Är du rädd om hjärtat? Akta dig för att äta margarin!

"Våra läckra Becel-margariner är speciellt framtagna med tanke på din hjärthälsa. Därför innehåller de 70 procent mindre mättat fett jämfört med smör.

Becel tillverkas av en kostriktig blandning av naturliga fröoljor. Det innehåller de essentiella fettsyrorna omega-3 och omega-6 som bidrar till hjärthälsan."

 

Texten är hämtad från Becels hemsida och innehåller en rad obevisade påståenden (också nyttan av omega-3 och omega-6 kan diskuteras som Skeppsgossen skrivit i ett tidigare blogginlägg).

Det är ingen ände på larmen om livsfarliga livsmedel. Förr var det salt, nu senast varnas vi för fosfor i maten trots att den amerikanska studie som ligger till grund för larmet är minst sagt spretig. Till och med Livsmedelsverket, som ju brukar svälja alla sådana här studier med hull och hår, tonar ner riskerna.

Men hur är det med margarin som omhuldats av myndigheter och dietister och läkare i jag vet inte hur många år? Och varför tillåts Becel fortsätta med sin skrämselreklam om sambandet mellan fett och hjärt/kärlsjukdomar?

 

Häromdagen hittade Skeppsgossen en intressant artikel om margarin på bloggen Helena Palena (www.parnassen.wordpress.com). I artikeln får vi veta allt margarin som säljs i landet tillverkas på en och samma fabrik. Den ligger i Helsingborg, ägas av Unilever och pytsar ut miljontals ton Becel, Flora, Lätta och Milda.   

”Förutom vatten så är den största ingrediensen i svenskt margarin och lättmargarin palmolja. För att kunna odla palmolja röjs det tusentals kvadratkilometer regnskog årligen, där både djurliv och växtliv får betala med sitt liv. När det skövlade området sedan kultiverats och dom odlade palmerna växt färdigt skickas palmerna till ett raffinaderi där oljan genomgår kemiska processer, bland annat blekning. Man häller sedan över oljan i stora pråmar, som ofta fraktat andra kemikalier i samma behållare med undermålig rengöring däremellan.”

För att rena oljan används bl.a. natronlut och fosforsyra. Det fleromättade fettet i oljeprodukten skiljs från det mättade fettet med aceton. Natriummetylat är ett annat otrevligt (och frätande) ämne som tillsätts för att göra fettmassan mer smörlik. Därefter måste massan blekas än en gång.

Finns det bensin i margarinet? Ja, det gör det. Helena Palena igen: ”När Livsmedelsverket för ett antal år sedan analyserade margarinerna Milda och Becél fanns betydande mängder bensin i dessa livsmedel. Dessförinnan hade tillverkaren Unilever kategoriskt förnekat att bensin fanns med i tillverkningsprocessen. Man använder sig nämligen av en extraktionsbensin i många av de vegetabiliska oljorna som tillsätts i smör. Även i sojalecitinet som är en av ingredienserna i margarinet behövs extraktionsbensin för att kunna utvinna lecitinet. Det är extremt svårt att göra sig av med bensinen när den väl är med i margarinet så gränsvärdena för vad som är tillåtet har medvetet höjts rejält av ansvariga statliga verk. Så enligt Livsmedelsverket är det tydligen helt okej för oss att äta cancerogent och allergiframkallande bensin utan att vi vet om det…”

Experten Gunnar Lindgren säger så här: ”Problemet med margarintillverkning är att man försöker imitera ett annat livsmedel – smör. Om man försöker göra ett margarin på ett naturligt sätt av exempelvis olivolja skulle det bli gröngrått, lukta och smaka oliver, samt bli flytande. Skulle man använda naturlig rapsolja skulle det på samma sätt bli gulaktigt, lukta och smaka raps och vara flytande. Vill vi ha ett fast margarin måste vi använda något fast vegetabiliskt – fett exempelvis, kokosfett eller palmolja, men detta skulle smaka och lukta kokos/palmolja och ha en mer skokrämsliknande konsistens.”

Men innehåller inte margarin ”naturlig” rapsolja? Gunnar Lindgren igen: ”Eftersom man så grundligt utplånar de ursprungliga råvarornas identitet kan man inte påstå att margarin innehåller rapsolja. Kvar finns näringsmässigt ’döda’ fettmolekyler utan identitet – ungefär som i symaskinsolja. En analys av ett margarin kan därför knappast ange vilken råvara den är gjord av.”

Det finns åtskilliga forskningsrapporter som visar att margarin är direkt hälsovådligt. Risken för blodproppar ökar hos råttor när man omestrar palmolja. Andra forskare har kommit fram till att smågrisar får förändrad lungfunktion och Elwood 1991 visade ökad risk för hjärtinfarkt hos människan. 

Helena Palena till slut: ”Nästa gång du ser reklamen Om du tänker på ditt hjärta – Ät Becél så gå inte på bluffen! Vill du hålla dig frisk och inte äta bensin, aceton och andra processkemikalier bör du nog sluta med margarin och gå direkt på originalet: Smöret!

