Nya lögner om vindkraften

Kostsam idyll

Igår 16/11 sände Rapport ett inslag som SVT uppenbarligen köpt av Vindkraftsmaffian. Iklädd auktoritär skyddshjälm och utan att rodna påstod vd:n för Statkraft Jacob Norström att det är vindkraften som håller de svenska elpriserna nere på dagens låga nivå!

Som Skeppsgossen och många andra framhållit vid ett otal tillfällen är det ju tvärtom så att elpriserna i Sverige är onödigt höga på grund av det s.k elcertifikatsystemet, alltså den straffskatt som vi betalar för att berika vindkraftsbaronerna. Enligt senaste uppgifter uppgår den till 20 öre per kilowatt. Men i likhet med halalcertifieringen på kyckling, godis, skönhetsmedel m.m. som muslimerna infört tvingas vi alla betala för något vi aldrig efterfrågat och som de flest inte vill ha. Därför blir påslaget per kilowattimme per abonnent "endast" ca 3 öre.

Och det kan man väl stå ut med? Nej, för även om beloppet är litet finns det ingen anledning att subventionera ett energislag som efter 30 år inte kan bära sina egna kostnader och som därtill är fullkomligt onödigt och meningslöst. Om vi inte haft snart 3000 vindkraftverk i landet så skulle kilowattpriset ha varit minst 20 procent lägre, och landskapet hade inte förfulats av en skog av 150 meter höga propellertorn.

2012 betalades ca 2,5 miljarder kr ut i direkta bidrag till vindkraftsindustrin. 2020 kommer denna summa vara närmare 10 miljarder kr per år. Kärnkraften var subventionerad vid utvecklingsstadiet men den har betalat tillbaka allt med råge pga den unika skatten på termisk effekt, vilket ger ca 3-4 miljarder kr per år. I dagsläget krävs det 36 000 vindkraftverk för att ersätta de svenska reaktorerna och dagens alla vindkraftverk kommer att ha bytts ut minst en gång innan den första svenska reaktorn tjänat ut. Detta är sanningen som Jacob Norström och de andra vindkraftskapitalisterna försöker dölja.

 

Vad kan du som konsument göra? Bojkotta! En gång bojkottade svenskarna sydafrikanska produkter som en protest mot apartheid. På likartat sätt kan vi bojkotta halalmärkta produkter för att markera vår ståndpunkt gentemot islam. Vi behöver inte heller köpa ström från de elbolag som till och med säger sig "älska vind". Det finns faktiskt mindre elleverantörer som inte har denna "miljövänliga mix" som det så fint heter i reklamen utan levererar ström från enbart vattenkraft.

Ett område som börjat känna av vad vindkraft innebär för vardagslivet och boendemiljön är Tegelbyarna i nordvästra Skåne. Trots skriftliga protester till en mängd myndigheter kunde byalagen inte stoppa bygget av en vindpark omfattande 13 jätteturbiner. För närvarande störs friden från morgon till kväll av den tunga lastbilstrafiken på smala vägar. Invånarna klagar men gör inget konkret för att stoppa den. Kanske borde de skicka efter ett gäng certifierade stenkastare från någon av förorterna - stenkastarna är ju straffria också när de angriper utryckningsfordon.

Skeppsgossen avslutar med ett citat av den brittiske bloggaren James Dellingpole: “Jag kan inte för mitt liv begripa hur människor som ägnar sig åt detta lurendrejeri kan sova om nätterna. Men jag vet vilket straff de borde få. De borde tvingas att tillbringa resten av sina liv i ett av de många övergivna husen intill närmaste vindpark.”

Vindpark i USA förklarad som hälsofara!

Skulle kunna vara ett foto från Tegelbyarna i Skåne

Hurra! utbrister Skeppsgossen när han läser att hälsovårdsnämnden i Brown County, Wisconsin, har förklarat traktens vindpark för en hälsofara. Parken består av åtta 150 meter höga turbiner på 2,5 MW, högre än några andra vindkraftverk i staten Wisconsin. Anläggningen stod klar för fyra år sedan.

Under dessa fyra år har allmänheten alltmer högljutt klagat över bullret och för ett år sedan beslöt myndigheterna att göra en opartisk utredning. Mätningarna som skedde med hjälp av s.k. mikrobarometrar visade bland annat att bullret och infraljudet i huvudsak drabbade de boende i fastigheter som låg inom en mils avstånd från vindkraftparken.

En av de ansvariga för beslutet är läkaren Jay Tibbetts. Han sager så här: “Vi är verkligen inte negativt inställda till vindkraften som sådan, men vi kan inte heller blunda för det här problemet. Tre familjer har flyttat härifrån och vi vet att man haft samma problem på andra håll. I Ontario har 40 familjer lämnat sina hem för att komma bort från vindkraftverken”. Han nämner också att det allvarligaste klagomålet kommer från en sjuksköterska som drabbats av permanent hörselnedsättning.

Just nu håller man i Rögle i nordvästra Skåne på att uppföra en motsvarande vindpark. De boende i området som kallas Tegelbyarna har i flera år protesterat mot bygget utan att få gehör. I en artikel i HD 2012 anser man inom byarådet att det är "häpnadsväckande" att beslutande instanser som Mark- och miljööverdomstolen inte alls har tagit hänsyn till en rapport från Naturvårdsverket som visar att området inte bara har stor betydelse för rovfåglar utan också för andra fåglar.

Idag klagar byarådet på Facebook över att lastbilstrafiken till och från bygget är mycket störande… Vänta bara tills turbinerna börjar snurra, säger Skeppsgossen. Då är det för alltid slut med ”det goda livet på landet” som invånarna i Tegelbyarna längtade till när de flyttade dit och en skylt liknande den till vänster kommer kanske upp så småningom också i Rögle. 

Vindkraftsexploatörerna tar inga hänsyn till människor och djur, varken i det här landet eller på andra håll i världen – huvudsaken är att de kan pungslå skattebetalarna på subventioner och fylla sina egna kassakistor. Men de styrande i Brown County har i alla fall fattat ett historiskt beslut som är väl värt en applåd. 

Under krita trivdes både växter och djur!

Ett vanligt argument som framförs av dem om tror på den globala uppvärmningen är att vi inte har tid att vänta och se. De framhåller också att en temperaturhöjning på bara 2 grader skulle leda till en katastrof - för det framgår av datorsimuleringarna. Men dessa datorberäkningar är i grunden inget annat än gissningar och kan inte ersätta några konkreta iakttagelser.

En som funderat i de här banorna är Anthony Watts som driver bloggen http://wattsupwiththat.com Visst skulle det väl vara intressant om vi kunde skapa en parallell jord, öka halten CO2 i atmosfären och studera vad som händer i verkligheten? I brist på denna möjlighet återstår en annan lika spännande, nämligen att vi går tillbaka i den geologiska historien till den period som kallas krita, dinosauriernas tid. Då var nämligen klimatet på många sätt jämförbart med det som utmålas i 2 graders-scenariot.

Så här står det i svenska Wikipedia: ”Klimatet under krita var mycket varmt, polerna var isfria och havsnivån var mycket högre än idag. Avlagringar visar att yttemperaturen i de tropiska haven kan ha varit 9-12°C och djuphavstemperaturen så mycket som 15-20°C varmare än i dag. Tethyshavet förenade de tropiska oceanerna i öst och väst och bidrog till att jämna ut klimatet på jorden. Fossil från växter anpassade för ett varmt klimat har återfunnits så långt norr ut som Alaska och Grönland, och fossil av dinosaurier har funnits inom 15° från Sydpolen… Jordens medeltemperatur var kanske inte särskilt mycket högre än under trias och jura, men temperaturskillnaderna mellan ekvator och poler var mindre, vilket bör ha lett till svagare globala vindar, mindre uppvällning och mer stillastående hav än idag…”

Enligt den engelskspråkiga versionen var den globala medeltemperaturen 18°C, det vill säga 4 grader högre än idag. CO2-halten var 1700ppm, mer än fyra gånger högre än dagens 400ppm.

Anthony Watts ställer frågan om kritaperioden var för varm för jordens olika arter. Svaret är nej. Under den här perioden uppträdde de första blommande växterna och även förfäderna till dagens däggdjur. Som de flesta känner till var det dinosaurierna som dominerade perioden i runt 80 miljoner år. Men det var inte CO2 som ledde till deras försvinnande utan ett enormt meteornedslag.

”Vad kan vi då lära oss av krita?” avslutar Watts. ”Enligt min åsikt är det att vi inte har något att frukta av CO2. Och om vår civilisation har råd att förbereda sig för kommande katastrofer så borde vi använda pengarna på försvar mot meteorer hellre än att försöka hejda harmlösa CO2-utsläpp.”

Vem vill bo i en vindkraftpark?

Personer som bor nära ett vindkraftverk kan drabbas av allvarliga hörselskador och i värsta fall till och med av dövhet. Det hävdas i en tysk undersökning som refererats i ärevördiga Royal Societys tidskrift Open Science (september). 

