Det luktar Musk

På uppmaning av en god vän har Skeppsgossen tagit del av det evangelium som en herre vid namn Tony Seba predikar. Han reser tydligen runt i världen, avlönad - eller i varje fall subventionerad av -  den notoriske bilskojaren Elon Musk. Jag har tittat på ett klipp från Sebas anförande vid Swedbank Nordic Energy Summit i Oslo i mars 2016 och förvånas över hur högt uppsatta bankmän och ekonomer kan svälja hans oförblommerade hyllning av ett minst sagt suspekt företag som Tesla Motors.

Tony Seba presenterar fyra ”tekniska revolutioner”, som han påstår kommer att få följande resultat:

1. Alla nya bilar blir elektriska.

2. De blir självstyrande.

3. De kommer att få all sin energi från solpaneler.

4. Man har ingen egen bil, utan ringer efter en, när man behöver en.

5. 80 % av parkeringsytorna blir tomma.

Det är naturligtvis inget annat än ett förbannat skitsnack som bara borde gå hem hos de idioter som hyllar miljörörelsen. Men tydligen är ”miljötänket” smittsamt så att också kapitalets handgångna män sväljer osanningarna och överdrifterna.

Om vi tar påståendena punkt för punkt är det lätt att avfärda hans argument. Punkterna 2 och 5 kan vi direkt stryka eftersom de inte har minsta relevans i en diskussion om elbilarnas framtid.  

Tony Seba påstår att alla nya bilar blir elektriska. Det säger i alla fall inte bilindustrin i något land vad jag vet om. Alla försök av de stora tillverkarna att utveckla elbilar och framför allt att få allmänheten att köpa dem har ju slagit slint så att det ryker om det. Med de höga inköpspriserna och den dåliga batterikapaciteten har elbilarna ingen chans att hävda sig mot bensin- och dieselbilar. Seba hänvisar till fåtalet komponenter i en elbil jämfört med en konventionell bil utan att samtidigt förklara hur en elbil som har så få komponenter ändå kostar tre eller fyra gånger så mycket.

Med kurvor och blå dunster försöker han också övertyga sina åhörare om att den som köper en elbil snart har igen investeringen därför att driftskostnaden blir så låg. Bensin och diesel blir bara dyrare och dyrare därför att miljöfrälsarna lyckas övertyga sina regeringar om att ta ut allt högre skatter och andra pålagor. Samtidigt är världsmarknadspriserna väldigt låga och inget tyder på att de kommer att öka så mycket heller. Trots detta fulspel i kulisserna har bilköparen i gemen mycket litet förtroende för elbilar.

Så här skriver Teknikens Värld 2012: ”Elbilarna för en högst marginell tillvaro i världen. Tillverkningen av elbilar ökade visserligen från 45 000 år 2011 till 113 000 i fjol men vid slutet av 2012 beräknar IHS att det fanns endast 180 000 elbilar i trafik i världen, vilket är 0,02 procent av den totala bilflottan. Flest elbilar återfinns för närvarande i USA, Japan, Frankrike och Kina men sett i förhållande till befolkning är Nederländerna, Japan, Frankrike och Danmark de största elbilsländerna. Ingen rår dock på Norge som med sina 200 elbilar per 100 000 invånare är det mest elbilstäta landet.

Den påstått låga driftskostnaden för elbilar har vi inga bevis för. Den stora kostnaden ligger ju i batterierna, som inte kan laddas upp och ur hur många gånger som helst och förr eller senare måste bytas ut för många sköna tusenlappar (som herr Musk hoppas kunna tjäna ännu mer pengar på). Även vindkraftverken har ju sagts ha låga driftskostnader, men som Skeppsgossen skrivit i ett tidigare inlägg är det också en sanning med modifikation. Vindkraftverk går varma och fattar eld, precis som en och annan Tesla har gjort. Och herr Sebas prat om livstidsgaranti på en Tesla är det väl ingen vettig person som tror på. Vad säger att Tesla finns kvar som företag om t.ex. tio år och vem ska då stå för garantin? 

Teknikens Värld igen: ”Mycket har hänt med elbilspriserna på bara ett par år. Nissan Leaf har gått från 369 990 kronor till 314 990 kronor, Chevrolet Volt från 461 000 kronor till 374 500 kronor. Prisfallen har fått flera av våra läsare att undra om det i dag inte är lönsamt att köra elbil.