Detta är information som borde spridas till den breda allmänheten, tycker Skeppsgossen. Att den inte fått större genomslag beror förmodligen på att margarinproduktion är en lönande storindustri, intimt lierad med ”näringsexperter” och andra förståsigpåare som ser till att myten om det farliga smöret hålls vid liv.

Nu blir narrarna veganer

 

Veckans stora nyhet måste vara att Al Gore har blivit vegan, precis som sin gamle chef Bill. Kanske beror det på maten som de serverade i Vita husets personalmatsal på 1990-talet?

Nyheten kom ut i samband med en artikel i Forbes om Hampton Creek Foods, ett lyxsortiment av veganmat som nyligen lanserats på USA-marknaden. Företaget backas upp av folk med för mycket pengar som Bill Gates och Al Gore. En initierad källa avslöjar att Gore blev vegan för ett par månader sedan, men det har ännu inte bekräftats att han slutat käka mejeriprodukter och kött.  

Humane Societys livsmedelschef Matthew Prescott har framhållit att livsmedelsindustrin bidrar till nationens utsläpp av växthusgaser i betydande utsträckning. Han hälsar Clintons och Gores initiativ med glädje, liksom Oprah Winfreys tidigare kampanj mot kött.

Det är bra att kändisarna bekänner färg, tycker Skeppsgossen. Narrmössor är till för att bäras öppet och offentligt, så att vi kan identifiera de verkliga stollarna.  

 

Hejaklacken

Nu är klimatkonferensen i Warszawa över – “och lyckligtvis åstadkom man ingenting” som en bloggare skriver. Det står nu i stort sett varje deltagande nation att göra som den vill.


Detta retar förstås utvecklingsländerna som tror på klimatlögnerna bara därför att de räknar med att få pengar av industriländerna om de låtsas göra det. De backas upp av narrar som Al Gore och Ban Ki-moon. Men merparten av industriländerna inser att efter 17 år med i stort sett konstanta temperaturer är sambandet mellan utsläpp och klimat en fiktion. De har helt enkelt inte råd att förlora fler jobb på grund av de grönas idiotiska påståenden om en stundande katastrof.

Men fortfarande reser 10 000 byråkrater och politiker och dubbelt så många lobbyister och “miljöaktivister” från den ena FN-konferensen till den andra utan att uppnå annat än planer för nästa konferens. När ska detta vansinne få ett slut? Det är nog inte bara Skeppsgossen som undrar det.

En av dem som uttryckt samma undran är för övrigt professor Ole Humlum vid universitetet i Oslo. ”När ska alarmist-charlatanerna smita iväg i solnedgången?” skriver han på sin blogg www.climate4you.com

Men både Greenpeace, Jordens vänner och WWF vidhåller att jorden står på randen till en klimatkatastrof – och det av samma skäl som utvecklingsländerna: klimatkatastrofer är deras inkomstkälla och levebröd. På vad annat skulle de kunna hänga upp sin existens? De suger varje dollar ur klimathotet som envisa moskiter.

Fast när man läser uttalandena från dessa organisationer och deras hjälptrupper döljer de sin profithunger bakom vackert tal om moral och etik. Experter som IPCC och John Kerry har ju försäkrat att vetenskapen är ”entydig, odiskutabel och förskräckande”. Det vore milt sagt önskvärt att charlatanerna lyssnade till riktiga vetenskapsmän som Humlum i stället för till Pachauri & Co.

”Klockan tickar, temperaturen ökar, världshaven stiger och antalet dödsoffer växer”, skriver olyckskorparna. Så nu har narrarna siktet inställt på en kostsam flygresa till Peru 2014, ett år som redan kallats ”ambitionernas år”.

En av de troende är senatorn Sheldon Whitehouse (demokrat förstås) som varnar för att klimatförändringarna hotar såväl ishockey som skidsport. Dessutom kan stigande havsnivåer leda till att idrottsarenor läggs under vatten i framtiden!

Denne fantastiske narr har till och med diskuterat saken med representanter för NFL och NHL. Vad de tycker får vi dock inte veta eftersom samtalen förts bakom lyckta dörrar.

"Utan kalla vintrar kan inte isen lägga sig på dammar där man brukar börja spela hockey som liten grabb”, säger senatorn. Och någon skidåkning lär det heller inte bli i staten Rhode Island, beklagar han sig.

Det är rent otroligt vilka följder de icke-existerande klimatförändringarna kan få på livets alla områden.

Den gröna energins offer

Duke Energy heter ett amerikanskt företag i vindkraftbranschen som arbetar i bland annat staten Wyoming. Där finns det gott om rovfåglar, inte minst kungsörnar. Åtskilliga av dessa  hackas i småbitar när de kommer in i suget från turbinpropellrarna. 

