Musks Master-Plan 2 - ett nytt pr-jippo?

Musks drömhus - kan det bli verklighet?

Entreprenören Elon Musk är tvivelsutan en visionär och samtidigt en pr-man av guds nåde. Vissa skribenter har jämfört honom med Edison som utmanövrerade konkurrenten Tesla - utan att i slutänden bli rik på alla sina projekt.

Nu har Musk presenterat vad han själv kallar “Master plan part deux”. Den inbegriper en helt ny strategi för marknadsföringen av bilar och solceller. Hans företag SolarCity ska expandera och sätta upp en kedja av butiker där miljömedvetna konsumenter kan köpa både elbilar och solpaneler och Teslas Powerwall för lagring av strömmen från solcellerna.

På det sättet kan Tesla-kunderna bli helt oberoende av de konventionella nätföretagen. Ännu har Musk själv inte gett några kostnadsuppgifter, men det pratas om en månadskostnad på 900 dollar. För de pengarna skulle kunden få en bil, ett Tesla solcellstak och en Powerwall mot ett kontrakt på 20 år. Och som grädde på moset ingår en rättighet för kunden att uppgradera sin Tesla-bil två gånger under kontraktstiden.

Frågan är nu om Elon Musk har kapital nog att genomföra projektet. Idag är endast ungefär en miljon av världens 2,5 miljarder bilar eldrivna och bara en procent av hemmen i USA utnyttjar solenergi. Inte heller Powerwall-konceptet har blivit den framgång man hoppats på, vilket Musk själv skyller på produktionsproblem. Nu satsar företaget på utrustningar för kraftbolag, och nyligen har SolarCity slutit avtal med Southern California Edison om installation av industriellt anpassade Powerwalls. Med en kapacitet på 20 megawatt blir det enligt Musk ”det största litium-jon-batteriprojektet i världen”.

Experterna tvivlar dock på om Tesla verkligen kan bygga upp en sådan världsomspännande säljorganisation. De frågar sig också hur många som är beredda att gå till sin lokala Tesla-butik och köpa in sig i Musks dröm?

En faktor som inte diskuterats är att 63 procent av enfamiljshusen i USA inte ägs av dem som bor i dem utan av enskilda hyresvärdar och bostadsrättsföreningar. Varken de boende eller ägarna lär vara särskilt intresserade av stora investeringar i solenergi.

Officiell statistik visar att av världens 2,5 miljarder bilar är hittills bara en miljon eldrivna och endast 1 procent av de amerikanska hemmen har solpaneler på taken. Elon Musk och hans Tesla har med andra ord en lång väg kvar till målet.

Det behövs inte heller mer än ett par stora misstag för att strålglansen runt företaget ska blekna. Teslabilarna som självantände och dödsolyckan i Florida med Autopilotsystemet är ett par sådana omskrivna exempel. Det är nog tjusigt att framstå som en teknisk pionjär, men Musk gillar inte att skynda långsamt och då får man räkna med en och annan "olyckshändelse".  

Men Elon Musk är som sagt bra på att göra pr för sig och sina projekt. Svenska journalister faller i farstun när de berättar om hans planer. Så här skriver en av dem efter att ha lyssnat till elgurun: ”Det Elon har gjort med elbilen är egentligen att ha gjort den sexig och bättre än bilen som går på olja. Den fart som han har fått på bilindustrin och den acceptans som han har fått folk att ha för elbilar är faktiskt betydande. Nu vill han göra samma sak för solceller.”

Avsiktligt utelämnar Skeppsgossen namnet på skribenten. Så att han slipper skämmas för överdrifterna.

Det luktar Musk

På uppmaning av en god vän har Skeppsgossen tagit del av det evangelium som en herre vid namn Tony Seba predikar. Han reser tydligen runt i världen, avlönad - eller i varje fall subventionerad av -  den notoriske bilskojaren Elon Musk. Jag har tittat på ett klipp från Sebas anförande vid Swedbank Nordic Energy Summit i Oslo i mars 2016 och förvånas över hur högt uppsatta bankmän och ekonomer kan svälja hans oförblommerade hyllning av ett minst sagt suspekt företag som Tesla Motors.

Tony Seba presenterar fyra ”tekniska revolutioner”, som han påstår kommer att få följande resultat:

1. Alla nya bilar blir elektriska.

2. De blir självstyrande.

3. De kommer att få all sin energi från solpaneler.

4. Man har ingen egen bil, utan ringer efter en, när man behöver en.

5. 80 % av parkeringsytorna blir tomma.

Det är naturligtvis inget annat än ett förbannat skitsnack som bara borde gå hem hos de idioter som hyllar miljörörelsen. Men tydligen är ”miljötänket” smittsamt så att också kapitalets handgångna män sväljer osanningarna och överdrifterna.