Studien har gjorts av forskare vid universitetet i München och omfattar 21 friska män och kvinnor i åldrarna 18 till 28 år. En av de ansvariga för studien, dr Marcus Drexl, säger att vi inte vet hur vårt hörande påverkas om vi exponeras för lågfrekventa ljud från till exempel ett vindkraftverk under längre tid. ”Kanske kan vår studie förklara vissa av de symtom som människor som bor i närheten av vindkraftverk kan drabbas av – sömnproblem, nedsatt hörsel och högt blodtryck.”

Det kan tilläggas att infraljuden som regel inte uppfattas av örat, men likafullt uppfångas de av hörselmekanismen och kan uppenbarligen ställa till skada på sikt. Det bekräftas bland annat av en artikel i Läkartidningen nr 32-33 2013 med rubriken ”Infraljud från vindkraftverk – en förbisedd hälsorisk”. Artikeln är skriven av två specialister vid Cityhälsan ÖNH i Ängelholm, Håkan Enbom och Inga Malcus Enbom. 

Anledningen till att de båda tog upp bullret från vindkraftverk var att ”en ny insikt vuxit fram om central sentitisering, vilket ger en ökad förståelse för migrän, fibromyalgi och andra kroniska smärtsyndrom samt vissa fall av tinnitus och yrsel. Denna insikt har även betydelse för förståelsen av hur infraljud från vindkraftverk kan påverka hälsan. I flera studier har man funnit att boende nära vindkraftverk oftare har allvarliga sömnstörningar och depression. Man har även funnit en ökad frekvens av yrsel, tinnitus, ljudöverkänslighet, huvudvärk, ökad aktivering av autonoma nervsystemet med mera.”

Författarna till artikeln menar att man i gjorda studier inte tagit hänsyn till att infraljudet från vindkraftverk är ett rytmiskt pulserande ljud, och att det pulserande ljudtrycket påverkar innerörat även om något ljud inte uppfattas av individen. Tryckvågorna fortplantar sig till innerörats vätskefyllda hålrum, och denna »massageeffekt« påverkar sinnescellerna i innerörats hörsel- och balansdelar. Man har inte heller tagit hänsyn till det faktum att en del människor är känsligare än andra för sensorisk påverkan. Vissa är påtagligt känsliga för det pulserande ljudtrycket medan andra inte påverkas av det på ett märkbart sätt.

”Det rytmiskt pumpande infraljudet från vindkraftverk utgör en stimulering som påverkar innerörats sensoriska funktioner”, skriver de båda hörselspecialisterna. ”En sådan sensorisk stimulering kan hos personer med sensorisk överkänslighet framkalla central sentitisering med besvärande symtom såsom ostadighetsyrsel, huvudvärk, koncentrationssvårigheter, synstörningar, med mera. Besvären uppstår även om den uppmätta bullernivån är relativt låg eftersom infraljudet hela tiden påverkar och rytmiskt ändrar trycket i innerörats vätskerum via hörselbenskedjan. Det pulserande ljudtrycket från vindkraftverk framkallar även indirekt en aktivering av det autonoma nervsystemet med ökad utsöndring av adrenalin med åtföljande stresspåslag, risk för panikångest, högt blodtryck och hjärtinfarkt för personer med ökad sensorisk känslighet.”

I artikeln i Läkartidningen slår författarna fast att ”vindkraftverk uppförs i dag alltför nära bebyggelse. Det aktuella regelverket bör därför revideras med ett ökat säkerhetsavstånd till bebyggelse för att förhindra eller reducera risker för vindkraftsrelaterad översjuklighet.”

Detta är ju något som ansvariga myndigheter runtom i världen envist förnekar eftersom deras mätningar motsäger de närboendes subjektiva erfarenheter. Men i Australien har en grupp människor som bor i närheten av en vindpark bekostat egna mätningar och inte oväntat kommit fram till helt andra resultat.

De oberoende mätningarna gjordes över hela ljudspektrum vid ett antal hus på ett avstånd på mellan 2 och 10 km från Waterloo Wind Development i södra Australien. Det visade sig att de officiella resultaten kunde ifrågasättas på en rad punkter. Skeppsgossen kan inte låta bli att undra om förhållandet är detsamma med de mätningar som görs runt vindkraftverken i Sverige.

Samtidigt växer motståndet mot vindkraftsetableringarna runtom i världen (se tidigare inlägg på Narrskeppet). Senast har ett antal byalag och föreningar i gränstrakterna mellan Strömsunds och Ragunda kommun vädjat till lokalpolitikerna om hjälp inför en planerad utbyggnad av de vindkraftsparker som redan finns där. Efter utbyggnaden skulle området ”begåvas med” totalt 510 turbiner. Att tvingas leva i ett område med 510 vindkraftverk är ett övergrepp och raserar möjligheterna att bo kvar. Det anser ett antal byalag och föreningar som nu vädjar om hjälp från lokala politiker.

Det handlar om ett område i gränstrakterna mellan Strömsunds och Ragunda kommun. Ett flertal större vindkraftsparker har byggts eller planeras och enligt en sammanställning som gjorts handlar det om totalt 510 vindkraftverk. Bland annat kräver invånarna att opartiska konsulter ska granska exploatörernas mätresultat när det gäller bland annat buller. De anser att de ljudmätningar som har gjorts inte är tillförlitliga och bygger på teoretiska modeller mer än på verkliga förhållanden.

Brevskrivarna anser att den enorma utbyggnaden kommer att leda till en allt snabbare avfolkning av bygden. Alla de saker som har gjort att folk bott kvar, trots år av försämrad samhällsservice, kommer att raseras. Befolkningen vädjar därför till makthavarna att vidta åtgärder för att begränsa skadorna. Enligt en artikel i Länstidningen ligger många byar och hushåll inom en radie av 1-2 kilometer från närmaste vindkraftverk. De ställer sig frågan vem som egentligen vill bo i en vindkraftpark.

Nej, allt fler människor håller inte med! 

De grönas våta energidröm förverkligad

Byn Feldheim med 150 invånare är alla miljöpartisters våta dröm. Där har man nämligen enligt nyhetsbyrån AFP kopplat ur det nationella elnätet och lever nu enbart på lokal förnybar energi i form av vindkraft och biogas från gödsel och halm. När det blir riktigt kallt kan man också dra nytta av ett värmeverk som eldas med rester från skogsavverkningen i trakten.

Feldheim ligger inte långt från Berlin och på den närbelägna f.d. sovjetiska militärbasen har man byggt ett solkraftverk. Hela anläggningen har bekostats av ett ”grönt” energibolag tillsammans med invånarna som tagit egna lån för att få vara med. Plus tyska staten som subventionerat experimentet – dock framgår det inte med hur mycket.

  

Påståendet att man kopplat bort det nationella elnätet måste man dock ta med en nypa salt, eftersom det i samma reportage sägs att överskottselen från vind- och solkraft säljs till just detta. Förtjänsten lär väl inte bli så stor men den räcker kanske till att betala bankräntorna. Strunt i det, ”nu slipper vi göda oljeshejkerna och Putin genom att köpa olja och gas” säger en talesman för energikooperativet.

Som Skeppsgossen berättat i tidigare rapporter från Narrskeppet kan en sådan här småskalig lösning knappast rädda den tyska industrin ur den allt djupare kris som ”Energiewende” skapat. Idag har landet Europas näst högsta elpriser, samtidigt som utsläppen av växthusgaser fortsätter att öka på grund av den nödvändiga satsningen på stabil kolkraft. Enligt officiell statistik svarade den förnybara ”rena” energin för 27,7 procent av elproduktionen under årets första nio månader, medan brunkolet kom strax efter på 26,3 procent.

Nu talas det om det behövs än radikalare åtgärder för att Tyskland ska kunna leva upp till det drömscenario som förverkligats i byn Feldheim, bland dem en satsning på jättebatterier för lagring av ström och så fler elbilar på vägarna. I Feldheim har man redan byggt en laddstation för elbilar och beställt ett 10 MW lithium-jon-batteri från Sydkorea. Det ska installeras nästa år och fungera dels som reservkraft och dels som en buffert vid stora variationer i det lokala nätet. Kostnad och livstid sägs det inget om. 

Okej, visst går det att förverkliga de grönas våta drömmar i så här liten skala. Men, som en god vän till Skeppsgossen påpekar, det bor 80 miljoner människor i Tyskland och för att försörja dem med elström enligt Feldheim-modellen skulle det krävas att en yta stor som hela Bayern bebyggdes med vindkraftverk och att hela Österrike täcktes med solceller. Och ändå skulle det behövas fossil reservkraft (eller kärnkraft) när det inte blåste och solen inte sken. För att nu inte tala om de enorma investeringskostnaderna för nya kraftledningar från vind- och solfarmerna.