Kungsörnen är inte fridlyst i USA men den skyddas av andra lagar. Efter många rättsliga turer har Duke Energy nu dömts till en miljon dollar i böter. Därtill förbinder sig företaget att stoppa vindsnurrorna så fort örnar samlas i närheten av dem, något som ska ske med hjälp av sofistikerade radarsystem lånade från militären.

En fråga infinner sig osökt - när får vi se Vattenfall eller några av de andra svenska fågelslaktarna dras inför domstol för sina gärningar?

Apropå gröna energislag, talas det numera om en “tratteffekt” i anslutning till solkraftverk. Det tycks som om de stora speglarna lockar till sig miljontals insekter som steks när de kommer i kontakt med dem. När flyttfågelstrecken drar över solkraftverken vill de gärna få sig ett skrovmål på de nygrillade krypen och blir då själva grillade.

Bland insekter som hittats fastbrända på solpanelerna i Kalifornien märks också flyttande monarkfjärilar och trollsländor. Observationer har gett vid handen att flockar av småfåglar upptäcker insekterna på speglarna med samma katastrofala resultat – såvida de inte faller offer för rovfåglar som i sin tur allt oftare möter döden på speglarna.

”Om man har en anläggning som lockar till sig en hel kedja av bytesdjur och skadar eller dödar andra individer i kedjan, då har man skapat ett ekosystem som attraherar en rad olika arter och kan liknas vid en stor dödsbringande tratt”, heter det i en kommentar.

Klimatets galenskapare och sanningssägare

Stormöte i Klimatkyrkan

Varje naturkatastrof framkallar de mest fantastiska reaktioner bland människor med en dragning till religiösa frågor. En av de vanligaste frågorna är: Är Gud verkligen god när han skickar förödande stormar som nu senast orkanen Haiyan över de stackars filippinerna? Eller kan det vara så att Gud vredgas över mänsklighetens sätt att förvalta hans skapelse och vill ge den en näsknäpp?

I kristen teologi skiljer man mellan ”naturlig ondska” i form av stormar, jordbävningar och annat elände, och “moralisk ondska”, orsakad av oss syndiga människor. Till vilken kategori hör då Haiyan?  Helt klart är det ytterst vi människor som genom våra gärningar framkallar dessa “super”-oväder, säger i alla fall Susan Brooks Thistlethwaite, professor i teologi vid universitetet i Chicago (en tjänst som även tycks innefatta klimatvetenskap).

“Det moraliska onda i dessa super-stormar ligger enligt mitt sätt att se det på två plan”, säger hon. ”Först har vi det moraliskt onda i att vi fortsätter att pumpa ut fossila bränslen i atmosfären, vilket ger en global uppvärmning. För det andra finns det människor som förnekar den globala klimatförändringen, trots att bevisen för den hopar sig och trots att förändringarna hela tiden accelererar.”

Sedan övergår den goda professorn till statistiska resonemang och citerar bland annat chefen för Filippinernas nationella statistikmyndighet. Enligt honom har tyfonerna som slår till mot öriket blivit allt häftigare, särskilt sedan 1990-talet. Och enligt IPCC har ju vi människor lyckats göra världshaven varmare, vilket troligen kommer att leda till färre men häftigare tropiska stormar, samtidigt som isen vid Arktis smälter.

Professor Thistlewaite följer det klassiska teologiska receptet för botgöring: bekänn, ångra och gör bot. Vi bör alltså bekänna vår skuld i den förment katastrofala klimatförändringen. Inte heller de som pratar om att vända utvecklingen tillbaka är utan skuld. Utvecklingen kan inte vändas, men det är inte detsamma som att vi inte kan hejda förändringen på nuvarande stadium. Huvudsaken är att vi försöker bromsa den, en uppgift som det åligger var och en av oss att ta på sig.  

Så långt professor Thistlewaite.

Men också troende kristna har delade uppfattningar i klimatfrågan. Bibeltrogna menar att vad vi än gör så ingår det i Guds stora plan. ”Forskarna är människor precis som politikerna och inte en bit bättre än dem. De pratar en massa goja och ser till att pengarna går deras väg. Den globala uppvärmningen är en enda stor lögn. Världshaven breder inte ut sig. Vår Skapare satte en gång gränserna för dem och Han bestämmer att de ska hålla sig inom dem. Atmosfären innehåller en viss procent H2O och ingenting i den hydrologiska cykeln har förändrats. Regnen rör sig i Skaparens händer.”

Ingen klimatkonferens utan domedagsprofeter. Enligt somliga av dessa har vi bara 10 år på oss om vi vill rädda jorden. Hugger vi ned regnskogarna och förvandlar dem till biomassa leder det till att regnen blir alltmer sällsynta och till en hungersnöd av bibliska proportioner.

Nu har FN-chefen Ban Ki-moon sällat sig till de komedianter som samlats i Polen för att sätta sprätt på skattebetalarnas pengar. Vid ett föredrag i Estland varnade han för vad som händer om vi inte hejdar utsläppen av växthusgaser och hänvisade förstås till tyfonen Hayian. Enligt denna auktoritet på oväder var tyfonen den värsta som någonsin drabbat öriket och en typ av oväder som kommer att bli allt vanligare på jorden på grund av uppvärmningen.

