Featured Post

Patrick Moore: Fakta om CO2

Härom dagen hittade Skeppsgossen följande text av Patrick Moore , den kanadensiske miljöforskaren som var med om att grunda Greenpeace...

fredag 21 december 2012

Den som lever får se...

Skräckgubbe i repris...
För ett par veckor sedan blev det tvärstopp i den stora globala uppvärmningsmaskinen. Kvar i Doha satt alla de tusentals politiker, teknokrater och miljögalningar som utnämnt sig själva till jordens räddare och undrade vad de skulle hitta på härnäst.


Vilka lögner ska de nu försöka slå i medborgarna? Ingenting pekar ju på att den blygsamma uppvärmningen i slutet av 1900-talet orsakade några verkliga problem – antalet översvämningar och orkaner har minskat, isutbredningen vid polerna är normal, pratet om svår torka har visat sig överdrivet etc. Med andra ord borde det inte finnas så mycket kvar att diskutera. Men de troende låter sig förstås inte övertygas av fakta.

Att de inte låter sig rubbas en enda tum beror till stor del på att det påthittade klimathotet gett upphov till en global megaindustri som omsätter miljarder och åter miljarder dollar. Skulle ”ambassadörerna” börja tvivla på CO2-budskapet blir de av med sina jobb. När hörde någon senast en byråkrat säga att han inte längre behövdes? Och så länge medborgarna och skattebetalarna fortsätter att utan knot avlöna dem kan de försöka få igång uppvärmningsmaskinen igen och förbereda nästa års klimatmöte i lämplig lyxmiljö någon annanstans i världen.

Den 20 april 1947 kunde tidningen Sunday Times berätta att på Grönland var medellivslängden för män 23 år och för kvinnor 28 år. Eskimåerna – som de hette på den tiden – levde i de grönas drömvärld (fast den var vit) och satte inga CO2-avtryck att tala om. Tidningen rapporterade också att väldigt många manliga inuiter drunknade under jaktturerna i sina smala kajaker – av dem hade 97 procent jylfen (eller motsvarande ”lucka”) öppen!

Don’t drink and drive som det heter på nysvenska.

Apropå Grönland kan Skeppsgossen förtälja att dagens isbjörnsmödrar i Kanadas polarområden är magrare än sina mödrar eftersom isarna smälter och gör det svårare för dem att jaga. På sikt kommer det att leda till att ungarna också blir magrare, så magra att de inte längre kan fortplanta sig. Det säger i alla fall WWF som ju är duktiga att berätta skrönor. Skeppsgossen tycker därför att alla djurvänner ska åka till Nordpolen och mata de gulliga nallarna med t.ex. säldoftande chips och valkött av tofu… Den som kommer levande tillbaka bör få Naturskyddsföreningens stora pris ur H.M. Konungens hand.

Kinesiska vetenskapsmän har för övrigt vederlagt påståendena om att det varmare klimatet under medeltiden var en isolerad europeisk företeelse, vilket Mann hävdat med sitt berömda diagram typ ”hockeyklubba”. Enligt kineserna var uppvärmningen global och utan motstycke i historien. Det har forskarna kommit fram till genom att studera bottensediment i insjöar med begränsad cirkulation, exempelvis krater- och bergssjöar.

En av de sjöar som studerats närmare ligger i ett vulkaniskt område i provinsen Jilin i nordöstra Kina. Undersökningarna ger vid handen att somrarna då var längre och vårar och höstar kortare än de är idag. Men framför allt visar de att perioden 1150 – 1200 var den varmaste på minst 1000 år.



