Vindkraftens offer uppmärksammas i Danmark

I maj föddes 1 600 ungar för tidigt på en minkfarm i Danmark. Många av ungarna saknade ögonglober, andra var dödfödda. Tillkallad veterinärexpertis fann inga tecken på förgiftning eller någon typ av virus. Det enda som inträffat i farmens närhet under det senaste året är att man uppfört fyra stora vindkraftverk bara ca 300 meter från minkburarna.

Vindfarmen består av fyra 3MW Vestas turbiner med en totalhöjd på 140 meter mätt från mark till översta bladspets. Tidigare rapporter om skador på pälsdjursfarmer orsakade av vindkraftverk har avfärdats trots att t.ex. den danska minknäringen är den allra största inom EU. Vad man då rapporterade var att minkarna blev aggressiva och bet ihjäl varandra.

Representanter från vindkraftindustrin har bagatelliserat kritiken och hävdat att det inte finns några problem. Och människor som klagat har inte fått gehör hos ansvariga. Men minkuppfödaren Kaj Bank Olesen i Vildbjerg som drabbades så svårt lyckades få Folketingets miljöutskott att komma på besök. Han berättade för ledamöterna att familjen ibland inte orkar med bullret från propellrarna och ger sig iväg därifrån. Men djuren kan han inte flytta, och resultatet är så skrämmande att politikerna faktiskt lovade att ta upp frågan.

Offer för vindkraften

Orsaken till såväl aggressiviteten som fosterskadorna anses vara de lågfrekventa ljud som propellrarna skapar. Minkarna är betydligt känsligare för sådana infraljud än människor, men det har länge varit ett känt faktum att också människor som tvingas leva i närheten av vindkraftverk påverkas negativt, får huvudvärk, upplever sömnsvårigheter etc.

”Det är direkt brottsligt att förneka hälsoriskerna när det finns officiella studier som går tillbaka till 1980-talet men gömts undan av politiker och ansvariga inom vindindustrin”, säger Mark Duchamp, ordförande i World Council for Nature. ”Det är hög tid att vi får ett moratorium och att oberoende mätningar av alla frekvenser ner till 0,1 Hz görs i bostäder som ligger inom 500 meter från ett eller flera vindkraftverk. Sådana mätningar bör ske under flera dygn med skiftande väder.”

”Vi har tidigare lagt fram siffror på att 100 miljoner fåglar och fladdermöss varje år offras för detta nyckfulla och kostsamma energislag utan att få gehör hos berörda myndigheter. Förhoppningsvis kan hälsoriskerna för människor anses mer värda”, slutar Mark Duchamp.

Läs mer om WCFN på hemsidan www.wcfn.org

Media fortsätter att mörka fågelslakten vid vindkraftverken

Fjädrar från örnar som dödats av vindkraftverk blir indianska huvudbonader i Colorado

Åtskilliga gånger nu har Skeppsgossen och andra naturvänner varnat för den masslakt av fåglar, fladdermöss och insekter som pågår vid vindkraftverken runtom i världen – och inte minst i Sverige. ”Det är inte så farligt, jämfört med hur många fåglar som dör i trafiken eller som dödas av huskatter” är det vanliga motargumentet från miljönarrarna som ler saligt så fort de får se en vindsnurra (och helst många tillsammans). Nu har det kommit nya uppgifter från USA, där man faktiskt tar det här problemet på allvar, även om vindkraftskapitalisterna där fortsätter att mörka den verkliga omfattningen av masslakten.

Det handlar om en studie över dödligheten vid Altamont norr om San Francisco, som ju är ett skräckexempel på hur ett landskap totalt industrialiserats av 1000-tals vindkraftverk. Där har man på senare år ersatt en del av de gamla rostiga snurrorna med stora 2,3 MW-turbiner. Enligt den här studien är dödligheten tack vare de långa och långsamgående bladen så liten som 65 fåglar och 19 fladdermöss, alla påträffade inom ett sökområde på 105 m från propellerbladen. Några få kadaver hittades utanför ett sökområde med en omkrets på ett par hundra meter.

Siffrorna stämmer dåligt med uppgifter från vindfarmer i östra USA, vad gäller både antalet offer och fyndplatserna. I undersökningarna därifrån ligger de flesta av offren mycket nära tornen och sällan längre bort än ca 50 meter från dem. Skillnaderna förklaras troligen av vem som bekostat undersökningen; i fallet Altamont var det exploatörerna själva. 