Här är svaret: Vi räknar på den billigaste modellen, en Volkswagen e-Up. Den har i elbilsammanhang två fördelar. Dels är den billig i inköp, dels är den extremt lätt och drar därför lite. Dessutom är det en riktig trevlig småbil.

Med en elförbrukning på lite mer än 1,17 kWh per mil i EU-cykeln är milkostnaden för bränslet bara 1,05 krona per mil. I dag är nämligen el billigt, cirka 90 öre per kWh, vilket faktiskt är en prisnivå som också kan låsas på tre år. Men i verkligheten går det inte att köra så snålt. Bara genom att sätta på kupévärmen ökar förbrukningen kraftigt. En mer verklighetsbaserad skattning av förbrukningen är drygt 1,6 kWh per mil, vilket ger en driftkostnad på 1,50 kronor per mil.

Baksidan av elbilsekonomin är värdeminskningen. Volkswagen räknar i deras leasingkalkyl med ett restvärde efter tre år på 33 procent, alltså 88 000 kronor. Eftersom man får 40 000 kronor i supermiljöbilspremie innebär det ett värdefall på 138 500, eller 46 167 kronor per år. Lägg till elkostnaden för 1 500 mil och du har en årskostnad för bränsle och värdeminskning på 48 417 kronor. En bensindriven Up drar 0,45 liter per mil i EU-körcykeln, vilket i praktiken innebär 0,60 liter per mil. Med ett bensinpris på 15 kronor per liter kan vi kalkylera med en bränslekostnad på 9,00 kronor per mil, eller 13 500 kronor per år.”

Får staten inte sina pengar med skatt på diesel och bensin, tar staten 

in pengarna per körd mil istället. Med den årliga besiktningen blir det 

lätt att fastställa hur många mil var och en kört. Enligt Ekonomifakta betalade man 8,25 kronor i skatter per liter bensin. Räknar man optimistiskt med en förbrukning av 0,5 liter per mil, måste du alltså lägga till över 4 kronor per mil för elbilar.

Amerikanska konsumenttidningen Consumers Report har enligt Tony Seba gett Tesla 105 poäng av 100 möjliga. Med tanke på hur Elon Musk agerat tidigare luktar det mutor och bestickning lång väg. Lyckligtvis har inte ens sådana överdrifter fått bilkonsumenterna i USA att köpa hans bilar. Fast nu står 30-40 000 köpare i kö om man får tro honom – alla har givetvis lagt en handpenning också, så att han fått in nytt kapital på närmare 500 miljoner när de statliga subventionerna krympt. Siffrorna har ifrågasatts, med tanke på att Nissan, som säger att deras modell Leaf är världens mest sålda elbil, har sålt 211 000 st sedan 2010.

Att energin i elbilarna ska komma från solpaneler är självklart eftersom Elon Musk hyr ut sådana på långa och subventionerade kontrakt till egnahemsägare. Kanske är det ett motsvarande leasingsystem som Tony Seba antyder då han säger att man kommer att hyra sin bil i framtiden (påhejad av Mattias Goldman, mäktigast i Sverige 2016 och vd för Fores). Mer pengar till Elon Musk alltså.

I rättvisans namn ska det dock sägas att Elon Musk betalade tillbaka sitt 400 miljarders-lån till amerikanska staten många år innan det förföll. I gengäld har företaget dock tjänat grova pengar på utsläppsrätter och lokala subventioner från t.ex. kaliforniska staten för energilagring (batteriutveckling).

Tony Seba jämför i sitt föredrag utvecklingen inom elbilsområdet med vad som hände med mobiltelefonerna. I stället för några tiotusen som prognosmakarna trodde såldes det miljoner. Men det är en i hög grad haltande jämförelse. Möjligheten till kommunikation är livsnödvändig inte minst i de fattiga länderna – men ingen vid sina sinnens fulla bruk kan väl hävda att en elbil från Tesla är intressant för papuanerna i Nya Guinea eller inuiterna i norra Kanada?

Elbilen är ingen teknisk revolution utan en gammal produkt som fått förnyad aktualitet i skuggan av ett påstått klimathot, marknadsförd av dubiösa personer som ser chansen att framstå som mänsklighetens välgörare. De tillhör samma gycklartrupp som de narrar som predikar jordens undergång om vi inte lämnar oljan i marken och satsar på förnybar energi. Tyvärr är det alltför många som tror på deras lögner och fortsätter att lägga pengar i deras skramlande bössor.