Mest om USA:s klimatval

Amerikanerna har av tradition inbillat sig att världens öde ligger i händerna på den nye president man väljer. Efter Barack Obamas utspel om klimatet och nästa års presidentval har frågan blivit brännande aktuell, åtminstone bland dem som tror att vi människor kan påverka klimatet negativt. ”Fel” president – alltså en som inte vill fortsätta att rusta ner USA – kan betyda fyra och i värsta fall åtta förlorade år i kampen mot klimatförändringarna. 

Dags att tänka om?

För enligt domedagsprofeterna har vi bara fram till 2050 att rädda mänskligheten och planeten. Enligt James Hansen kan det redan då vara för sent, med tanke på hur haven kommer att stiga när temperaturen ökar och polarisarna smälter… Jules Kortenhorst vid Rocky Mountain Institute menar att vi nu måste tänka om och revolutionera hela vårt energitänkande. ”Vi står inför en förändring lika stor och betydelsefull som uppfinningen av ångmaskinen eller elektrifieringen av våra samhällen”, säger han. ”Frågan är bara hur snabbt vår värld kan ställa om till de förnybara energislagen som vind och sol.”

Som Skeppsgossen tidigare noterat står hoppet nu till det beramade toppmötet i Paris med deltagare ditflugna från 200 nationer. En bedömare säger att oavsett vilken president som väljs efter Obama så förväntar sig världen att USA ska fortsätta på den inslagna vägen. Annars finns det risk för att besvikna företrädare för olika handelspartners reagerar negativt och ställer till problem.

Ska man kanske satsa på ett gammalt säkert kort? I varje fall lanserar en del demokrater en nygammal presidentkandidat, nämligen ingen mindre än Al Gore. Kan det bero på att partiet inte riktigt litar på Hillary Clinton? Gore själv – som fyllt 67 – har ännu inte kommenterat utan fortsätter att koncentrera sig på sina affärer med bland annat tv-kanalen Al Jazeera, som han anser är skyldig honom 65 miljoner dollar efter köpet av Gores Current TV (en affär på totalt 500 miljoner dollar). Så får den gamle klimatprofeten bara bra betalt finns det nog stor risk att han nappar på betet. 

Den enligt amerikanska mått liberala skribenten Naomi Klein har i en bok om kapitalism vs.klimat demaskerat miljödebatten på ett minst sagt uppseendeväckande sätt. Hon erkänner att målet för dagens progressiva miljörörelse är detsamma som för kommunisterna för ett sekel sedan – att få bort kapitalismen. Det handlar inte om vare sig vetenskap eller människors hälsa. ”Vår ekonomiska modell är i krig med jorden”, skriver hon. ”Vi kan inte ändra naturens lagar. Men vi kan förändra vår ekonomi. Klimatförändringarna är vår bästa möjlighet att kräva och bygga upp en bättre värld.”

Som alla miljövänner flyger Naomi Klein mellan olika konferenser och träffar rockstjärnor och andra klimatviktiga personer. För några år sedan fastnade däcken på hennes plan i startbanans smältande asfalt – och det var då hon ansåg sig ha fått bevis för de pågående klimatförändringarna. Och de är enligt henne kapitalismens fel. 

“Man har sagt att marknadskrafterna kommer att rädda oss, när i stället vår beundran för vinster och tillväxt gräver ned oss allt djupare för var dag som går. Man har sagt att vi inte kan göra oss av med beroendet av fossila bränslen trots att vi vet exakt hur det ska gå till… Det handlar om att begränsa storföretagens makt, att bygga upp lokala ekonomier och ta tillbaka vårt demokratiska inflytande.”

Tycka vad man vill om propagandister för miljövänstern, Naomi Klein svävar i alla fall inte på målet.  

