Featured Post

Patrick Moore: Fakta om CO2

Härom dagen hittade Skeppsgossen följande text av Patrick Moore , den kanadensiske miljöforskaren som var med om att grunda Greenpeace...

fredag 7 september 2012

Ett sekel av domedagsprofetior




Jehovas vittnen och andra religiösa fanatiker predikar gärna om den förestående katastrofen som i ett slag ska utplåna allt liv på jorden. Harmageddon skulle enligt deras profeter ha kommit redan 1914 men blev av någon anledning uppskjutet – aktuellt datum vet jag inte. Nu handlar det mest om 21 december 2012, slutdatum för den gamla Maya-kalendern.

Men som jag skrivit tidigare, de religiösa narrarna har inte monopol på apokalypsen. Ekonomen Robert Heilbroner sade 1974: ”Utsikterna för människosläktet är enligt min åsikt fyllda av lidande och svårigheter, kanske desperata…” och ekologen Paul Ehrlich förkunnade redan 1968 att ”kampen om födan är redan över”. På 1970-talet skulle världens drabbas av hungersnöd och hundratals miljoner människor svälta ihjäl (det ändrades sedan till 1980-talet i senare utgåvor av hans bok). Och Jimmy Carter sade 1977 att oljan i världen skulle ta slut i slutet på 1980-talet.

I mer än fem årtionden har domedagsprofetiorna avlöst varandra. Det har handlat om varningar för överbefolkning, världssvält, pandemier, kamp om vattentillgångar, slut på oljan, uttunnat ozonlager, sura regn, nukleär vinter, galna kosjukan, stigande havsnivåer, fisk som byter kön, hjärntumörer orsakade av mobilelefoner, klimatkatastrofer… Inget av allt detta har lett till Den Slutliga Katastrofen.

Amerikanske kolumnisten Matt Ridley har inspirerats av berättelsen om apokalypsens fyra ryttare och delat in katastroferna i fyra ämnesområden: kemikalier, sjukdomar, överbefolkning och naturtillgångar.

“Silent Spring” av Rachel Carsons utgjorde själva startskottet för den moderna miljörörelsen. Denna olyckskorp påstod att DDT inte bara innebar en massdöd av djurlivet utan att de syntetiska gifterna också orsakade en cancerepidemi bland människor. Vilket naturligtvis skulle bevisas. Ännu har ingen lagt fram några bevis, men förbudet mot DDT har inneburit döden för miljoner människor i malaria.

Sedan skulle solljuset minska med 50 procent till följd av luftföroreningarna och ansiktsmasker bli obligatoriska redan på 1980-talet. Knappt hade en stor del av detta hot undanröjts förrän det var dags för sura regn som tog död på skogarna och insjöarna. Senare avskrevs den katastrofen och allt fler undersökningar visade att skogarna mådde bättre än på länge – och det berodde inte på att svavelutsläppen från kraftverken minskat som miljönissarna påstod.

Minns ni ozonhålet över Antarktis? När det växte berodde det på användningen av fluorkolväten i kylskåp och sprejburkar. Grodorna i regnskogen dog, allt fler människor fick melanom och enligt Al Gore drabbades såväl kaniner som laxar av blindhet. Nya lögner förstås: grodorna dog av en svampsjukdom, dödstalen för melanom sjönk och om kaniner och laxar hörde vi aldrig något mer. Kolvätena förbjöds 1996 men redan dessförinnan hade ozonhålet börjat krympa igen. Det växer fortfarande varje vår utan någon rimlig förklaring.

Pandemier är också populära undergångsberättelser. 1976 kom svininfluensan som ledde till vaccinationer av miljoner människor världen över. Troligen dog fler av vaccinet än av själva sjukdomen. Aids var ju ett reellt hot när det blev känt några år senare. Då förutspåddes att en av fem heterosexuella skulle dö på 1990-talet. Viruset har skördat flest dödsoffer i Afrika, men idag är epidemin på tillbakagång också där.

På 1980-talet dog både kor och människor av galna kosjukan i England. En patolog varnade för hundratusentals offer – 176 personer har hittills dött i sjukdomen. Alla minns vi väl SARS och lite senare fågelinfluensan som enligt WHO skulle kräva upp till 7 miljoner döda 2007 (vilket är åtskilligt fler än de 200 personer som dukade under för pandemierna).

“Människan är en sjukdom, en kräftsvulst på denna planet”, säger Agent Smith i filmen Matrix. Han får medhåll av miljöaktivisterna som menar att världens befolkning måste minska till mindre än en miljard. Annars hotar världssvält. Såvida den inte längre kunde undvikas som Denis Hayes, initiativtagaren till Earth Day, påstod 1970. Utvecklingen har ju gått åt rakt motsatt håll – trots en fördubblad befolkning har livsmedelsproduktionen per capita ökat, samtidigt som födelsetalen går ner på alla kontinenter.

Alla spådomar ifråga om olje- och gasproduktion har också kommit på skam. IEA anser att det kommer att finnas naturgas för minst 250 år framåt. Och det finns bedömare som säger att oljepriset kommer att sjunka dramatiskt efter 2015 med tanke på att vi då får en överproduktion.

För 40 år sedan varnade den famösa Romklubben för att vi inte skulle ha vare sig bly, zink, tenn, guld eller silver i början på 1990-talet. Sedan kunde vi alla hälsa hem.

“Varför ska människor acceptera det katastrofscenario som klimatnarrarna fortfarande målar upp?” frågar sig Matt Ridley. ”För när allt kommer omkring markerar 2012 en apokalyptisk deadline inte bara för Maya-folket utan också för en prominent figur i vår egen tid: Rajendra Pachauri, chef för IPCC, som 2007 sade att ”om vi inte vidtar åtgärder före 2012 så är det för sent…”

I klimatdebatten, menar Matt Ridley, har det skett en kraftig polarisering mellan dem som tror att slutet är oundvikligt och dem som anser att allt bara är en bluff. Vi släpper inte fram de moderata rösterna, de ”ljumma”, som anser att vi kanske få en höjning av medeltemperaturen på jorden med 1 eller 2 grader, att isen på Grönland kanske kommer att smälta men inte fortare än idag med 1 procent per århundrade, att koldioxidkoncentrationen leder till ökad jordbruksavkastning och att ekosystemen överlevt plötsliga temperaturkast många gånger tidigare.

Skeppsgossen instämmer i princip, samtidigt som jag personligen har svårt för alla ”ljumma”. Försök att övertyga miljöpropagandisterna om sanningshalten i påståendena ovan – och de kastar sig över dig med näbbar och klor och IPCC och Pär Holmgren och alla andra klimatkramare ”som sitter inne med sanningen”!



3 kommentarer:

  1. Den 6 juni 2040 är sista dagen som existerar.

    Min första dator, en Mac, hade almanacka fram till det datumet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaha, så har vi ett nytt datum att frukta!

      Radera
  2. De som fortfarande använder gamla Mac-datorer med med operativystem MacOS 7.6 eller äldre år 2040 har något att frukta.

    SvaraRadera

Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

Narrskeppet

Narrskeppet

Bloggintresserade

Bloggarkiv

Om mig

Mitt foto
Har varit journalist under hela mitt yrkesverksamma liv och jämsides med detta översättare