatförändringarna. Där sade han bland annat:

”Det finns inga vetenskapliga bevis för att människans utsläpp av koldioxid är den dominerande orsaken till den svaga uppvärmning av jordens atmosfär som skett under de senaste 100 åren.

Idag upplever vi en ovanligt kall period i jordens historia och det finns ingen orsak att tro annat än att ett varmare klimat skulle vara gynnsamt för människor och de flesta andra arter... Det är ‘ytterst troligt’ att ett varmare klimat än det vi har idag är att föredra framför ett kallare.

Det faktum att vi hade både högre temperaturer och en istid under en period när CO2-utsläppen var 10 gånger högre än idag motsäger påståendet att människans utsläpp är huvudorsaken till den globala uppvärmningen… När det moderna livet utvecklades för över 500 miljoner sedan var CO2 10 gånger högre än nu och ändå blommade livet. Och CO2-halten var lika hög när istiden inträffade för 450 miljoner år sedan.”

Skeppsgossen är glad över att det finns rakryggade personer som dr Patrick Moore, som trots förtal och andra tarvligheter vågar stå upp för sanningen. Han önskar också att Greenpeaces svenska allierade miljöpartiet lyssnade till denne avfälling, i stället för att som Åsa Romson yra i nattmössan så fort sanningshalten i sagorna om klimatförändringarna ifrågasätts. Inte ens 17½ års utebliven global uppvärmning kan ju få henne och hennes gelikar att tvivla på alla de lögner som IPCC, Al Gore & Co matat oss med.   

     

 

Passande affisch för de gröna narrarna

Greenpeace skrämmer barnen med tomten

Greenpeace brukar göra ett stort nummer av sitt oberoende – organisationen tar inte emot bidrag från vare sig stater eller företag, det upprepar företrädarna gång på gång. Nej, Greenpeace ska vara moraliskt ”rent”. Den som tar emot bidrag från stora företag är moraliskt suspekt.

Men den andra stora ”rädda-världen”-organisationen WWF är inte lika nogräknad och mån om sitt oberoende. De får stora bidrag från EU och har mångåriga förbindelser med både Coca-Cola och Shell.

Under klimatmötet i Warszawa blev Donna Laframboise inte så lite förvånad när hon upptäckte att Greenpeace delade monter med lindrigt sagt kontroversiella Världsnaturfonden WWF. Lite efterforskningar på nätet gav vid handen att detta är ett samarbete som går långt tillbaka i tiden. Greenpeace köpte exempelvis sitt första fartyg med namnet ”Rainbow Warrior” av den holländska grenen av WWF sedan organisationen gått med på att rädda valarna.

Snacka om att vara moraliskt obunden och ren, summerar Donna Laframboise. Det är nog bara de som skänker pengar till organisationen som fortfarande tror på idealitet. En som inte gör det är ju medgrundaren Patrick Moore. Han hoppade av just på grund kommersialismen inom Greenpeace och är sedan länge en av de argaste kritikerna. Nyligen skrev han på Twitter: ”Ja, de ’grönaste’ människorna bor i torn av betong och kör dyra bilar till sina arbeten i andra torn av betong.”

I år gör Greenpeace ett direkt osmakligt försök att förstöra julglädjen för världens barn. Man har spelat in en film i vad som liknar en bunker, och i denna bunker sitt jultomten själv medan isen smälter på Nordpolen. Denne jultomte spelas för övrigt av en gammal Greenpeace-påhejare, nämligen ingen mindre än Jim Carter som vi sett som den buttre butlern Carson i tv-serien Downton Abbey.

I filmen ser han mest ut som en gammal uteliggare och muttrar fram glada budskap som ”tyvärr barn, i år blir det kanske inget i julstrumpan”. Själv säger skådespelaren så här om sitt framträdande: "Jag ville hjälpa till att föra fram de hot mot Arktis som oljeborrning och klimatförändringar utgör. Så jag är tacksam för att jag fått detta tillfälle att stödja Greenpeace och deras julkampanj."

