Den förnybara energin förstör vår miljö

Ofta sanerar vindkraftverken sig själva - till de omkringboendes stora lycka

 Hur miljövänliga är egentligen biobränslena? Frågan ställs i en intressant artikel i ”Breakthrough Journal” av miljödebattören Will Boisvert. Han menar att de förnybara energislagen överlag är direkt förkastliga ur miljösynpunkt. De kräver en katastrofal omvandling av natur och landskap till en industrimiljö, där naturen fungerar som en integrerad maskin för produktion av energi. “Om vi värnar om naturen så måste vi överge alla tankar på ekosystem”, skriver han.

Han får medhåll av ”eko-pragmatikerna” Michael Shellenberger och Ted Nordhaus på Breakthrough Institute som menar att miljörörelsen hamnat i en riskabel återvändsgränd, där satsningarna på förnybara alternativ skapar stora miljöproblem. De tar upp exempel som etanol tillverkad av majs, en process som påskyndat både jorderosion och föroreningar av vattendrag i den amerikanska mellanvästern utan att utsläppen minskat nämnvärt. Ett annat exempel är satsningen på biobränslen i Europa, vilken lett till en palmoljeboom som förstört regnskogar i Indonesien och Malaysia och nära nog utrotat orangutangerna.    

Det finns många som tillstår att vissa delar av den växtbaserade förnybara energin har sina avigsidor, men efter en total övergång till förnybara energislag kommer de att tillsammans med sol- och vindkraft vara bra för miljön. Nej, säger Will Boisvert (bilden), båda energiformerna sätter stora avtryck i naturen och kräver dessutom backup i form av kraftverk som eldas med biomassa eller kol. Sedan Tyskland helt satsat på förnybar energi och stängt kärnkraftverken har konsumtionen av brunkol ökat till rekordnivåer.

 
Vi får inte heller bortse från de ideologiska motiven för satsningarna på en grön elproduktion. Tack vare dessa menar miljövännerna att mänskligheten på nytt integreras i jordens naturliga energiflöden. Men är det verkligen så? “Tyvärr inte”, säger Will Boisvert. “Under större delen av vår historia har biomassa – som bränsle eller som foder åt boskapen – varit den största energikällan och vår jakt på den har fått allvarliga följder för miljön i form av kraftig avskogning och omvandling av landskapet.”

Redan den berömde biologen John James Audubon noterade miljöförstöringen på de brittiska öarna när han besökte England 1826. Så här skriver han i sin dagbok: ”Nu ligger Wales för om vårt fartyg… Men hur kalt ter sig inte landskapet, nästan helt och hållet utan skogar. Våra fina skogar med tallar, ekar, kraftiga valnötsträd, enorma magnoliabestånd, hickory och ask har här ersatts av enstaka små skogsdungar…” Iakttagelserna gjordes över sekel efter det att engelsmännen börjat övergången från eldning med biobränslen till koleldning.

Är det ett sådant industrilandskap de eftersträvar, alla de narrar som reser vindsnurror runtom i Sverige som ett slags monument över sin egen förträfflighet – ”titta vilket fint och miljövänligt vindkraftverk vi har uppfört här i vår framåtsträvande kommun på den skånska slätten!”  Den som ifrågasätter nyttan av ännu en förfulande propeller när Sverige har en överproduktion av vatten- och kärnkraft beskylls för att vara reaktionär och ”klimatförnekare”. Men som Skeppsgossen ofta noterat biter inga argument på dessa uppblåsta kommunpaddor, inte ens alla de styckade fågelkadaver som omsorgsfullt städas bort inför en invigning.

Tack och lov börjar andra civiliserade nationer bromsa den vanvettiga utbyggnaden av vindkraften. Planerna på att utöka världens största havsbaserade vindfarm, London Array, har nyligen lagts på is. Konsortiet som står bakom eländet hade tänkt sig 65 jättestora vindsnurror till, men nu skyller de på att det kommer att ta tre år innan en studie om vindkraftverkens påverkan på fågellivet blir klar. Placeringen i närheten av Thames delta är ju också den sämsta tänkbara. Det här är för övrigt det femte stora vindfarmsprojektet i England som fått nobben under de senaste tre månaderna.

I Sverige har vi inte kommit så långt ännu. Tvärtom pladdras det oförtrutet om förnybar energi. Riktmärket är att ”Sverige ska år 2050 vara ett land utan fossila bränslen.”Gröna drömmar och floskler som upprepas av Stefan Löfvén i Almedalen. ”Alla jobb ska bli gröna” och ”en miljard till klimatinnovationer” sade han bland annat, och med en sådan politik lär det snart inte finnas någon industri kvar. Och hans expert på klimatfrågor Magdalena Andersson mässade för inte så länge sedan i teve om gröna jobb, grön export och att Sverige ska ligga i framkant.

En socialdemokratisk seger med miljöpartiet som stödtrupp bäddar för ett ”nykommunistiskt” samhälle styrt av miljöbyråkrater, som i stället för åt miljövård ägnar sig åt avancerad miljöförstöring.