Comeback för kolkraften

Kolkraften levererar...

I oktober för 40 år sedan stoppade OPEC-länderna oljeleveranserna till Väst som hämnd för USA:s vapenleveranser till Israel. Man må tycka vad man vill om detta, men embargot fick Västvärlden att vakna på flera sätt. 

Det var nu amerikanerna på allvar började borra efter olja utanför Alaska, det var nu man började satsa på kärnkraft och kol för att säkra energitillgången, det var nu vindkraften kom in i bilden på allvar. Till och med solenergin såg ut att bli ett praktiskt användbart alternativ. Och överallt i världen talades det om att spara energi med hjälp av bränslesnålare bilar, effektivare hushållsprodukter och en massa annat.

1973 var det i huvudsak Nordamerika, Västeuropa och Japan som konsumerade olja – närmare bestämt 2/3 av produktionen. Idag svarar ”utvecklingsländerna” för hälften av konsumtionen. I september i år gick för övrigt Kina om USA som världens största nettoimportör av olja.

Samtidigt är världens oljeproduktion 50 procent större än den var 1973. Efter fälten i Nordsjön och utanför Alaska spelar oljan från fälten i Mexikanska golfen en allt viktigare roll för USA:s oljekonsumenter liksom oljesanden i Kanada som uppges utgöra större oljereserver än de som finns i Libyen. Idag importerar USA endast 35 procent av sin olja – resten utvinns inom landet eller i dess närområde.

Satsningarna på förnybar energi hotar hela Europas tillgång till stabila elleveranser under den här vintern. Det framgår av en studie från franska Cap Gemini. Som i så många andra rapporter betonas att det är den vansinniga satsningen på vindkraft som bär skulden. När det blåser får elmarknaden ett överskott att sälja, och eftersom det handlar om en fri marknad är energislagen som erbjuder de lägsta priserna de som favoriseras. Det drabbar i det här fallet de gaseldade kraftverken som inte alls kan konkurrera med billig, subventionerad vindkraft. I en amerikansk studie befaras att 60 procent av Europas gaskraftverk tvingas stänga fram till 2016.

Samtidigt finns det rapporter som säger att Europa trots allt tal om utsläpp och klimatförändringar gradvis återgår till att elda kraftverken med kol. Förklaringen ligger i att de enorma satsningarna på ”grön” energi inte bara visat sig betydligt kostsammare än man räknat med utan att de också lett till så höga elpriser att konsumenterna inte har råd att betala dem. De statliga investeringarna och subventionerna har stadigt minskat, samtidigt som också privata investerare börjat dra öronen åt sig. Det finns siffror på detta, men Skeppsgossen nöjer sig med att konstatera att ett misslyckande är ett misslyckande.

Intressant är också att Obamas ihärdiga försök att knäcka USA:s kolindustri kan leda till att kolet kommer tillbaka som en konkurrenskraftig energikälla. I Tyskland bygger man nu nya kolkraftverk som ersättning för kärnkraften, samtidigt som man påstår sig satsa på förnybara energikällor som vind och sol. Samma utveckling förutspås i Amerika. 

Detta var väl inte riktigt vad de gröna tänkte sig - men när vinterkölden närmar sig duger det inte med vindsnurror och översnöade solceller om man inte vill att människor ska frysa ihjäl.