Svensk vindkraft i snålblåst

Det blåser snålt kring vindkraften i Sverige idag. En planerad kustnära vindkraftpark har fått tummen ned av Mark- och miljödomstolen. Lika intressant är det att samma myndighet i fallet Kategatt Offshore säger sig vara tveksam till om det går att få vinst på verksamheten och det betyder då att verksamheten inte heller ekonomiskt är tillåtlig. Den andra, vindkraftparken utanför Söderhamn, läggs på is av bolaget "i väntan på bättre tider". 

Skälet till avslaget för vindkraftparken utanför Falkenberg är i första hand att domstolen anser att torskens lek i området och tumlarens parning störs. Vad gäller tumlaren finns det risk för att arten skräms bort för alltid av själva bygget, något som i och för sig räcker för ett avslag. En annan negativ faktor, menar domstolen, är att vindkraftverkens höjd 190 meter överstiger den tillåtna 150 meter.

Vindkraftbolaget WPD har ansökt om att få bygga 70 vindkraftverk till havs utanför Söderhamn. Tillstånden är klara och allt är redo för att man ska kunna bygga. Söderhamns kommun har sett det som en viktig investering och rustat upp hamnen för x antal miljoner för att bygget ska kunna fungera. Förhoppningen har också varit att den här satsningen ska kunna ge många jobb.

Men nu pausas hela projektet, meddelar Sveriges Radio. I ett pressmeddelande skriver WPD att det i dag saknas förutsättningar som gör det möjligt att bedöma framtida intäkter och introducera effektiv, ny teknik, på elmarknaden. Därför har bolaget bestämt sig för att avvakta med verksamheten i Sverige.

Tyvärr fortsätter andra aktörer på en del håll i landet ”att stjäla horisonten” som Harry Frank uttrycker det. Han är medlem i Kungliga Vetenskapsakademins energiutskott och anser att satsningen på vindkraft inte bara berövar oss landskapsbilden utan att den är fullkomligt meningslös i ett land med en så ren elproduktion som vi har i Sverige.

Journalisten Lotta Gröning är en av de få kritikerna inom media. Så här skriver hon: ”Vi återkommer ständigt till två grundproblem. Det ena handlar om att försöka förstå varför vi satsar på vindkraft. Det andra handlar om är vad vi kan göra istället. I våra försök att förstå måste vi veta vad som rör sig i våra politikers huvuden. Hur skall vi kunna påverka politikerna så att den ohämmade skövlingen av vår natur upphör? En väg är att hela tiden lägga fram fakta, vilket tyvärr kräver enormt tålamod. Idag ges massivt stöd för att rädda vindkraften undan ett sammanbrott och det gigantiska och smärtsamma uppvaknandet verkar ta lång tid…”

”Miljövännerna” får sig också en välbehövlig känga av Lotta Gröning. ”Okunskapen ligger i att man inte förstår att vi inte minskar några utsläpp i Sverige, men förstör miljön med öppna landskap, hotar djurlivet och nattsömnen och driver upp energipriserna (inklusive nätavgifter) på marknaden.” Hon undrar över hur det kan komma sig att oanade opinionsstormar kan mobiliseras för att hindra en trädfällning medan ingen reagerar på hur vindkraften förstör vår miljö. Och de politiker som eventuellt tvekar tystas effektivt genom mutor i form av så kallad bygdepenning.

Skeppsgossen tycker sig ana att de vansinniga satsningarna på vindsnurror tappar ordentlig fart i Sverige och hoppas att fler aktörer och kommuner nu ska dra öronen åt sig.