Den globala placeboeffekten

Nu har vi här ombord på Narrskeppet begåvats med en ny klimatvetenskaplig term: ”Global Placebo Effect” (GPE). Den har myntats av ingen mindre än baronessan Sandip Verma i brittiska överhuset och den innebär att blotta tanken på en minskning av CO2-halten kan leda till att vi hejdar den globala uppvärmningen (även om vi inte kan notera någon minskning på våra mätinstrument).

En tvivlande kollega till den brittiska energiministern fick kunskap om detta vetenskapliga genombrott då han ställde en fråga om den nu pågående uppvärmningspausen som ju är inne på sitt nittonde år. Verma svarade: “Det må vara att uppvärmningen har stannat av, vilket naturligtvis är bra. Det kan mycket väl vara så att en del av de åtgärder vi vidtar idag är till hjälp i det fallet.”

Hon menar att det finns en möjlighet att vind- och solkraftverken som byggts efter 2005 gjort att vi kunnat hålla den globala medeltemperaturen konstant också tio år före det att de uppförts. Och än märkligare är det att inget av dessa projekt har minskat CO2-halten. En logisk slutsats blir alltså att blotta tanken på byggandet av vindkraftverk räcker för att hålla klimatet i schack.

Ett annat vetenskapligt faktum – om man får tro narrarna – är att ju dyrare placebo desto större verkan. Det framgår av den allra senaste IPCC-rapporten. I den sägs det att om vi satsar 2 miljarder dollar om dagen på förnybar energi i stället för en enda miljard så blir vädret bättre. Man kan nästan tro att det är Åsa Romson & Co som dragit denna slutsats men det är alltså ett FN-organ som gjort det…

Skeppsgossen överväger nu att börja lobba för att Åsa Romson seglar över Atlanten och söker jobb som generalsekreterare i FN.

En talesman för ökända University of East Anglia avslöjar att man från och med januari kommer att låta analysera de globala klimatmodellerna varje måndag. ”Det är ju inte alldeles omöjligt att också dessa påverkas av placeboeffekten”, säger hen. Tidskriften Nature har enligt samma källa visat stort intresse för rapporten.

Dr Roy Spencer ställer sig dock tveksam och menar att korrelationen kan vara den motsatta när det gäller klimatmodeller. ”Ju mer vi spenderar på modeller som förutspår en uppvärmning desto mindre uppvärmning tycks vi få”, säger Spencer i en kommentar.

Miljöpartiet har ännu inte lämnat någon officiell kommentar utan hänvisar till valresultatet och den utredning som Stefan Löfvén lovar att tillsätta.

Hur kan fladdermössen skyddas vid vindkraftverken?

Som Skeppsgossen rapporterat otaliga gånger dödas varje dygn massor av fladdermöss när de flyger i närheten av en grupp vindkraftverk, enligt vissa beräkningar så många som 100 000 per år. Nya undersökningar visar att de flesta av dem dödas under sensommar- och höstkvällar då det normalt inte blåser så mycket och propellrarna antingen står stilla eller roterar mycket sakta. Ett antal forskare i Indiana i USA bestämde sig för att försöka ta reda på vad som händer med hjälp av värmekameror som monterats på tre turbiner med varierad hastighet. Resultaten är minst sagt intressanta.

Experimentserien omfattade perioden augusti-september 2012. Enligt forskarna skedde observationerna vid 993 tillfällen. De flesta fladdermöss ändrade sin kurs när de närmade sig turbinerna och djuren flög oftast in mot dem från läsidan. Man noterade också att de flesta inflygningarna skedde under månljusa nätter med liten vind, medan snabbt roterande propellerblad skrämde bort djuren.

Fladdermöss lever länge och har låg reproduktion. Därför drabbas populationerna extra hårt av vindkraftverken. Observationer av döda djur under och i närheten av turbinerna har gjorts på flera kontinenter, och med utgångspunkt från dessa har det gjorts skrämmande uppskattningar – antalet döda fladdermöss kan röra sig om allt mellan 10 000-tals och 100 000-tals varje år. Det bör noteras att det finns mycket få rapporter om döda fladdermöss i anslutning till andra höga byggnader, exempelvis bropyloner och antennmaster.

Det tycks som om de flesta offren utgörs av trädlevande fladdermöss. Många av dessa företar långa flyttningar under vår och eftersommar/höst. I Nordamerika och Europa beräknas sådana flyttande arter svara för mer än en tredjedel av offren för vindkraftverkens propellrar.

Forskarna har sökt många förklaringar till varför vindkraftverken lockar fladdermöss. En förklaring kan vara att djuren faller offer för propellrarna när de flyger förbi masterna för att söka boplatser efter vårflyttningen. Det verkar också som om djuren misstar tornen för trädstammar och propellrarna för grenar där de kan gå till nattvila. När propellrarna står stilla bildas det också luftströmmar som liknar dem som förekommer kring höga träd. Medan de flyger runt för att närmare undersöka platsen kan det hända att vinden ökar och att fladdermössen överrumplas av de roterande bladen.

För att skydda fladdermössen kan man enligt forskarna göra som i Texas, där en anläggning försetts med röda blixtljus av samma typ som används på flygplan. Det har visat sig att antalet förolyckade fladdermöss minskat påtagligt tack vare varningsljusen.

Stillbilder av nattflygande fladdermöss (de gröna pilarna) togs med hjälp av värmekameror placerade 12 m från tornets bas. De röda cirklarna markerar fladdermöss som spårats av kamerorna. Bilderna visar olika situationer som en fladdermus som närmar sig ett snabbt roterande turbinblad (A), en lågtflygande fladdermus rakt ovanför kameran (B), en fladdermus som närmar sig en turbin vid molnigt väder (C) och en fladdermus som flyger i samma höjd som turbinhuset när propellerbladen roterar med full hastighet (D).

Läs hela artikeln på www.pnas.org

Tack och lov har problemet med vindkraftverk och fladdermöss på senare år uppmärksammats också i Sverige (och faktiskt i än högre grad än den fågeldöd som propellrarna orsakar). Enligt den ovan citerade forskningsrapporten uppskattar man att 600 000 fladdermöss mött döden vid vindfarmerna i USA bara under 2012. Ett färskt exempel på svenska skyddsåtgärder är det projekterade vindkraftverket vid Sörby i Skåne som länsstyrelsen stoppat. Området är rikt på fladdermöss, bland annat två rödlistade arter. I närliggande Tykarpsgrottan och andra grottor kring Ignaberga finns Bechsteins fladdermus, en av de mest sällsynta arterna i landet. Ännu har inget beslut tagits, och det ska bli spännande att se om naturskyddet äntligen sätter stopp för ännu ett vansinnigt projekt.

Vinden är inte gratis!

Det har kommit en hel del intressanta kommentarer till vindkraften på sistone. Motståndet fortsätter att växa i takt med att alltfler människor inser vilket slöseri med pengar snurrorna egentligen är. Det gäller inte minst i Storbritannien. Men även i USA reagerar alltfler mot det enorma slöseriet med skattebetalarnas pengar som varje vindkraftsetablering innebär.

Redan 2012 presenterade ekonomiprofessorn Gordon Hughes vid universitetet i Edinburgh en undersökning om den s.k. kapacitets- eller belastningfaktorn för vindkraftanläggningar i både Storbritannien och Danmark. Med hjälp av statistiska beräkningar visar han hur kapacitetsfaktorn sjunker från t.ex. 24 procent år 1 till 15 procent när vindkraftverket nått 10 års ålder och till 11 procent vid åldern 15 år. Dessa siffror gäller för brittiska vindkraftverk, medan de undersökta danska anläggningarna “åldras” lite långsammare – från en topp på 22 procent till 18 procent när de är 15 år gamla. Havsbaserade vindkraftverk i Danmark har 39 procent kapacitetsfaktor när de satts upp men denna sjunker till endast 15 procent när de är 10 år gamla.

Vad betyder då uttrycket ”kapacitetsfaktor”? En enkel förklaring har jag hittat på nätet: MW = 1 miljon watt elektrisk produktion x 24 tim x 365 dagar = 8,760 megawattimmar per år. Om ett 1 MW-verk i verkligheten genererar 1,752 MW-h under ett år på grund av variationer i vindhastigheter och andra omständigheter är kapacitetsfaktorn 1,752 dividerat med 8,760 = 0,20 = 20 procent.

Gordon Hughes beräkningar har stor betydelse för dem som planerar nya vindkraftparker. Sjunkande kapacitet över åren bör ju tas med i beräkningarna, vilket i sin tur innebär att varje satsning på vindkraft blir betydligt kostsammare än vad politiker och andra beslutsfattare inbillar sig när de studerar tillverkarnas glädjekalkyler.