Om vi tar påståendena punkt för punkt är det lätt att avfärda hans argument. Punkterna 2 och 5 kan vi direkt stryka eftersom de inte har minsta relevans i en diskussion om elbilarnas framtid.  

Tony Seba påstår att alla nya bilar blir elektriska. Det säger i alla fall inte bilindustrin i något land vad jag vet om. Alla försök av de stora tillverkarna att utveckla elbilar och framför allt att få allmänheten att köpa dem har ju slagit slint så att det ryker om det. Med de höga inköpspriserna och den dåliga batterikapaciteten har elbilarna ingen chans att hävda sig mot bensin- och dieselbilar. Seba hänvisar till fåtalet komponenter i en elbil jämfört med en konventionell bil utan att samtidigt förklara hur en elbil som har så få komponenter ändå kostar tre eller fyra gånger så mycket.

Med kurvor och blå dunster försöker han också övertyga sina åhörare om att den som köper en elbil snart har igen investeringen därför att driftskostnaden blir så låg. Bensin och diesel blir bara dyrare och dyrare därför att miljöfrälsarna lyckas övertyga sina regeringar om att ta ut allt högre skatter och andra pålagor. Samtidigt är världsmarknadspriserna väldigt låga och inget tyder på att de kommer att öka så mycket heller. Trots detta fulspel i kulisserna har bilköparen i gemen mycket litet förtroende för elbilar.

Så här skriver Teknikens Värld 2012: ”Elbilarna för en högst marginell tillvaro i världen. Tillverkningen av elbilar ökade visserligen från 45 000 år 2011 till 113 000 i fjol men vid slutet av 2012 beräknar IHS att det fanns endast 180 000 elbilar i trafik i världen, vilket är 0,02 procent av den totala bilflottan. Flest elbilar återfinns för närvarande i USA, Japan, Frankrike och Kina men sett i förhållande till befolkning är Nederländerna, Japan, Frankrike och Danmark de största elbilsländerna. Ingen rår dock på Norge som med sina 200 elbilar per 100 000 invånare är det mest elbilstäta landet.

Den påstått låga driftskostnaden för elbilar har vi inga bevis för. Den stora kostnaden ligger ju i batterierna, som inte kan laddas upp och ur hur många gånger som helst och förr eller senare måste bytas ut för många sköna tusenlappar (som herr Musk hoppas kunna tjäna ännu mer pengar på). Även vindkraftverken har ju sagts ha låga driftskostnader, men som Skeppsgossen skrivit i ett tidigare inlägg är det också en sanning med modifikation. Vindkraftverk går varma och fattar eld, precis som en och annan Tesla har gjort. Och herr Sebas prat om livstidsgaranti på en Tesla är det väl ingen vettig person som tror på. Vad säger att Tesla finns kvar som företag om t.ex. tio år och vem ska då stå för garantin? 

Teknikens Värld igen: ”Mycket har hänt med elbilspriserna på bara ett par år. Nissan Leaf har gått från 369 990 kronor till 314 990 kronor, Chevrolet Volt från 461 000 kronor till 374 500 kronor. Prisfallen har fått flera av våra läsare att undra om det i dag inte är lönsamt att köra elbil.

Här är svaret: Vi räknar på den billigaste modellen, en Volkswagen e-Up. Den har i elbilsammanhang två fördelar. Dels är den billig i inköp, dels är den extremt lätt och drar därför lite. Dessutom är det en riktig trevlig småbil.

Med en elförbrukning på lite mer än 1,17 kWh per mil i EU-cykeln är milkostnaden för bränslet bara 1,05 krona per mil. I dag är nämligen el billigt, cirka 90 öre per kWh, vilket faktiskt är en prisnivå som också kan låsas på tre år. Men i verkligheten går det inte att köra så snålt. Bara genom att sätta på kupévärmen ökar förbrukningen kraftigt. En mer verklighetsbaserad skattning av förbrukningen är drygt 1,6 kWh per mil, vilket ger en driftkostnad på 1,50 kronor per mil.

Baksidan av elbilsekonomin är värdeminskningen. Volkswagen räknar i deras leasingkalkyl med ett restvärde efter tre år på 33 procent, alltså 88 000 kronor. Eftersom man får 40 000 kronor i supermiljöbilspremie innebär det ett värdefall på 138 500, eller 46 167 kronor per år. Lägg till elkostnaden för 1 500 mil och du har en årskostnad för bränsle och värdeminskning på 48 417 kronor. En bensindriven Up drar 0,45 liter per mil i EU-körcykeln, vilket i praktiken innebär 0,60 liter per mil. Med ett bensinpris på 15 kronor per liter kan vi kalkylera med en bränslekostnad på 9,00 kronor per mil, eller 13 500 kronor per år.”

