Alarik Vittfarne: Narrarna har bitit sig i svansen

Tidningen Handelsblatt berättar flera exempel på vettlösheterna i Tysklands omställning till fossilfri elproduktion. Alla har klart för sig att det blir dyrare med el från väderkvarnar och solceller. Således sysselsätter sig den generation politiker, som växt upp med socialismen som moraliskt riktmärke, med fördelningen av extrakostnaderna, kallat ”die Umlage”.

Men så småningom begrep de att företag, som var beroende dels av mycket ström och dels av en exportmarknad, skulle tvingas flytta utomlands om kostnaderna steg för mycket. De måste ju behållas i landet, så de skulle befrias från pålagan ”die Umlage”.

Familjeföretagaren Berndt Drechsel förklarar: ”Vi investerar sedan decennier i effektivare elanvändning.” Det har gjort att företaget kommit just under den gräns, som satts för användning av ”mycket ström” och blir därför inte befriat från pålagan. ”Vi bestraffas för den effektivisering vi genomfört,” konstaterar han.

Nu börjar man så smått finna att EU gör nästan alla företag beroende av export. Och de flesta har små vinstmarginaler. De frågar sig: Vill Tyskland behålla sina producenter av korv och ost? Narrarna har bitit sig i svansen.

De som befriats från pålagan gillar systemet. Eftersom den ”förnybara” elen har företrädesrätt till nätet, har marknaden för de konventionella kraftverken krympt. En naturlig följd har blivit en prispress på den elen från 50 euro per MWH i fjol till 37 i år. Det innebär förstås en devalvering av det realkapital som de konventionella kraftverken representerar. Sådant kostar något för hela nationen.

Ju fler möllor och solceller som ansluts till nätet, desto högre elpris måste kunderna betala. Producenterna av ”grön el” är ju garanterade ett högt pris för sin ström. Således har överpriset stigit från 2,4 cent per kWh 2010 till 5,3 cent i år och väntas stiga till 6,5 cent nästa år. Nationens direkta merkostnader, oräknat nätproblem och kapitalförstöring, är redan 20 miljarder euro och väntas stiga till 50 miljarder 2020. Med 80 miljoner invånare blir det senare 625 euro per person. För en familj med fyra personer blir det c:a 5.000 svenska kronor om året. Det tycker inte alla att de har råd med. De samlas framför Brandenburger Tor i Berlin för att protestera.

Det känns hoppfullt att inte alla låter sig narras.

Alarik Vittfarne