Musks Master-Plan 2 - ett nytt pr-jippo?

Musks drömhus - kan det bli verklighet?

Entreprenören Elon Musk är tvivelsutan en visionär och samtidigt en pr-man av guds nåde. Vissa skribenter har jämfört honom med Edison som utmanövrerade konkurrenten Tesla - utan att i slutänden bli rik på alla sina projekt.

Nu har Musk presenterat vad han själv kallar “Master plan part deux”. Den inbegriper en helt ny strategi för marknadsföringen av bilar och solceller. Hans företag SolarCity ska expandera och sätta upp en kedja av butiker där miljömedvetna konsumenter kan köpa både elbilar och solpaneler och Teslas Powerwall för lagring av strömmen från solcellerna.

På det sättet kan Tesla-kunderna bli helt oberoende av de konventionella nätföretagen. Ännu har Musk själv inte gett några kostnadsuppgifter, men det pratas om en månadskostnad på 900 dollar. För de pengarna skulle kunden få en bil, ett Tesla solcellstak och en Powerwall mot ett kontrakt på 20 år. Och som grädde på moset ingår en rättighet för kunden att uppgradera sin Tesla-bil två gånger under kontraktstiden.

Frågan är nu om Elon Musk har kapital nog att genomföra projektet. Idag är endast ungefär en miljon av världens 2,5 miljarder bilar eldrivna och bara en procent av hemmen i USA utnyttjar solenergi. Inte heller Powerwall-konceptet har blivit den framgång man hoppats på, vilket Musk själv skyller på produktionsproblem. Nu satsar företaget på utrustningar för kraftbolag, och nyligen har SolarCity slutit avtal med Southern California Edison om installation av industriellt anpassade Powerwalls. Med en kapacitet på 20 megawatt blir det enligt Musk ”det största litium-jon-batteriprojektet i världen”.

Experterna tvivlar dock på om Tesla verkligen kan bygga upp en sådan världsomspännande säljorganisation. De frågar sig också hur många som är beredda att gå till sin lokala Tesla-butik och köpa in sig i Musks dröm?

En faktor som inte diskuterats är att 63 procent av enfamiljshusen i USA inte ägs av dem som bor i dem utan av enskilda hyresvärdar och bostadsrättsföreningar. Varken de boende eller ägarna lär vara särskilt intresserade av stora investeringar i solenergi.

Officiell statistik visar att av världens 2,5 miljarder bilar är hittills bara en miljon eldrivna och endast 1 procent av de amerikanska hemmen har solpaneler på taken. Elon Musk och hans Tesla har med andra ord en lång väg kvar till målet.

Det behövs inte heller mer än ett par stora misstag för att strålglansen runt företaget ska blekna. Teslabilarna som självantände och dödsolyckan i Florida med Autopilotsystemet är ett par sådana omskrivna exempel. Det är nog tjusigt att framstå som en teknisk pionjär, men Musk gillar inte att skynda långsamt och då får man räkna med en och annan "olyckshändelse".  

Men Elon Musk är som sagt bra på att göra pr för sig och sina projekt. Svenska journalister faller i farstun när de berättar om hans planer. Så här skriver en av dem efter att ha lyssnat till elgurun: ”Det Elon har gjort med elbilen är egentligen att ha gjort den sexig och bättre än bilen som går på olja. Den fart som han har fått på bilindustrin och den acceptans som han har fått folk att ha för elbilar är faktiskt betydande. Nu vill han göra samma sak för solceller.”

Avsiktligt utelämnar Skeppsgossen namnet på skribenten. Så att han slipper skämmas för överdrifterna.

Nya narrar - och en gammal dito

Narrspelet på klimatarenan fortsätter, med mestadels samma huvudpersoner som vi vant oss vid att se där under senare år. Herr Supernarren Al Gore stämmer tv-kanalen Al Jazeera på obetalda räkningar i samband med att han sålde den och Al Jazeera vill ha mer betalt av Al Gore. Al Gore själv blev ju mångmiljonär på sina klimatlögner så det blir säkert en helaftonsföreställning utan paus.