Får staten inte sina pengar med skatt på diesel och bensin, tar staten 

in pengarna per körd mil istället. Med den årliga besiktningen blir det 

lätt att fastställa hur många mil var och en kört. Enligt Ekonomifakta betalade man 8,25 kronor i skatter per liter bensin. Räknar man optimistiskt med en förbrukning av 0,5 liter per mil, måste du alltså lägga till över 4 kronor per mil för elbilar.

Amerikanska konsumenttidningen Consumers Report har enligt Tony Seba gett Tesla 105 poäng av 100 möjliga. Med tanke på hur Elon Musk agerat tidigare luktar det mutor och bestickning lång väg. Lyckligtvis har inte ens sådana överdrifter fått bilkonsumenterna i USA att köpa hans bilar. Fast nu står 30-40 000 köpare i kö om man får tro honom – alla har givetvis lagt en handpenning också, så att han fått in nytt kapital på närmare 500 miljoner när de statliga subventionerna krympt. Siffrorna har ifrågasatts, med tanke på att Nissan, som säger att deras modell Leaf är världens mest sålda elbil, har sålt 211 000 st sedan 2010.

Att energin i elbilarna ska komma från solpaneler är självklart eftersom Elon Musk hyr ut sådana på långa och subventionerade kontrakt till egnahemsägare. Kanske är det ett motsvarande leasingsystem som Tony Seba antyder då han säger att man kommer att hyra sin bil i framtiden (påhejad av Mattias Goldman, mäktigast i Sverige 2016 och vd för Fores). Mer pengar till Elon Musk alltså.

I rättvisans namn ska det dock sägas att Elon Musk betalade tillbaka sitt 400 miljarders-lån till amerikanska staten många år innan det förföll. I gengäld har företaget dock tjänat grova pengar på utsläppsrätter och lokala subventioner från t.ex. kaliforniska staten för energilagring (batteriutveckling).

Tony Seba jämför i sitt föredrag utvecklingen inom elbilsområdet med vad som hände med mobiltelefonerna. I stället för några tiotusen som prognosmakarna trodde såldes det miljoner. Men det är en i hög grad haltande jämförelse. Möjligheten till kommunikation är livsnödvändig inte minst i de fattiga länderna – men ingen vid sina sinnens fulla bruk kan väl hävda att en elbil från Tesla är intressant för papuanerna i Nya Guinea eller inuiterna i norra Kanada?

Elbilen är ingen teknisk revolution utan en gammal produkt som fått förnyad aktualitet i skuggan av ett påstått klimathot, marknadsförd av dubiösa personer som ser chansen att framstå som mänsklighetens välgörare. De tillhör samma gycklartrupp som de narrar som predikar jordens undergång om vi inte lämnar oljan i marken och satsar på förnybar energi. Tyvärr är det alltför många som tror på deras lögner och fortsätter att lägga pengar i deras skramlande bössor.        

      

Varför granskas inte eko-kapitalisterna?

Champagnefrukost med gammaldags eko-kapitalister?

Kritiska granskningar av storkapitalister och börsklippare är numera helt legitima – och det med all rätt, förstås. Till och med pk-media ägnar sig åt detta. Men det finns en grupp kapitalister som mestadels undgår varje sådan granskning, nämligen vad Skeppsgossen vill benämna som “eko-kapitalisterna”. Trots att dessa kammar in enorma vinster på att hålla myten om klimatförändringarna vid liv får deras agenda inte ens ifrågasättas. De står på något vis höjda över alla tvivel ”för de är ju bara ute efter att rädda jorden och mänskligheten”.

Skeppsgossen möter dem inte sällan bland alla de världens narrar som reser förstaklass på fartyget. Men i grunden är de här människorna inga narrar att skratta åt utan rena skojare som skor sig på vanliga människors bekostnad genom att sno åt sig statliga subventioner, alltså dina och mina och alla andras skattepengar. De ljuger hejdlöst för att få oss att tro att de arbetar för en bättre framtid, de mutar politiker och media, de är en skam för hela mänskligheten och de får opåtalat fortsätta sin verksamhet i det heliga klimatets namn.

Mannen som visade hur slipstenen skulle dras var den avdankade vice-presidenten i USA, Al Gore. Enligt uppgift var han god för 700 000 dollar år 2000 då han frånträdde sitt ämbete. Femton år senare hade hans förmögenhet ökat till 173 miljoner dollar, det säger en del om hur lättlurat etablissemanget är. Mellan 2008 och 2011 ägnade han sig åt att tillsammans med Goldman Sachs handla med utsläppsrätter, vilket inhöstade 218 miljoner dollar. Tack vare sina gamla kontakter i senatskorridorerna har Al Gore också satt i system att investera i bolag som kort därefter kan ta del av statliga lånegarantier för sin fortsatta verksamhet.

