Nya lögner från IPCC - hur orkar de?

Beviset på global uppvärmning?

Den nya IPCC-rapportens amerikanska upplaga inleds med en mycket dramatisk bild av ett isberg som rasar ner i havet från en kalvande glaciär. Bildtexten lyder: “Inlandsisarna på Grönland och Antarktis smälter och bidrar till den globala havsnivåhöjningen.”

Grönland är ett älskat exempel bland klimatnarrarna eftersom isen där har smält under ett par årtionden nu. Ungefär lika länge har isen på Antarktis växt till, men det har förstås inte lett till några rubriker. Och vad vi inte får veta är att ismassan på Antarktis är 9 gånger så stor som den på Grönland – samt att Antarktis ensamt inehåller runt 90 procent av all havsis på vårt klot.

Detta faktum måste naturligtvis kamoufleras i en rapport som den här, och National Snow & Ice Data Center (NSIDC) i USA påpekar snusförnuftigt att tillsammans innehåller Grönlands och Antarktis istäcken över 99 procent av jordens sötvattensis. Det är inte utan att Skeppsgossen drar sig till minnes en formulering som brukar tillskrivas Mark Twain: “Det finns tre sorters lögner: lögner, förbannade lögner och statistik”.

Här är mer skrämselpropaganda. Trots att det inte funnits så mycket is på Antarktis sedan man började kolla den med hjälp av satelliter för 36 år sedan, påstår ovanstående institution att vi sett en avsmältning – ett påstående som grundas på en ifrågasatt studie från 2012. Nåväl, den smältande isen på Grönland och Antarktis anses vara skyldig till en höjning av världshaven med hela 11 millimeter sedan 1992! Ska vattnet stiga lika mycket eller lite fortare handlar det om en höjning med hela 30 centimeter fram till nästa millennieskifte.

En av dem som angripit den nya rapporten är dr Judith Curry vid Georgia Institute of Technology. Hon skriver: “Min huvudslutsats efter att ha läst rapporten är denna: uttrycket ‘klimatförändring’ är numera officiellt betydelselöst. I grunden skyller de som författat rapporten alla klimatförändringar på oss människor och hävdar att extrema väderhändelser är liktydiga med klimatförändringar…”

Det värsta är ändå, menar kritikerna, att Obama fortsätter sitt arbete på att rasera det amerikanska samhället (jämförelsen med Reinfeldt och Sverige ligger onekligen nära till hands). I en biografi har en av Obamas beundrare skrivit att ”världen tycks göra honom besviken”.

Det är en formulering som säger det mesta.

Historien om Clitanic

Årets narrskepp och de infrusna "klimatforskarna" med professor Chris Turney i mitten.

Det nya året har som bekant inletts med den tragikomiska historien om narrskeppet som fastnade i isen i Antarktis. Det är ju sommar på södra halvklotet nu, så därför bestämde sig ett 30-tal klimataktivister från vänsteruniversitet i New South Wales i Australien för att kolla hur den globala uppvärmningen påverkat isläget. Fast detta fick vi inte höra något om i media – enligt dem handlade det bara om en ”forskningsexpedition” med passagerare!

Nåväl, narrskeppet fastnade i tre meter tjock is före jul och det blev ett helsikes pådrag för att rädda forskarna ombord. Dåligt väder hindrade helikoptrar att landa, och till råga på allt fastnade också den kinesiska isbrytaren i sommarisen. Den lär för övrigt sitta fast ännu. Det gör också den ryska besättningen på MS Akademik Shokalsky eller ”Clitanic” som båten numera kallas på nätet.

Nu är expeditionsmedlemmarna tillbaka i Australien, men uppenbarligen har de inte lärt sig någonting av upplevelsen. I stället kommer de med diverse bortförklaringar, och en av deras anhängare där hemma meddelade att den globala uppvärmningen fortsätter och att vi kan räkna med en temperaturhöjning på hela 4 grader till nästa sekelskifte. Självklart nappade svensk statstelevision på denna avledande manöver och mobiliserade någon svensk ”expert” som såg lagom trovärdig och bekymrad ut.

