En förnuftets röst i klimatdebatten

John R. Christy är professor i atmosfärvetenskap vid universitetet i Huntsville, Alabama, och en av världens ledande klimatforskare. Nyligen vittnade han i ett senatsutskott i Washington och hade många kloka synpunkter på klimatet och klimatdebatten. Han inledde sitt anförande med att bemöta påståendena om att senare års extremväder utgör bevis för att vi människor påverkar klimatet.





”Jorden är mycket stor, vädret mycket dynamiskt och någonstans måste man räkna med extrema, årliga och helt naturliga väderhändelser. Vad vi har upplevt nu är mindre dramatiskt än många händelser som inträffat tidigare.”

Han framhöll också att observationer är betydligt mer pålitliga än spekulativa klimatmodeller av den typ IPCC ägnat sig åt. ”De tusentals forskare som ägnar sig åt klimatförändringarna är långt ifrån överens”, sa Christy. ”Därför är det fel att tala om konsensus. Klimatforskning är ett osäkert forskningsområde. Anslag måste också ges till de forskare som arbetar oberoende för att vi ska få en allsidig genomlysning.”

Koldioxiden i atmosfären ger näring åt växtligheten och därmed föda åt människor och djur. Ju högre CO2-halt desto mer mat åt alla. Med hjälp av billig kolbaserad energi kan människor lyftas ur förlamande fattigdom. Stigande CO2-halter ger hopp om en bättre tillvaro för dem som lever på marginalerna utan tillgång till elektricitet, transportmedel och industri, Modern kolbaserad energiproduktion innebär också att skogar kan räddas och att andra miljöproblem som vatten- och luftföroreningar minskar. Så länge vi inte kan skapa ekonomiskt överkomlig energi på andra sätt kommer kolet att förbli den viktigaste energikällan.

Christy framhöll också vikten av att vi förbereder oss på extrema väderhändelser som torka och översvämningar genom praktiska åtgärder i stället för att som nu inbilla oss att vi kan påverka vädret, vilket tvärt emot vad en del hävdar är omöjligt.

”Klimatforskarna har inga laboratoriemetoder med vilka vi kan testa våra hypoteser. Resultatet är att så kallad vetenskap inbegriper personliga åsikter, myndighetsargument, dramatiska pressreleaser och svammel om konsensus från vissa grupper. Det är inte vetenskap.”

Vad gäller våra möjligheter att påverka klimatet refererade Christy till en rapport från 2006. Då gjorde han tankeexperimentet att vi år 2020 hade 1000 1,4gW kärnkraftverk i drift. Ett sådant jätteprojekt skulle ändå bara leda till en 10-procentig minskning av de globala CO2-utsläppen och ha en minimal betydelse för klimatet. Situationen har inte ändrats sen dess, möjligen blir påverkan ännu mindre eftersom klimatsystemet inte tycks vara känsligt för CO2-utsläpp.

Skeppsgossen gläds över att det fortfarande finns förnuftiga forskare som får komma till tals i officiella sammanhang som detta. Tänk om också svenska politiker gjorde sig besväret att lyssna till män som John R. Christy (i stället för att som vissa klimatnarrar avfärda honom som en lakej betald av oljebolagen). Till slut ett tänkvärt citat av Christy:

“Moder Natur arbetar helt enkelt med ett system som är så komplext att vi vanliga dödliga (exempelvis forskare) inte behärskar det och inte heller har verktyg att kunna hantera det. Som min gymnasielärare i fysik brukade säga vid denna vi-ska-övervinna-världen-med-en-räknesticka-tid: Börja alla vetenskapliga uttalanden med orden På vår nuvarande nivå av okunskap tror vi att vi vet…”

Ett par som har tänkt om

“I många år var jag en aktiv anhängare till IPCC och dess CO2-teori. Färska erfarenheter av FN:s klimatpanel har emellertid fått mig att omvärdera min inställning. I februari 2010 inbjöds jag att granska en IPCC-rapport om förnybar energi. Jag insåg snart att utkastet till rapporten var allt annat än vetenskapligt utfört. Rapporten var full av felaktigheter och den slutliga versionen redigerades av en medlem i Greenpeace. Insikterna chockade mig. Jag tänkte att om sådant kan hända i den här rapporten då måste det kunna hända med andra IPCC-rapporter också.”