I USA har man räknat ut vad ett gaskraftverk kostar under sina första 10 år jämfört med kostnaden för en vindkraftpark. Vindkraftparken är en investering på 2,6 miljarder dollar i det aktuella fallet medan gaskraftverket kostar 450 miljoner. Kostnaden per MW kan enligt ovan beräknas till 235 dollar för vindkraften och till 2,96 dollar för naturgasverket. Att ”vinden är gratis” är med andra ord rent nonsens om man ser till den totala produktionskostnaden av elströmmen. Så det är inte att undra på att vindkraften efter alla decennier fortfarande är beroende av subventioner för att gå runt…

Läs hela utredningen på www.ref.org

I USA har vindkraften också börjat diskuteras allt flitigare. I exempelvis Oklahoma har det skett en enorm utbyggnad, från 113 vindkraftverk i tre anläggningar för tio år sedan till 1 700 vindsnurror i 30 projekt. I starten utlovades en ljus framtid, skattelättnader och allt möjligt annat (precis som i Sverige), men nu drar politikerna öronen åt sig när de inser vad subventionerna verkligen kostar och hur slättlandskapet förstörts av alla propellrar. Uppskattningsvis handlar skattesubventionerna nu om mer än 40 miljoner dollar. Samtidigt måste staten spara in på investeringar i skolor, vägunderhåll etc. (precis som i Sverige).

I Kansas och Texas menar också de som förespråkat satsningarna på vindkraft att det nu är hög tid att avskaffa eller åtminstone drar ned på subventionerna. Det är dags för vindkraften att stå på egna ben, heter det allt oftare. Samtidigt är motståndarna irriterade över att vindkraften inte levererar när behovet av el är som störst, alltså under sommarmånaderna då luftkonditioneringsanläggningarna går på högvarv. Skeppsgossen undrar varför man inte tänkte på den saken innan man gav exploatörerna fria händer. Sent vaknar syndaren, brukar det heta (och i Sverige tycks sömnen vara enastående god, närmast att jämföra med koma).

Välkommen till miljöpartiets Sverige!

Välkommen till miljöpartiets Sverige!

Härom kvällen tog SVT:s debattprogram upp den misslyckade ubåtsjakten i Stockholms skärgård. Bland deltagarna märktes en "försvarspolitisk talesman" för miljöpartiet vid namn Valter Mutt. För den som inte vet vem han är kan Skeppsgossen berätta att han för ett par år sen kom med det lysande förslaget att flytta statyerna av Gustav II Adolf och Karl XII i Stockholm till "mer undanskymda platser". I debattprogrammet propagerade denne begåvade "omvärldsanalytiker" (det kallas han officiellt) för att Sverige borde satsa mer på förnybar energi än på försvaret. Han refererade också till Pentagon som påstått att klimatförändringarna är det största hot mänskligheten stått inför.

Det fick Skeppsgossen att lite närmare ta reda på vad det finns för stöd för detta påstående. Det visade sig gå tillbaka till en klimatstudie som Pentagon beställde för över tio år sen och som innehöll en mängd skrämmande framtidsscenarier. Så skulle exempelvis staden Haag i Nederländerna vara obeboelig på grund av stigande världshav, det mesta av polarisen skulle vara borta på somrarna och den globala temperaturen skulle öka med en halv grad Fahrenheit om året. Idag sitter vi med facit i hand som det brukar heta, och ingen av förutsägelserna har besannats.  

Det hindrar förstås inte att personer som Valter Mutt, Gustav Fridolin m.fl. fortsätter att referera till den här bisarra rapporten, som enligt många sakkunniga fick det amerikanska försvaret att börja intressera sig mer för biobränslen än för vapen och försvarsberedskap. Och inte blev det bättre när Obama kallade klimatförändringarna "ett massförstörelsevapen", vilket tacksamt noterats också av Valter Mutt & Co.

Bland de skräckvisioner som Pentagonrapporten innehöll noteras särskilt att vi skulle drabbas av värre stormar och fler tyfoner år 2005. Numera erkänner också narrarna inom IPCC att den sortens väderaktiviteter inte alls har ökat. Och i tornadobältet i Amerika har det inte varit så lugnt och stilla på 50 år som det är idag. Det har likaså gått nästan 11 år sedan den senaste stora orkanen drabbade USA. Temperaturhöjningen har som bekant också uteblivit i 18 år nu och  kuststaden Haag - som skulle ligga under vatten år 2007 - ligger fortfarande på torra land. Inte heller polarisarna har visat några tecken på att smälta mer än normalt, snarare tvärtom. 

I en intervju med en av författarna till rapporten erkänner denne nu att man nog överdrivit lite. "Avsikten med rapporten var inte att exakt förutsäga vad som skulle inträffa och när det skulle ske, utan snarare att få människor att vakna inför en kommande katastrof och rusta sig för den." Det är förmodligen ett uttalande som Valter Mutt ansett vara oviktigt eftersom det inte stämmer med hans "omvärldsanalytiska" bild. 

I rättvisans namn bör det dock tilläggas att inte heller narrarna i Pentagon givit upp tron på sina egna profetior. I senare rapporter påstår de fortfarande att "när växthusgaserna ökar så höjs havsnivåerna och den globala medeltemperaturen och vi får alltfler allvarliga väderhändelser". Just det, blixtkaos, värmebölja och översvämningar som Sverige upplevt i sommar (enligt meteorologerna på SMHI) bekräftar bilden av att inte bara vårt land utan hela jorden håller på att gå åt helvete.

Men fortfarande finns det tid att rädda den genom nya internationella konferenser och nya klimatskatter, fattas bara annat. Och det ser hoppfullt ut för Sveriges del också om vi bara satsar på solceller och vindkraft i stället för på vapenexport. Så här skrev Valter Mutt och Yvonne Ruwaida för något år sedan i Aftonbladet:

”I Tyskland arbetar i dag 380 000 personer med vindkraft och solenergi och andra former av förnybar energi. Tre fjärdedelar av dessa jobb beräknas vara en direkt följd av den lagstiftning om garantipris för förnybar energi som den tidigare rödgröna regeringen införde vid sekelskiftet. Allra snabbast har antalet arbetstillfällen inom solenergisektorn vuxit, där numera något fler arbetar än inom vindkraften, och där 60 procent av produktionen går på export. Antalet soltimmar på årsbasis skiljer sig inte dramatiskt mellan Tyskland och Sverige, men det gör däremot det politiska stödet för solenergiutbyggnad. Resultatet har blivit att världsledande svensk solcellsforskning nu kommersialiseras av tyska företag.”

De båda avslutar med en suck: ”Tänk om förnybar energi hade fått samma politiska stöd som vapenindustrin…”

Ja, tänk vad fint det skulle vara att kunna visa upp ett underland fullt med vindsnurror och solceller för en potentiell angripare. Inte en kula hade behövt avlossas, inte ett Jas-plan hade behövt lyfta, och Fridolin, Romson, Kaplan och Mutt kunde bjuda hela invasionsstyrkan på ett mumsigt teparty värdigt den galne hattmakaren.   

Lego backar för Greenpeace

Greenpeace borde skämmas över alla sina lögnaktiga påståenden

”Höga halter eller låga halter av koldioxid i atmosfären gör ingen skillnad för den kommande mini-istiden. Missväxt, hungersnöd och CO2 och vädret och jordens klimat har ingenting gemensamt.”

Det säger dr Klaus L.E. Kaiser på sin blogg www.convenientmyths.com med anledning av Greenpeaces angrepp på Lego-bitarna. Orsaken är att Greenpeace irriterat sig på att vissa Lego är märkta med oljebolaget Shells logo. Hade det stått Greenpeace på plastbitarna hade det förstås varit en annan sak… Enligt tidningen The Guardian har Lego backat för kritiken och kommer i framtiden inte att sälja sina leksaker på Shells bensinstationer.

Bakgrunden till hela uppståndelsen är förstås Arktis, ”det område runt Nordpolen som enligt Greenpeace och Al Gore skulle ha försvunnit för tjugo år sedan på grund av den globala uppvärmningen” skriver Klaus Kaiser. Och fortsätter: ”Det enda problemet är att isen i Arktis inte har för avsikt att försvinna och inte heller isbjörnarna och valrossarna. Efter 18 års uppvärmningspaus tycks det som om jorden gått in i en global avkylningscykel i stället. Tyvärr tycks inte Greenpeaceniks förstå det eller också vill de inte erkänna det. För dem gäller bara den globala uppvärmningen, en enkelriktad väg härifrån till evigheten.”

Klaus Kaiser är medveten om att kallare vintrar och minskad solfläcksaktivitet inte nödvändigtvis betyder att en ny istid är i antågande. Men solfläckarnas betydelse har varit känd i över 2000 år, även om det var först i samband med ”den lilla istiden” i Europa mellan 1650 och 1725 som man noterade att antalet solfläckar var långt färre än normalt och att detta faktum kunde ha ett samband med de kortare odlingssäsongerna och hungersnöden som blev en följd av dessa.        