Narrarna kan inte ens komma överens om när katastrofen inträffar

Larry Kummer är redaktör för webbsidan Fabius Maximus. Härom dagen publicerade han följande lista på sex ökända klimatnarrar som stryker omkring här på fartyget i väntan på klimatkonferensen i Paris i december. Skeppsgossen tycker att listan är värd att vidarebefordra till Narrskeppets läsare och uppmanar dem att lägga till några svenskar som utmärkt sig under de senare åren.

För sex år sedan inleddes ett nytt kapitel i en av historiens sämst skötta kampanjer, den som föregick klimatmötet i Köpenhamn 2009. Då matades allmänheten med massor av historier som alla var avsedda att ingjuta skräck hos människorna. De här uttalandena av prominenta män och kvinnor varnade för den kommande katastrofen.

(1) “Presidenten ‘har fyra år på sig att rädda jorden” sade klimatforskaren James Hansen i tidningen The Guardian 17 januari 2009.

 

(2) “Den globala uppvärmningen har nått ‘en avgörande punkt’, varnade prins Charles i The Telegraph 12 mars 2009. “Världen har ‘mindre än 100 månader på sig’ att rädda planeten”.

(3) “Vi har bara timmar på oss att förhindra en klimatkatastrof” skrev ordföranden i Kanadas miljöparti Elizabeth May i The Star (Toronto) 24 mars 2009.

(4) “Endast 96 månader kvar att rädda världen”, sade prins Charles i The Independent 9 juli 2009.

(5) “Fem år kvar för att rädda världen från klimatförändringarna, säger WWF“ (enligt Australian Broadcasting Company 18 oktober 2009).

(6) “Gordon Brown sade att förhandlarna hade 50 dagar på sig att rädda världen från den globala uppvärmningen och bryta dödläget” enligt BBC 19 oktober 2009 (Brown var då premiärminister i Storbritannien).

Resultatet av konferensen blev som de flesta minns en fantastisk framgång - inte för klimatet men väl för deltagarna som kommit till Köpenhamn och kunde roa sig kungligt i staden på skattebetalarnas bekostnad. Tre journalister på tidningen The Guardian noterade lakoniskt: “Köpenhamn slutade med en flopp”. Vem hade väntat sig något annat?

Sex år senare har den fruktade globala uppvärmningen uteblivit liksom extremvädren. Men nyligen har den framstående klimatologen prins Charles återigen varnat oss för att vi bara har 35 år på oss att bromsa klimatförändringarna – tidigare var det ju juni 2017 som katastrofen skulle inträffa. Nu är den alltså uppskjuten till 2050. Det tackar vi för!

Skeppsgossen skulle gärna vilja komplettera listan med svenska klimatnarrar och deras uttalanden. Kanske räcker det med några namn: Johan Rockström som profeterade i ett sommarprogram i P1 om den förestående undergången helt i James Hansens anda; Pär Holmgren som vi inte sett röken av på ett år minst; Svante Axelsson i Naturskyddsföreningen som också håller en låg profil för närvarande; Åsa Romson som numera är så upptagen av sin ansvarskrävande post som vice statsminister att hon verkar ha helt glömt klimatet… Fyll gärna på listan så kan vi återkomma till andra deltagare i den stundande Narrfesten i Paris. 

Vindkraft = skyhöga elpriser

Att den omhuldade förnybara energin kostar mycket pengar, det vet vi sedan tidigare. Den kan ju – trots att den existerat i flera decennier nu – ännu inte bära sina kostnader och måste subventioneras på ett eller annat sätt. Vindkraften i USA fick enbart under 2013 krediter motsvarande 5,9 miljarder dollar, medan solenergin fick nöja sig med 5,3 miljarder dollar. Under 2013 svarade de här båda energislagen för mindre än 5 procent av landets elproduktion. Och ändå har de fått mer än 50 gånger så stora subventioner som kol och naturgas tillsammans.

Till de enorma subventionerna ska läggas konsumenternas kostnader I form av högre elpriser. Ett exempel är staten New York som nu kan ståta med landets högsta elpriser, i runda tal mer än 50 procent högre än genomsnittet.