Den globala uppvärmningen omsätter stora belopp och kommer tydligen att göra det i framtiden också, trots att det snart har gått 19 år sedan den kunde påvisas av annat än febriga termometrar i markplanet. I Rapport häromdagen påstod en fågelskådare att den globala uppvärmningen fått sydligare småfåglar att söka sig norrut, det hade han minnsann kunnat konstatera genom att studera fågelbordet i kikare. I ett annat tv-inslag ville en forskare skjuta fram premiären för den CO2-fria biltrafiken i Sverige från 2030 till 2040, eftersom svenskarna inte köper elbilar som norrmännen gör. Håll grytan kokande som Frälsningarmén brukade säga.  

Några nya narrar har dykt upp ombord på Narrskeppet under det gångna året. Den förnämste av dem är förstås påven Franciskus som med sitt utspel i samband med Parismötet bekräftade att liksom skomakaren bör förbli vid sin läst så bör en påve förbli vid sin stol. Inför FN:s generalförsamling i höstas riktade han några varningens ord till världen: den skada vi orsakar miljön innebär att vi skadar hela mänskligheten.

Med de orden vann han väl inte några nya anhängare till den katolska läran men väl till Greenpeace och WWF – och blev samtidigt bästis med ingen mindre än Leonardo DiCaprio. Den sistnämnde är väl mest känd för Titanic och för sin bränsleslukande privatjet, men nu betraktas han också som en etablerad miljökämpe med egen klimatfond och allt. Tillsammans med sin polare påven säger han sig vilja inspirera och motivera människor över hela jorden att vara rädda om vår planet. Ja, det är faktiskt vår moraliska skyldighet, mässar de båda herrarna unisont, ty klimatkrisden drabbar hårdast de allra fattigaste och mest sårbara samhällena.

Stora ord som skulle blir mer än ord ifall de här två lämnade koldioxiden i fred och såg till att alla miljarder som spenderas på den avsattes till fattigdomsbekämpning, elektrifiering och annat sådant som gör verklig skillnad för de mest utsatta. Men icke, de fattiga får vara glada åt smulor som soldrivna ficklampor och i bästa fall en transistorradio.

Därmed är vi inne på solen igen och därmed också på företaget SolarCity som drivs av miljardären Elon Musk. Denne slipade skojare lever gott på de amerikanska skattebetalarna, vars pengar via staten utbetalas i form av subventioner till människor som gillar att ha solpaneler på hustaken. Musks företag får 30 procent avdrag på den federala skatten för varje installation, och SolarCity och andra företag i branschen installerar numera solcellspanelerna gratis mot att kunderna betalar en leasingavgift i 20 år framåt. Solcellerna suger solljus, solcellsföretagen suger subventioner skulle man kanske kunna uttrycka det.

Vad spelar det då för roll i sammanhanget att en ärevördig institution som Massachusetts Institute of Technology kommit fram till att subventioner till solcellspaneler på hustaken är ineffektiva och kostsamma och att branschen utan dessa ”stödpengar” snart skulle gå under. Av rapporten framgår också att solenergin får 326 gånger så mycket i subventioner som konventionella energislag om man ser till mängden producerad energi. Ändå stod solenergin för futtiga 0,4 procent av elproduktionen i USA 2014.    

Det är inte att undra på att Elon Musk myser och fortsätter att slänga ut statliga medel på sina osäljbara Tesla elbilar och den Power Wall som är hans senaste idé. Narrspelet pågår så länge det finns människor som tror på ”höjdarnas” alla floskler och lögner. Hur var det nu Albert Einstein sa – ”Bara två ting är oändliga, universum och den mänskliga dumheten. Och jag är inte säker på det förstnämnda”. 