Men som de flesta klimatnarrar pratar Ban Ki-moon i nattmössan. Staden Tacloban – som vi numera sett på tv var och varannan kväll – förstördes av tyfoner både 1897 och 1912. Sistnämnda år skördade den minst 15 000 offer enligt samtida tidningsartiklar. Är det någon som hört en tv-reporter rapportera om detta?

Det finns ju också en enkel lösning på hur människor på de mest utsatta öarna ska kunna undgå liknande katastrofer i framtiden. Förklara en 3-4 kilometer bred strandremsa som nationalpark, där djungeln får komma tillbaka och inga hus får byggas. Djungeln kommer snabbt att bilda ett effektivt skydd för bebyggelsen längre in i landet. Som ett komplement kan man bygga upp sanddyner längs stränderna.

Värsta narren på klimatmötet måste vara professorn i energi och klimatförändringar vid Manchesteruniversitet Kevin Anderson. För att rädda jorden har han minskat på både duschar och bad ”och går hellre omkring och luktar” enligt egen utsago. Inte har han flugit på åtta år heller och han kör bil mycket mindre än förut.

Under en intervju med Climate Depots Marc Morano fick han frågan om han verkligen trodde att mänskligheten kan slippa tyfoner för att professor Andersson slutat duscha. “Nej”, svarade Anderson, “ett individuellt ställningstagande hjälper inte världen. Men i bästa fall kan mina handlingar inspirera andra.” Så talar en sann miljönarr som inte bara går omkring och luktar snusk utan också menar att vi måste rusta ner större delen av den civiliserade världen för att mänskligheten ska kunna överleva.  

Tack och lov finns det åtskilliga tvivlare och kritiker runtom i världen. En av dem är John Howard, tidigare premiärminister i Australien. Han kritiserar den “sakrosankta tonen” hos många klimatalarmister och menar att klimatteserna har upphöjts till en sorts modern religion.

“Det finns gott om personer som vill tjäna pengar på att rädda planeten”, konstaterar han.

En man som inte heller skräder orden är doktor Walter Starck, en av de första forskare som studerade korallreven runt Australien. Här är några utdrag ur hans artikel Warmists can’t stop themselves (https://quadrant.org.au).

“Klimatalarmisternas taktik – överdrifter, medvetna feltolkningar, beskyllningar och förlöjligande av motståndarna – har skadat rörelsen mer än den hjälpt den. Vilket inte är förvånande. Anhängarna till en kult är alltid de sista att inse sitt idiotiska handlande. Alarmisterna skyr inga metoder för att nå sina syften. Inom klimatforskningen är det accepterat att vägra avslöja sina metoder, att förkasta bevis som pekar i en annan riktning, att feltolka vetenskapliga rön, att inte låta motståndarna publicera sina resultat och att misskreditera var och en som vågar ifrågasätta påståendena.”

När alarmisterna inte kan bortförklara sina påståenden bagatelliserar de galenskaperna och kallar dem “misstag”. Nu börjar de flesta inse att alla förutsägelser om global uppvärmning, risken att arter utrotas, extremväder, smältande glaciärer, stigande världshav och epidemier inte har infriats. Någon förklaring ges inte och ingen är beredd att erkänna att man kanske haft fel redan från början.

“... I stället varnar man för ännu större katastrofer som med största sannolikhet kommer att inträffa”, skriver Walter Starck. “Det är en bisarr strategi, särskilt från en grupp personer som består av ansedda forskare. De måste anse att verkligheten är underkastad en tvivelaktig teori som bygger på konsensus inom gruppen. För en utomstående ter sig allt detta som en flykt ner i bunkrarna av fanatiska anhängare till en extrem kult som gör sig redo att dö som martyrer i en sista självrättfärdig paroxysm.”

Veckorapport om majs, musslor och lite till

Så där ja, nu börjar amerikanska bönder plöja upp prärien för att kunna odla majs till framställning av etanol. Det är Obamaregimen som fortsätter omställningen till grön energi och tvingar oljebolagen att blanda in miljarder liter etanol i bensinen. En gång var majsodlarna nära att slå igen butiken på grund av de låga spannmålspriserna, men nu ser de ljust på framtiden och struntar i om stora naturvärden går förlorade.

De ser bara till intäkterna men tänker inte på att den gröna energin – som ju påstås minska den globala uppvärmningen (vilken i sig är en enda stor lögn) – i själva verket förvärrar CO2-utsläppen. När man plöjer upp stora grässlätter frigörs CO2 som ligger naturligt bundet i jorden. Erosionen ökar också, liksom användningen av konstgödsel och andra kemikalier. Det leder i sin tur till att vilda växter utrotas och habitat för en mängd djurarter försvinner.

