Solfångare och bondfångare härjar i England

Engelsmännen har under en rad år sett sin landsbygd förstöras av det ena vindkraftverket efter det andra. På senare år har det också tillkommit solcellsanläggningar i jätteformat som förvandlar naturen till en annan sorts industrilandskap. Det är framför allt grevskapet Norfolk i östra England som drabbats av solkraftsboomen, men även Wiltshire i landets sydvästra delar har fått se sin landsbygd nerlusad med blåskimrande ”solfarmer” med en yta större än dussintalet fotbollsplaner.  

Norfolk räknar idag över en miljon(!) solpaneler, nog för att leverera ström till 80 000 hushåll eller en femtedel av alla hushåll i grevskapet. Anledningen till att Norfolk berikats så frikostigt är enligt exploatörerna att strålningsfaktorn visat sig extra hög i området och att det finns stora obebyggda områden (att förstöra, Skeppsgossens anm.).

En av landets största anläggningar för solenergi med nästan 200 000 solceller har installerats i anslutning till ett gammalt militärflygfält som nu kallas Scottow Enterprise Park. Kommunen äger marken och har utlovats ett kassatillskott på 10 miljoner pund under de kommande 25 åren. Om Scottow Moor Solar Limited kommer att leva upp till det löftet, återstår förstås att se (se Sun Edison nedan).

Ett annat företag i branschen, Lightsource Renewable Energy, har under de tre senaste åren installerat over 175 000 paneler med solceller på sex olika platser i grevskapet. Elbolagen i området har dragit egna ledningar till företag och industrier som visat intresse, vilket innebär att det nationella elnätet inte överbelastas när solcellerna levererar på topp. ”Vi tar vårt ansvar”, kommenterar chefen för Lightsource.     

Men när staten börjat skära i subventionerna har utbyggnaden avtagit och enligt expertisen har solcellsindustrin ännu inte styrka nog att stå på egna ben. Uppenbarligen är verkligheten inte heller så vacker som den ofta utmålas, vilket illustreras av vad som hänt i den andra solcellskontaminerade landsändan, Wiltshire.

I grevskapet Wiltshire gick en rad byar samman och upplät över 20 ha mark till amerikanska Sun Edison mot en arrendekostnad på 40 000 pund. Nu har Sun Edison i likhet med många andra företag i solcellsbranschen gått i konkurs och invånarna lär inte få se en penny av arrendet, bara idel solcellspaneler.

”Landskapet runt den idylliska staden Melksham går inte längre att känna igen”, säger Skeppsgossens rapportörer. Förra året var tanken att 80 ha åkerjord vid Snarlton skulle täckas med solceller, något som ansvariga i Wiltshire sade nej till. Men beslutet överklagades och nu ser det ut som om anläggningen ändå blir av.

Som bekant lyser solen inte dygnet runt i England heller. Ägaren till en anläggning fick till allas förskräckelse tillstånd att komplettera solcellerna med 10 stora dieselgeneratorer som skulle fungera som backup i gråväder och mörker.

De flesta är medvetna om att det är dyrt att producera solkraft. Men inte minst därför att kostnaden för solceller minskat så kraftigt anser många kommuner att initialkostnaderna kan rättfärdigas på sikt. Enligt en rapport från Institute for Energy Research fläckas den ljusa bilden av den ofta undermåliga driftsäkerheten hos solpanelerna, som innebär att de måste bytas ut titt som tätt. I Kalifornien har en anläggning med 25 års garanterad livstid måst stängas efter bara två år på grund av de ständiga och kostsamma reparationerna. En undersökning i Europa har kommit fram till att 80 procent av ca 30 000 solcellspaneler inte alls levererade vad de borde och ofta var trasiga. I Spanien var en tredjedel av solpanelerna vid de två största anläggningarna defekta och måste bytas ut på skattebetalarnas bekostnad.

Vindkraftsboomen har åtminstone delvis ersatts av en solcellsboom. Nu luras kommuner och enskilda att satsa på ”gratis” kraft från solen som enligt reklamen ska räcka i minst 20 år. När det visar sig att den inte gör det, då hittar de gröna bondfångarna snart en ny ”förnybar” energikälla som de kan göra pengar på. Och skattebetalarna står liksom tidigare för notan. 

Scottow Enterprise Park - en av Englands största solcellsanläggningar.

