Van som jag är att hålla utkik ända till horisonten, fastnade
min blick på boken ”Watermelons” av James Delingpole. Han visar hur
miljöengagemanget hos de ledande aktörerna oftast är en förklädnad för
socialistiska, totalitära idéer. Då Sovjets fall gjorde kommunismen omöjlig,
bytte många färg från rött till grönt.
Med en skeppsbrutens envishet har han grävt djupt i
miljöpolitikens alla fält, särskilt hypotesen om de katastrofala utsläppen av
koldioxid: "the Catastrophic Anthropogenic Global Warming" (CAGW). Han torde nu ha
ett av världens mest kompletta underlag om klimatforskarnas förljugenhet.
År 2009 och 2011 läckte ett stort antal avslöjande mejl och
dokument ut från ledande institutioner, främst East Anglia University,
Climategate I och II:
-
Data har manipulerats, harmoniserats, justerats
och standardiserats bl.a. genom att temperaturer från direkta mätningar och
indirekta via trädens årsringar blandats. De senare påverkas även av andra
faktorer än temperaturen.
-
Data som motsäger CAGW har man undanhållit.
-
Bevisen för att medeltiden var varmare än nu är
omfattande, men har negligerats. En av de mest prominenta ”klimatforskarna”,
Michael Mann, publicerade i en IPCC-rapport ”hockeyklubban”, en graf som
visade att temperaturen varit konstant under tusen år fram till 1950-talet och
sedan stigit snabbt. ”Lilla istiden” på 1600-talet var alltså inte med. Efter
den har det blivit varmare under 200 år innan vi eldade med kol och olja. Det
visar att Mann fabulerat och torpederar CAGW-hypotesen.
-
Så sent som den 29/7 i år citeras
Mann så här: “Proof is for mathematical theorems and alcoholic beverages.
It’s not for science.” Det är delvis en vits eftersom ”proof” dels betyder
”bevis”, och dels är måttet på ölets alkoholhalt, 100 proof betyder 50 %. Det
visar hans självgodhet: Hans påståenden skall räcka. Den attityden avslöjades
också, då han i fjol kallade sig själv ”Nobelpristagare” med hänvisning till
IPCC:s Fredpris.
-
Mest klandervärda är många mejl med intriger för
att sabotera kritik. En tidskrift hotades med manusstrejk från hela
”klimatvetenskapen”, vilket förmådde den att avskeda en kritisk medarbetare.
Delingpole är särskilt sarkastisk över de kommissioner som
skulle utreda vad som faktiskt hänt, tre olika efter varandra. Deltagarna
valdes bland narrar med egna intressen att försvara, vilket gjorde granskningen
meningslös.
Delingpole synar också ”krismånglarna”, de ideella
organisationer som växt till globala miljardföretag med tusentals anställda,
främst Greenpeace och WWF. De arbetar i ca 100 länder och lever på att skrämma
folk: Ju värre katastrofer, desto mera bidrag får de från allmänhet och
politiker. För miljöpartierna gäller det antalet röster.
En av dem som grundade Greenpeace 1971, Patrick Moore,
skrev i Wall Street Journal: ”Jag märkte att ingen av mina nya styrelsekollegor
hade någon vetenskaplig utbildning. De var endera politiska aktivister eller
företagare i miljöbranschen. Vetenskaplig objektivitet övergavs för en politisk
agenda, varför jag lämnade organisationen 1986.”
Delingpole förklarar: Moore bevittnade den process där den
gröna rörelsens ursprungligen idealistiska hippies trängdes ut av fanatiker med
främsta intresse att krossa kapitalismen.
WWF hade 2010 omsättningen 4 miljarder kronor. Cheferna i
USA och Kanada hade högre löner än respektive nations president. Med smartness erbjöd
de sig att ”sköta” 80.000 kvadratkilometer regnskog i Brasilien. Det skulle ge
dem utsläppsrätter för 60 miljarder dollar!
En särställning intar Romklubben som bildades 1968 för
ledare från politik, akademi och näringsliv av bl.a. David Rockefeller. I en
bok 1990 förklaras hur den fann sin målsättning: ”I sökandet efter en ny fiende
som kan förena oss människor, kom vi upp med idén att . . . den globala
uppvärmningen kan passa precis. . . Demokratin kan inte organisera allt.”
Nyligen utsågs vår EU-parlamentariker Anders Wijkman till en
ordförandepost i klubben. Han ingår också i styrelsen för Tällberg Foundation.
Tillsammans med dennas grundare, Bo Ekman, skrev han i DN 2010-02-21: ”Lösningen är inte
nationell demokrati.”
Båda organisationerna
arbetar för ”En Ny Världsordning” som styrs av experter, alltså sådana världsförbättrare
som Anders Wijkman. Det betyder diktatur, men de kallar sig demokrater. De tror
att vi andra är lättlurade narrar.
Det gäller inte oss
som varit ute i riktig blåst.
Alarik Vittfarne
Har med egna ögon och öron sett vänstergruppers möten på 80-talet om hur "de skall forma" miljörörelsen...det var tydligen något de faktiskt lyckades med.
SvaraRadera