Man finner narrar lite överallt. På blåsiga Nordsjön fanns de som seglade utan att kunna navigera. Men idag seglar de inte. Istället bygger de väderkvarnar.
I de flesta fall spelar narrarna bara bort sina egna pengar. Men inom politiken spelar de bort dina och mina pengar. Då kan de vara mycket modigare och ta större risker i större projekt och i ännu större projekt.
Miljönarrarna i Tyskland idkade utpressning på Angela Merkel, så hon anslöt sig till idiotin med ”Energiewende”, som i korthet innebär att kärnkraftverken läggs ner och skall ersättas med vindkraft och solkraft. Men när folket ser möllorna i verkligheten vill de inte ha dem i närheten. Intelligenta narrar förklarade att ute på öppna havet, bortom horisonten, skulle ingen störas av deras åsyn.
Således har ett omfattande program ”satts i sjön” med några tusental vindkraftverk i Östersjön och Nordsjön. Det blåser mer på den senare, så den är mest aktuell. Men det är inte lätt.
Ett första projekt, Riffgat, placerades 15 km norr om ön Borkum nära gränsen till Nederländerna. Det har 30 snurror med diametern 120 meter på torn som står på 20 m djup och når 90 meter ovan havsytan. De ger ”bara” 3,6 MW, alltså 3.600 kW, om det blåser mellan 12 och 25 m/s. Det var färdigt i augusti 2013.
För att få strömmen till fastlandet behöver det en kabel på 45 km. Men i kabelns väg låg ammunition dumpad där efter kriget. I väntan på att den skulle röjas fick man mata snurrorna från dieselaggregat, så att de snurrade hela tiden. Annars var risken att de skulle korrodera av den salta havsluften. De drog 22.000 liter diesel varje månad till februari 2014, då kabeln äntligen var klar. Det blev ett av de vanligaste skämten i landet under tiden: ”Dieseldrivna vindkraftverk”.
Men det var inte slutet på bekymren.
De ”normalstora” snurrorna på 5 MW placerades långt ute på havet. De står med tre ben på 30 - 50 m djup. Det första projektet, BARD 1, har 80 snurror med över 100 km till land. Det är för långt för en växelströmskabel omgiven av vatten. Förlusterna blir oacceptabla. Därför ansluts de till en station för konvertering av strömmen till likström, BORWIN ALPHA, se bild. Den mäter 52 x 35 x 22 meter. Den levererades av ABB och var försedd med ASEA:s beprövade teknik för likriktning av höga spänningar, 170 kV.
Der Spiegel nr 35 relaterar dess öde. Den 23 mars small det i likriktarna och isoleringen brann. Det kunde man förstås reparera, om man bara visste vad som var fel. Man misstänker att det uppstår stående vågor mellan tornen eller övertoner med höga spänningar.
Varje snurra är ju utsatt för nyckfulla virvlar av vinden med kort varaktighet. Detta är vad de ”gamla” elbolagen anfört för våra landbaserade snurror. De utgör störningar på nätens reglering, som måste tas upp av de ”konventionella” kraftverken. Men ute på havet finns inga konventionella verk, som snabbt kan balansera vindstötarna. Dessa kan kanske samverka mellan flera snurror, så att alltför höga spänningar uppstår.
Tills vidare levererar anläggningen ingen ström. Såvitt jag förstår håller dieselaggregat rotorerna snurrande även här. Under tiden missar man intäkter i storleksordningen 3 miljarder kronor per år.
Men man vet inte idag vad som orsakade smällen. Det är det stora problemet. Flera lika stora parker färdigställs nu, men man vet inte om man vågar köra igång dem. Av 22 planerade vindparker har flera lagts på is.
En olycka kommer sällan ensam. I början på juli sjönk en pråm söder om Sardinien med kablar till ett annat projekt på Nordsjön. På 1.000 meters djup ligger nu 250 miljoner kronor. Och den aktuella vindparken blir kanske försenad med ett år. . .
När narrarna i politiken skall visa sin förträfflighet, slår de på stort, mycket stort. Och vi får betala. Det är naturligtvis inte politikernas fel att en pråm sjunker. Men det är den sortens kalamiteter, som alltid kan inträffa. De blir förstås värre, ju större och mer brådskande projekten är. Det räknar politikerna inte med.
Tysklands minister för klimat och energi, socialdemokraten Sigmar Gabriel, har redan offentligt förklarat att hela den tyska klimatpolitiken står inför ett ekonomiskt sammanbrott. Det gäller i det land våra miljöpartister tycker vi skall ta efter. Dom är nog större narrar än tyskarna. Dom subventionerar byggandet av vindkraftverk, fast vi redan har ett överskott på el. Subventionerna skickas därför till Tyskland och dess elkunder. Vårt överskott blir allt större allt eftersom tidningar i hela världen dras in, så att våra elslukande pappersmaskiner måste ställas av.
Alarik Vittfarne
.jpg)
