FN-party i Quito samlar 36 000

I nästa vecka kommer över 36 000 människor från hela världen att samlas i Quito, Ecuadors huvudstad. Det är FN som anordnar en konferens där kring temat bostäder och hållbar stadsutveckling, ”Habitat III”.

Vid denna den tredje konferensen ska man fila på formuleringar i ett slutdokument, som enligt FN ska kunna vägleda medlemsnationerna på alla nivåer i en rad frågor som livskvalitet, miljöförstöring, klimatförändringar och ”jämställdhet i globaliseringsprocessen”. Skeppsgossen vet inte vilka deltagare Sverige skickar till Ecuador för att prata smörja, men det låter som ett drömjobb för exempelvis Maria Wetterstrand. 

En av dem som genomskådat denna “New Urban Agenda” är dr Bonner Cohen, politisk kommentator på klimatskeptiska CFACT. Han kallar den ”långt-till-vänster”-agendan.

De påstådda klimatförändringarna, orsakade av mänsklig aktivitet, står förstås på dagordningen. Nu skylls uppvärmningen på storstäderna, som enligt FN upptar mindre än en tiondel av landytan på jorden men svarar för tre fjärdedelar av energianvändningen. De är också de i särklass värsta utsläppsbovarna. Därför är det av yttersta vikt att vi gör något åt dem, säger de FN-funktionärer som ägnat åratal åt att försöka formulera begränsande åtgärder.  

Men det räcker inte med detta. På dagordningen står också diskussioner om den nationella bestämmanderätten, internationell kontroll av naturresurser, den privata sektorns vinstintressen och konsumtionen.

Grundtanken är att överlåta avgörandet av dessa och liknande frågor till globala organ som FN, Världsbanken, IMF, internationella företag och självfallet de gröna organisationerna.

“Man kan fråga sig varför folk som representerar globala organisationer lägger sina kollektiva näsor i blöt i frågor som av tradition behandlats på lokal nivå”, skriver Bonner Cohen.

Svaret är att utmaningarna nu är så komplexa att lokalsamhällena inte längre förmår lösa dem. De behöver en styrande hand som endast den globala eliten kan bestå med.

Bonner Cohen ställer också frågan vad som egentligen menas med ”hållbar utveckling”. Efter visst sökande i annalerna har han hittat en definition från 1987, formulerad av ett organ som hette ”World Commission on Environment and Development” och skapats av FN:s generalförsamling. ”Det definierar hållbar utveckling som en utveckling som möter dagens behov utan att kompromissa förmågan hos framtida generationer att möta sina egna behov.”

Blev du något klokare av att läsa detta? Skeppsgossen blev det inte och sådana här intetsägande formuleringar matas vi numera dagligen med.

Bonner Cohen igen: ”Definitioner som denna tillåter överstatliga byråkrater att tillsammans med gröna aktivister, representanter för fonder med djupa fickor och leverantörer av alla tänkbara sorters hållbart hokuspokus att tolka texten som det bäst passar dem. Eliten som frotterar sig med varandra i Quito i nästa vecka är lika upphöjd över vardagen för vanliga människor – som den påstår sig representera – som de gäng som samlas i Martha’s Vineyard eller Davos. I många fall rör det sig också om samma personer.”