Vid kallt väder och högtryck fungerar inte vindkraften. Den som inte tror på denna ofta upprepade sanning kan kontrollera bilden ovan som är ett utdrag ur Svenska Kraftnäts kraftbalans en torsdag i förra veckan. Vindkraften gav då cirka 7 % av den installerade vindkraftseffekten. Inte ens en ynka procent av den totala produktionen lyckades man pressa ur vindkraften när den så väl behövdes. Kärnkraften gav ca 89 % och vattenkraften ca 93 % . I Danmark gick det lite bättre för vindkraften då den gav ca 27 %. Där tvingas man emellertid ha backupkraft för hela den installerade vindkrafteffekten. Man minns gärna miljörörelsens indignation för ett par år sedan när kärnkraftens kapacitet var ”låg”. Då var kärnkraftens kapacitetsfaktor ca 65 % av den installerade effekten. Det är onekligen en viss klasskillnad, eller hur, Romsson?

I England har man nu börjat upptäcka vindkraftens problematik och börjar gå vidare utan nya vindkraftssatsningar. Energisekreterare Edward Davey lyfte i torsdags förbudet mot borrning för skiffergas, ett förbud som instiftades efter att det första projektet nära Lancashire orsakade vånda förra året. Det nya beslutet kommer att tillåta bolagen att utforska denna nya energikälla i många delar av England.

Så till en annan intressant fråga. Om man hugger ned ett träd i skogen, kan de vilda djuren då höra det? Och vilken inverkan har avverkningen på djurlivet?

Det är organisationen Wildlife Conservation Society (WCS) i USA som gjort modeller för hur ljud sprids i landskapet och hur de påverkar arter och ekosystem. Modellerna tar hänsyn till ett stort antal faktorer som vegetationstyper, terrängförhållanden och väder m.m. Med hjälp av dem kan forskarna undvika att djur stressas vid vägbyggen och andra mänskliga aktiviteter som kräver att en skog glesas ut.

Enligt modellerna påverkar ljudet från en landsväg ugglor inom ett 45 procent större område än det vi människor upplever som störande ljud. Förhoppningsvis kan de här modellerna också användas för att visa skadeeffekten hos de bullrande vindkraftverken.

I morgon är det dags för den stora apokalypsen. Fortfarande finns det ju miljoner och åter miljoner människor som tror på sådana här undergångssagor. Kanske beror det på att vi innerst inne är medvetna om att jorden som vi känner den idag en gång kommer att gå under. Bill McKibben och 350.org skyller på CO2 och våra fossila bränslen. Deras skräckscenario är så läskigt att Skeppsgossen ryser när han läser om en sorts köttätande svampar som kallas Apophysomyces och som kan krypa in i våra kroppar i ett sår. Normalt lever svamparna fredligt i jorden men av någon anledning ilsknar de till när det inträffar en naturkatastrof. Efter tornadon i Joplin förra året drabbades 13 människor av dessa svampar – fem av dem dog.

I Amerika oroar man sig inte bara för översvämningar utan i lika hög grad för torrlagda vattendrag. Mississippi har lägre vattenstånd än på många år och det får svåra ekonomiska följder för trafiken på floden. Lika illa ser det ut för Coloradofloden, som är en viktig leverantör av dricksvatten i de västra staterna.

Den som lever får se, brukar det heta. Läser du det här i morgon lever du. Och det kan väl vara ett glatt budskap såväl som något inför julen 2012.



3 kommentarer:

  1. Vad ska man säga?

    I många år så har klimatforskarna varnat för att det varmare klimatet kommer att föra med sig värre torrperioder och att nederbördsmängderna vid regnperioder ökar med tätare översvämningsrisker som följd.

    Ska man lita på att klimatforskarna har rätt? och då planera samhället utifrån det?

    T ex så bekostade kommunerna utefter Emån en utredning, efter den rekordartade översvämningen i början på 2000-talet, om risker med framtida översvämningar. Kommunerna har inte börjat genomföra de åtgärder som föreslogs, för att resultatet från utredningen kritiserades hårt av vissa som totalt orealistiska skräckscenarier. Sedan utredningen gjordes har Emån svämmat över tre gånger och vid den sista, som skedde i somras, nådde nästan de nivåer som för 7-8 år sedan kallades för orealistiska skräckscenarier.
    Nu i efterhand är det lätt att säga att politikerna gjorde fel som inte har följt råden i utredningen som tillsattes.

