Vem bryr sig om en förolyckad taggstjärtseglare?

"Kan man älska naturen när den är full med vindsnurror eller solceller?"

Den frågan ställer sig bloggaren Alan Caruba som Skeppsgossen gärna citerar. Oavsett det faktum att ingendera energikällan fungerar när det inte blåser eller när solen inte skiner så tycker han liksom många andra att vindkraftverken är fula och förstör landskapsbilden. Han menar att de är ett hot mot den natur som de gröna påstår sig älska. Och mot de tusentals fåglar som turbinerna slaktar varje år.

Just fågelslakten har Skeppsgossen uppmärksammat vid ett flertal tillfällen men fått till svar att ”det är inte så farligt som vindkraftsmotståndarna påstår”. Det är väl också den sticka-huvudet-i-sanden-attityd som Naturskyddsföreningen och våra ornitologer intar.

Men i förra veckan vaknade i alla fall brittiska fågelskådare upp. Ett stort antal hade samlats på Isle of Harris i Skottland för att fotografera och filma en mycket sällsynt gäst i de här trakterna, den nordliga taggstjärtseglaren. Den hör normalt hemma i Kina och uppges vara världens snabbaste fågel, kapabel för en hastighet upp till 170 km/h. Men hur fort den rara gästen än förflyttar sig i luftrummet hade den inte en chans när den sögs in mot en vindsnurra och kastades död till marken inför ögonen på de ditresta ornitologerna.

Ett offer för Skottlands vansinniga utbyggnad av vindkraften, javisst. Men brittiska ornitologsällskapet skyndade sig att genom sin talesman Harry Huyton bortförklara olyckan på samma sätt som andra PK-organisationer med grön schattering. Biltrafiken dödar massor av fåglar, lantbrukets mekanisering likaså. I artikeln anges dödssiffran till 0-60 fåglar per turbin och år.

“Varje död fågel är en tragedi, men när det handlar om klimatförändringarna så talar vi om utrotning både här i Storbritannien och globalt… Så om du sörjer taggstjärtseglaren som förolyckades i veckan, rikta då inte bara blint din vrede mot vindkraften. Gör något åt saken. Isolera ditt hem, installera solpaneler, kör mindre bil, köp miljövänliga livsmedel – varje sådan liten detalj kan minska våra avtryck på klimatet räddar liv.”

Vilket förbannat svammel dessa klimatkramare kläcker ur sig! Det må vara att en taggstjärtseglare som föll offer för en vindsnurra inte betyder något globalt sett, men hur är det med alla insekter, fladdermöss och stora fåglar som möter döden bland rotorbladen? Uppenbarligen räknas de inte i miljövänsterns enögda värld.

Tillbaka till Alan Caruba: “Jag kan inte bevisa det men jag tror att enda skälet till att vi har förnybar energi i USA [och Sverige, Skeppsgossen kommentar] är en kombination av miljörörelsens enorma propagandaapparat, mutor, politikernas dumhet och hybris och en godtrogen allmänhet som verkligen tror att vinden är en vettig energikälla.”

Caruba citerar också andra kritiker som dr Jay Lehr vid Heartland Institute. I en artikel i Wall Street Journal skriver denne att efter årtionden av statliga subventioner har ingen vindfarm i USA eller någon annanstans på jorden ersatt ett enda konventionellt kraftverk. Ett vindkraftverk ger elektricitet under 30 procent av tiden – ”men ingen kan förutsäga när den tiden inträffar”.

Försiktighetsprincipen tycks inte heller gälla vindkraften, konstaterar debattören Rich Kozlovich. Enligt den ska ju all ny teknik först bevisa att den inte utgör ett hot mot människors hälsa eller miljö innan den tas i bruk. När har vindkraften gjort det? “Sanningen är att de gröna struntar i fakta, natur och människor,” säger Kozlovich. Och tillägger att den gröna eliten anser sig ”veta” vad som är bäst för hela mänskligheten varför deras idéer överhuvudtaget inte får ifrågasättas.

Ett offer för vindkraften