Solskojarna

Trots att många menar att klimatdebatten är mer eller mindre död, går det fortfarande att tjäna grova pengar på klimatalarmismen, åtminstone i USA. Al Gore och hans kumpaner fortsätter att skära guld på skattebetalarnas bekostnad, vilket med stor sannolikhet förklarar deras ständiga förnekande av fakta. En av narrarna i Gores följe är Elon Musk, en skojare som efter misslyckandet med elbilen Tesla nu gett sig in på solcellsmarknaden.

Hans företag i den sektorn heter SolarCity, och det har precis som Tesla aldrig gett en dollar i vinst. Ändå har SolarCitys aktier gått upp med 600 procent sedan årsskiftet. Orsaken är att mytomanen Tesla förklarat att företagets omsättning ska öka med upp till 90 procent under 2014. Att det idag har skulder på 61 miljoner dollar tycks inte spela någon roll. Företaget backas precis som Tesla upp av den amerikanska regeringen och då känner sig investerarna trygga.

SolarCity lever på – eller hoppas kunna leva på – att sälja in solceller till egnahemsägare och skolor i Kalifornien. Det är en på många sätt lysande affärsidé eftersom firman kan tillgodogöra sig den 30 procentiga statliga skattekredit som kunderna är berättigade till då de sätter upp solceller på sina hustak. Som tack får kunderna solcellspanelerna gratis installerade och ”leasar” dem sedan av SolarCity.

Men – och nu borde taskspeleriet vara uppenbart för varje tänkande människa – i gengäld skriver husägaren på ett avtal i vilket han avsäger sig all rätt till alla statliga skattelättnader och rabatter nu och för all framtid. Dessa pengar tillfaller i stället ett antal investmentbolag. Ett av dem heter Generation Investment Management LLP och bakom det döljer sig ingen mindre än självaste Al Gore!

Därtill kommer en massa delstatliga och lokala bidrag som SolarCity kan sno åt sig. Kalifornien ger över 3,3 miljarder dollar i rabatter för solcellsinstallationer fram till 2016 medan husägarna kompenseras med lite billigare el (5 – 10 procent av den totala installationskostnaden). Kaliforniens skoldistrikt har fått 400 miljoner dollar i år för bland annat solcellspaneler. Självklart är SolarCity med i anbudsgivningen och har redan skrivit åtskilliga kontrakt med skoldistrikten.  

I Kalifornien kan den som har solceller på taket precis som i Sverige sälja tillbaka överskott till det allmänna nätet för en hygglig slant eller 16 cent per kilowatt. Kraftbolagen är enligt lag tvingade att köpa elströmmen trots att priset är ungefär det dubbla mot vad de betalar för annan el. Samtidigt lobbar SolarCity energiskt och effektivt mot aktörer som baserar sin verksamhet på olja och naturgas. När ett kommunägt elbolag i Arizona nyligen krävde att solcellsägarna skulle betala nätavgifter för den el de skickar ut och får betalt för, då tog det hus i helsike bland solenergiskojarna och bolaget beskylldes för att vilja införa en ”solskatt”.

Skeppsgossen gissar att vi får en liknande utveckling i Sverige om de gröna fortsätter att lura i svenska folket att solceller hör framtiden till. Så fort det handlar om statliga subventioner finns det alltid narrar som ser chansen att göra sig en hacka – se bara på Bert Karlsson och hans gelikar som idag tjänar grova pengar på flyktingförläggningar. Att solen inte lyser i vårt land tillräckligt mycket för att generera någon elström av betydelse spelar lika liten roll som att de asylsökande som inkvarteras i förläggningarna i stor utsträckning inte är i behov av asyl. Huvudsaken är att profitörernas plånböcker sväller på skattebetalarnas bekostnad.

Nej mina vänner, än är hotet från koldioxiden högst levande för alla som tror på våra statskontrollerade media och virrpannorna inom miljörörelsen. De är lika svåra att övertyga om att jorden håller på att bli svalare som det är att få en muslim eller jude att äta en skinkmacka.