Elbilsvurmen svalnar också bland de frälsta

Så här illustrerar Öresundskraft drömmen om elbilen

 

 

 

De gröna narrarna älskar fortfarande elbilar, åtminstone i Sverige som ju alltid ska vara bäst, störst och vackrast på alla områden. I andra länder har alltfler tidigare apostlar börjat tvivla på elbilarnas framtid. En herre som heter Bill Sweet vid IEEE (en sammanslutning av ingenjörer inom elteknik och elektronik) skriver: “Om du funderar på att köpa en elbil för miljöns skull bör du ta dig en extra funderare.” Och en annan medlem av IEEE, Ozzie Zehner, skriver att han ändrat åsikt. Hans artikel har rubriken ”Smutsig oavsett hastighet”.

“Idén att elektrifiera bilar för att göra dem miljövänligare är inte ny. För tjugo år sen byggde jag själv en hybridbil som antingen kunde köras på batterier eller på naturgas. Särskilt snabb var den inte och säkert inte så säker heller. Men jag var övertygad om sådana bilar skulle kunna minska luftföroreningarna och oljeberoendet. Jag hade fel...”

De flesta miljöorganisationer och kommunala och statliga myndigheter talar sig varma för miljövinsterna med elfordon. Men det finns ”kärringar mot strömmen”. Richard Pike vid brittiska Royal Society of Chemistry har räknat ut att utsläppen av CO2 i Storbritannien skulle minska med bara 2 procent om landet helt övergick till eldrivna fordon. I USA har kongressens budgetutskott kommit fram till att subventioner till elbilar inte skulle ha någon mätbar påverkan på den totala bensinförbrukningen eller utsläppen av växthusgaser under många år framöver.

Anledningen till tvivlen är förstås att även om elmotorerna i sig är “rena” så är batterierna som driver dem inte det. Om en elbil laddas med ström från ett koleldat kraftverk blir nettoutsläppen av CO2 större än från en vanlig bensindriven bil. Det kan å andra sidan avhjälpas om man bygger fler naturgas- eller kärnkraftverk. Men det håller inte de gröna med om, eftersom utvinningen av naturgas producerar CO2 – och kärnkraft ska man ju överhuvudtaget inte tala om i sällskap med miljönarrar.

Problemet är att elbilsförespråkarna glömmer alla de avtryck på klimatet som en bil sätter under sin livstid – vid tillverkningen, under den dagliga användningen och fram till det att den till sist hamnar på skroten. Men även om man bortser från dessa faktorer så är elbilen sämre för miljön än en modern bensinbil.

Tyvärr har regeringarna i Europa svårt att inse det. Lobbyister och miljöorganisationer som Gröna bilister har med åren skaffat sig ett så stort inflytande att allmänheten sväljer alla vansinniga skattesubventioner, fri parkering för elbilar och andra påhitt som vi får betala på våra skattsedlar. Nu träder emellertid andra miljönarrar fram och deklarerar att bilen överhuvudtaget sjunger på sin svanesång och att den en dag kommer att betraktas som lika farlig för vår hälsa som tobaken…

Läs mer på http://www.thegwpf.org/doug-hoffman-requiem-electric-vehicle/

I Sverige fortsätter de troende att satsa på elbilar. Så har till exempel elfordonsprojektet Green Charge gått från ord till konkret handling. Fem nya miljoner från Energimyndigheten har satt grundfinansieringen. Två exempel på vad som nu görs är att hjälpa kommuner att övergå till elbilar samt samarbeta med andra aktörer. Inte ett ord sägs förstås om varifrån pengarna kommer…

Nu när grundfinansieringen är klar tar ett mer konkret arbete vid för elfordonsprojektet Green Charge. Ett exempel är att bistå de deltagande kommunerna i övergången till elbilar. Ronneby kommun, vilken var den första kommunen att gå med i projektet, får nu hjälp att utveckla sitt elbilssystem – att få upp laddstolpar, att inrätta IT-stöd och att köpa elbilar.

Skeppsgossen undrar om man inte kunde ha använt dessa fem miljoner till något vettigare ändamål, förslagsvis till bättre mat på äldreboenden?

Ingen skräckvision och inte skitigare än elbilarna!