Det kostar pengar att nå 2 graders-målet

Alla vet kanske inte att Spanien har det största antalet vindkraftverk i Europa och att center/höger-regeringen stoppade subventionerna till sol- och vindkraftbolagen 2014. Det har fått till resultat att landet inte installerade en enda ny megawatt under 2015. Slutnotan på subventionerna uppgick till över 27 miljarder dollar och höll på att undergräva landets ekonomi. Några nya jobb blev det inte heller – i stället gick 2,2 arbetstillfällen förlorade för varje ”grönt” jobb enligt officiella beräkningar. Varje ”grönt” jobb kostade för övrigt skattebetalarna 770 000 dollar.

I december 2015 var internationella energijätten Abengoa med säte i Spanien nära konkurs och genomgår nu en rekonstruktion. Det innebär att koncernen – som backats upp av Barack Obama personligen – måste skära ned 30 procent av sin verksamhet. Ett lån räddade Abengoa i sista stund; utan det skulle de amerikanska skattebetalarna ha förlorat över 2 miljarder dollar på ännu ett vansinnigt grönt energiprojekt.

Men för Spanien återstår ändå ett problem att lösa: för att leva upp till EU:s energimål måste landet installera 6 400 megawatt vindenergi det här året. Var ska spanjorerna ta den ifrån?

Ett annat vansinnigt energiprojekt som nu lyckligtvis ser ut att skrotas är det brittiska Swansea Tidal Lagoon, ett tidvattendrivet kraftverk i södra Wales. Det backades upp med stor energi av bland andra David Cameron och innebar att man med hjälp av sten från nedlagda brott i Cornwall skulle bygga en nästan milslång vågbrytare tvärsöver bukten, till den nätta kostnaden av 1 miljard pund.

Svensk press var lika entusiastisk inför denna förmenta ”gratiskraft” som Cameron. Så här förmedlade en tidning nyheten: ”Med kilometerlånga vågbrytare utefter den brittiska kusten ska den enorma kraften i tidvattnet omvandlas till elektricitet. Och det ska bli billigare än både kärnkraft och vindkraft till havs.” Texten är så dramatisk att Skeppsgossen får ideliga kallsupar vid läsningen.

”Swansea är bara ett i raden av planerade tidvattendrivna kraftverk längs den engelska kusten. Det är faktiskt det minsta av de sex planerade. Investeringskostnaden är beräknad till motsvarande 11 miljarder kronor”, skrev Ny Teknik. ”För det får man ett tidvattenkraftverk med 16 turbiner på 20 MW vardera inklusive alla installationer för uppkoppling direkt på elnätet. Årsproduktionen beräknas till 495 GWh, vilket räcker för att försörja nästan hela Swansea Bay-regionen med elektricitet.”

Men ett beslut i Högsta domstolen ser nu ut att sätta stopp för projektet. Att börja bryta 1,5 miljoner ton sten i de gamla brotten i Cornwall innebär en miljöförstörelse som inte kan rättfärdigas, hette det i domen. Bloggaren Christopher Booker kommenterade: ”Man kan inte göra en grön omelett utan att döda massor av ålar, fiskar och vadarfåglar, förstöra utsikten och berika ett litet kotteri av kapitalister på alla andras bekostnad.”

Booker fortsätter: ”Det som är så otäckt med miljörörelsen är att den, trots att medlemmarna inte är så många, har skaffat sig oproportionerligt stor makt genom att infiltrera de viktigaste posterna på det lokala och kommunala planet och i EU som därför kan fortsätta att spotta ur sig mängder av lagar och förordningar i syfte att sprida den gröna läran.”

Någon har räknat ut att kraftverket i Swansea skulle producera världens dyraste elektricitet till en kostnad av 168 pund per megawatt – på skattebetalarnas bekostnad. Utanför Cardiff finns planer på en 22 kilometer lång vågbrytare med 90 turbiner på 20 MW vardera. Det blir en effekt på 1 800 MW, fullt i klass med dagens största planerade kärnkraftverk. Här har det talats om en investeringskostnad per producerad MWh el på 90-95 pund, vilket motsvarar drygt 1 000 svenska kronor. Enligt konsultfirman Pöyry, är det billigare än ny kärnkraft och ny vindkraft till havs, men dyrare än ny vindkraft på land. Fan tro’t, sa Rellingen.

Det är inte billigt att undanröja CO2-hotet och stanna temperaturhöjningen på jorden vid 2°C. En rapport från Bloomberg New Energy Finance säger att det behövs investeringar i förnybar energi på över 12 biljarder dollar under de närmaste 25 åren, vilket är 75 procent mer än vad tidigare kalkyler visat. När Skeppsgossen försöker föreställa sig hur enormt mycket pengar som världen tänker slösa på ingenting, måste han kvickt ner från utkiken innan han får svindel.