”Under den här kalla perioden eller den värmeperiod som föregick den skedde inga större förändringar i CO2-halten i jordens atmosfär. Enbart detta faktum borde få de som tror på CO2-katastrofen (som Greenpeace, Sierra Club och en många andra organisationer) att tänka efter… Men självständigt tänkande tycks inte ingå i deras repertoar. I stället tuggar de om samma lögner om krympande polarisar, drunknande isbjörnar och svältande valrossar.”

Klaus Kaiser gör också en åtminstone för Skeppsgossen ny jämförelse med planeten Mars. Atmosfären där består av 95 procent CO2 jämfört med 0,04 procent på jorden. Det borde med andra ord vara kokhett där borta men det är det inte. Under dagtid när solen värmer upp ena halvan av Mars är temperaturen ungefär densamma som på jorden – men på ”nattsidan” är det -100 grader kallt! 

Kan högt blodtryck ge dig ett längre liv?

Att ha högt blodtryck anses vara en hälsofara och därtill en vanlig sådan. Mer än var fjärde vuxen svensk har nämligen högt blodtryck – och då kan man kanske ifrågasätta hur farligt det är att inte leva upp till socialstyrelsens normer i det här avseendet. Enligt dessa normer är ett utmärkt friskt blodtryck är max. 120/80. ”Det brukar unga, friska och smala personer ha”, heter det. Mellan 120-140 i övertryck och 80-90 i undertryck räknas som ett förstadium till högt blodtryck. 

Ny forskning visar dock att lågt blodtryck inte alltid är så positivt som din husläkare vill få dig att tro. För en del personer med t.ex. kroniska njursjukdomar kan ett systoliskt blodtryck runt 140 faktiskt vara att föredra. Det visar en färsk sammanställning av data från 77 765 amerikanska krigsveteraner.

I studien jämfördes patienter som fått behandling med blodtryckssänkande medicin med obehandlade patienter. De behandlade patienterna hade ett systoliskt blodtryck på under 120 medan den andra gruppen låg på 120 till 139. Efter sex år gjordes en uppföljning som visade att patienterna med de låga värdena hade en betydligt högre dödlighet än de obehandlade: i siffror 80,9 avlidna per 1000 patienter jämfört med 41,8/1000 i grupp 2. Medicinering mot högt blodtryck innebär med andra ord en nästan dubbelt så hög dödlighet i kronisk njursjukdom.

Det kan naturligtvis invändas att undersökningen bara gäller personer med kronisk njursjukdom. I väntan på en motsvarande studie av andra grupper med t.ex. hjärt-kärlproblem borde läkarna kanske ändå vara lite försiktiga vid förskrivningen av blodtryckssänkande preparat, tycker Skeppsgossen. Tänk om en fjärdedel av svenskarna tack vare sitt förhöjda blodtryck kan se fram emot ett litet längre liv än de två tredjedelar som ligger under socialstyrelsens gränsvärden eller behandlas för högt blodtryck?

En jämförelse med den fullkomligt bisarra jakten på låga kolesterolvärden – som Skeppsgossen diskuterat vid flera tillfällen här på Narrskeppet – ligger faktiskt rätt nära. Så upp till bevis för att högt blodtryck verkligen är en hälsofara!

Mer om det tyska energifiaskot

Drömmen om den förnybara energin i Tyskland (vars solcellsindustri snart är bankrutt)

Tyskland satsade på förnybar energi i större skala än något annat land på grund av “de grönas” politiska  inflytande – och nu kan vi se vad som händer när miljöpartiets galenpannor får vara med och bestämma. Subventionerna har varit enorma, effekterna på elmarknaden kaotiska och utsläppen av växthusgaser bara ökar.

“Energifattigdomen” breder ut sig i Tyskland precis som i England och det är många tyskar som kommer att frysa i vinter. Närmare bestämt ca 800 000 tyska hushåll har fått strömmen avstängd därför att de inte har råd med de skenande elpriserna. I stället går de som kan ut i skogen och hugger ved för att på det sättet försäkra sig om ett drägligt inomhusklimat. 

På samma sätt som i andra länder yrade de gröna om att satsningarna på förnybar energi skulle skapa en ny ekonomi med miljoner nya arbetstillfällen. Visst blev det en del jobb, framför allt inom solcellsindustrin – men de subventionerades också av skattebetalarna! I Tyskland betalas dessa subventioner med skyhöga energipriser, vilket naturligtvis drabbar tillverkningsindustrins konkurrenskraft. Resultatet blir att den energikrävande industrin söker sig till länder med vettiga elpriser, vilket i sin tur innebär ökande arbetslöshet.

I maj i år berättade ansedda tidningen Die Welt att minskande subventioner till vind- och solkraft redan har lett till att sju av tio jobb inom den gröna industrin försvunnit eller kommer att försvinna. Före sommaren sysselsatte den förnybara energisektorn i Tyskland runt 370 000 personer – det motsvarar endast 0,86 procent av en arbetsstyrka på totalt 42 miljoner. Hur ofta får vi inte höra att framtiden ligger i gröna jobb?

En gång påstod de grönas miljöminister Jurgen Trittin att de tyska skattebetalarna bara skulle få betala en skopa glass extra för energiomställningen. Det var 2004 när ”Energiewende” genomfördes. Den nuvarande miljöministern Peter Altmaier sade förra hösten att skattebetalarnas bidrag nu utgör priset för en hel glassmeny.

Tyvärr finns det stor risk att den nya svenska regeringen luras till en motsvarande ”Energiwende” av sitt gröna bihang. Ännu så länge ligger våra elpriser på en sansad nivå – men ju fler kärnkraftverk som stängs och ju fler vindkraftverk som byggs, desto dyrare kommer också din och min elström att bli. 

Dystopier och tiggarmuggar

Människan har alltid gillat dystopier och för en tid sen levererade ett gäng brittiska klimatnarrar som samlats under namnet ”Forum for the Future” följande framtidsvision.

Klimatförändringarna kommer att tvinga fram en ström av flyktingar från Australien till Antarktis redan 2030. Och ett par decennier senare får vi räkna med att en miljard människor är på flykt undan hetta och missväxt. Hela Australiens inland blir obeboeligt – och eventuella framtida olympiader får avhållas i cyberspace med publiken naglad framför teveapparaterna (så bra då, säger Skeppsgossen som alltid tyckt att olympiader bara är ett stort slöseri med skattemedel).

Men dystopin innehåller också vissa positiva inslag. Alla människor i världen har omskolats till miljöpartister och t.ex. byggt avsaltningsanläggningar drivna av solenergi som kommer att få Sahara att grönska (och kamelerna att äta sig feta). Men det är ju alltid roligare med ett skräckscenario som att världshandeln kommer att bryta ihop när oljepriserna når över 400 dollar fatet. Spara energi måste vi förstås också göra. En framtida åtgärd kan vara att varje hushåll får en viss mängd energi sig tilldelat – överskrider man tilldelningen stängs strömmen helt enkelt av. Inte så kul kanske när man just ska börja soppkoket… Så det får väl bli kallskurna kålrötter till middag i stället. 

En glad klimatnarr 

Övernarren för detta forum lystrar till det passande namnet Peter Madden. “Vi har fortfarande chansen att ändra framtiden”, säger han (i likhet med alla andra domedagsprofeter). ”Bilar förekommer inte längre, i stället cyklar man och den amerikanska östkusten skyddas av en vall i ekobetong som genererar vågkraft.”

Han fortsätter: “Framtidens historiker kommer kanske att beteckna den tid vi lever i som ‘klimatförändringarnas år’. Beroende på vilken väg vi väljer kommer de antingen att se på oss som hjältar eller också att se på oss med avsmak – som vi nu ser tillbaka på dem som en gång tillät slaveriet.”

Några som applåderar mr Madden’s ogrundade skräckvision är ledarna för de påstått sjunkande örikena i Mikronesien. Premiärminister Enele Sopoaga på Tuvalu underströk vid klimatmötet i New York härförleden situationens allvar och betecknade klimatförändringarna som ett massförstörelsevapen. För den som inte har Stilla havets geografi på sina fem fingrar kan Skeppsgossen upplysa om att Tuvalu består av nio korallöar med en befolkning på 11 000 människor. Därtill finns det ett flertal andra lågt liggande öriken som enligt de styrande också hotas av stigande hav och som av den orsaken vill ha en massa sköna miljoner dollar av världssamfundet.

Vid en närmare granskning visar det sig att allt är rena lögnerna. De här ”stackars” nationerna inte har förlorat areal utan tvärtom växt till under de senaste 20 till 60 åren genom avlagring av korall och sediment, en del av dem med så mycket som 20-30 procent. Det kan man fastslå efter studier av gamla flygfoton och satellitbilder.

Också små öar kan rymma stora skojare. De är som tiggarna som sitter snart sagt överallt i vårt land och skramlar med sina pappersmuggar. Så länge det finns människor som går på deras lögner kommer de att fortsätta skramla. Antingen de heter Singoalla eller Enele Sopoaga.  