Många har förfasat sig över både filmens dystopiska budskap och ”Carsons” deltagande – det är direkt äckligt att försöka indoktrinera  barn på det här viset, tycker de flesta med annat än isbjörnar på hjärnan. Dessutom varnas den som vill se filmen från att gå in på Greenpeaces hemsida, för där blir man automatiskt registrerad (kanske som potentiell bidragsgivare). Gå istället via nedanstående länk: http://voiceofrussia.com/uk/news/2013_12_02/Downton-Abbeys-Jim-Carter-teams-up-with-Greenpeace-for-Christmas-campaign-8579/

För några år sedan höll Nordpolen också på att flyta bort, vilket föranledde klimatnarren David Susuki att komponera nedanstående ”julkort”. Hur länge ska alla dessa dårar få fortsätta med sina lögner?

I fängelse med Greenpeace-terroristerna!

Fraktar terrorister

Greenpeace är ju på tapeten igen sedan ryssarna bordat deras fartyg "Arctic Sunrise" och gripit alla ombord när de tänkte sabotera arbetet på en rysk oljeplattform. Det är inte första gången som organisationen ägnar sig åt ”militanta” angrepp i miljörörelsens namn – ni kommer väl ihåg när fartyget “Rainbow Warrior” låg i Köpenhamn under det katastrofala klimatmötet 2009 och amerikanska CFACT hängde upp en banderoll med texten “Propaganda Warrior” medan aktivisterna lurades att käka donuts…

Nu anklagades aktivisterna för piratattack, men till och med president Putin tyckte att det var att ta i i överkant. En talesman för tankesmedjan CFACT håller med och tillägger skadeglatt: “Det finns åtskillig ironi i det som nu hänt. Greenpeace predikar för ett samhälle som tar alltmer kontroll över individen. I Ryssland får de en försmak av vart det leder.”

Greenpeace har ju sedan länge burit sig illa åt runtom i världen och fick bland annat sin första "Rainbow Warrior" borrad i sank av franska specialstyrkor när den 1985 låg i hamn på Nya Zeeland. Slutet på den historien blev tyvärr att en internationell domstol dömde Frankrike att betala 8 miljoner dollar till den här skumma organisationen.

Reklamkupper i miljöns namn som den nu inträffade är förstås ett bra sätt att skaffa publicitet och vinna nya anhängare. De flesta människor har dock ingen aning om hur stor och rik den här organisationen är. Den har kontor i över 40 länder och lever enligt sin egen reklam på intäkterna från sina 2,9 miljoner (hjärntvättade) medlemmar. Men pengarna som Greenpeace håvar in är skattefria. Bara i USA har tre skattebefriade Greenpeace-organisationer över 39 miljoner dollar i intäkter och tillgångar på 20 miljoner 2011.

En av grundarna, Patrick Moore, hoppade av när han tröttnade på organisationens skrämselpropaganda och lögner. År 2005 sade han att “miljörörelsen övergett vetenskap och logik till förmån för sensationalismen”. Nu var det bara domedagsscenarior som gällde och då ville han inte vara med längre.

I Kanada och Nya Zeeland räknas Greenpeace inte längre som en välgörenhetsorganisation. I USA däremot fortsätter organisationen att underminera tillvaron för vanligt folk genom att motsätta sig allt från kolbrytning till kärnkraft, och de fortsätter liksom miljöpartiet i Sverige att predika om en global uppvärmning som bevisligen inte finns.

Ovannämnde Patrick Moore ledde nyligen en demonstration utanför Greenpeaces kontor i Toronto, Kanada. Den gällde organisationens lögnaktiga propaganda mot genmodifierat ris eller “Golden Rice” med högt innehåll av vitamin A. På banderollerna stod “Greenpeaces brott mot mänskligheten — Åtta miljoner döda barn. AllowGoldenRiceNow.org.” Bristen på vitamin A leder enligt WHO till att en halv miljon barn blir blinda varje år och att hälften av dem dör inom ett år...