Detta är inga nyheter. Sedan lång tid tillbaka har forskarna varnat för att Obamastrategin bidrar till ökade utsläpp. Men administrationen i Washington avfärdar farhågorna. Och någon kontrollinstans har inte heller skapats. Nu förstörs allt större delar av prärien – sedan regeringen beslutat om en allt högre etanolinblandning i bensinen har nyhetsbyrån AP med hjälp av satellitdata kommit fram till att över 1,2 miljarder tunnland grässlätter gått förlorade. Till detta ska läggas att områden på 5 miljoner tunnland som en gång var skyddade nu har gått förlorade sedan Obama tillträdde som president. Idag odlas majs och sojabönor på dem.

Enbart i staten Nebraska har minst 830 000 tunnland prärie försvunnit – det är en yta större än New York City, Los Angeles och Dallas tillsammans.

Bloggaren Steven Goddard har träffat mitt i prick när han nyligen analyserat skillnaden mellan oljemagnaternas pengar och statens pengar. Så här skriver han:

”Oljemagnaterna vill förstöra planeten medan regeringen vill rädda planeten från de onda oljebolagen. Det är därför som staten går i krig lite då och då så att olja kan fortsätta flöda in från Mellanöstern. Forskare som finansieras av oljemagnaterna är onda, men statligt avlönade forskare är hjärtegoda. Statliga vetenskapsmän luras, ljuger och fuskar med data för ditt eget bästa – utan att få tillbörlig respekt för sina ädla handlingar.”

Apropå olja och goda gärningar kan Skeppsgossen inte undanhålla er följande passus från bloggaren Daniel Greenfield (Sultan Knish):

”Förenta staterna bombade Iran åt Kuwait 1988 och Irak åt Kuwait 1991. Och sedan bombade vi Libyen åt Saudiarabien 2011 och planer har funnits på att bomba Syrien åt Saudiarabien. Det torde därmed stå helt klart att om ett muslimskt land med olja verkligen vill att vi ska bomba ett annat land så gör vi det. Men Israel är något helt annat. Det är inte ett oljerikt muslimskt land. Skulle USA bomba Syrien sänder det bara en signal till Ayatollah Ali Khamenei att han kan atombomba Israel, så länge han ger sjutton i att ge sig på Saudiarabien.”

Nu över till något helt annat som det brukar heta i nyhetsprogrammen. En grupp så kallade klimatexperter som hittade en 507 år gammal mussla tog död på den när de ville bestämma åldern. De skulle räkna ”årsringarna” på insidan av skalet och när de bände upp musslan, som påstås ha varit jordens allra äldsta levande varelse, dog den.

Musslan, som bar namnet Ming, påträffades av forskare från Bangoruniversitet i Wales under en expedition där man undersökte musselbankarna utanför Island 2006. Vid den första räkningen av årsringar kom man fram till att Ming var ”bara” 405 år gammal. I efterhand har samma forskare nu räknat en gång till och konstaterat att musslan faktiskt var 102 år äldre. Vilket härmed meddelas alla musselvänner. 

Åtskilliga gånger nu har Skeppsgossen rapporterat om masslakten på fåglar och fladdermöss i vindkraftverkens skugga – utan att få det minsta gehör från berörda svenska myndigheter och organisationer, som tydligen belagts med munkvale av stat och gröna kapitalister. ”Det man inte talar om, det finns inte.”

Nu har det i alla fall kommit ännu en rapport från USA som bekräftar att över 600 000 fladdermöss och åtta fridlysta havsörnar slaktats av vindsnurror under 2012 (plus hundratusentals fåglar och miljoner insekter som ingen orkar räkna). De statligt subventionerade solkraftverken skördar ett okänt antal offer bland landets ökenrävar och sköldpaddor – och, som en bloggare skriver, “förbudet mot DDT har lett till att tiotals miljoner afrikaner fått sätta livet till, särskilt barn”.

Apropå utrotningshotade djur är den västliga svarta noshörningen nu officiellt utrotad på grund av kinesernas omättliga behov av potenshöjande horn. Skeppsgossens vän James Randi (the Amazing Randi) konstaterar torrt att ”naturmedicinerna tar död inte bara på människor utan också på djur”.

Slut för idag, tack för idag!

Hur säljer man elbilar? Med makalösa subventioner!

Varje norsk elbil subventioneras med 70 000 euro!

Norge fortsätter att leda elbilsligan i världen om man ser till antalet nyregistreringar. Nissan Leaf heter favoritmodellen i både september och oktober. Marknadsandelen ligger nu på över 5 procent. På ett år har marknaden för elbilar fördubblats, och enligt prognoserna kommer det att rulla 50 000 elbilar i Norge år 2016.

Bakom dessa häpnadsväckande siffror ligger en medveten satsning som får världens miljövänner att se grönt. Beror elbilarnas popularitet då på att norska bilköpare är mer miljömedvetna än andra konsumenter? Inte alls. Den beror till största delen på de kolossala subventioner som staten består med.

Enligt tyska beräkningar subventioneras varje såld bil med otroliga 70 000 euro direkt och indirekt (se http://notrickszone.com/2013/11/07). Hur hänger nu det ihop?

