Hur dum får man bli?

Det har skrivits väldigt lite om de extra kostnader klimatvansinnet har kostat bilägarna i västvärlden. Det finns inga bevis för att koldioxidutsläppen från trafiken har den minsta inverkan på klimatet på jorden. Men likafullt har bilindustrin anammat ”hotet” och lydigt följt de grönas diktat. Motorjournalisterna har stämt in i kören och för varje ny bil de testar preciserar de samvetsgrant de halter koldioxid som den aktuella modellen släpper ut. Vem tjänar på detta dravel? Inte bilköparna i alla fall. De betalar ju redan nu en massa onödiga slantar för påfund som katalysatorer, datorstyrda start-stopp-motorer och dyrbara alternativbränslen som etanol och biogas. Men staterna fortsätter att dra in skatter och göda sina folkvalda medan miljönarrarna applåderar och tacksamt tar emot smulorna. Vid horisonten hägrar ju det bilfria samhälle som de drömmer om. Där folk minsann får ta sig fram per apostlahäst och cykel (fast inte ens människorna i deras föregångsland Kina vill ju fortsätta att cykla in framtiden). CO2-skräcken – som startades av Al Gore och hans anhang – är numera så etablerad att inte ens ett eller annat havererat klimatmöte kan ta död på den. Bilindustrin har ställt om så att den nu kan tjäna pengar på folks dumhet. Miljoner västerlänningar är fortfarande övertygade om att oljan och de andra fossila bränslena håller på att ta slut, att polarisarna smälter och att världshaven stiger trots belägg för att allt sånt prat är ren gallimatias. Håller majoriteten av världens befolkning på att fördummas och förvandlas till idel narrar? Redan nu är narrskeppen överbokade – som Skeppsgosse fasar jag för framtiden och har skäl att göra det.