Skeppsgossen har tidigare också skrivit om en annan storskojare på området, nämligen Elon Musk. Han är numera miljardär på statliga subventioner till bolag som Tesla Motors och SolarCity. För ett par år sedan kunde han stoppa in 1,4 miljarder från staten Nevada i vad som betecknades som en ”mega-fabrik” för Tesla elbilar. Därefter kom solenergibolaget som också välkomnades av Nevada, tills lagarna om bidrag och subventioner ändrades till SolarCitys nackdel. Då flyttade mr Musk helt sonika den verksamheten till Kalifornien.   

Att man kan tjäna miljarder på något så simpelt som etanol har den indiske miljardären Vinod Khosla bevisat. Enligt National Review har den amerikanska satsningen på etanolinblandning i bensinen kostat staten 40 miljarder dollar under perioden 1978 till 2012 – pengar som åtminstone till en del hamnat i mr Khoslas ficka. 

Ett tag gick det så bra för honom att hans företag i branschen KiOR lovade den katastrofdrabbade delstaten Mississippi 1000 nya jobb om han fick låna 75 miljoner dollar på 20 år utan ränta. Det fick han. I november 2014 gick bolaget i konkurs.

Till slut får Skeppsgossen inte glömma filmregissören James Cameron som ju är en rabiat klimatpropagandist. När han fick frågan vad man ska göra åt alla de forskare som inte tror på den globala uppvärmningen svarade han: ”Ut med dem på gatan klockan 12 så ska jag vänta på dem med laddade revolvrar!” Hans film Avatar gav Cameron 650 miljoner dollar att spendera och han räknas idag till de rikaste regissörerna i filmhistorien.

Det finns säkert fler i den här branschen som gjort sig en förmögenhet på människors obefogade ängslan (f.d. IPCC-gurun Pachauri är en av dem). Deras propagandaapparat, uppbackad av bland annat FN, står varken nazisternas eller kommunisternas efter ifråga om effektivitet. Idag tror ju en massa människor på fullt allvar att vi måste rädda klimatet genom att förvandla jorden till ett industrilandskap med vindkraftverk på land och till havs och solpaneler på alla hustak. Därför ska vi sluta köra bil, därför ska vi köpa ekologiska produkter, därför ska vi sopsortera och en massa annat som de gröna fascisterna lurat i oss.WWF

Förutom alla dessa enskilda storskojare har vi ett antal organisationer som backar upp dem och ser till att fylla sina kassor. Greenpeace hade 2011 en budget på 260 miljoner dollar som de samlat in från godtrogna miljövänner världen över. WWF drog enligt egna uppgifter in nära 285 miljoner dollar 2015. Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) visar intäkter på 149 miljoner 2010. Det handlar med andra ord om stora pengar som bland annat betalar chefernas frikostiga löner – Svante Axelsson i SNF har en månadslön i storleksordningen 50 000 kr och WWF-chefen tvingas leva på futtiga 400 000 dollar om året.

Klimathotet är med andra ord ett ytterst lönsamt geschäft som människor fortsätter att gynna. Därför kan Narrskeppet stäva vidare för fulla segel ”bij de wind”.

Tack till Andrew Follett www.dailycallernewsfoundation.org 

  

Nya narrar - och en gammal dito

Narrspelet på klimatarenan fortsätter, med mestadels samma huvudpersoner som vi vant oss vid att se där under senare år. Herr Supernarren Al Gore stämmer tv-kanalen Al Jazeera på obetalda räkningar i samband med att han sålde den och Al Jazeera vill ha mer betalt av Al Gore. Al Gore själv blev ju mångmiljonär på sina klimatlögner så det blir säkert en helaftonsföreställning utan paus.

Den globala uppvärmningen omsätter stora belopp och kommer tydligen att göra det i framtiden också, trots att det snart har gått 19 år sedan den kunde påvisas av annat än febriga termometrar i markplanet. I Rapport häromdagen påstod en fågelskådare att den globala uppvärmningen fått sydligare småfåglar att söka sig norrut, det hade han minnsann kunnat konstatera genom att studera fågelbordet i kikare. I ett annat tv-inslag ville en forskare skjuta fram premiären för den CO2-fria biltrafiken i Sverige från 2030 till 2040, eftersom svenskarna inte köper elbilar som norrmännen gör. Håll grytan kokande som Frälsningarmén brukade säga.  

