Pratet om oljetoppen "rena idiotin"

Det har länge varit tyst om “oljetoppen” eller “peak oil” som vi säger på svenska. Det handlar enkelt uttryckt om att jordens oljereserver är ändliga, så ändliga att vi redan pumpat upp mer än hälften. En ekonom som heter Mike Munger förklarar felaktigheterna i detta “oljepessimisternas” resonemang så här:


“Pratet om ‘peak oil’ måste betecknas som en av den moderna människans dummaste föreställningar. Det är bokstavligt talat omöjligt för oss att göra slut på oljan. Vi har ju hittills inte gjort slut på några naturresurser. Och vi kommer aldrig att göra det. Om vi nu skulle försöka göra slut på all vår olja så skulle tre saker inträffa:

1. Priserna skulle gå upp och vi skulle skära ned på oljeanvändningen. Bensinsnålare bilar, bättre isolerade bostäder etc. och oljereserven ökar i samma grad som vi minskar konsumtionen.

2. Priserna går upp och folk börjar leta efter mer. Och man kommer att hitta mer olja och fler sätt att få upp den. Efterfrågan minskar.

3. Priserna går upp och gör det mer lönsamt att leta efter ersättningar. Nu kan alternativa bränslen och energikällor bli ekonomiskt lönsamma utan att det behövs statliga subventioner, eftersom de betalar sina egna kostnader.”

Munger är långt ifrån den ende som noterat att tillgången på energi är oändlig. Därför kan man undra över varför så många högt uppsatta tyckare har så svårt att inse det. Svaret är att alltihop handlar om ideologi. I detta fall om en vänsterideologi som gör politik av allt för högre syften.

Som Skeppsgossen tidigare berättat tillhörde gröne tyckaren George Monbiot skaran av “peak oil”-anhängare (liksom svensken Kjell Aleklett). Nu har Monbiot gjort en helomvändning och erkänt att han hade fel. ”Det finns olja nog att koka oss alla.” Han kunde ha tillagt att oljan är världens ekonomiska smörjmedel som lyfter människor ur fattigdom och skapar miljoner jobb för årtionden framåt.

Ännu en grön avbön





Oljeskiffer - varuprov



”Fakta har förändrats, nu måste vi också ändra oss. Under de senaste tio åren har en osannolik koalition av geologer, oljeprospektörer, bankfolk, militära strateger och miljökämpar varnat för att 'peak oil'– den tidpunkt då jordens oljereserver börjar sina - ligger strax om hörnet. Allt talade för att det var så: produktionen hade gått ner, priserna hade ökat markant..."



Så inleder den välkände gröne förkämpen George Monbiot sin “avbön” i The Guardian. Han erkänner också att miljökämparna själva inte riktigt visste om detta var något önskvärt eller inte. Skeppsgossen minns att han jublade å Kjell Aleklett och de andra ”oil peak”-alarmisternas vägnar – ”så bra då, då löser sig ju problemet med CO2-utsläppen från trafiken av sig självt!”

Men Monbiot menade att bristen på olja i framtiden skulle kunna leda till nya katastrofer och en “växling” till ännu miljöfarligare bränslen som biobränslen och bensin framställd ur kol.



”Vi hade fel allihop”, skriver Monbiot. Alla förutsägelser om minskande utvinning har kommits på skam. ”Peak oil” har inte inträffat och kommer troligen inte att inträffa på mycket lång tid. I stället menar forskare att vi nu står inför en ny oljeboom och att senaste tio årens produktionsminskning har mer med pengar än med geologi att göra. De låga oljepriserna före 2003 fick investerarna att vänta med nya satsningar medan de senaste årens höga priser ändrat inställningen.

George Monbiot citerar en oljedirektör som heter Leonardo Maugeri och som säger att världen står inför den största ökningen av oljekapacitet sedan 1980-talet. För detta krävs ett stadigt oljepris på 70 dollar per fat (idag är priset ca 95 dollar fatet). Irak anses vara det land som kommer att toppa ligan, men USA:s satsningar på skifferolja har enligt Maugeri en enorm potential. Redan nu utvinns motsvarande 550 000 fat skifferolja per dag i Bakkenfältet i North Dakota.

