Vi Ekdahlare

Inför 2012 finns ingen anledning till optimism inom något samhällsområde.

”Klimaträddarna” har redan övertaget trots tiotusentals bevis för att deras påståenden är lögn och förbannad dikt. Vi sitter redan i deras klor och tvingas sopsortera, köpa oanvändbara glödlampor, betala allt högre energiskatter, se landskapet förstöras av onödiga vindsnurror och tusen andra idiotier. Med klimat och miljö som förevändningar har Sveriges minoritetsregering tillsammans med kryptokommunisterna i miljörörelsen lyckats omvandla en trots allt hyggligt fungerande demokrati till vad som numera med fog kan kallas en demokratur där oppositionella utsätts för mer eller mindre öppen förföljelse.

Det mest skrämmande är att det svenska folket idag är så indoktrinerat att majoriteten tror på propagandan från regeringskansliet och dess lydiga nyhetskanaler. Utan att ifrågasätta lyder människorna påbuden som deras folkvalda spottar ur sig i en strid ström.

Vid sidan av klimathysterin är invandringspolitiken det mest flagranta exemplet på alliansregeringens hänsynslösa agerande. Sverige behöver invandrare, Sverige är skapat av invandrare, mångkultur är berikande – det är några av de floskler som upprepats så länge av tidigare och nuvarande regeringar att många infödda svenskar idag accepterar dem som sanningar.

Verkligheten är en annan. Majoriteten av invandrarna är flyktingar från länder som Afghanistan, Irak och Somalia som inte tillför det svenska samhället annat än enorma kostnader. Medan svenska ungdomar tvingas bo hemma därför att det inte finns bostäder att hyra ges alla dessa flyktingar förtur till lediga lägenheter. Eftersom de inte kan svenska och ofta inte heller kan läsa och skriva blir de helt beroende av dina och mina skattepengar för sitt uppehälle.

Om detta får man inte tala i dagens Sverige. De som vågar ha synpunkter tystas eller beskylls för rasism. Ännu så länge finns det fria forum där inopportuna meningar kan framföras, till exempel Avpixlat, och ännu så länge kan Sverigedemokraterna glädjas åt ökande opinionssiffror – men risken finns att alltför högljudda regimkritiker en dag kastas i fängelse eller ”omskolas” efter känt mönster.

Att integrera människor som har en så totalt annorlunda bakgrund som dagens flyktingar är självfallet en utopi. Begrepp som klantillhörighet och hedersvåld är ju helt främmande för oss svenskar. Och lika främmande är den livsåskådning och samhällsuppfattning som predikas i Koranen. Redan nu pyr konflikthärdarna i de områden där nysvenskarna dominerar – det kan bara bli värre framöver.

USA framhålls ofta som ett exempel på hur människor av olika raser (får man säga så?) lever sida vid sida och arbetar för landets bästa. Men fullt så idylliskt är inte detta föredöme. Till och med en turist möter ju företeelser som Chinatown, Little Japan, Little Russia och Harlem, där de olika invandrargrupperna lever strikt åtskilda och slår vakt om sin kultur. När Skeppsgossen bodde i Florida på 1980-talet besökte han den lilla staden Fort Worth, som vid den tiden dominerades av invandrade finländare som vägrade att lära sig amerikanska och i stort sett bara umgicks med landsmän.

Den stora gruppen mexikaner är inte heller välintegrerad i det amerikanska samhället och intar en tydlig pariaställning. Mexikanerna – som ju ofta är illegala ”flyktingar” – gör skitjobben åt medelklassens vita och är i exempelvis Kalifornien en betydelsefull och billig arbetskraftsreserv utan sociala rättigheter.

Tidigt insåg emellertid USA:s styrande att de olika invandrargrupperna måste indoktrineras att tro på det nya landet, sak samma hur eländigt deras fortsatta liv skulle bli. Symbolen för detta drömmarnas land var flaggan och därför inleds såväl skoldagar som allehanda evenemang med att man svär trohet mot flaggan och att man sjunger nationalsången. Så länge man gör det är man accepterad i myndigheternas ögon, även om det inte är någon garanti för att rasmotsättningarna inte ska flamma upp i våldsamma konfrontationer.

En motsvarande ritual skulle aldrig få gehör i lagomlandet Sverige, där patriotism och nationell tillhörighet sedan länge är suspekta begrepp. Därför kommer vi med all säkerhet att se vårt land lösas upp inifrån och delas upp i en politisk och ekonomisk överklass, en knegande medelklass som lydigt drar in skatt till staten och en underklass som består av infödda arbetslösa svenskar och invandrargrupper som utnyttjar all den ekonomiska hjälp som endast de anses berättigade till.

Nej, Skeppsgossen kan inte känna någon optimism inför det kommande årets utveckling i Sverige. Troligen är han inte ensam om det. I likhet med fabrikör Gustav Adolf Ekdahl i Ingmar Bergmans ”Fanny och Alexander” blir till slut den egna familjen det enda som är värt att värna om. Vi Ekdahlare måste hålla samman och slå vakt om vårt. Och fan ta den som försöker riva denna sista borg!