I svenska media har vi förstås inte sett minsta notis om den här manifestationen mot Greenpeace, och var förs debatten om det gyllene riset? Det är två ämnen som PK-samhället och statsmedia gör sitt bästa för att tiga ihjäl och Greenpeace är en lika helig ko som Röda korset och Amnesty.

Ryssland har visat hur man bäst tar hand om ”de gröna” när de försöker sabotera produktionen av olja, kol och kärnkraft som utgör grunden för vårt välstånd. Dessa propagandister påstår sig älska jorden – men uppenbarligen inte mänskligheten som lever på den.

Förhoppningsvis kommer ryssarna att döma Greenpeace-piraterna till kännbara frihetsstraff. Det gäller också de ”svenskar” som deltog i aktionen mot oljeplattformen. Sedan blir det förstås upp till vår regering att kämpa för deras frigivande på samma sätt som man gjorde för de nobla terroristerna i Etiopien.

Alarik Vittfarne: Miljörörelsens vattenmeloner, gröna utanpå, men röda inuti.

Van som jag är att hålla utkik ända till horisonten, fastnade min blick på boken ”Watermelons” av James Delingpole. Han visar hur miljöengagemanget hos de ledande aktörerna oftast är en förklädnad för socialistiska, totalitära idéer. Då Sovjets fall gjorde kommunismen omöjlig, bytte många färg från rött till grönt.

James Delingpole *1965 medverkade länge i The Telegraph, en av Englands ledande tidningar. Han skrev om inkompetens, fusk, vilseledning och rent bedrägeri bland klimatforskarna, vilket gjorde mig intresserad av boken. Men ledningen för tidningen räknade in sig bland narrarna och förvisade Delingpole från spalterna till en blogg, som sedan dess fått många läsare.

Med en skeppsbrutens envishet har han grävt djupt i miljöpolitikens alla fält, särskilt hypotesen om de katastrofala utsläppen av koldioxid: "the Catastrophic Anthropogenic Global Warming" (CAGW). Han torde nu ha ett av världens mest kompletta underlag om klimatforskarnas förljugenhet.

År 2009 och 2011 läckte ett stort antal avslöjande mejl och dokument ut från ledande institutioner, främst East Anglia University, Climategate I och II:

-        Data har manipulerats, harmoniserats, justerats och standardiserats bl.a. genom att temperaturer från direkta mätningar och indirekta via trädens årsringar blandats. De senare påverkas även av andra faktorer än temperaturen.

-        Data som motsäger CAGW har man undanhållit.

-        Bevisen för att medeltiden var varmare än nu är omfattande, men har negligerats. En av de mest prominenta ”klimatforskarna”, Michael Mann, publicerade i en IPCC-rapport ”hockeyklubban”, en graf som visade att temperaturen varit konstant under tusen år fram till 1950-talet och sedan stigit snabbt. ”Lilla istiden” på 1600-talet var alltså inte med. Efter den har det blivit varmare under 200 år innan vi eldade med kol och olja. Det visar att Mann fabulerat och torpederar CAGW-hypotesen.

-        Så sent som den 29/7 i år citeras Mann så här: “Proof is for mathematical theorems and alcoholic beverages. It’s not for science.” Det är delvis en vits eftersom ”proof” dels betyder ”bevis”, och dels är måttet på ölets alkoholhalt, 100 proof betyder 50 %. Det visar hans självgodhet: Hans påståenden skall räcka. Den attityden avslöjades också, då han i fjol kallade sig själv ”Nobelpristagare” med hänvisning till IPCC:s Fredpris.

-        Mest klandervärda är många mejl med intriger för att sabotera kritik. En tidskrift hotades med manusstrejk från hela ”klimatvetenskapen”, vilket förmådde den att avskeda en kritisk medarbetare.