 

Skramlar med tiggarmuggen

Trädplantering räddar inte klimatet!

Bidrar tajgan till den globala uppvärmningen?

Avskogningen på jorden svarar för ungefär 20 procent av de globala koldioxidutsläppen. Mot den bakgrunden verkar det logiskt att nyplantering av träd och program som begränsar avverkningen kan hjälpa till att minska CO2-utsläppen i atmosfären. Men det stämmer inte, säger en professor i atmosfärisk kemi vid Yale som heter Nadine Unger. 

I själva verket är utbytet av kol, energi och vatten mellan land och atmosfär mycket mer komplext än så, säger hon. En kraftig ökning av skogsutbredningen skulle faktiskt till och med kunna förstärka den globala uppvärmningen (om man nu tror på den teorin – Skeppsgossens anm.). Enkelt kan detta förklaras med att de mörka skogsområdena tar upp mer av den infallande solstrålningen och därmed höjer temperaturen på jorden.

Men det gäller inte för hela jorden. Att plantera träd i tropiska länder kan betyda att temperaturen sjunker i dessa områden medan resultatet kan bli det motsatta i de kallare regionerna.

“Mänskligheten har omvandlat ungefär 50 procent av jordens yta till produktiv mark för jord- och skogsbruk. Tyvärr råder det ingen vetenskaplig enighet om detta förhållande har lett till en global höjning eller sänkning av medeltemperaturen. Eftersom vi inte vet det, kan vi inte heller påstå att en omfattande nyplantering av skog verkligen skulle vara till nytta för klimatet.”

Nadine Unger tar också upp vad hon kallar “ett värre problem”, nämligen de lättflyktiga gaser som alla träd avger och som inte bara bidrar till luftföroreningarna utan också kan vara direkt hälsofarliga. Utsläppen sker för att skydda träden mot miljöstress som hetta och insektsangrepp. När de avgivna ämnena blandas med avgaser från bilar och industri skapas en ännu farligare cocktail av luftburna kemikalier, skriver hon och refererar till ett omdiskuterat uttalande av Ronald Reagan 1981: ”Träd orsakar större luftföroreningar än bilar”. Det lät vansinnigt men var inte alldeles fel, menar professor Unger.

Träden tar upp kolföreningar, men både träden och marken ”andas” också och avger koldioxid. Och när träd dör eller brinner upp upptas alla kolföreningar i atmosfären. ”Det är också en myt att fotosyntesen kontrollerar mängden syre i atmosfären”, säger hon. ”Även om all fotosyntes på jorden upphörde, skulle syreinnehållet i atmosfären ändras med mindre än 1 procent.”

Ett exempel på hur ett stort skogsområde fungerar är förstås Amazonas. Regnskogen där brukar ofta betecknas som jordens lunga. Faktum är emellertid att nästan allt syre som skogen producerar under en dag stannar kvar och tas upp igen av skogen under natten. Med andra ord är Amazonas regnskog ett slutet system som förbrukar allt sitt eget syre och all sin koldioxid.  

”Visst är det gynnsamt för den biologiska mångfalden att vi planterar skog och begränsar avskogningen”, skriver Nadine Unger till sist. ”Men att skogsvård på något sätt också skulle kunna bromsa eller vända den globala uppvärmningen stämmer inte alls… Därför är det ytterst tveksamt ur klimatsynpunkt att som t.ex. FN avsätta stora pengar för trädplantering runtom i världen.”

Vindkraftverken är inga sedelpressar, säger tysk expert

Många hoppades kunna bli stormrika (ursäkta vitsen) på vindkraften, inte bara här i landet utan också på många andra håll i världen. Nu har tv-bolaget SWR i det gröna mönsterlandet Tyskland gjort en dokumentär  som bland annat innehåller intervjuer med experter och besvikna investerare. År 2006 räknade de mest optimistiska med en avkastning på mellan 400 och 800 procent, men i stället har de fått vidkännas stora förluster – idag går minst 2/3 av alla vindkraftsprojekt med förlust!

De kritiska rösterna i filmen är många. Efter den politiskt framtvingade övergången till grön energi (Energiewende) vädrade investerarna morgonluft, men i verkligheten uteblev en stor del av vinsterna på grund av oväntat många driftsavbrott och höga underhålls- och försäkringskostnader. I filmen erkänner en talesperson för den tyska vindkraftföreningen att orsakerna var allt från för lite vind till för mycket vind och usel planering.   

En delstat som drabbats särskilt hårt är Rheinland-Pfalz. Där blåser det alldeles för lite. För att ett vindkraftverk ska vara lönsamt måste det gå med full kapacitet under minst 1700 timmar per år. Verken i den aktuella delstaten nådde upp till knappa 1400 timmar per år i genomsnitt. De 20 vindkraftverk som byggdes utanför Mainz mellan 2005 och 2010 har hittills gått med förlust. Ungefär likadan är situationen i staden Trier, där man planerade för genomsnittliga vindförhållanden i trakten bara för att finna att vindarna varit alldeles för svaga under de första åren för betala kostnaderna för snurrorna. Enligt reportern nådde man i vissa anläggningar bara upp till 80 procent av den förväntade vinden, vilket inneburit att skattebetalarna fått stå för förlusterna.

Energiexperten professor Uwe Leprich konstaterar att vindsnurror inte är några sedelpressar och att de senaste åren utmärkts av svaga vindförhållanden. Enligt honom har vind-index (som baseras på data från tidigare perioder) justerats ned tre gånger. För att undvika sådana bakslag i framtiden har ett nytt regelverk skapats som bland annat kräver extra stor noggrannhet vid valet av platser för nya vindkraftanläggningar.

Nyligen har tyska staten skurit ner på subventionerna till den förnybara energin, minskningar som drabbat många företag i branschen hårt. Ett exempel är ett bolag som heter Juwi, som under åtskilliga år tjänat stora pengar på vind- och solkraft. Så sent som 2012 passerade försäljningen 1 miljard euro. Men två år senare har samma företag tvingats permittera var tredje anställd eller 400 personer. I vanlig ordning skyller Juwis vd på regeringen!

Det är inte bara i Tyskland som vindsnurrorna står stilla. Enligt Daily Telegraph har de brittiska vindkraftverkens produktion minskat med en femtedel under årets andra kvartal trots att det byggts hundratals nya snurror. Orsak: det blåser för lite! Officiella siffror visas på en produktionsnedgång med 22 procent i anläggningar till havs jämfört med samma period föregående år och med 17 procent för landbaserade kraftverk. Ändå har runt 900 nya vindkraftverk installerats under 2013.

Sverige då? Så sent som i augusti i år skrev Jonny Fagerström och Marian Radetzki på nätsajten Second Opinion:

”Vindindustrin har nu kollapsat etiskt och ekonomiskt efter att under en lång följd av år ha lovat guld och gröna skogar till privatpersoner, offentlig sektor och småföretag. Winwind har gått i konkurs, Triventus, som 2010 betecknades som ett av årets ”gasellföretag”, befinner sig under rekonstruktion, trots att statliga Industrifonden bidragit med närmare 100 miljoner kronor. Nästan alla övriga vindkraftsbolag går också med stora förluster. Nu senast Arise Windpowers halvårsbokslut som redovisar en förlust på 16 miljoner. Och allt detta trots subventioner som för 2013 kan uppskattas till cirka 2 miljarder kr.

Även skattebetalarna i svenska kommuner som satsat på vindkraft, har drabbats hårt. Värst har det gått i Karlstad och Hammarö kommuner. Karlstad Energi belastades 2012 med 48 miljoner i vindkraftsfiaskot ’Vindpark Vänern’, ett äventyr som invigdes 2010, och som bara under 2013 kostat kommunernas skattebetalare 120 miljoner kronor pga flera havererade verk. Även vindkraftsbolaget Samkraft AB är på obestånd och behöver akut få in nära 100 miljoner kronor, vilket slagit hårt mot ett flertal kommuner, till exempel Gävle, Sandviken, Söderhamn, Eskilstuna, Bollnäs, Ljusdal och Nordanstig.”

I själva verket handlar vindkraftsgalenskapen om en av historiens största industriella felsatsningar, grundad på klimatlögner och falska löften från tillverkarnas sida. Nu börjar tyska media, myndigheter och den förnybara energins förespråkare inse sanningen och gör sitt bästa för att skylla på varann. Man kunde förstås hopps att andra länder tog varning av den tyska floppen, men den vansinniga utbyggnaden av grön energi fortsätter ändå på många håll. Och med miljöpartiet i regeringsställning här i landet lär vi få se ännu fler exempel på det gröna vansinnet!