De första 15 vindkraftinstallationerna i staten producerade under 2010 ca 2,4 miljoner MWh. Det är ungefär lika mycket som ett modernt gaskraftverk på 450 MWh kan leverera om det körs med endast 60 procent av kapaciteten. Kapitalkostnaden för ett sådant uppgår till ungefär en fjärdedel av kostnaden för vindkraftanläggningarna. I USA räknar man med en genomsnittlig livstid för ett vindkraftverk på 10-13 år. När staten New York måste byta ut generatorerna kommer det kosta runt 2 miljarder dollar.

Danska elkonsumenter har också drabbats hårt av den vettlösa övergången till förnybar energi i form av vindkraftverk. I Danmark kostar en kWh idag ca 2,30 DKK medan spotpriset är så lågt som 25 öre. Det är alltså inte nog med att danskarna har det högsta skattetrycket i världen, de betalar också världens högsta priser på el och värme. Under 2015 uppgår de traditionella energiavgifterna inkl. CO2-skatten till över 40 miljarder DKK, vartill kommer subventionerna till ”miljövänlig” elproduktion med över 7 miljarder.

Ett stort streck i räkningen för alla vindkraftsnarrar i Danmark har varit att konsumenterna i gemen inte investerat i värmepumpar, trots att man lovat dem som gör det billigare el från vindmöllorna. I stället har små och stora kunder valt att värma hus och lokaler med importerade pellets som nu producerar mer energi än vindkraften. Elströmmen från vindkraftverken säljs i stället med förlust till utlandet.

Under några timmar i juli svarade vinden för 140 procent av den danska elproduktionen, vilket noterades med applåder av miljöpartister och andra gröna narrar i Sverige. Däremot sa de ingenting om att 40 procent måste exporteras till underpris till Tyskland, Norge och Sverige. När det inte blåser tillräckligt i Danmark, då köper danskarna dyr energi från samma länder. I reella tal betydde det en förlust på 140 miljoner DKK, samtidigt som danskarna fick importera el för 108 miljoner DKK (till ett pris som låg 15 procent över spotpriserna

Under första delen av 2015 svarade vindkraften för 43 procent av den danska elproduktionen och enligt planerna ska siffran öka till 50 procent 2020. Det låter framsynt och får alla narrar inom EU att jubla. Men elenergin utgör endast 20 procent av det totala energibehovet som ju också innefattar värme, vägtransporter, sjötrafik etc. Var hämtar man resterande 80-90 procent av energibehovet?

Läs mer på

http://denkorteavis.dk/2015/skal-danmark-nu-drukne-i-vindmoller-pga-den-abne-dors-procedure/

Kan sånt hända i Sverige?

Så här slutar allt fler rovfåglar där det finns vindkraftverk

I åtskilliga år har Skeppsgossen berättat om den fullkomligt vansinniga slakt på fåglar och fladdermöss som dagligen sker vid vindkraftverk världen över. För det mesta har jag talat för döva öron och någon gång till och med anklagats för att ha spridit lögner. Nu har det emellertid gått upp för allt fler naturintresserade på båda sidor Atlanten att slakten är ett faktum. I USA vaknade naturvännerna när man hittat flera halshuggna exemplar av den vithövdade havsörnen, landets egen nationalfågel och starkt utrotningshotad därtill. Också den hotade kungsörnen har vid flera tillfällen mött döden vid vindfarmerna. Ett vindkraftsföretag har till och med fått böta 2,5 miljoner dollar för att ha slaktat örnar.

  

I princip gäller dock undantagsbestämmelser för slaktsnurrorna. Medan en privatperson kan få dryga böter och till och med fängelse för att han/hon dödat en örn, går ett vindkraftföretag fritt om det inte dödar fler än fem örnar på ett år och har fått vederbörligt tillstånd av de federala myndigheterna. I Obamaland går den förnybara energin före naturvården och artskyddet. Det bevisas av att det under 2012 enligt officiella siffror från det amerikanska naturvårdsverket dödades 888 000 fladdermöss och 573 000 fåglar. 