Först och främst slipperden norske elbilsköparen accisen som är hela 25 procent på vanliga fordon. Han eller hon slipper också betala införselavgifter och registreringskostnader, och i deklarationen får elbilsägaren göra större avdrag än andra bilägare. Elbilar slipper vägtullar och broavgifter liksom färjekostnader. Och i städerna kan elbilsförarna utnyttja bussfilerna. Vid de statliga elstolparna laddar man batterierna gratis.

Sammanräknat innebär alla dessa subventioner att Norges skattebetalare bidrar med 70 000 euro per elektrisk bil. Snacka om nationalekonomiskt vansinne!

Som en och annan påpekat är det ju smått ironiskt att Norge blivit ett så rikt land på olja och gas att man nu kan bereda vägen för elbilar. Amerikanerna är avundsjuka på norrmännen, och där har man räknat ut att motsvarande subventioner till landets 250 miljoner bilar skulle kosta astronomiska 12,5 triljoner dollar

Hur ska man någonsin få folk att köpa elbilar om det behövs sådana enorma subventioner för att göra dem attraktiva? Sanningen är ju att moderna motorer för fossila bränslen ger bättre ekonomi totalt sett och att Mattias Goldman och hans gelikar runtom i världen får fortsätta att titta mot stjärnorna efter vettiga alternativ till den gamla ottomotorn.

En värld full av lögner

 

Tre klimatnarrar som lever på pengar från världens miljöorganisationer.

Vid det här laget borde många känna till hur vinklade IPCC:s klimatrapporter är. Men i stället för att avfärda dem som politisk propaganda förmedlar media världen över nya och illa underbyggda larmrapporter. New York Times skrev exempelvis med anledning av den senaste rapporten att ”forskarna” har kommit fram till att klimatförändringarna ”utgör en stor fara för världens tillgång på föda”. Och nyhetsbyrån AP meddelade att vi kan vänta oss ”svält, fattigdom, översvämningar, värmeböljor, torka, krig och sjukdomar” i klimatförändringens spår.

En av de skarpaste kritikerna av IPCC:s rapporter är Donna Laframboise som Skeppsgossen tidigare skrivit om. Hon har valt att forska i rapportens tillkomst och struntat i alla sinnesförvirrade slutsatser. Hon berättar på sin blogg att hundratals personer hjälpt till att skriva de 30 kapitlen i den sektion som kallas ”Working Group 2”. Deras texter har sedan komprimerats av 71 individer till en 29-sidig sammanfattning.  

”Man borde kunna förvänta sig att de som gjort arbetet är neutrala, omdömesgilla vetenskapsmän”, skriver hon. ”Men tyvärr är det inte alls på det sättet.”

Ta till exempel Michael Oppenheimer. Han är astrofysiker med ett förflutet som aktivist, avlönad som konsult i den rika och mäktiga miljöorganisationen Environmental Defense Fund (EDF).

Ett annat namn är marinbiologen Ove Hoegh-Guldberg med hemvist i Australien. Han har också tillhört miljöaktivisterna i ett par decennier, avlönad först av Greenpeace och numera av WWF. Det var denne Hoegh-Guldberg som larmade om massblekningen av koraller redan 1994, även det en till stora delar lögnaktig rapport (se nedan).

Nyazeeländaren Alistair Woodward är läkare och har författat en rad artiklar om bland annat behovet av upplysning om klimatförändringarna inom hälsovården!

De här tre herrarna stod för varsitt kapitel redan i den förra och hårt kritiserade IPCC-rapporten, och Donna Laframboise är förvånad över att de fått uppdraget att författa också den nya rapporten. Hon karakteriserar deras medverkan som en skandal. ”Detta är den verkliga historien”, skriver hon. ”Den som PK-media missade totalt.”

Läs gärna hela blogginlägget på www.nofrakkingconsensus.com

Ny forskning visar att korallerna inte alls är så sårbara för temperaturförändringar som det påståtts. Genom en kemisk process kan de med hjälp av bakterier i vattnet effektivt kontrollera klimatet i sin närmiljö. Bakterierna omvandlar korallens kemiska försvarsmedel till en gas som bildar avkylande ”moln” i vattnet omkring reven. Och ju tätare molnen är desto större verkan har de på vattentemperaturen.  Det ämne korallen producerar heter DMSP eller dimetylsulfoniopropionat (mer om detta kan du läsa på http://www.thegwpf.org/gaia-action-coral-reefs-inbuilt-mechanism-adapts-local-temperature). Det är första gången forskningen kunnat slå fast att också djur kan tillverka DMSP; tidigare trodde man att det var alger i korallreven som stod för produktionen.

Mera vatten. Idioten på resa, Karl Pilkington, har funderat kring påståendena om stigande havsnivåer och kommit fram till följande geniala slutsats: “Det har inget med smältande isberg att göra. Orsaken är att det finns för mycket fisk i haven. Dra upp fisken och vattnet kommer att sjunka. Enkelt. Elementär vetenskap.”