Några nya narrar har dykt upp ombord på Narrskeppet under det gångna året. Den förnämste av dem är förstås påven Franciskus som med sitt utspel i samband med Parismötet bekräftade att liksom skomakaren bör förbli vid sin läst så bör en påve förbli vid sin stol. Inför FN:s generalförsamling i höstas riktade han några varningens ord till världen: den skada vi orsakar miljön innebär att vi skadar hela mänskligheten.

Med de orden vann han väl inte några nya anhängare till den katolska läran men väl till Greenpeace och WWF – och blev samtidigt bästis med ingen mindre än Leonardo DiCaprio. Den sistnämnde är väl mest känd för Titanic och för sin bränsleslukande privatjet, men nu betraktas han också som en etablerad miljökämpe med egen klimatfond och allt. Tillsammans med sin polare påven säger han sig vilja inspirera och motivera människor över hela jorden att vara rädda om vår planet. Ja, det är faktiskt vår moraliska skyldighet, mässar de båda herrarna unisont, ty klimatkrisden drabbar hårdast de allra fattigaste och mest sårbara samhällena.

Stora ord som skulle blir mer än ord ifall de här två lämnade koldioxiden i fred och såg till att alla miljarder som spenderas på den avsattes till fattigdomsbekämpning, elektrifiering och annat sådant som gör verklig skillnad för de mest utsatta. Men icke, de fattiga får vara glada åt smulor som soldrivna ficklampor och i bästa fall en transistorradio.

Därmed är vi inne på solen igen och därmed också på företaget SolarCity som drivs av miljardären Elon Musk. Denne slipade skojare lever gott på de amerikanska skattebetalarna, vars pengar via staten utbetalas i form av subventioner till människor som gillar att ha solpaneler på hustaken. Musks företag får 30 procent avdrag på den federala skatten för varje installation, och SolarCity och andra företag i branschen installerar numera solcellspanelerna gratis mot att kunderna betalar en leasingavgift i 20 år framåt. Solcellerna suger solljus, solcellsföretagen suger subventioner skulle man kanske kunna uttrycka det.

Vad spelar det då för roll i sammanhanget att en ärevördig institution som Massachusetts Institute of Technology kommit fram till att subventioner till solcellspaneler på hustaken är ineffektiva och kostsamma och att branschen utan dessa ”stödpengar” snart skulle gå under. Av rapporten framgår också att solenergin får 326 gånger så mycket i subventioner som konventionella energislag om man ser till mängden producerad energi. Ändå stod solenergin för futtiga 0,4 procent av elproduktionen i USA 2014.    

Det är inte att undra på att Elon Musk myser och fortsätter att slänga ut statliga medel på sina osäljbara Tesla elbilar och den Power Wall som är hans senaste idé. Narrspelet pågår så länge det finns människor som tror på ”höjdarnas” alla floskler och lögner. Hur var det nu Albert Einstein sa – ”Bara två ting är oändliga, universum och den mänskliga dumheten. Och jag är inte säker på det förstnämnda”. 

Öppna ditt hjärta och betala din del av grannens solceller

Inför det stundande klimatmötet vädrar narrarna här ombord morgonluft, fylld till lika delar med grön teknik och gröna dollar. I likhet med flöjtspelaren som lurade småbarnen i fördärvet när han inte fick betalt av Hamelns borgare lockar miljöpartiet med förnybar energi och feta subventioner. "Nu är tekniken inom solenergi mogen även i mörka Sverige" förkunnar en rubrik i kvällspressen. 

I artikeln från den 15 släpper man fram aktörer som Soltech Energys vd Frederic Thelander. Han är naturligtvis opartisk (eller borde vara det!) och kan berätta att en investering på 100 000 kr i hans solceller ger en avkastning på ca 6000 kr om året "om taket är bra och i söderläge". Och Telge Energis kundchef Petra Hallebrandt - lika opartisk hon - sjunger med i kören: "Om vi satte solpaneler på 25 procent av alla tak skulle solenergin uppgå till omkring 10 procent av all vår elförbrukning". 

En guru på området är storsvindlaren Elon Musk, som påstår sig ha uppfunnit ett hembatteri kallat Tesla Powerwall som lagrar solljuset på dagarna så att husets invånare får gratis el på kvällar och nätter. Batteriet ska tillverkas vid en skattesubventionerad fabrik i Las Vegas som välsignats av självaste Barack Obama. 

I Expressens artikel kommer på slutet en liten brasklapp som lyder: "Vi kan aldrig leva på enbart sol i Sverige... Potentialen är omkring 500 000 villor och det räcker långt." Hittills svarar solkraften för 0,2 procent av den svenska elproduktionen så Soltech Energy, Musk m.fl. måste sälja rätt många solpaneler innan vi ska kunna jämföras med Tyskland och andra länder med höga elkostnader. 