För att vanligt folk skulle inse hur illa ställt det är med klimatet fick vi också veta att det är över 50 grader varmt på sommaren i Australien och att det nu blivit så varmt i södra England att vinodlarna satsar på champagne. Fast förra sommaren var visst kall och regnig… Som ett bevis på att minnet är kort lägger Skeppsgossen in ett klipp från januari 1935.

Media fortsätter alltså att sprida sina lögner om den globala uppvärmningen också 2014. Isar smälter, glaciärer krymper. Den tyske meteorologen Dominik Young påpekar dock alla data visar att vintrarna i Alperna blivit mycket kallare under de senaste årtiondena.

”För 20 år sedan predikade klimatexperterna att det inte skulle bli några snövintrar i Centraleuropa i framtiden. Skidåkning skulle bara kunna ske på de högst belägna orterna. Så har det ju inte blivit. Slutsatsen kan bara bli att de milda vintrarna i Alperna inte behagat infinna sig och att trenden tvärtom går åt motsatt håll!”

När fick vi höra en rapport om detta i PK-media?

Ingen ko på isen!

Eyjafjellajökull smälter inte

Den sydafrikanske kärnfysikern dr Kelvin Kemm skriver på sin blogg att han förvånas över hur totalt ologiska slutsatser ifråga om klimatförändringarna sväljs av allmänheten utan minsta blinkning. Nu är det i och för sig så, fortsätter han, att det finns krafter i samhället som avsiktligt matar allmänheten med falsk information som ett led i propaganda.

Som ett praktexempel på vad det handlar om nämner Kemm påståendena att smältande glaciärer och smältande is i allmänhet skylls på den globala uppvärmningen. Så här skriver han bland annat:

”Till och med den mest förkättrade klimatkramare håller med om att uppvärmningen under det senaste århundradet har varit mindre än 1ºC.

Vi vet att is börjar smälta vid 1ºC. Om temperaturen i luften runt en glaciär är låt oss säga –10ºC eller –20ºC, så skulle en höjning med 1ºC öka temperaturen till –9ºC eller –19ºC. Självfallet kan isen inte börja smälta vid en så låg lufttemperatur.

Tyvärr tror många människor att bara det blir lite varmare så börjar glaciärisarna vips att smälta!

Vad händer då om lufttemperaturen ovanför glaciären blir t.ex. 2ºC. Då kan ju isen börja smälta. Förvisso, men på natten sjunker temperaturen vanligen igen och då fryser isen på nytt. Ett par ynka plusgrader under dagen påverkar helt enkelt inte glaciärisen.

Men det finns de facto glaciärer som krymper, exempelvis i Himalaya. En indisk forskare som heter R K Chaujer kom fram till att de flesta glaciärer på norra och södra halvkloten började krympa under mitten på 1700-talet, då Lilla istiden tog slut. Det var alltså då som klimatförändringarna började. Den ökande temperaturen under slutet på 1900-talet har alltså inget alls att göra med krympande glaciärer, enligt Chaujer.

Så vad är det då som händer? Vi vet alla att glaciärerna drar sig tillbaka på somrarna – det har de alltid gjort. Orsaken tycks vara solljuset. Ytlagret smälter när solen gassar, smältvattnet rinner ner i sprickorna och når så småningom glaciärens botten. Där smörjer det utrymmet mellan is och berg så att isen kan glida lättare. Det är alltså solljuset som påverkar isen, inte luftens temperatur.

”Videofilmer av kalvande glaciärer visar hur väldiga isblock stora som hus bryts loss och störtar ner i havet. Det är inte isen som smälter – utan isen som bryts av på grund av tyngdkraften när den når klippkanten… Chaujer har rätt: det är solen som sätter glaciärerna i rörelse. När molntäcket är tjockt stannar processen upp.”