Delingpole är särskilt sarkastisk över de kommissioner som skulle utreda vad som faktiskt hänt, tre olika efter varandra. Deltagarna valdes bland narrar med egna intressen att försvara, vilket gjorde granskningen meningslös. 

Delingpole synar också ”krismånglarna”, de ideella organisationer som växt till globala miljardföretag med tusentals anställda, främst Greenpeace och WWF. De arbetar i ca 100 länder och lever på att skrämma folk: Ju värre katastrofer, desto mera bidrag får de från allmänhet och politiker. För miljöpartierna gäller det antalet röster.

En av dem som grundade Greenpeace 1971, Patrick Moore, skrev i Wall Street Journal: ”Jag märkte att ingen av mina nya styrelsekollegor hade någon vetenskaplig utbildning. De var endera politiska aktivister eller företagare i miljöbranschen. Vetenskaplig objektivitet övergavs för en politisk agenda, varför jag lämnade organisationen 1986.”

Delingpole förklarar: Moore bevittnade den process där den gröna rörelsens ursprungligen idealistiska hippies trängdes ut av fanatiker med främsta intresse att krossa kapitalismen.

WWF hade 2010 omsättningen 4 miljarder kronor. Cheferna i USA och Kanada hade högre löner än respektive nations president. Med smartness erbjöd de sig att ”sköta” 80.000 kvadratkilometer regnskog i Brasilien. Det skulle ge dem utsläppsrätter för 60 miljarder dollar!

En särställning intar Romklubben som bildades 1968 för ledare från politik, akademi och näringsliv av bl.a. David Rockefeller. I en bok 1990 förklaras hur den fann sin målsättning: ”I sökandet efter en ny fiende som kan förena oss människor, kom vi upp med idén att . . . den globala uppvärmningen kan passa precis. . . Demokratin kan inte organisera allt.”

Nyligen utsågs vår EU-parlamentariker Anders Wijkman till en ordförandepost i klubben. Han ingår också i styrelsen för Tällberg Foundation. Tillsammans med dennas grundare, Bo Ekman, skrev han i DN 2010-02-21: ”Lösningen är inte nationell demokrati.”

Båda organisationerna arbetar för ”En Ny Världsordning” som styrs av experter, alltså sådana världsförbättrare som Anders Wijkman. Det betyder diktatur, men de kallar sig demokrater. De tror att vi andra är lättlurade narrar.

Det gäller inte oss som varit ute i riktig blåst.

Alarik Vittfarne

Mänsklighetens framtid beror av oljan

Oljan är den viktigaste energikällan i den civiliserade världen. Det säger Patrick Moore, som ju en gång var med och grundade Greenpeace men som numera är en av de gröna hymlarnas argaste kritiker. Nyligen bemötte han en artikel av Bill McKibben i tidskriften Rolling Stone, där oljan utmålas som ett hot mot världen som måste stoppas till varje pris.


Oljan svarar för 36 procent av den globala energin och om de gröna lyckades stoppa all utvinning skulle mänskligheten snart gå under. ”Om vi slutade använda fossila bränslen idag eller 2020 som Al Gore föreslagit, så skulle hälften av mänskligheten utplånas och efter något år skulle det inte finnas ett träd kvar på jorden till följd av jakten på annat bränsle.”

I likhet med andra vettiga människor har dr Moore insett att vi knappast kan påverka klimatet. Han framhåller att IPCC nöjt sig med ett försiktigt ”det är troligt att utsläpp från mänskliga aktiviteter orsakat det mesta av uppvärmningen sedan mitten på 1900-talet (1950)”. Den noterade uppvärmningen på 0,4°C under perioden 1910-1940 skylls inte på människan, men panelen säger inget om vem eller vad som orsakat den. ”Här föreligger en lucka i logiken”, skriver dr Moore och tycker att det är underligt att ingen diskuterat den.