Reklamen för den förnybara energin framhåller alltid att övergången till förnybar energi är hur lätt som helst. I själva verket tär den hårt på våra plånböcker och det är ju direkt vansinnigt att vi ska upprepa Tysklands, Danmarks och Spaniens misstag. Till och med i miljövänliga Kalifornien har Los Angeles nyligen vägrat att ansluta sig till ett planerat solkraftverk i Mojaveöknen på grund av de skador ett sådant projekt orsakar på fauna och miljö.  

Miljönarren Åsa Romson har aviserat ökat stöd åt solcellsindustrin med 225 miljoner under 2016. Så heter det förstås inte officiellt utan i stället talas det om "solinvesteringsstöd". Redan nu lär det stå över 4000 enskilda och företag som vill få del av detta stöd. 25 miljoner avsätts också som "stöd till energilagring" (småpengar för Mr Musk). Sammantaget betyder detta att skattebetalarna i Sverige får äran att vara med och betala 250 miljoner till grannarnas installationer - allt i den heliga klimatsolidaritetens namn. 

Så öppna era hjärtan och hjälp grannarnas elmätare att sakta farten. 

Solskojarna

Trots att många menar att klimatdebatten är mer eller mindre död, går det fortfarande att tjäna grova pengar på klimatalarmismen, åtminstone i USA. Al Gore och hans kumpaner fortsätter att skära guld på skattebetalarnas bekostnad, vilket med stor sannolikhet förklarar deras ständiga förnekande av fakta. En av narrarna i Gores följe är Elon Musk, en skojare som efter misslyckandet med elbilen Tesla nu gett sig in på solcellsmarknaden.

Hans företag i den sektorn heter SolarCity, och det har precis som Tesla aldrig gett en dollar i vinst. Ändå har SolarCitys aktier gått upp med 600 procent sedan årsskiftet. Orsaken är att mytomanen Tesla förklarat att företagets omsättning ska öka med upp till 90 procent under 2014. Att det idag har skulder på 61 miljoner dollar tycks inte spela någon roll. Företaget backas precis som Tesla upp av den amerikanska regeringen och då känner sig investerarna trygga.

SolarCity lever på – eller hoppas kunna leva på – att sälja in solceller till egnahemsägare och skolor i Kalifornien. Det är en på många sätt lysande affärsidé eftersom firman kan tillgodogöra sig den 30 procentiga statliga skattekredit som kunderna är berättigade till då de sätter upp solceller på sina hustak. Som tack får kunderna solcellspanelerna gratis installerade och ”leasar” dem sedan av SolarCity.

Men – och nu borde taskspeleriet vara uppenbart för varje tänkande människa – i gengäld skriver husägaren på ett avtal i vilket han avsäger sig all rätt till alla statliga skattelättnader och rabatter nu och för all framtid. Dessa pengar tillfaller i stället ett antal investmentbolag. Ett av dem heter Generation Investment Management LLP och bakom det döljer sig ingen mindre än självaste Al Gore!

Därtill kommer en massa delstatliga och lokala bidrag som SolarCity kan sno åt sig. Kalifornien ger över 3,3 miljarder dollar i rabatter för solcellsinstallationer fram till 2016 medan husägarna kompenseras med lite billigare el (5 – 10 procent av den totala installationskostnaden). Kaliforniens skoldistrikt har fått 400 miljoner dollar i år för bland annat solcellspaneler. Självklart är SolarCity med i anbudsgivningen och har redan skrivit åtskilliga kontrakt med skoldistrikten.  

I Kalifornien kan den som har solceller på taket precis som i Sverige sälja tillbaka överskott till det allmänna nätet för en hygglig slant eller 16 cent per kilowatt. Kraftbolagen är enligt lag tvingade att köpa elströmmen trots att priset är ungefär det dubbla mot vad de betalar för annan el. Samtidigt lobbar SolarCity energiskt och effektivt mot aktörer som baserar sin verksamhet på olja och naturgas. När ett kommunägt elbolag i Arizona nyligen krävde att solcellsägarna skulle betala nätavgifter för den el de skickar ut och får betalt för, då tog det hus i helsike bland solenergiskojarna och bolaget beskylldes för att vilja införa en ”solskatt”.

Skeppsgossen gissar att vi får en liknande utveckling i Sverige om de gröna fortsätter att lura i svenska folket att solceller hör framtiden till. Så fort det handlar om statliga subventioner finns det alltid narrar som ser chansen att göra sig en hacka – se bara på Bert Karlsson och hans gelikar som idag tjänar grova pengar på flyktingförläggningar. Att solen inte lyser i vårt land tillräckligt mycket för att generera någon elström av betydelse spelar lika liten roll som att de asylsökande som inkvarteras i förläggningarna i stor utsträckning inte är i behov av asyl. Huvudsaken är att profitörernas plånböcker sväller på skattebetalarnas bekostnad.