   

http://notrickszone.com/2014/09/20/germanys-debacle-23-of-wind-projects-running-badly-to-very-badly-case-of-the-missing-wind/

https://www.youtube.com/watch?v=6DQFToMfpLk

http://www.thegwpf.com/power-from-wind-turbines-slumps-due-to-lack-of-wind/

http://www.second-opinion.se/energi/view/2868

Klimatnarrarna staplar sten i kyrkan och ber till Gaia

Miljöpartiets nya kongresscentrum

I samband med “klimatmarschen” i New York förra veckändan anordnades en ekumenisk gudstjänst i en katedral på Manhattan. Den lockade över ett tusen personer som hyllade Moder Jord genom att stapla småsten på altaret. Den som anförde stenstaplarna var Lakota-stammens andlige ledare Chief Arvol Looking Horse. Han upplyste de närvarande om att stenarna var de äldsta i den store andens skapelse och tillade: “Den andliga modern är sjuk och har feber”.

En innuit från Grönland bad att hans sten på något sätt skulle smälta isen i människornas hjärtan samtidigt som han åkallade sina förfäders andar med höga rop som ekade under kyrkovalven. Och självklart höll översteprästen Al Gore en predikan som enligt rapporterna dock lät ganska tam efter “naturfolkens” höga rop och mumlande böner. Som ett eko av ingen mindre än Fredrik Reinfeldt sa han bland annat att vi måste vara vaksamma och öppna våra hjärtan…

En sådan här manifestation ger ytterligare bevis för de allt starkare religiösa undertonerna i klimatrörelsen, nu när det snart gått ett par decennier utan global uppvärmning. "Glöm vetenskapliga fakta och börja stapla sten till Moder Jords ära så ska ni se att det löser sig." Den religiösa vänstern älskar att predika jordens undergång, antingen hotet heter överbefolkning, stigande världshav eller fossila bränslen, och då är det väl helt i sin ordning med magiska riter och besvärjelser.   

I botten på alla dessa förvirrade uttryck för vilsenhet i tillvaron ligger en önskan om skapandet av ett auktoritärt och universellt samhällssystem, där vår civilisation och våra demokratiska värderingar får stå tillbaka för påbuden från en kommande och allvetande världsregering. Att hundratals miljoner människor i Asien, Afrika och Latinamerika behöver mer olja, gas och kol för att förbättra förhållandena i de fattiga länderna vägrar den nyreligiösa vänstern att inse.

“De som dyrkar jorden vädrar morgonluft”, heter det i en kommentar till gudstjänsten. ”Låt dem alla, med Hollywoods samariter i spetsen, ikläda sig Onans mantel och spilla sin säd på klippor och träd i fyrtio dagar och fyrtio nätter, tills jorden är full av den upplysta vänsterns avkomma. Då kommer den bakåtsträvande högern att förundras och förtvivla.”

Med miljöpartiet i den kommande regeringen behöver vi svenskar knappast vänta på Onan och hans säd. Den upplysta vänstern har redan tagit över media och staplar varje dag sten på de sista resterna av det som brukar kallas demokrati och yttrandefrihet.   

Fårskallar, förenen eder!

Den stora klimatmarschen i New York i söndags lär ha samlat inemot 100 000 deltagare. De skrek ”Fuck the police!” och "Krossa kapitalismen!", och i spetsen gick Ban Ki-moon, Al Gore och Leonardo DiCaprio m.fl. celebriteter. Det var som någon sagt en bräkande fårskock som ventilerade sin frustration över en värld som de inte begriper. Men vad åstadkom man egentligen med jippot?

Jorden fortsätter att snurra precis som förr. ”Det hade varit bättre för både klimatet och världen om deltagarna stannat hemma och läst böcker om ekonomi, politik, vetenskap, religion och lagar,” skriver Walter Russell Mead i The American Interest. Och han fortsätter: ”Det var den vanliga post-kommunistiska vänstermarschen. Med andra ord en småborgerlig upprepning av en meningslös ritual som betecknas som seriös politik bland dem som saknar livserfarenhet, är alltför emotionellt exalterade eller för dåligt pålästa och ovana vid självständigt tänkande… för att inse hur onyttiga och tröttsamma sådana här marscher har blivit.”

En del av deltagarna krävde att företag som utvinner gas ur skiffer ska dras inför domstol, trots att ”fracking” på sikt kan göra USA fossiloberoende, vilket ju miljöaktivisterna också vill. Logik är för dem ett okänt begrepp. Andra krävde förbud mot genmodifierade livsmedel trots att det skulle innebära att vi behöver hugga ner än mer skog för att få tillräckliga odlingsytor åt en växande befolkning. Och Robert Kennedy Jr pläderade i en intervju för fängelsestraff för dem som vågar ifrågasätta klimatförändringarna. 

Samtidigt ökar utsläppen av växthusgaser, med Kina, USA och Indien som världsledande på området. Förra året uppskattas de totala utsläppen till 36,1 miljarder ton, en 2,3 procent högre siffra än året före.

I FN-templet orerar Al Gore som en klimatväckelsens hovpredikant.  ”Räkenskapens dag närmar sig. Om nästa generation kommer att uppleva en värld fylld av förtvivlan med än våldsammare stormar, med än värre torka och brist på mat och politiska system som rasar samman och klimatflyktingar… då har de all rätt att titta tillbaka och fråga oss: ’Vad tänkte ni? Varför gjorde ni inget?’”

När Barrack Obama lovade att USA skulle rädda muslimerna från klimatförändringarna kryddade han löftet med bibelcitat. På samma sätt använder Al Gore bibeln som rättesnöre. ”Att vi fått i uppgift att ta hand om jorden betyder inte att vi har rätt att exploatera den för våra gröna passioner utan att vi ska  respektera Guds skapelse… Om ändamålet med våra liv är att ära Gud och vad han skapat så rimmar det illa med detta mandat att vi öppet hånar Hans skapelse”.

Greenpeace förlitar sig inte på Gud utan fortsätter att använda sin isbjörn som en symbol för en isavsmältning som upphörde för flera år sedan och som nu ersatts av en rekordutbredning av isen i Antarktis. Aktivister stoppade nyligen ett koltåg i England och tog på sig isbjörnsdräkten. De borde istället ha stoppat utbyggnaden av vindkraften i landet eftersom den kräver bygget av fler kolkraftverk som kan tas i drift när det inte blåser.

I en kommentar på Facebook angående Greenpeaces kapning av koltåget skriver en herre som heter Ivor Ward: ”Jag eldar med kol i öppna spisen. Det blir billigare än att värma huset med el. Om man pressade Greenpeace-anhängare till briketter så skulle jag gladeligen elda med dem också, även om korruptionsstanken nog skulle vara ett problem.”

Det var för övrigt inte bara i New York som fårskockarna fyllde gatorna. ”Folkets klimatmarsch” genomfördes i 160 länder och 2 500 aktiviteter anordnades under söndagen. Cirka 40 000 människor vandrade enligt kampanjorganisationen Avaaz genom London, medan bara 5 000 fransmän ställde upp i Paris. Och ”folket” i Stockholm uppgick till futtiga 200 personer…

Vad de bräkande fårskallarna drömmer om är en värld som inte fungerar, en återgång till stenåldern och en tillvaro utan alla moderniteter (med undantag för klimatnarrarnas egna mobiltelefoner och ipads förstås!). De inser inte att ett fungerande samhälle kräver tillgång till energi för alla viktiga funktioner. Och det är behov som varken vindkraftverk eller regnbågar kan tillgodose.

Narrarna på Nordsjön

Man finner narrar lite överallt. På blåsiga Nordsjön fanns de som seglade utan att kunna navigera. Men idag seglar de inte. Istället bygger de väderkvarnar.

I de flesta fall spelar narrarna bara bort sina egna pengar. Men inom politiken spelar de bort dina och mina pengar. Då kan de vara mycket modigare och ta större risker i större projekt och i ännu större projekt.

Miljönarrarna i Tyskland idkade utpressning på Angela Merkel, så hon anslöt sig till idiotin med ”Energiewende”, som i korthet innebär att kärnkraftverken läggs ner och skall ersättas med vindkraft och solkraft. Men när folket ser möllorna i verkligheten vill de inte ha dem i närheten. Intelligenta narrar förklarade att ute på öppna havet, bortom horisonten, skulle ingen störas av deras åsyn.

Således har ett omfattande program ”satts i sjön” med några tusental vindkraftverk i Östersjön och Nordsjön. Det blåser mer på den senare, så den är mest aktuell. Men det är inte lätt.

Ett första projekt, Riffgat, placerades 15 km norr om ön Borkum nära gränsen till Nederländerna. Det har 30 snurror med diametern 120 meter på torn som står på 20 m djup och når 90 meter ovan havsytan. De ger ”bara” 3,6 MW, alltså 3.600 kW, om det blåser mellan 12 och 25 m/s. Det var färdigt i augusti 2013.