Den som säger det här är ingen mindre än professor Fritz Vahrenholt, en av den tyska miljörörelsens fäder och chef för ett av Europas största företag inom förnybar energi. Han var inbjuden att föreläsa om klimatet vid Royal Society i London och gav en lång och intressant förklaring till varför han bytt sida i klimatdebatten.

En av hans referenser är de sedimentkärnor från Nordatlanten som maringeologen Gerard Bond analyserat. Bond – som dog 2005 – upptäckte att 1000-års klimatcykler och solcykler i stort sett är parallella. Enligt honom är det alltså solen som format temperaturkurvorna under de senaste 10 000 åren. Och det har den säkert gjort också efter 1850 när människan började pumpa ut stora mängder koldioxid från kol, olja och gas i atmosfären.

”Men”, säger Vahrenholt, ”baserat på historiska data bör solaktiviteten också ha ökat sedan 1850. Solens magnetfält har mer än fördubblats under de senaste 100 åren. Både tidsmässigt och storleksmässigt stämmer den påvisade höjningen av den globala temperaturen med 1°C väl med klimatcyklerna.”

Vahrenholt håller för troligt att både mänsklig aktivitet och naturliga processer påverkar klimatet – men hur stor roll spelar CO2? I sina datamodeller har IPCC överhuvudtaget inte räknat med solens inverkan. ”Oavsett om vi förstår denna mekanism eller inte, så kan IPCC:s klimatmodeller inte förklara 10 000 års klimathistoria. När de inte kan det, hur ska de då kunna användas för att förutsäga framtiden?”

Vahrenholt konstaterar till slut att solens magnetfält minskat under de senaste 10 åren och att det nu är svagare än på 150 år. Detta kan förklara att den globala uppvärmningen avstannat. Han gissar att uppvärmningen inleds igen 2030/2040 – vilket skulle innebära att den globala temperaturen som mest skulle öka med 1°C till 2100, alltså betydligt mindre än vad IPCC siat om.

“Hotet om en klimatkatastrof borde ha avskrivits och rädslan för en farligt överhettad planet borde ha förpassats till historiens klassiska vetenskapliga misstag… Valet står inte längre mellan en global katastrof och ekonomisk tillväxt utan mellan ekonomisk katastrof och klimatförnuft.”

En annan grön guru, 92-årige James Lovelock, skapade Gaia-teorin och brukar kallas ”den globala uppvärmningen gudfader”. En gång profeterade han världens undergång, men nu erkänner han att ha haft fel på många punkter ifråga om det framtida klimatet. Världshavens höjning är en: kanske stannar den vid endast 60 cm till sekelskiftet, säger han nu. Och för inte så länge sen retade han gallfeber på de gröna genom att deklarera att vindsnurrorna hör hemma på 1200-talet och borde ha fått förbli där.

“Det är så människorna fungerar”, säger han i en intervju i The Guardian. ”Om de hittar ett större ändamål av något slag skapas det snart en religiös rörelse omkring det. Nu råkar det vara den gröna religionen som tar över efter kristendomen. Jag vet inte om folk har märkt det, men de gröna använder ofta samma termer som de religiösa. Ett favorituttryck är skuld. Du kan inte vinna anhängare genom att säga att de gjort sig skyldiga till att CO2-halten i luften ökar.”

Lovelock tar också avstånd från dem som inte accepterar klimatvetenskapen. Men att debatten spårat ur skyller han framför allt på FN. Så fort de blandar sig i debatten ställer de till elände.

2012 är ett märkligt år. Engelsmännen har förlorat Lovelock och tyskarna Vahrenholt. Tänk om självaste överhovnarren Al Gore gjorde avbön på samma sätt, då skulle framtiden se bra mycket ljusare ut. Men det är han både för snål och för dum för – han har ju blivit mångmiljonär på en lögn och han tycks fortfarande tro att han har rätt. På nätet har det föreslagits att han borde ställas inför Haagdomstolen för brott mot mänskligheten, och det är inte utan att Skeppsgossen håller med.