Exxon Mobil har också gjort kalkyler av intresse för dem som undrar över framtiden för de fossila bränslena. Företaget räknar med en 25 procentig ökning av energibehovet i världen fram till 2040 och att olja och naturgas kommer att dominera energimarknaden i framtiden också. Naturgasen väntas ersätta kol som det näst mest använda energislaget, men länder med egna koltillgångar kommer att fortsätta utnyttja dem.

Kina kommer 2040 att konsumera en fjärdedel av världens totala energiproduktion, säger Exxon. Som god tvåa följer Indien som ju deklarerat att framtiden ligger i kol. Men ändå räknar Exxon med att kolanvändningen i världen är nere på 30 procent av dagens 2040. Samtidigt kommer sol- och vindkraft att öka från dagens 4 procent globalt till över 10 procent 2040. De sistnämnda energislagen förväntas vid det laget ha tre gånger så stor kapacitet som kärnkraften, men på grund av den intermittenta produktionen kan endast 30 procent av vindkraftens kapacitet utnyttjas. För solkraften är motsvarande siffra 20 procent.

Till slut kan Skeppsgossen avslöja att 2014 var det varmaste året sedan mätningarna började, men att 2015 var varmare än 2014 och att 2016 kan bli varmare än 2015.

En seger för vindkraftsmotståndarna i England

Vindkraftsmotståndarna i England seglar just nu i medvind. Häromdagen slog landets högsta domstol fast att lokalbefolkningens rätt att bevara sin miljö måste gå före satsningarna på förnybar energi. Utslaget gäller fyra projekterade 100 meter höga kraftverk i utkanten av hedlandskapet i Norfolk.

Advokaterna ser utslaget som prejudicerande och till stor hjälp för de över 300 lokala grupper som kämpar mot vindkraftsetableringar runtom i landet.

Enligt en färsk rapport från Worldwatch Institute har intresset för vindenergi mojnat på grund av de ekonomiska problemen i västvärlden. År 2011 växte den globala vindkraftskapaciteten med 21 procent, jämfört med 31 procent 2009. Etta i världen ligger Kina som förra året svarade för 43 procent av den globala utbyggnaden.

I Sverige fortsätter vindenergilobbyn tillsammans med lokalpolitikerna att köra över allt motstånd mot nya etableringar. Nu har man också mutat naturskyddsorganisationerna så att inte heller fågellivet behöver vägas in vid lokaliseringen av "slaktmaskinerna". Jämfört med styret i vårt land tycks Storbritannien i alla fall ha kvar en gnutta demokrati.  

Brittisk vindkraft "en styggelse"

Så här tänker man sig att det kommer att se ut kring Bristol Channel med 220 m höga vindsnurror. Frågan är dock om det kan beta några kor under dem med tanke på infraljudet från propellrarna som orsakade att korna kastade sina kalvar i Altamont Pass i Kalifornien.

Enligt färska uppgifter kommer endast 1,9 procent av världens samlade elproduktion från vindkraft. Detta trots att vindkraften förstör landskapet, tvingar människor från deras hem, skövlar skogen, skapar arbetslöshet, dödar fåglar, fladdermöss och insekter, förgiftar sjöar i Inre Mongoliet med utsläpp från framställningen av neodym som i stor mängd ingår i varje aggregat och tusen andra ting. Om vindkraften fungerar borde den ha bevisat det nu.


Så skriver den brittiske journalisten Matt Ridley i ett kraftfullt inlägg i The Spectator. En ljusning ser han dock i att den brittiska regeringen nu börjar komma till insikt om detta fiasko. De tre ledande vindkraftföretagen Mitsubishi, Gamesa och Siemens har börjat dra öronen åt sig vad gäller nya vindfarmer till havs och danska Vestas kräver försäkringar från regeringen att den tänker fortsätta med vindkraftssatsningarna innan de bygger sin planerade fabrik i Kent.

När vindfarmerna hamnar i havet slipper man se dem, men det innebär också att skattebetalarnas kostnader fördubblas. Enligt marina experter är det i det närmaste omöjligt att få vindkraftverken att fungera i Nordsjön under en 25-årsperiod. Reparationskostnaderna kommer att bli skyhöga. Redan nu har detta uppmärksammats för de turbiner som finns utanför Kent, Danmark och Doggers Bank.

I Storbritannien svarar vindkraften för 0,6 procent av den totala energiproduktionen. Det innebär att de fossilbaserade kraftverken som svarar för reglerkraften måste användas flitigt, varför den reella minskningen av koldioxidutsläppen kan beräknas till någon procent eller ännu mindre.

