Du som inte tror på klimatförändringarna - nu vet vi vad du är för en!

Nu har "vetenskapen" funnit ut hur det kan komma sig att sådana som du 

och jag inte tror på klimathotet, som ju enligt de troende bevisligen utgör en allvarlig fara för hela jordens ekosystem. Orsaken till att vi inte tror är att vi är trångsynta och kallhamrade karlar som inte har förmågan att känna empati.

 

Detta slås fast i en avhandling som skrivits av Kirsti Jylhä vid psykologiska institutionen vid Uppsala Universitet.

Kirsti Jylhä tror fortfarande att det råder konsensus bland klimatforskarna om att det är vi människor som värmer upp jorden, trots att denna konsensus motbevisats för länge sedan av en mängd framstående auktoriteter. Att det är så svårt att få gehör för åtgärder mot klimatförändringarna skyller hon på ”organiserade kampanjer”.

”Tidigare forskning har entydigt visat det är vanligare att förneka klimatförändringarna bland politiskt konservativa individer”, skriver hon. Nu har hon grävt djupare i orsakssammanhangen och kommit fram till att faktorer som politisk åskådning, auktoritära attityder och en allmän motvilja mot förändringar påverkar inställningen hos oss som inte köper klimathotet.     

Enligt henne karakteriseras personer som Skeppsgossen & Co. av låg empati och vilja att dominera, av inskränkthet och motvilja mot negativa känslor – plus det faktum att vi är män (se där, så fick hon med lite feminism också!). Till sådana slutsatser kan man komma med hjälp av en variabel som på fackspråk kallas ”Social Dominance Orientation” (SDO).

SDO är ett mått på olika sociala gruppers acceptans av hierarkiska och dominanta relationer. I acceptansen av hierarkier ingår också tron på människans dominans över naturen. Det är vår västerländska livsstil som är huvudorsaken till klimatförändringarna, menar Kirsti Jylhä, men de som drabbas värst av dem är främst fattiga länder och människor, ”liksom djur och framtida generationer”.

Hur hon så säkert kan påstå det framgår inte av det officiella sammandrag av avhandlingen som Skeppsgossen fått i sin hand. Men hennes naturvetenskapliga kolleger Olle Häggström, Magnus Westerstrand m.fl. på Uppsalainitiativet har säkert bestått med gediget källmaterial.  

Enligt Kirsti Jylhä är det dock möjligt att de som accepterar den ojämna fördelningen av risker och fördelar med klimatförändringarna skulle kunna erkänna dem och arbeta mot dem ”om de får starkare bevis”. Hur ska det då gå till?

”Argumenten i klimatdebatten kretsar ofta kring att vi måste ge upp vår livsstil för att hjälpa miljön eller de svaga och utsatta. Det är knappast något övertygande argument för den som ser världen ur ett hierarkiskt perspektiv. Kanske vore det bättre att beskriva hur vi alla faktiskt kan dra nytta av klimatåtgärderna och att sådana inte behöver utgöra ett hot mot dagens samhällsstruktur.”

Halleluja! Det är som att för tusende gången i ordningen höra det uttjatade svamlet om att än är det inte för sent, än kan vi vända utvecklingen, än kan vi rädda jorden. Den cyniske Skeppsgossen undrar i sin masttopp vad en sådan här analys av hur vi ”klimatförnekare” tänker kan göra för skillnad. Den som förstår det är välkommen att klämta i skeppsklockan.