Nej mina vänner, än är hotet från koldioxiden högst levande för alla som tror på våra statskontrollerade media och virrpannorna inom miljörörelsen. De är lika svåra att övertyga om att jorden håller på att bli svalare som det är att få en muslim eller jude att äta en skinkmacka.  

Veckans narrspelare



 

Solcellstillverkarna producerar miljontals kilon cancerframkallande giftavfall. Men det är förstås grönt och rent giftavfall som kommer från solen så det tycker narrpresidenten är okej.

“Om jordens klimat i första hand styrdes av naturliga faktorer (och inte av människans påverkan) så skulle nästa istid börja någon gång under de kommande 1 500 åren.”

Så heter det i en rapport från president Obamas rådgivande kommitté. Och det låter väl betryggande. Men vad sägs om nästa mening: “Människan har emellertid ändrat atmosfärens sammansättning i så hög grad att nästa istid uppskjutits för all framtid.”

Jojomen, så nu slipper vi oroa oss över det. Skål på dig, Obama, som håller dig med så kompetenta rådgivare!

Men det är inte alla som instämmer i skålen. En bloggare undrar med all rätt hur någon kan vara så arrogant och dum att "hen" tror att vi människor kan påverka till och med istiderna.

”Uppenbarligen tror dessa narrar att det är en enkel process som gör att jorden blir djupfryst under

100 000 år för att sedan tina upp igen. De inbillar sig att lite värme och CO2 skapad av människan kan förändra jordens naturliga cykler och förvandla jorden till en evig öken.”

Naturligtvis handlar det ytterst om att införa nya skatter och regleringar som koldioxidskatter och liknande skit. De som tror på klimatförändringarna ingår i systemet och tackar och bockar och känner sig inte längre så skuldmedvetna när de får ”göra rätt” för sig genom att betala skatt.

Senaste nytt på elbilsfronten är att NY Times-reportern John M. Broder testade att köra en Tesla Model S från Washington till Boston. På den sträckan har Tesla låtit installera ett par 480 volt superladdningsstationer som på 30 minuter sägs öka körsträckan med uppemot 25 km. Stationerna fungerade nog – men Teslan drog mycket mer ström än tillverkaren uppgivit och sista turen till laddningsstationen företogs med bärgare.

Dålig reklam vill Elon Musk (på bilden ovan tillsammans med San Franciscos borgmästare Dianne Feinstein) inte veta av och han påstår att reporter Broder inte laddade fullt och inte körde raka spåret. Men Broder försvarar sig med att kapaciteten hos batterierna sjönk med minst 10 procent i det kalla vädret. Nu kan man ju också grunna en stund över hur en bil för över 100 000 dollar plötsligt bara stannar efter en liten omväg under resan.

President Obama har vid flera tillfällen förklarat att det kan finnas en miljon elbilar ute på de amerikanska vägarna redan 2015. Tesla har fått lånegarantier på närmare 500 miljoner dollar och allt som allt har regeringen borgat för 5 miljarder i lån åt elbilstillverkarna. Idag finns det strax över 70 000 elbilar i hela landet. Allt medan batteritillverkarna slår igen den ena efter den andra.

I söndags den 17 februari samlades i Washington så där en 5 000 motståndare till den planerade oljeledningen från Kanada genom USA. Det var svinkallt som det brukar vara när ”värmekungen” Al Gore och hans fotfolk kommer samman för att protestera mot något. Alla de stora miljöorganisationerna deltog: Greenpeace, 350.org, WWF, Sierra Club etc. Dagens strisrop lät: ”Hey, Obama. We don’t want no climate drama”. Många av deltagarna viftade med plakat som krävde förbud mot fossila bränslen, andra ville förbjuda både olja, kol, gas och kärnkraft. Plus sätta punkt för kapitalismen. Kändisar fanns förstås också på plats, bland dem skådespelerskan Darryl Hannah (på bilden ovan), advokaten Robert Kennedy Jr. och den sinnesförvirrade klimatgurun James Hansen, som också den här gången lät sig beläggas med handfängsel av utkommenderad polis för vidare befordran till närmaste station.

Oljeledningen Keystone XL beskylls för att vara både smutsig och farlig för landet. Den skär rakt igenom USA, den är full med ett mycket farligt bränsle och den kommer att påskynda klimatförändringarna, säger kritikerna.