“Problemet vi står inför”, skriver Monbiot, “är inte att det finns för lite olja utan att det finns för mycket... Det finns tillräckligt med olja i jorden för att fritera oss alla och ingen anledning för regeringar och industri att låta den ligga oanvänd. Tjugo års ansträngningar att förhindra en klimatkatastrof med moraliska argument har misslyckats, vilket senast demonstrerats i Rio de Janeiro förra månaden.”

Att George Monbiot ser på framtiden med två ögon i stället för ett är uppenbart. Redan för ett år sen väckte
han viss uppståndelse i de gröna leden då han tog kärnkraften i försvar och nu handlar det alltså om olja.
Skeppsgossen hoppas att fler enögda miljökämpar sällar sig till hans skara och att vi någon gång ska kunna lägga det meningslösa och improduktiva AGW-rabaldret bakom oss.



Var lugn - oljan räcker i minst 150 år till!

Klimatkramarna har på sistone fått allt svårare att få gehör för sina argument. Nu har två professorer med hemvist i USA resp. England manat fram det gamla oljespöket igen ur Kjell Alekletts garderob i Uppsala. De menar att när oljan tar slut så måste världens stater stå redo att möta nya energiutmaningar.


I en artikel i tidskriften Nature tycker sig de båda herrarna finna att oljeproduktionen var som störst år 2005, med en dagsproduktion på 75 miljoner fat. (Enligt BP nåddes en topp om 85 miljoner fat år 2010.) Sedan dess har marknaden varit skakig och trots priser på över 100 dollar per fat “tycks tillgången ha varit mindre än efterfrågan”. De nämner termen “peak oil” men är försiktigare än Uppsalas olyckskorpar var för en del år sen.

“Det kommer att ta decennier att genomföra en nödvändig energiomställning”, skriver artikelförfattarna som uppmanar till en allmän övergång till ”grön energi” plus kärnkraft!

Men vid närmare skärskådande är dessa herrar professorer lika ute på hal is som Aleklett & Co. Under förra året kunde vi läsa om nya enorma oljefyndigheter utanför Norge och Brasilien, och i USA har stora fyndigheter gjorts i North Dakota. Lägg därtill de omdebatterade tjärsandfälten i Kanada. Det finns också rapporter som talar om att ny teknologi gör det enklare och lättare att öka produktionen i befintliga oljefält i USA, Kina och Ryssland. Under de senaste 20 åren har tillgången på olja räckt för att tillgodose behovet hos Kina och Indien, som nu importerar mer olja än vad som konsumeras i Tyskland och Japan.

Enligt många bedömare har världen konsumerat en triljon fat olja fram till idag. Oanvända reserver är ungefär lika stora. Men det kommer med all säkerhet att kosta mer att få upp dem. Vi ska inte heller stirra oss blinda på dagens höga oljepriser. Ett pris på 100 dollar per fat idag motsvarar faktiskt priset 1981 om man tar hänsyn till inflationen.

Den kommande oljebristen är en annan myt som de gröna miljöfascisterna gör allt för att vi ska tro på. Eventuella prisökningar i produktionsledet kan lätt kompenseras med lägre energiskatter för konsumenterna – fortfarande kostar en liter bensin endast ca 7 kronor i Sverige om man räknar bort skatterna. 

Du sköna nya värld

Överallt möts Skeppsgossen av uttryck som ”klimatsmart”, ”ett grönare liv” och ”energisnål”. Enligt hans åsikt bekräftar det bara att AGW-alliansen har segrat över alla förnuftiga och skeptiska röster. Indoktrineringen är numera total och profitörerna bidrar med nya säljbara argument som folk går på.