En man som heter Jim Wiegand menar att exploatörerna mycket väl känt till slakten och gjort allt för att dölja den. Han har besökt Eagle Depository i Denver, där man varje år tar hand om mer än 2 500 döda örnar. Det rör sig inte om fåglar som krockat med kraftledningar eller fordon utan enbart om vindkraftens offer. Centralen etablerades redan i mitten på 1990-talet just därför att så många örnar strök med när de kom för nära propellerbladen. De vackra fjädrarna samlas in och rengörs innan de blir huvudbonader åt indianerna. Varje fågel dokumenteras med bild och data över fyndplatsen.

Den ineffektiva vindkraften fortsätter under alla förhållanden att höja elpriserna och förstöra landskapet i såväl USA som Europa. Miljönarrarna tror fortfarande att vi måste ha “förnybar” energi för att stoppa klimatförändringarna och försvarar fågeldöden med att fåglarna skulle ha dött i alla fall på grund av den kommande globala uppvärmningen. Som någon sagt är det ett resonemang lika vansinnigt som att en diabetiker ska hugga av en arm eller ett ben eftersom han eller hon kanske ändå blir tvungen att amputera dem senare i livet.

Faktum är att vi inte kan skapa eller bibehålla en hållbar natur utan fåglar, fladdermöss eller insekter. Landskapet kommer att dö långsamt. Det är skrämmande hur miljörörelsen och naturvårdande organisationer går i hand i hand med vindkraftsindustrin mot en ekologisk katastrof i ”hållbarhetens” namn.

Läs mer på http://www.theecoreport.com/tag/mark-duchamp/

Sanningen om fågelslakten

En rödglada offrad på vindkraftens altare

I ett par inlägg har Skeppsgossen uppmärksammat den fågelslakt som vindkraftverken orsakar. Jag har också efterlyst kommentarer från ornitologiskt håll men ingen har reagerat. Det senaste inlägget daterat 28 juli har dock fått en man vid namn Jan Eriksson att kommentera. Han menar att det är orimligt att 6 miljoner och kanske ända upp till 18 miljoner fåglar och fladdermöss halshuggs eller imploderar när de kommer för nära något av de 18 000 vindkraftverken i Spanien, vilket jag skrivit i inlägget.



Skeppsgossen har hämtat uppgifterna från en webbsida som heter Save the Eagles International. Den drivs av fransmannen Mark Duchamp, bosatt i Spanien. Mark Duchamp refererar i sin tur till en pressrelease från Spanish Society of Ornithology, en organisation som enligt Jan Eriksson inte existerar utan bar är någon sorts täckmantel för vindkraftsmotståndarna i landet. Den ”riktiga” fågelskyddsorganisationen i Spanien heter i stället enligt honom Spanish Ornithological Society på engelska.

För att bringa klarhet i begreppen har Skeppsgossen kontaktat Mark Duchamp och fått ett uttömmande svar som här återges i redigerad form.

”Misstron hos dina läsare är förbluffande. Spanish Society of Ornithology är den korrekta översättningen av Sociedad Española de Ornitologia, som är Spaniens största ornitologiska sammanslutning, och landets Birdlife-partner SEO/Birdlife…

I pressreleasen från SEO/Birdlife daterad 12 januari 2012 heter det bland annat: De över 18 000 vindkraftverken i Spanien kan orsaka årliga dödstal för fåglar och fladdermöss på mellan 6 och 18 miljoner individer.”

Jan Eriksson skriver också att organisationen Save the Eagles är mer intresserad av att stoppa vindkraftsutbyggnaden än av att rädda örnar. Det menar Mark Duchamp är som att säga till en brandman som just räddat människoliv att du inte gjorde det för att rädda liv utan för att du skulle få behålla jobbet, bli befordrad eller få ett lönelyft.

Skeppsgossen efterlyser fortfarande uttalanden från Naturvårdsverket och omdömesgilla personer i den här frågan som hittills mest sopats under mattan. Det får mig att misstänka att fågeldöden är ett ”icke-problem” som ger några fjädrar på marken under vindkraftverken men snart blåser bort.

Frågan är högaktuell för Sveriges del när man nu börjar bygga den stora vindparken i havet utanför Söderhamn. Hur många örnar och andra större fåglar kommer att slaktas därute? Säkert har man gjort en utredning någonstans som avfärdar hotet – det gjordes också 2010 av Audubon Society när man byggde en vindpark utanför Cape Cod i USA. Några hinder kunde dock inte fågelvännerna finna, i varje fall inte sedan de fått en rejäl påse dollar för att hålla tyst.

Vi vanliga människor får inte döda eller ens ta hand om en skadad rovfågel, men lagen om naturskydd gäller inte för dem som vill tjäna pengar på vindkraft.