Skrämselpropaganda, anser de som vill se ledningen byggd. De menar att klimatförändringarna är motståndarnas yttersta argument. En gång byggdes TransCanada pipeline trots liknande vilda protester och samma sorts dystra profetior. Ingenting hände. Det enda ledningen har gjort är att transportera olja.

De erinrar också om att Keystone XL inte kommer att kosta skattebetalarna en cent och att den blir en del av det nät om 1 200 befintliga oljeledningar som går genom landet. Genom den ska olja skickas olja från Kanada till amerikanska raffinaderier. Importen från osäkrare leverantörer i Mellanöstern och Afrika kommer att minska kraftigt och förverkliga inte ledningen kommer oljan att gå till Kina i stället.

”De som stod där och frös har inte tillräckligt med hjärnceller för att fatta sambandet mellan värmen i husen och energin som levererade den eller elektriciteten som gjorde det möjligt för dem att skriva sina anti-energimanifest” skriver Alan Caruba i sin blogg Warning Signs (http://factsnotfantasy.blogspot.com).

En annan kommentar värd att vidarebefordra:

”Allt detta har aldrig handlar om ’att rädda planeten’ och det handlar inte heller om ren luft och rent vatten, utan vad det handlar om är KONTROLL av den enskilde medborgaren. Kontroll av ditt sätt att leva, vad för sorts mat du tillåts äta och hur mycket, hur många barn du får ha, vad för sorts hus du får bo i, vilken inomhustemperatur du får ha, hur och när du får resa och vad för slags arbete du får ha. Argumenten är desamma som 1970-talet: ”Vi vet bättre än du så håll truten och gör som vi säger!”







Teslas nya trumfkort?

Elon Musk satsar på Tesla Model S

Nu har Tesla i USA börjat leverera sin Model S, den första Tesla-bil som ska serietillverkas. Beroende på kapacitet hos batterierna kostar den mellan 50 000 och 100 000 dollar. Med den stora och dyra batterisatsen ska man enligt tillverkaren kunna köra 480 km på en laddning, med den mindre 260 km. Laddningen hemmavid tar 18 timmar men bara 3–4 timmar på en laddstation.





Om den nya modellen inte går hem hos bilköparna hamnar Tesla i en svår knipa ekonomiskt sett, även om ägaren Elon Musk är god för ett par miljarder dollar. Företaget har i alla fall 5,2 miljarder kronor i skulder, till stor del i form av statliga lån. Tesla räknar med att kunna tillverka 5000 Model S i år och 20 000 nästa år. ”Om 10-15 år kommer försäljningen av elbilar att uppgå till 50 procent av den totala bilförsäljningen i USA”, spår Elon Musk.

En räckvidd på 48 svenska mil låter bra för en elbil, men siffran är förmodligen mer teoretisk än överensstämmande med verkligheten. Fläktar, vindrutetorkare, airconditioning och värmeanläggning drar mycket ström, för att nu inte tala om en maffig ljudanläggning. Vintertid gäller det också att man har batterivärme under laddningen… Nej, menar många, elbilar kan nog vara okej i Kalifornien med i vårt klimat fungerar de dåligt.

Teslas Roadster lyckades trots allt locka en massa Hollywoodkändisar, som inte behövde bry sig om prislappen på 109 000 dollar. Nu handlar det om en femsitsig sedan för vanligt folk. Inom branschen tror man inte att Tesla ska nå försäljningsmålen med tanke på hur trögt det har gått och går för Chevy och Nissan att sälja sina elbilar, trots att till exempel Nissan Leaf kostar bara hälften av en Tesla S.

Ett problem hos några av de ca 3 000 Tesla Roadster som sålts är att om bilarnas batterier blir helt urladdade så går det inte att bärga dem på vanligt sätt – motorerna låser sig och man kan överhuvudtaget inte rulla dem en millimeter. De som råkat ut för det har bett tillverkaren om hjälp men fått till svar att det är upp till bilägaren att se till att det inte händer. Och en ny batterisats kostar 40 000 dollar.

Ett sådant totalt driftstopp kan inträffa om bilen står utan underhållsladdning mer än en vecka. Tydligen är informationen om detta mycket bristfällig. Det har i alla fall fått åtskilliga presumtiva kunder att dra öronen åt sig och undra vad som händer om deras Tesla står parkerad på en långtidsparkering vid en flygplats. Svaren från Tesla är minst sagt otillfredsställande. Någon ersättning är det tydligen inte tal om.

Skeppsgossen hoppas att nya Saab/Nevs får en bättre start. Samtidigt som han undrar hur i hela fridens namn ett nytt svenskt företag ska ha en chans på elbilsmarknaden, där ett 80-tal tillverkare redan kämpar för sin överlevnad.