Världen behöver den fossila energin!

Det här diagrammet visar världens beroende av fossilbaserad energi
som olja, kol och naturgas. Kärnkraften är fortfarande större totalt
än vattenkraften medan den smala tårtbiten representerar
den s.k. förnybara energin. Också Gustav Fridolin borde kunna
inse att inga miljöpartier i världen kan förändra proportionerna
nämnvärt.

  

Den amerikanske journalisten Robert Bryce har avslöjat myten om den förnybara energins förträfflighet i sin bok “Power Hungry: The Myths of 'Green' Energy" (2010).

Av hans tårtdiagram framgår tydligt hur liten del av all energiproduktion som de s.k. förnybara energislagen står för (den gröna tårtbiten). Han summerar: ”Vi använder fossilbaserad energi – olja, gas och kol – därför att de fungerar. Förnybart som vind- och solkraft gör det inte. Det hela är så enkelt och egentligen inget att diskutera. Majoriteten av jordens befolkning har antingen ingen tillgång till elektricitet alls eller lider brist på det, och det är självklart att de kommer att öka sin användning. Till största delen handlar det då om fossilbaserad energi, främst kol.”

Den industriella världen skulle alldeles säkert kunna sluta med att använda fossilbaserad energi, men det gör den inte. Kanske kan den minska användningen med 10 procent – en minskning som i så fall snabbt kommer att ätas upp av utvecklingsländernas ökade kolanvändning. Det betyder att världen också i fortsättningen kommer att få leva med en allt större kolanvändning totalt sett…

Tänk om språkrören Gustav Fridolin - som ju gillar att leka med kolbitar - kunde inse detta faktum och erkänna att han och de andra gröna stollarna tyvärr haft alldeles fel när det gäller kolet, när det gäller faran av ökade halter CO2 i atmosfären och ifråga om behovet av förnybar energi. Men de är döva för alla argument som förrycker deras skeva världsuppfattning – och när detta skrivs ser det ut som om vi får dras med dem ännu en valperiod.   

Fågelslakten fortsätter - för att rädda det framtida beståndet!

Tranor i livsfarlig miljö

“För en del miljövänner är klimatförändringarna ett så stort hot att vi måste tillåta att fridlysta havs- och kungsörnar dödas av vindkraftverken. Argumenten som jag har hört är att de förnybara energislagen minskar mängden koldioxid i atmosfären. Mindre koldioxid minskar också hotet från klimatförändringarna – och därmed gynnas örnar och andra vilda djur.”

Med andra ord måste vi döda örnar och andra djur för att rädda dem!

Det som fått Robert Bryce vid Manhattan Institute att reagera är att det amerikanska naturvårdsverket försöker få till ett undantag från lagen om fridlysning i samband med ett vindkraftsprojekt i Kalifornien. Undantaget skulle innebära att fem kungsörnar får dödas av propellerbladen under en femårsperiod.

Örnar och andra fridlysta fåglar dödas numera rutinmässigt vid vindfarmerna men hittills har ingen ägare någonsin ställts inför rätta i USA. Däremot åtalas olje- och gasindustrin vid varje överträdelse av gällande lagar.

I Sverige dödas som bekant inga fåglar, fladdermöss eller andra flygande varelser överhuvudtaget av vindkraftverken. I USA däremot finns det statistik som visar att minst 85 örnar har dödats av vindsnurror sedan 1997. Där erkänner ansvariga myndigheter att ju fler vindkraftverk som byggs desto fler rovfåglar och andra fåglar kommer att dödas.

Skrämmande siffror har också publicerats i Wildlife Society Bulletin. Enligt dessa dödas ca 573 000 fåglar om året i Amerika, av dem runt 83 000 rovfåglar.

Man kan med fog fråga sig till vilket pris. Enligt den amerikanska vindenergiföreningen reducerade vindkraften år 2012 landets koldioxidutsläpp med 80 miljoner ton. Förra året utgjorde de globala utsläppen av CO2 34,5 miljarder ton. De 60 000 MW som vindmöllorna i USA genererade minskade alltså de totala CO2-utsläppen i världen med 2/10 av en en procent! Någon har räknat ut att om USA vill nå upp till 1 procents minskning krävs det minst 120 000 fler vindkraftverk byggs.

Förra året levererade alla vindkraftverk på jorden lika mycket energi som vi kan få från 2,4 miljoner fat olja per dag. Samtidigt innebär ökningen av koleldade kraftverk under de senaste tio åren ungefär 2,4 miljoner fat olja per dag. För att kompensera för den öka kolanvändningen måste alltså vindindustrin bygga runt 142 000 vindkraftverk varje år (motsvarande en kapacitet på 285 000 MW).

Slutsatsen kan bara bli att vindkraften inte har minsta betydelse för en minskning av CO2-utsläppen. Att den dessutom subventioneras gör inte saken bättre. Varför ska skattebetalare – i USA och här hemma – betala för slakten av rovfåglar?

Klimatdebattören Sture Åström har i en insändare tagit upp ämnet ur ett svenskt perspektiv. Han skriver att Sverige redan har tillräcklig kapacitet för elproduktion och att överskottet blir ännu större i och med att pappersindustrin läggs ned. Totalt subventionerar alla Sveriges elkunder vindkraften med ungefär 28 öre per kWh; det motsvarar nästan hela produktionskostnaden för annan el. Och eftersom vi har ett överskott av el måste vindkraftselen exporteras till Tyskland, Polen och Lettland. För att minska utsläppen från deras kolkraftverk anser miljöpartiet att vi kan bjuda på de 28 öre per kWh som svenska elkonsumenter debiteras.

Sture Åström summerar: ”Ett vindkraftverk ger således inga miljövinster. Subventionerna [av vindkraften] är ett hån mot förnuft, elkunder och skattebetalare”.

Skeppsgossen vill gärna tillägga att ingen svensk naturvårdande myndighet eller organisation ännu har kunnat förklara varför så många fåglar, fladdermöss m.fl. faller offer för vindkraftverk i alla andra länder utom Sverige. Varför presenterar SNF inga regelbundna rapporter, varför tiger naturvårdsverket? För det kan väl inte vara så att vindkraftslobbyn köpt ornitologernas tystnad?