Men det är inte bara de stora rovfåglarna som strimlas av jättepropellrarna. I Kanada-provinsen Saskatchewan finns ett våtmarksområde med bland annat en saltsjö som varje höst och vår gästas av hundratusentals flyttfåglar som äter upp sig på de små saltkräftorna. Varje vår har man räknat till 50 – 60 000 små vadare som sandlöpare och strandpipare. Nu finns planer på att resa 77 jättestora vindsnurror i området, vilket fått fågelvännerna att protestera. En utredning som gjorts av konsulter för elbolagets räkning underkänns helt som partisk. Ännu är inte sista ordet sagt i det här fallet.

Tillbaka i USA har fågeldöden vid vindkraftverken fått ett ansikte så sent som i förra månaden. Den 25 juli såg två montörer vid den jättelika installationen i Altamont Pass öster om San Francisco (5 000 vindkraftverk) hur en sex kilo tung kungsörn träffades av ett propellerblad och långsamt singlade mot marken. Montörerna tog fågeln till ett djursjukhus i närheten. Där konstaterade veterinären att det var samma ungfågel som sjukhuset tog hand om i maj och som hade en sändare på ryggen. Den gången klarade sig örnen hyggligt, men vid den nya kollisionen bröts ena vingen så svårt att det bedömdes att fågeln aldrig skulle kunna flyga igen och den avlivades.    

Sådana här händelser har fått naturvännerna i USA att inse att den förnybara energin har ett högt pris. En talesperson för miljöorganisationen Sierra Club har kallat vindkraftverken för jättelika köttkvarnar som mal ner fåglar och fladdermöss. Många vill inte heller se horisontlinjen förstörd av masterna – ett aktuellt fall är förslaget att bygga 130 vindsnurror på ett grund i Nantucketsundet som mötts av vilda protester från lokalbefolkningen. Andra protesterar mot de reflexer och det lågfrekventa ljud som propellrarna ger upphov till och som vid lång exponering ger huvudvärk, tinnitus och sömnlöshet.

Skeppsgossen vill gärna tillägga att alla de fysiska och psykiska besvär som upplevs av amerikanska och brittiska grannar till vindfarmer avfärdas av svensk expertis som dumma påhitt därför att de närboende anser att vindkraftverken gör att deras fastigheter tappar i värde. Inte heller existerar någon massdöd av fåglar och fladdermöss i Sverige orsakad av vindkraftverken, och lokala ornitologiska klubbar besvärar sig inte med att söka efter offren som man hoppas att rävar, kråkor och andra naturens renhållare tar hand om.

Sammantaget stämmer detta bra med den falska idealbild vi matas med i PK-Sverige. Otrevliga frågor sopas under mattan i ett land som målmedvetet arbetar på sin egen undergång. ”Sånt händer inte här” som det hette en gång. 

Hastigheten hos rotorbladens spetsar är 300 km/h och fåglarna har inte en chans att väja för dem.

Flytta till Schweiz så blir du inte blöt om fötterna

En av de mest kontroversiella personerna ombord på Narrskeppet är den före detta NASA-forskaren James Hansen, numera chef för Earth Institute vid Columbia-universitetet. I mer än ett decennium har han förutspått jordens undergång i närtid, men hittills har alla hans spådomar kommit på skam. Både vi och Hansen själv lever ju fortfarande.

Senaste utspelet från hans sida gäller de stigande havsnivåerna – en skröna som till och med Barack Obama återberättat mer än en gång. James Hansen har skrivit att det kan bli tal om en höjning på hela 3 meter inom de närmaste 50 åren, vilket är mer än till och med IPCC vågat förutskicka. Hans utspel nu har förstås med det kommande klimatmötet i Paris att göra och med hjälp av media sprids larmrapporterna över världen.