    Nu är det inte bara Emån som under de senaste årtiondet drabbats av ovanligt många kraftiga översvämningar. Lagan, Ätran och Viskan har också drabbats.

    Klimatet blir varmare. Det påverkar vädret. Hur mycket skall stadsplaneringen påverkas av prognoser om framtida väderförändringar? För de flesta kommuner så inskränker sig åtgärderna de behöver vidta till ökande flöden i dagvattenledningar vid regn. Översvämningsriskerna varierar ju mellan olika vattendrag. Hur hanterar man det?

    /Jan Eriksson

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Tack för kommentarerna. Jag roade mig en gång med att kolla översvämningar och extrema väderförhållanden i Sverige under 1900-talet, bland annat med hjälp av SMHI:s hemsida. Här kommer ett litet utdrag som enligt min mening vederlägger påståendena om att översvämningar i älvar och åar runtom i Sverige skulle vara ett nytt fenomen.
    Till slut vill jag också tacka dig för alla inlägg under året. Kanske kan vi fortsätta "prata väder2 under 2013 också.


    1901 – 02
    Två mycket heta somrar i Sverige medförde svår torka. 1901 var troligen seklets torraste år.

    1916
    Översvämningar i Dalälven

    1919
    Mellersta Norrlands kusttrakter drabbade av översvämningar.

    1924
    Översvämningar i Mälaren, Emån m.fl. vattendrag (redan då!).

    1938
    Svår översvämning i Umeälven (Spölandskatastrofen).

    1940 – 42
    Värsta isvintrarna i Sverige.

    1951
    Södra Sverige drabbas av översvämningar.

    1966
    Översvämningar i södra Sverige; Dalälven svämmar över.

    1968
    Torneälven svämmar över.

    1977
    Översvämningar i Bergslagen, södra Norrland, Sydsvenska
    Höglandet.

    1985
    Höga flöden i Voxnan och Österdalälven. Under de tre vintrarna 1985, 86 och 87 var praktiskt taget hela Östersjön och Västerhavet täckta av is.


    SvaraRadera
  3. Hej och god fortsättning på julen.

    Översvämningar i samband med vårfloden har alltid förekommit och de har ibland varit allvarliga. Just denna typ menar klimatforskarna att de kommer eventuellt att bli mindre allvarliga i framtiden, för att vårfloden blir tidigare och då är dagarna lite kortare. Det klimatforskarna menar blir vanligare är översvämningar sommar och höst. Det är där kommunerna ska fokusera på om att det kan bli ökade flöden. När det är extrema långvariga regnväder sommartid är oftast havsnivån hög också.

    Vintern 1977 minns jag väl. En kompis till mig gjorde värnplikt på isbrytare. Han var inte mycket ledig den vintern för att det var så mycket is. Nästan hela Östersjön låg då också. Våren kom sent, det blev varmt snabbt och det var ett kraftigt regnväder i samband med snösmältningen i främst Närke. Om jag inte minns helt fel så var fartygstrafiken till Mälaren avstängd i några dygn både i Stockholm och Södertälje samtidigt. Det högsta vattenståndet som uppmätts i Mälaren, efter 40-talet då nya utskovet var klart, var vid nyåret 2000/2001 då man la ut sandsäckar på Munkbrokajen i Stockholm.

    Före 1922 svämmade Mälaren över flera gånger, men då var möjligheterna att släppa vatten genom slussarna betydligt mindre och landhöjningen har också hjälpt till att minska Mälarens översvämningsrisk.

    /Jan Eriksson

    SvaraRadera

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Narrskeppet

Narrskeppet

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Har varit journalist under hela mitt yrkesverksamma liv och jämsides med detta översättare