För att få strömmen till fastlandet behöver det en kabel på 45 km. Men i kabelns väg låg ammunition dumpad där efter kriget. I väntan på att den skulle röjas fick man mata snurrorna från dieselaggregat, så att de snurrade hela tiden. Annars var risken att de skulle korrodera av den salta havsluften. De drog 22.000 liter diesel varje månad till februari 2014, då kabeln äntligen var klar. Det blev ett av de vanligaste skämten i landet under tiden: ”Dieseldrivna vindkraftverk”.

Men det var inte slutet på bekymren.

De ”normalstora” snurrorna på 5 MW placerades långt ute på havet. De står med tre ben på 30 - 50 m djup. Det första projektet, BARD 1, har 80 snurror med över 100 km till land. Det är för långt för en växelströmskabel omgiven av vatten. Förlusterna blir oacceptabla. Därför ansluts de till en station för konvertering av strömmen till likström, BORWIN ALPHA, se bild. Den mäter 52 x 35 x 22 meter. Den levererades av ABB och var försedd med ASEA:s beprövade teknik för likriktning av höga spänningar, 170 kV.

Der Spiegel nr 35 relaterar dess öde. Den 23 mars small det i likriktarna och isoleringen brann. Det kunde man förstås reparera, om man bara visste vad som var fel. Man misstänker att det uppstår stående vågor mellan tornen eller övertoner med höga spänningar.

Varje snurra är ju utsatt för nyckfulla virvlar av vinden med kort varaktighet. Detta är vad de ”gamla” elbolagen anfört för våra landbaserade snurror. De utgör störningar på nätens reglering, som måste tas upp av de ”konventionella” kraftverken. Men ute på havet finns inga konventionella verk, som snabbt kan balansera vindstötarna. Dessa kan kanske samverka mellan flera snurror, så att alltför höga spänningar uppstår.

Tills vidare levererar anläggningen ingen ström. Såvitt jag förstår håller dieselaggregat rotorerna snurrande även här. Under tiden missar man intäkter i storleksordningen 3 miljarder kronor per år.

Men man vet inte idag vad som orsakade smällen. Det är det stora problemet. Flera lika stora parker färdigställs nu, men man vet inte om man vågar köra igång dem. Av 22 planerade vindparker har flera lagts på is.

En olycka kommer sällan ensam. I början på juli sjönk en pråm söder om Sardinien med kablar till ett annat projekt på Nordsjön. På 1.000 meters djup ligger nu 250 miljoner kronor. Och den aktuella vindparken blir kanske försenad med ett år. . .

När narrarna i politiken skall visa sin förträfflighet, slår de på stort, mycket stort. Och vi får betala. Det är naturligtvis inte politikernas fel att en pråm sjunker. Men det är den sortens kalamiteter, som alltid kan inträffa. De blir förstås värre, ju större och mer brådskande projekten är. Det räknar politikerna inte med.

Tysklands minister för klimat och energi, socialdemokraten Sigmar Gabriel, har redan offentligt förklarat att hela den tyska klimatpolitiken står inför ett ekonomiskt sammanbrott. Det gäller i det land våra miljöpartister tycker vi skall ta efter. Dom är nog större narrar än tyskarna. Dom subventionerar byggandet av vindkraftverk, fast vi redan har ett överskott på el. Subventionerna skickas därför till Tyskland och dess elkunder. Vårt överskott blir allt större allt eftersom tidningar i hela världen dras in, så att våra elslukande pappersmaskiner måste ställas av.

Alarik Vittfarne

Detta borde Gustav Fridolin läsa

Skeppsgossen gläds lika mycket varje gång han läser kloka inlägg i den i dubbel mening allt svalare klimatdebatten. Nu tycks det vara Ban Ki-moon som försöker hålla den igång med en egen klimatkonferens i New York i slutet av månaden - en konferens som de stora utsläppsländerna bojkottat! Med anledning av den har två forskare, kanadensaren Tom Harris och hans australiske kollega Bob Carter skrivit ett inlägg på New York Posts hemsida. Det ger en så god sammanfattning av det icke-existerande klimathotet att jag tar mig friheten att presentera en översättning (med en och annan egen kommentar).

Man brukar säga att vetenskapliga slutsatser aldrig är oomkullrunkeliga. Men när det gäller "klimatforskningen" råder enighet: det finns inga egentliga bevis för att koldioxiden från mänskliga aktiviteter orsakar katastrofala klimatförändringar. Lika fullt fortsätter FN:s klimatpanel att slå larm - men sammanfattningen av deras rapporter skrivs av politiker som envisas med att tala om "konsensus".

En fysiker i Oregon som heter Gordon Fulks summerar frågan så här: "CO2 påstås vara orsaken till en global uppvärmning som inte sker, till en accelererande höjning av havet som inte sker, till en avsmältning av glaciärer och havsis som inte sker... och till en ökning av extrema väderhändelser som inte kan påvisas."

Fulks sätter fingret på fakta som klimatalarmisterna tydligen har utomordentligt svårt att ta till sig.

Enligt Nasa:s satelliter och mätningar på jordytan har den globala uppvärmningen upphört i slutet på 1990-talet. Då hade CO2 i atmosfären ökat med nästan 10 procent sedan 1997. Att vi trots detta inte har sett någon uppvärmning motsäger alla de CO2-baserade klimatmodeller som IPCC fortsätter att tro på.

Havshöjningen förblir ytterst liten och tycks till och med avta. Under de senaste årtiondena uppgår den till ca 1 mm per år (eller 2-3 mm per år enligt "bearbetade" data från satelliter). Oavsett vilket värde som kommer saningen närmast så är det knappast oroväckande.

Satelliterna visar också att isutbredningen i Antarktis nu är större än någon gång sedan mätningarna började 1979. Alltså är pratet om avsmältning hämtat ur luften.

År 2012 publicerade IPCC en rapport som slog fast att extrema väderhändelser inte ökat vare sig i antal eller intensitet. Förra året kom en annan rapport fram till samma resultat. Orkanen Sandy var förödande men får betraktas som en enstaka företeelse.

Klimatskräcken, säger Fulks, har blivit "en sorts samhällspatogen som sprider felaktig information i små paket som ett virus".

Och klimatspöket kostar enorma summor att bekämpa. Under perioden 2001 till 2014 har den amerikanska regeringen spenderat 131 miljarder dollar på olika projekt avsedda att bekämpa antropogena klimatförändringar plus 176 miljarder på åtgärder för att minska CO2-utsläppen. Dr Bjørn Lomborg vid Copenhagen Consensus Center räknar med att EU:s mål att minska CO2-utsläppen med 20 procent fram till 2020 kommer att kosta nästan 100 miljarder dollar per år. "Efter att ha gjort av med så mycket pengar kommer vi ändå knappast att märka någon skillnad", säger han.

Al Gore hade rätt i ett avseende: klimatförändringarna är en moralfråga - för man kan svårligen tänka sig något så omoraliskt som att välbeställda västerlänningar vräker ut så enorma summor på ett icke-problem i stället för att bidra till att höja standarden i jordens fattiga länder.

http://nypost.com/2014/09/14/leo-v-science-vanishing-evidence-for-climate-change/

Världen behöver den fossila energin!

Det här diagrammet visar världens beroende av fossilbaserad energi
som olja, kol och naturgas. Kärnkraften är fortfarande större totalt
än vattenkraften medan den smala tårtbiten representerar
den s.k. förnybara energin. Också Gustav Fridolin borde kunna
inse att inga miljöpartier i världen kan förändra proportionerna
nämnvärt.

  

Den amerikanske journalisten Robert Bryce har avslöjat myten om den förnybara energins förträfflighet i sin bok “Power Hungry: The Myths of 'Green' Energy" (2010).

Av hans tårtdiagram framgår tydligt hur liten del av all energiproduktion som de s.k. förnybara energislagen står för (den gröna tårtbiten). Han summerar: ”Vi använder fossilbaserad energi – olja, gas och kol – därför att de fungerar. Förnybart som vind- och solkraft gör det inte. Det hela är så enkelt och egentligen inget att diskutera. Majoriteten av jordens befolkning har antingen ingen tillgång till elektricitet alls eller lider brist på det, och det är självklart att de kommer att öka sin användning. Till största delen handlar det då om fossilbaserad energi, främst kol.”

Den industriella världen skulle alldeles säkert kunna sluta med att använda fossilbaserad energi, men det gör den inte. Kanske kan den minska användningen med 10 procent – en minskning som i så fall snabbt kommer att ätas upp av utvecklingsländernas ökade kolanvändning. Det betyder att världen också i fortsättningen kommer att få leva med en allt större kolanvändning totalt sett…

Tänk om språkrören Gustav Fridolin - som ju gillar att leka med kolbitar - kunde inse detta faktum och erkänna att han och de andra gröna stollarna tyvärr haft alldeles fel när det gäller kolet, när det gäller faran av ökade halter CO2 i atmosfären och ifråga om behovet av förnybar energi. Men de är döva för alla argument som förrycker deras skeva världsuppfattning – och när detta skrivs ser det ut som om vi får dras med dem ännu en valperiod.