Märkligare än så är det säkert inte, säger er förbundne Skeppsgosse där han sitter på däck och ser solen gå ner över en av världens många glaciärer. I natt när det är minusgrader ska både den och jag sova lugnt.

Grönlandsisen - del 3

Att Grönlandsisen smälter hejdlöst och okontrollerat har Skeppsgossen hört till leda. Här fortsätter följetongen med avsnitt 3...

Enligt amerikanska alarmistorganet Scientific American har istäcket under de senaste åren förlorat 36 miljarder ton is varje år. Nu har en grupp “klimatförnekare” på Nya Zeeland räknat på saken och kommit fram till att det betyder en årlig förlust av is på 0,00148 procent. Därav följer att det – om ingen istid kommer i vägen – kommer att ta endast 67 222 år innan all is är borta!


Den senaste skrämselartikeln har författats av en herre som heter David Biello och har den sensationella och omskakande rubriken ”Grönlands avsmältning drivs av de kollapsande kustglaciärerna”. Vänta, det blir värre. ”På grund av det besynnerliga vädret har hela den istäckta ytan på världens största ö smält under en period i år” (det syftar förstås på tövädret under en knapp vecka i juli). Vad herr Biello förtiger är givetvis att det är ett väderfenomen som inträffar ungefär var 150:e år.

36 miljarder ton smältande is låter förstås väldigt mycket, tills man som nyzeeländarna sätter sig ner och börjar räkna procent. Siffran förtjänar upprepas: 0,00148 procent per år.

Glaciärerna på Grönland tycks överhuvudtaget vara okänsliga för s.k. klimatförändringar och ligger där de ligger sedan den senaste istiden. Medan lite is smälter i kusttrakterna fylls de inre delarnas istäcke hela tiden på – med 5,4 cm årligen.

Ett steg bakåt, ett steg framåt

Nu är det dags igen – de av människan orsakade klimatförändringarna är i sin tur orsaken till både vulkanutbrott och jordbävningar! Det skriver en brittisk geolog som heter Bill McGuire. Han försöker nu kursa sin nya bok om sådana naturkatstrofer här på Narrskeppet. Troligen blir han av med många exemplar för inför Rio-mötet är det många klimatnarrar som bokat hytter.



McGuire grundar sina påståenden på att smältande glaciärer och stigande havsnivåer leder till katastrofala jordbävningar, tsunamivågor och vulkanutbrott. Vad vi hittills sett är med andra ord ett resultat av våra egna handlingar. I likhet med åtskilliga svenska “klimatexperter” bortser McGuire elegant från att det inte finns några smältande glaciärer i närheten av exempelvis Japan och Indonesien.

Men läget är ändå inte så nattsvart som det ibland kan tyckas. En svensk undersökning visar på att kommunala beslutsfattare blir alltmer skeptiska till klimatförändringarna och i USA hamnar klimathysterin långt ner på skalan. Nyligen kom också uppmuntrande resultat från Australien. I en enkät visar det sig att de viktigaste frågorna för australiensaren är matens kvalitet, tillgången på hälsovård och tryggheten på gatorna. Klimatet kom långt ner på listan.

Till och med super-narren Rajendra K. Pachauri har blivit lite försiktigare i sina uttalanden. I Bangkok sa han nyligen att den kommande konferensen i Rio ska ses som ”ett litet steg framåt mot en hållbarare värld”. Och beträffande den omskrivna temperaturökningen på 3,5 grader under 2000-talet säger han att ”många vetenskapsmän” tror att det blir så. Skitpratet om konsensus är med andra ord borta och det får väl också betecknas som ett litet steg i rätt riktning.

Det här diagrammet visar sambandet mellan solaktiviteten, vulkanutbrotten och de globala temperaturerna. Av det framgår att jorden upplevt minst 75 kraftigare temperatursvängningar under de senaste 4500 åren.