Helt i klass med IPCC:s slutsatser om jordens klimat.

Så var det vindkraften igen, ett ämne som gått som en följetong ombord på Narrskeppet. Medan alltfler ifrågasätter nyttan av den, fortsätter exempelvis Vattenfall att slösa bort skattemedel på nya vindkraftsparker till havs. I USA är situationen likartad. Obamaregimen subventionerar med skattemedel och så länge de statliga pengarna flödar ligger vägen öppen för riskkapitalisterna och storskojarna inom den alternativa energin.

Enligt American Wind Energy Association (AWEA) har dock utbyggnaden nu nästan avstannat i väntan på besked om fortsatta skattekrediter och subventioner. Som Skeppsgossen – och många andra med honom – ofta påpekat är det ju märkligt att ett energislag som funnits i så många år ännu inte kan stå på egna ben utan statliga bidrag. Om konsumenterna verkligen vill ha vindkraft som ett första alternativ, då borde de också vara beredda att betala för den. Det finns amerikanska bedömare som jämför vindkraftsbubblan med finanskrisen 2008. 

Det lär ha varit Joseph Goebbels som sade att om man upprepar en lögn tillräckligt ofta så tror folk på den till slut. Skeppsgossen kom att tänka på hans ord när han samspråkade med en äldre dam efter den senaste höststormen i Sydsverige, den som i vårt land fick namnet Simone för att inte kränka muslimerna. Hon trodde på fullt allvar att det var de smältande isarna vid polerna som orsakat den. Pliktskyldigast upplyste jag henne om att isutbredningen vid både Nord- och Sydpolen är rekordstor – ”men”, invände hon, ”det säger de ju inte i televisionen”.

Det är enligt min mening direkt brottsligt att som våra media gör medvetet förtiger eller förvrider fakta när de inte ”stämmer med” den politiskt korrekta bilden. Jämförelserna med Sovjetdiktaturen, Nazi-Tyskland, DDR och Nordkorea ligger snubblande nära.

På Klimatupplysningen har Börje Sandquist i ett inlägg påtalat hur SVT/SR och deras ständiga klimathotspropaganda gör både barn och vuxna sjuka av klimatångest.

Den förgiftade klimathotarkniven som trängt så djupt in i ungdomars framtidstro, vrids så gott som dagligen runt av Public Service:s medarbetare på det att såret i själen, skapat av en sanslöst överdriven klimathotspropaganda, aldrig må läkas.

Public Service:s hållning och rapportering kring den vetenskapligt alls icke avgjorda frågan om klimatet är enögt snedvriden, otillständigt ansvarslös, skapande ångest och depressioner.

Se vidare ”En lekmans funderingar kring TV-avgiften, medias klimathotsrapportering och ungdomars därav tappade sugar” www.klimatupplysningen.se

"I en demokratur (notera ordet noggrant) råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedian domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps."

Så skrev Vilhelm Moberg för många decennier sedan - där är vi idag.

J.M. Coetzee analyserar världens galenskap

Stundom blir narrarnas tjattrande, antingen det handlar om klimatförändringarna som inte finns eller hur man ska kunna stoppa flyktingströmmarna till Europa, för mycket för eder Skeppsgosse. Han finner då för gott att dra sig tillbaka till sitt kvarter, och väl i kojen försjunker han i en god bok, vaggad av Stilla havets långa dyningar.

Nu återupptäcker han en författare som han inte läst på många år. Det är J.M. Coetzee, sydafrikanen som fick nobelpriset 2003 och som i motsats till många andra litteraturpristagare fortsatt att skriva mycket läsvärda böcker. Coetzees böcker har en melankolisk – och ibland rent misantropisk – underton som i hög grad tilltalar Skeppsgossen och ett lättillgängligt språk som ibland påminner om exempelvis en annan favorit, Graham Greene.

En av Coetzees nyare böcker heter ”Ett dåligt år” (Brombergs 2007 – översättning Ulla Danielsson). I den knyter han samman ett antal essäer med en liten historia om olycklig kärlek, ett litterärt experiment som väl inte är helt lyckat. Men många av essäerna är små pärlor. Skeppsgossen har speciellt fäst sig vid den följande ur vilken jag tar mig friheten att citera.   

  

Om sannolikheten

Einstein yttrade de berömda orden: ”Gud spelar inte tärning”. Han uttryckte en övertygelse (en religiös tro? en förhoppning) att de lagar som styr universum är av ett deterministiskt snarare än av ett probabilistiskt slag. 