Med en så våldsam höjning av havsnivån bör alla de miljoner människor som bor vid lågt liggande kuster bli ordentligt blöta om fötterna. När han nyligen tillfrågades om var man bör bo för att vara säker att få gå torrskodd svarade James Hansen att Schweiz nog är en trygg plats. Och där har väl den gamle charlatanen rätt för en gångs skull. Det ska mer än en tremeters-höjning till för att vattnet från sura världshav ska börja sila in i de vackra alpdalarna.

Men så är det då det där med de smältande glaciärerna. Om uppvärmningen av jorden fortsätter (att den avstannade för 18 1/2 år sedan vill ingen domedagsprofet kännas vid) och om glaciärerna på alptopparna förvandlas till skummande forsar, ja då undkommer inte ens de lyckliga ostar som flytt till Schweiz… Det är många om och många men nu för tiden.

Obamas klimatprogram blir för övrigt ingen billig historia för medborgarna. Enligt en finanstidning handlar det om en kostnad på ofattbara 1,5 biljoner dollar totalt eller 4 miljarder dollar om dagen för att bekämpa de i stort sett obefintliga klimatförändringarna. I summan ingår allt från satsningar på förnybart, biobränslen, ekologiska hus och elbilar. Vem som får betala kalaset? Gissa en gång till.

Enligt ”ledande miljöforskare” har de flesta hem apparater som släpper ut betydligt mer växthusgaser än världens största koleldade kraftverk. Apparaterna ifråga är de platt-tv-skärmar som vi tittar på. Vid tillverkningen används nämligen kvävetrifluorid NF3, en gas som sägs vara 17 000 gånger mer potent än koldioxiden. NF3 används för etsning av tunnfilmsteknik som är ett led i tillverkningen av bland annat platta bildskärmar,  mikrochips och solceller. Industrin uppger att gasen bryts ner fullständigt vid tillverkningen, men forskarna har kommit fram till att ungefär 16 procent av den använda gasen släpps ut i atmosfären. Under ett år är utsläppet från elektronikindustrin jämförbart med 67 miljoner ton CO2, heter det.

Men det finns andra hot mot mänskligheten än klimatförändringarna, för vi lever ju i en livsfarlig värld. Vulkanforskaren Michael Snyder varnar för följderna av den ökande vulkanaktiviteten. På 1900-talet skedde runt 3 500 vulkanutbrott i världen. Det motsvarar ungefär 35 st om året. För tillfället är inte mindre än 36 vulkaner aktiva, vilket innebär att antalet vulkanutbrott är större än årsmedeltalet för förra seklet. 2013 var ett rekordår och det ser enligt Snyder ut som om trenden håller i sig för innevarande år. ”Många sovande vulkaner har börjat vakna”, säger han, ”och till det finns ingen riktig förklaring.”

Enligt samme Snyder utgör vulkanerna ett mycket större hot mot mänskligheten än våra mänskliga aktiviteter. Det räcker med att gå tillbaka i historien för att man ska förstå följderna, framför allt för jordbruket. För närvarande räcker livsmedelsproduktionen nätt och jämnt till för att möta det globala behovet. ”Ett år ’utan sommar’ på grund av ett stort  vulkanutbrott skulle bli förödande för vår civilisation.”

Och visst mullrar det i underjorden lite varstans på den här planeten. Vulkanen Manam, belägen i Papua Nya Guinea, är den senaste i raden. Askpelaren från det nu aktuella utbrottet har nått upp till nästan 20 000 m höjd enligt Australiens Bureau of Meteorology. Under de senaste 11 åren har Manam haft en rad mindre utbrott men inget jämförbart med detta. Skeppsgossen erinrar sig också att de undervattensvulkaner som finns under polarisarna anses ha en skuld i den isavsmältning som noterats där.