Nu ska vi inte tro att politikerna gör en tvärvändning när det gäller satsningen på vindkraft. Redan är en massa kontrakt påskrivna. Men smekmånaden borde vara över och man kan undra över att den varat så länge som den gjort, med tanke på den miljö- och kapitalförstöring som satsningen på vindkraft inneburit, inte minst i Sverige.

Ett svar är pengar, menar Matt Ridley. Vindkraften startade en riktig huggsexa. Deltagarna var inte bara tillverkarna, kraftbolagen och markägarna utan i lika hög grad riskkapitalisterna som såg världens chanser att berikas sig. Till och med när det blåste så hårt kring jul och nyår 2011/2012 att vindsnurrorna måste stoppas fick de slantar att stoppa i fickan (300 000 pund enbart i Skottland) och pengarna fortsatte att strömma in när effekten var så hög att nätet överbelastades (totalt 7 miljoner pund under 2011).

Inom vilken annan bransch hittar kapitalisten sådana säkra guldkalvar? Politikerna på riks- och lokal nivå har också en stor del i vindkraftsbubblan i och med att de gått på de blå dunsterna och till varje pris strävat efter att vara med sin tid. Vem vill vara en bakåtsträvare?

Idag finns det runt 3 500 vindsnurror i Storbritannien, säger Matt Ridley. Han tycker att man bör spara några av de allra största som monument över mänsklighetens dårskap. Skeppsgossen är den förste att hålla med honom.

Elbilen en jätteflopp!

Nissan Leaf är en elbil som ingen vill ha

Glädjande nog har intresset för elbilar och hybrider börjat svalna världen över. De extremt höga inköpspriserna rättfärdigar inte alls eventuella bränslebesparingar. Enligt amerikanska ekonomer tar det ända upp till 25 år innan den som kör 1500 mil om året tjänat in merkostnaden för en hybrid som Toyota Prius, jämfört med till exempel en snåldiesel.

Toyota Prius är för övrigt källan till några av de värsta föroreningarna i Nordamerika, enligt en skribent. Det tar mer kombinerad energi att tillverka en Prius än som går åt till en Hummer. Det beror på det komplicerade drivsystemet och på nickelbatterierna. De sistnämnda tillverkas av nickel från Kanada som raffineras i Europa för vidare transport till Kina – och därifrån till Japan. Snacka om miljöfarliga och kostsamma transporter!

Mattias Goldmann tillhör de narrar
som tycker att vi ska köra elbilar
 i framtiden för att "rädda mijön".

Enligt Teknikens Värld har de elbilar som sålts i Sverige nu börjat komma ut på begagnatmarknaden. Efter bara 100 – 300 mils körning har de sjunkit i pris med nästan 100 000 kronor! Det betyder en milkostnad på 313 kr milen… Men förlusterna står skattebetalarna för eftersom nästan alla sålda elbilar köpts av kommuner och landsting.

I England har de gröna lobbat framgångsrikt för en övergång till elbilar. Men sedan 2006 har det bara sålts 2 150 elbilar trots att staten ger inköpsbidrag med hela 5000 pund. Enligt transportdepartementet finns det idag 2 500 laddstationer i hela landet, vilket innebär att det finns fler ställen att ladda bilarna än bilar.

Nytt om kostnaderna för sol- och vindenergi

Ett slöseri utan all like, kallar tyska der Spiegel de installationer av solcellspaneler som landet begåvats med. För nu är det vinter och då behagar panelerna sluta generera elektricitet samtidigt. Av det enkla skälet att det ligger för mycket snö på dem.
För att kompensera tappet måste Tyskland nu importera stora mängder elektricitet från kärnkraftverken i Frankrike och Tjeckien. Ansvarig för leveranserna av el till konsumenterna är Tennet, som nu också startat ett gammalt oljeeldat kraftverk i Graz i Österrike.

Tyska konsumenter betalar redan idag det näst högsta priset i Europa för sin el. Der Spiegel konstaterar till slut att satsningen på solenergi troligen kommer att bli Tysklands dyraste misstag inom miljöpolitiken.

Apropå energislöseriet kan vi berätta att ägarna till brittiska vindkraftverk fått en ersättning på sammanlagt 1 miljon pund för att de tvingades stänga av sina snurror när det stormade som värst under julen.

Anledningarna var två. Den ena var att flera vindkraftverk blåste sönder i stormbyarna, den andra att de som snurror som var igång producerade så mycket el att nätet inte klarade att överföra det. Vilka som fått betala kalaset? Konsumenterna förstås. Och ju fler vindfarmer som byggs desto mer statliga pengar måste utbetalas för sådana här driftstopp utöver de vanliga subventionerna – omkring 2020 har kostnaden för kompensation av vindkraften i England beräknats till otroliga 5 miljarder pund om året!