    För de flesta av dagens fysiker tycks Einsteins uppfattning om vad som utgör en fysisk lag vara en smula naiv. Icke desto mindre är Einstein en fantastisk bundsförvant att åberopa för alla dem vars misstänksamhet mot probabilistiska uttalanden och deras värde som förklaring inte vill ge vika. Här är till exempel ett löst påstående av det slag som vi möter varje dag: Överviktiga män löper ökad risk att drabbas av hjärtattack. Vad betyder egentligen detta påstående? Det betyder att om man väger hundratals eller tusentals lika gamla män och delar in dem i två grupper, överviktiga och icke överviktiga (”normala”) med hjälp av något kriterium för vad som menas med övervikt, som man i förväg har kommit överens om, och under en längre tid följer deras sjukdomsutveckling, kommer man att upptäcka att det antal överviktiga män som vid en viss ålder har drabbats av hjärtattack är högre än det antal ”normala” män som drabbats av hjärtattack. Och även om antalet i just den speciella grupp som man studeras faktiskt inte visar sig vara större, kommer antalet ändå att visa sig vara större om man upprepar sin undersökning många gånger på olika platser och med olika män under olika tidsperioder, och även om antalet ändå inte är större, kommer det så småningom att bli större om man envist fortsätter att upprepa undersökningen tillräckligt ofta.

    Om man frågar forskaren hur han eller hon kan vara säker på att antalet så småningom kommer att bli det rätta och att det påstådda orsak-och-verkan-förhållandet mellan övervikt och hjärtattack således kommer att bli bevisat, kommer ens fråga att bli omformulerad och besvarad på följande sätt: ”Jag är till nittiofem procent säker på det” eller ”Jag är till nittioåtta procent säker på det”. Vad menas med att vara till nittiofem procent säker? frågar man kanske då. ”Det betyder att jag kommer att ha rätt i åtminstone nitton fall av tjugo, eller om inte i nitton fall av tjugo så i alla fall i nittontusen fall av tjugotusen”, kommer forskaren att svara. Och vilket fall är det aktuella, frågar man: det nittonde eller det tjugonde, det nittontusende eller det tjugotusende?

   … Det ligger inte i de probabilistiska påståendenas natur att kunna bli vederlagda av exempel. De kan bara probabilistiskt bekräftas eller vederläggas av andra statistiska undersökningar som genomförts på andra stora grupper av försökspersoner, och när de vederläggs kan det bara ske i den här formen: ”Påståendet att överviktiga män löper ökad risk för hjärtattack kan inte statistiskt bevisas och är i den bemärkelsen antagligen inte giltigt.”

     Hur reagerar folk i det verkliga livet om de får reda på att de ”löper ökad risk” att få hjärtattack om de äter för mycket? Ett svar är: ”Vad är det för mening med livet om jag inte kan få njuta av att äta?”, vilket innebär att i en bedömning av fördelar och nackdelar är ett kort liv som tjock att föredra framför ett långt liv som mager. Ett annat svar är: ”Min farfar var tjock och han levde tills han blev nittio”, vilket betyder: ”Du framlägger det här som en regel som gäller för alla människor, men jag har redan genom ett exempel lyckats vederlägga den.” Mitt eget svar är: ”Jag förstår inte frasen löper ökad risk. Var snäll och uttryck det på ett enklare sätt, med ett språk som inte innehåller sådana abstrakta termer som risk och sannolikhet.” (Det går inte.)      

Känns resonemanget igen? Det är den sortens diskussioner och argumentation vi matats med till leda av ”klimatexperter” under ett par decennier nu, allt medan Skapelsen eller Gaia eller Jorden gått sin egen väg och kommit alla förutsägelser på skam. Och samma diskussion pågår år ut och år in om vådan av att äta för mycket, äta fel mat, röra sig för lite, allt faktorer som påstås leda till ökad risk för hjärt/kärlproblem och andra ”vällevnadssjukdomar”.

Skeppsgossen tycker att det är skönt att kunna vila öronen ibland och gläds åt J.M. Coetzee som med briljant skärpa analyserar narrarnas fikonspråk.  

Endast kärnkraften kan rädda världen!

Nu går skam på torra land - miljöprofeterna gör en kovändning och vill satsa på kärnkraften!

Kärnkraften är ett rött skynke för alla klimat- och miljövänner, och senast i veckan sände Vetenskapens värld i SVT ett vinklat reportage om “katastrofen” vid Fukushima. Kanske hade det varit på sin plats att Victoria Dyring också nämnt något om det öppna brev som undertecknats av självaste James Hansen, med ett förflutet vid Nasa, Ken Caldeira vid Carnegie Institution, Kerry Emanuel vid MIT och Tom Wigley vid University of Adelaide i Australien.  

Innehållet i brevet, som överlämnades till media i söndags, borde ge alla miljönarrar frossbrytningar. De fyra herrarna skriver nämligen att vind- och solkraft inte räcker för att minska koldioxidutsläppen och hejda den globala uppvärmningen. För att vi ska kunna göra det uppmanas världens vise män att satsa mer på säker kärnenergi!

En gång till – det är kärnenergi som kan rädda världen!

Redan har en och annan miljöpartist på Narrskeppet setts hoppa överbord utan flytväst i förtvivlan över att en guru som James Hansen gjort en sådan kovändning. Förhoppningsvis får vi höra fler plask framöver.