“Den globala medeltemperaturen har legat stilla under de senaste 15 åren, samtidigt som CO2-utsläppen ökat. Det kan bara finnas två möjliga förklaringar till det: antingen finns det en naturlig faktor som kompenserar för den uppvärmning CO2 borde ha orsakat eller också har CO2 ingen större betydelse för uppvärmningen överhuvudtaget.”

Tillbaka till oljan. Länge har vi fått höra att den är på upphällningen men nu säger f.d. oljekonsulten och energiforskaren Leonardo Maugeri att vi tvärtom kan räkna med en oljeboom runt 2020. Produktionen kan då vara uppe i 110 miljoner fat om dagen, vilket är 20 procent mer än idag. ”Vändpunkten” inträffar 2015, sen kommer tillgången att vara större än efterfrågan och priserna att gå ner ordentligt.

Det är alla de nya fyndigheterna, oljesanden och förbättrad utvinningsteknik som är orsak till boomen, förklarar Maugeri. De nya stora oljeländerna blir enligt honom Irak, USA, Kanada och Brasilien.

För miljöfascisterna är den här sortens nyheter givetvis ett rött skynke, och redan i kväll (13 augusti) serverar SVT:s Vetenskapens värld ett grovt vinklat reportage om hur oljeutvinningen förstör Kanadas vackra natur… Skeppsgossen skulle gärna se ett reportage om hur vindkraftverken förstör Sveriges natur, men den gamla sanningen om grandet och bjälken håller fortfarande.

Heja Moore!

Ibland kan det vara klokt för en klimatforskare att lämna studerkammaren och datormodellerna och göra ett besök i ett växthus där man odlar tomater eller något annat gott. Det har uppenbarligen den gamle Greenpeace-grundaren dr Patrick Moore gjort. Han är inte nådig mot dem som fortsätter att tjafsa om att en stigande CO2-halt i atmosfären är av ondo.


Bakgrunden är en ny studie som säger att “en plötslig ökning” av CO2-upptaget hos växter och djur har saktat ner den globala uppvärmningen. Enligt samma studie började denna plötsliga ökning 1988 och den ska ha tagit forskarna på sängen (eller fått dem att vakna, stryk det som ej önskas).

Ekologen dr Patrick Moore skräder inte orden när han kommenterar upptäckten i en intervju som publicerats på nätsajten Climate Depot: “Antingen är de här människorna totalt naiva i sin uppfattning om samspelet mellan CO2 och växterna eller också försöker de förklara bort det faktum att vi inte haft någon global uppvärmning under de senaste 15 åren”, säger han.

Moore fortsätter: "Växter växer mycket fortare när CO2-halten ökar. Idealet för dem ligger mellan 1500 och 2000 ppm så det är långt kvar tills de blir riktigt lyckliga. Och trots att växterna suger åt sig mer CO2 nu så har halten i atmosfären fortsatt att öka. Mot den bakgrunden kan man ju undra vad som är så sensationellt med den här studien.”

"Vi borde få forskarna att erkänna att CO2 är den viktigaste näringskällan för allt liv på jorden och att experiment visar att alla växter skulle växa fortare ifall CO2-halterna var 4-5 gånger högre i atmosfären än de är idag. Det är av det skälet som växthusodlarna pumpar tillbaka CO2 från sina uppvärmningsanläggningar in i växthusen. Genom att höja nivåerna 3-5 gånger ökar tillväxten med 50-100 procent. Därtill bör forskarna erkänna att CO2-halten aldrig har varit så låg på jorden som den är idag.”

"Det finns ingen ‘plötslig’ ökning av CO2-upptaget, utan vad det handlar om är en gradvis ökning av CO2-halten och att växterna nu har blivit mindre stressade av de låga CO2-halterna. Vid 150 ppm CO2 skulle alla växter dö och därmed indirekt också livet på jorden.”

"Tack och lov kom vi människor in i bilden och vände den 150 miljoner år gamla trenden mot minskande CO2-halter i atmosfären. Så länge leve mänskligheten!”