Det är väl som en klok man har sagt: ”Allmänheten är vetenskapligt och historiskt obildad och matas ständigt med larmrapporter som vädjar till känslorna av media och politiker.” Många lider också av vanföreställningen att människan är en tillfällig gäst här på jorden och att hon är dömd till en snar undergång. Och ändå tror vi att vi kan hejda haven från att stiga…        

Sanningen om den förnybara energin

Tårtdiagram dom visar den nominella effekten hos alla vind- och solkraftverk i Europa 2014.

Enligt energiforskaren Ed Hoskins som skrivit en gästartikel på bloggen www.wattsupwiththat.com har EU hittills investerat 1000 miljarder euro i storskaliga anläggningar för förnybar energi. För denna närmast ofattbara summa har man fått en total kapacitet för elproduktion på ca 216 Gigawatt eller ungefär 22 procent av unionens totala behov som ligger på ca 1000 Gigawatt.

Men siffrorna avser den installerade effekten och inte den reella. Anläggningarna har endast levererat 38 Gigawatt eller ca 3,8 procent av behovet.

Hur mycket har då varje installation kostat per Gigawatt? Svar: 29 miljarder. Det kan jämföras med kapitalkostnaden för ett naturgasdrivet kraftverk som brukar anges till 1 miljard euro per Gigawatt. Även om man slipper bränslekostnaden blir en anläggning med förnybar energi 1,5 till 2,5 gånger dyrare i drift och underhåll än ett gaseldat kraftverk. Samtidigt kan kapitalkostnaderna bli mellan 15 och 50 gånger större för vind- och solkraftsanläggningar.

Kostnaderna har tagits ut i form av extra pålagor (”energiskatter”) på kundernas räkningar. Eftersom det är industrin själv som tar ut skatterna kommer de heller aldrig att föras upp som skatteintäkter i resp. land. Det är inte bara hushållen som drabbas utan i lika hög grad industrin. Därför är det inte att undra på att energikrävande tillverkningsindustri söker sig bort från Europa till världsdelar med lägre energikostnader.

Den förnybara energin levererar i genomsnitt mindre än 20 procent av märkeffekten, varje anläggnings maximala effekt. På grund av den intermittenta produktionen utgör den också ett ytterst osäkert tillskott till övrig elproduktion och kräver elnät som klarar svängningarna.  

Ed Hoskins ifrågasätter också om dessa anläggningar verkligen bidrar till att minska koldioxidutsläppen som helhet. Tillverkning och installation av anläggningar och slutkostnaderna för skrotning av dem betyder med all säkerhet att den påstådda klimatvinsten äts upp. Enligt författaren kan det handla om en så liten reduktion av CO2 som 4 procent jämfört med ett modernt gaskraftverk.

“Den förnybara energi-industrin skulle inte kunna existera utan statliga subventioner och beskattning av brukarna”, skriver han i sin summering.

I originalartikeln finns en mängd källhänvisningar och diagram. Skeppsgossen nöjer sig med att publicera några av dem som han funnit relevanta för svenska läsare. Det totala vansinnet i EU:s (och Sveriges) satsningar på förnybar energi står helt uppenbart för varje tänkande person – men inte för de ”miljövänner” som nästlat sig in på höga politiska poster i både Europa och USA. De fortsätter att framhärda i sin övertygelse och har tyvärr makt nog att kunna fortsätta nedrustningen av vårt västerländska välstånd. 

   

Så här mycket (eller lite) elström genererade vindkraften (blå) och elkraften (gul) i EU-länderna 2014.

Kostnaden för den förnybara energin per capita i cent/kWh inkl. skatter och avgifter. 

Så luras vi av "vetenskapen"

Hieronymus Bosch om det syndiga frosseriet

I åtskilliga tidigare inlägg har Skeppsgossen delat med sig av diverse kätterska åsikter om sambandet mellan högt kolesterol och hjärtproblem. På alla svenska vårdcentraler får du en föreläsning av din läkare om hur fet mat höjer halten kolesterol i blodet, att det är skillnad mellan det ”goda” kolesterolet och det “onda” eftersom statistiken visar att det finns ett samband mellan det ”onda” och hjärt-kärlsjukdomar. Enligt senare forskning är det inget annat än en ren och skär lögn.

