Med början år 2003 raderade dataingenjören, bloggaren m.m. William Connolley i all tysthet tusentals klimatuppgifter från Wikipedia, den mest använda informationskällan på nätet.
Nu har en man som heter Kenneth Richard avslöjat hela sanningen om denne den globala
uppvärmningens femtekolonnare på sajten http://notrickszone.com/
Under 1970-talet var den
gängse uppfattningen bland klimatforskarna att världen stod inför en avkylning.
När Al Gore och IPCC kommit fram till att så inte alls var fallet utan att vi
istället gick mot ett varmare klimat med katastrofala följder, engagerades
vetenskapliga mullvadar med uppgift att undergräva alla motargument.
En av dem var William Connolley.
Han var inte bara medlem i “Green Party” utan också administratör i Wikipedia.
Som sådan kunde han härja fritt. Han nöjde sig inte med att plocka bort hela
artiklar utan skrev om hela klimathistorien så att den stämde med kompisen
Michael Manns ökända hockeyklubba. Det innebar att alla referenser till den
medeltida värmeperioden och Lilla istiden ströks eller bearbetades
redaktionellt.
Enligt en undersökning som
brittiska Telegraph gjort skrev Connolley (eller skrev om) nära 5 500
artiklar på Wikipedia. När någon av författarna till dessa opponerade sig
blockerade han honom och vägrade ta mot vidare bidrag. Sammanlagt lär det ha
blivit över 2 000 skribenter som stängdes ute i kylan. IPCC-anhängarna
belönades i stället. På det sättet förvandlade Connolley Wikipedia till en
vänstervriden propagandacentral för IPCC & Co.
Tillsammans med kollegerna
Peterson och Fleck publicerade Connolley ett manifest som skulle ta död på
“myten om 1970-talets konsensus om den globala avkylningen”. Deras källor
visade att flertalet vetenskapliga artiklar handlade om att CO2 bidrog till att
höja temperaturen globalt.
Efter Connolleys
”justeringar” kunde man under rubriken ”Global avkylning” läsa detta på
Wikipedia (Skeppsgossens översättning):
“Denna
hypotes har föga stöd inom vetenskapssamhället, men fick tillfälligt viss
uppmärksamhet på grund av en kombination av en svagt nedåtgående
temperaturtrend från 1940-talet till det tidiga 1970-talet och rapporter i
pressen som inte på ett alldeles korrekt sätt avspeglade åsikterna inom den
vetenskapliga litteraturen, som visade på en alltmer utbredd uppfattning om en
uppvärmning orsakad av utsläpp av växthusgaser.”
Konsensus eller ej, det
viktiga är att 1970-talets rapporter om en långsam avkylning inte kan avfärdas
som en myt. Från 1940-talet och fram till 1970-talet fanns uppmätta data som
pekade på en temperatursänkning runt -0,3°C globalt. När mätvärdena talade emot
uppvärmningen friserades de helt enkelt av ansvariga inom MetOffice och Nasa,
så att det enligt dem bara handlade om en avkylning på några hundradelar av en
grad (-0,01°C ).
I fackpressen från den
aktuella perioden diskuterades avkylningen ofta, framför allt de -0,05°C som uppmätts på
norra halvklotet där avkylningen var mer markant. Man talade till och med om att försöka smälta havsisen i Arktis på
konstgjord väg, man noterade att glaciärerna växte till och att skördarna blev
mindre. De kalla vintrarna på 1960- och 1970-talen fick många klimatforskare
att anta att vi var på väg mot en ny Liten istid.
CIA var också inblandat
och gjorde en analys baserad på ”den framstående brittiske” klimatologen dr
Hubert Lambs slutsatser. Enligt honom talade 22 av 27 rapporter om en trend mot
ett kallare klimat under resten av 1900-talet. En sänkning av medeltemperaturen
med några grader skulle ge världen ett klimat som liknade det som rådde under
1800-talet. Det innebar bl.a. ojämnt fördelade regnmängder, färre monsunregn
och kortare växtsäsonger i Kanada, norra Ryssland och norra Kina.
Så sent som 1985 noterades
att orsakerna till den globala klimatförändringen ännu var föremål för
diskussion i vetenskapliga kretsar. Det hette att det inte fanns underlag för säkra
förutsägelser om det framtida klimatet.
Så skedde den plötsliga
kovändningen då kallare blev varmare. Nu fick Al Gore, IPCC och de andra
klimatnarrarna med sig hela FN, och tack vare gyckelkonster, grova lögner och
bedräglig marknadsföring sålde man in koldioxiden som det stora hotet mot hela
vår existens. En nyckelperson i sammanhanget var William Connolley och hans över 5 500 "redigerade" artiklar på Wikipedia. Idag är han bannlyst från sajten
men den skada han gjort tycks vara svår att reparera.
Connolleys handlande är ett exempel på vad som kallas "scientisation" (expertifiering på svenska) av en politisk debatt: man väljer ut vissa vetenskapliga fakta för att ge trovärdighet åt en politisk agenda och raderar uppgifter som inte stämmer överens. Det är en metod som flitigt används av klimatnarrarna i deras kampanjer. Någon har med all rätt undrat om inte den viktigaste egenskapen för att bli upptagen i deras krets är att besitta en psykopatisk personlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar