En gudsman om elbilar

Nytillverkad brittisk mjölkbil med eldrift

Den brittiske prästen(!) Philip Foster har på nätet summerat sina tankar om elbilar. Han har som så många andra kommit fram till att de inte har någon plats i vårt samhälle annat än som kuriositeter.



1. Förhållandet mellan genererad effekt och vikt för “elbränsle” jämfört med bensin är ungefär 1:10, vilket innebär att batterivikten och volymen är tio gånger så stor som för en bränsletank med samma kapacitet (sträcka).

2. I ett bensindrivet fordon minskar inte effekten allteftersom bränslet går åt, vilket är oundvikligt när det gäller elektriska fordon.

3. Tänk dig en elbil en vinterkväll när det är snöstorm på hedarna uppe i Yorkshire (jag bor i England, det måste vara ännu besvärligare i t.ex. Kanada). Batterispänningen har sjunkit på grund av kölden och reducerat kraften till motorn. Det går inte att ha någon värme påslagen eftersom det skulle dra ännu mer kraft ur batteriet; vindrutan isar igen och det blir allt kallare i kupén. Framför väntar en brant backe och troligen kommer bilen inte att orka upp för den. Någon laddning är inte att tänka på eftersom närmaste gård ligger ett par, tre kilometer bort. Och även om det funnits ett eluttag på närmare håll skulle det ha tagit flera timmar att ladda batterierna. Såvida bilen inte har en portabel generator med tillräcklig effekt och bensin att driva den med, alternativt ett nytt och fulladdat reservbatteri för så där en 10 000 pund, sitter bilföraren där och kan kanske inte ens få kontakt med civilisationen via sin mobiltelefon. Risken för förfrysning är stor och enda sättet att komma därifrån blir att vandra ett par kilometer i full snöstorm. Jämför detta med en bensin- eller dieseldriven bil. Visst kan en snöstorm ställa till besvär också för den som kör en sådan bil – men han kan förlita sig på värmeanläggningen även om bilen går på tomgång. Och skulle bränslet ta slut har han i de flesta fall en reservdunk att ta till.

4. Batterierna till ett elfordon kostar runt 10 000 pund och är lätta byten för tjuvar. Det gäller också i verkstäder där man enligt förslag ska kunna byta ut batterierna.

5. Vid en kollision utgör batterierna en stor brandfara och kan också orsaka kroppsskador om vatten läcker in under en regnskur.

Att betala 25 000 pund för en småbil som bara kan användas i närtrafik och bra väder är rena rama slöseriet. Det kräver också att du har en bil till för all annan körning. Påståendet att kostnaden för 150 km körning ligger på ett par pund är lika absurt som skönmålningen av sol- och vindkraft. Kostnaden för en backup – i det här fallet ett annat fordon med konventionell drift – blir så hög att all eventuell vinst äts up med råge. Exemplet från Yorkshire ovan kan tyvärr lätt överföras till London en sträng vinter. Om en Nissan Leaf eller någon annan elbil blir stående i tät trafik bildas snabbt köer… och andra elbilar kör slut på sina batterier medan de väntar på fri väg!

6. Hybridbilar är dyra men har vissa fördelar. På samma sätt som dieselelektriska tåg kan de maximera effektiviteten hos förbränningsmotorn som genererar ström till de elektriska motorerna. Men tekniken är ännu inte färdigutvecklad när det gäller bilar, vilket bevisas av att Toyota Prius inte är lika bränslesnål som den kunde vara.

Det heter ofta att elbilarna bygger på ny teknik och att man måste ge dem tid att bli bättre. Men det är en myt. Elektriska bilar är lika gamla som – om inte äldre än – fordon med explosionsmotorer. De användes i storstäderna under många år kring förra sekelskiftet men klarade inte konkurrensen, inte ens som mjölkbilar. (Som framgår av bilden finns det dock företag i branschen som envist håller på traditionerna och tillverkar nya eldrivna bilar för mjölkdistribution. Vilket dock knappast motsäger den kloke gudsmannens argument mot eldriften som sådan... Skeppsgossens kommentar.)