Hela kolesteroldebatten grundar sig på en rad felaktiga antaganden och påminner på ett kusligt sätt om debatten kring människans påverkan på jordens klimat. På bloggen Barrel Strength har de brittiska medarbetarna gjort en lista med åtta punkter över hur de här mekanismerna fungerar. Skeppsgossen är imponerad och vill gärna sprida den till sina läsare. Varsågod, här är ”Eight Stages of Scam” i min översättning.  

1. Påståendena backas upp av forskare som ägnar sig åt annat än seriös forskning.

2. Man tror på vad dessa forskare säger därför det förklarar vissa faktiska iakttagelser (som att jordens medeltemperatur visat en tillfällig uppgång och att man under 1950- och 1960-talen noterade en ökning av antalet hjärtinfarkter relaterade till rökning). I västerländska samhällen leder det till att många drabbas av oro inför följderna av alltför stort välstånd och alltför mycket lycka. I bakgrunden finns Synden och nu är många redo att ta fram knutpiskan och göra bot.

3. Det faktiska sambandet är svagare än man först trodde. Resultaten är illa underbyggda, fortsatta studier ger inget stöd för de ursprungliga påståendena – men ve den som tvivlar!

4. Vid det här laget har mäktiga ekonomiska och politiska intressen tagit over. Med deras uppbackning förstärks larmrapporterna. I fallet kolesterol handlar det om margarinindustrin, om läkemedelsindustrin och hela det medicinska etablissemanget. Vad beträffar den globala uppvärmningen backas den upp av horder av byråkrater och vänsterfolk som vill ta kontroll över marknaden och som nu, när marxismens gud har störtats, behöver en ny gud (Gaia) som kan rättfärdiga deras handlande.

5. Skeptikerna som tålmodigt påpekat att forskningen bakom påståendena kan ifrågasättas fryses ut av etablissemangen och betecknas som knäppskallar.

6. Med tiden, efter femtio eller kanske sextio år, byts debattämnena. I fallet kolesterol blir bevisningen allt tunnare och nu handlar diskussionen om problemet med för högt intag av socker (fetma, diabetes), till viss del orsakat av för liten konsumtion av fett och kött.   

7. De renlärigas reträtt sker bakom en rökridå av nya katastrofscenarion. Ingen ber om ursäkt för att man haft fel. Tiden rinner vidare utan att vi lär oss förstå dårskapen i det mänskliga handlandet.

8. Nu har vi nått stadierna 6 och 7 i kolesterolcykeln medan vi kan ana början på dem I fallet med den globala uppvärmningen. Om femtio år kommer det fortfarande att stå vindsnurror ute i Nordsjön men troligen är de inte längre anslutna till elnäten och ingen bryr sig längre om dem. Kvar är också de lobbyister som oförtrutet propagerar för förnybar energi.

Hjärtläkaren Ernest N. Curtis har också citerat de åtta punkterna på bloggen JunkScience. I likhet med Skeppsgossen påpekar han att bakom alla larmrapporter om fetma och klimatförändringar finns tesen om en sekulariserad synd. Hjärtattacker är straffet för att vi glupar i oss en massa näringsrik mat, den globala uppvärmningen är straffet för att vi tanklöst plundrar Gaia. Någon gång i framtiden kommer man kanske att skratta åt vårt sätt att betrakta välstånd och hälsa som synder. Artikeln avslutas med ett citat som tillskrivs G.K. Chesterton – ”när människor slutar tro på Gud är risken stor att de i stället börjar tro på vilket nonsens som helst”.

http://junkscience.com/author/ernestncurtis/

http://www.barrelstrength.com/2015/06/09/rip-the-great-cholesterol-scam-1955-2015/