Det räcker med att läsa igenom de reklamblad som ramlar ner i brevlådan varje vecka. Nästan varenda produkt i dem bidrar på något sätt till en bättre miljö och till att hejda klimatförändringarna. Vilka klimatförändringar? Den frågan får inte längre ställas för utan klimatförändringar stannar inte bara Sverige utan stora delar av världsekonomin.

Lågenergilamporna är det första tydliga exemplet på det kontrollsamhälle som de gröna håller på att bygga upp. De ger visserligen ett så gott som oanvändbart ljus och de innehåller kvicksilver som är förbjudet i febertermometrar och tandplomber. Men det bortser de naturvårdande myndigheterna ifrån, för lågenergilampor sparar energi och klimatsmarta.

Varför behöver vi spara energi i Sverige? Vi har över 40 procent förnybar energi (dubbelt så mycket som EU-målet för 2020). Våra elintensiva industrier slår dessutom igen därför att den svenska staten beskattar energin så hårt, samtidigt som Vattenfall drar in enorma summor till staten. Ett antal nya effektiva kärnkraftverk skulle lösa alla eventuella energiproblem i framtiden. Men nu ska vi göda dansk vindkraftsindustri i stället och förvandla vår natur till ett skrotupplag för generationer framåt.

Fordonsindustrin stämmer förstås in i kören. Dels ska vanliga människor tvingas att köra bil i mindre utsträckning, dels ska bränsleförbrukningen minskas (på sikt får vi kanske en nollvision också på det området). Varför? Därför att jordens klimat är i fara och därför att oljan en dag kommer att ta slut.

Hur vet vi att ”oljetoppen” är nådd? Därför att en professor i Uppsala med hjälp av datormodeller räknat fram det. Har vi inte fått nog av datormodeller med framtidsprognoser? Varför ska vi tro på just denna när så många andra visat sig felaktiga eller ”riggade” för olika syften?

Skeppsgossen tror inte ett dyft på att oljan en dag tar slut – det snacket har han hört sen 1950-talet. Att olja kan bli dyrare att återvinna är fullt tänkbart, men som jag visat i ett tidigare inlägg om bensinpriserna i världen går det fortfarande att köpa drivmedel för en spottstyver i länder där staten inser att människor behöver bilen. Men så länge svensken bara knyter näven i fickan går det utmärkt för staten att beskatta bensinen så att den kostar över 13 kronor litern.

Lögnen om den sinande oljan

Med jämna mellanrum får vi höra att oljan håller på att ta slut, vilket betyder att bensinen och dieseln till våra bilar blir en bristvara. Bristvaror är av hävd oerhört dyra. Därför måste vi skyndsamt ställa om transporterna från fossila bränslen till miljövänligare sådana.

I Uppsala finns en professor som heter Kjell Aleklett och tillhör en av dem som påstås sitta inne med all världens kunskap om "peak oil", alltså den punkt då oljeproduktionen kulminerat och det bara kan gå utför. Han påstår att peak oil redan är passerad för ett par år sen, andra menar att den kommer någon gång under de närmaste åren.

Allt detta är naturligtvis samma skitprat som koldioxidhotet mot vårt klimat, vilket idag är (eller borde vara) avslöjat som århundradets bluff. Troligen är det också samma dunkla krafter som ligger bakom påståendena om peak oil, alltså den globala miljörörelse som vill inbilla oss att kärnkraften är livsfarlig, att köttproduktion är förkastlig, att vi måste ställa om och leva ”klimatsmart” med ineffektiva vindkraftverk, solpaneler och elbilar.

Hur kan någon – han må vara aldrig så mycket professor – ha mage att påstå att oljeproduktionen i världen har nått sin topp? Jovisst, det handlar om modeller nu också. De fakta som matats in i dessa datormodeller är uppgifter från branschsammanslutningar typ Opec. Självklart ligger det i deras intresse att hålla myten vid liv, dumma vore shejkerna väl annars.

Som bekräftelser på sanningshalten i påståendena anförs bland annat de höga oljepriser vi fått leva med på sistone. Efterfrågan är större än tillgången, brukar det heta. Det skylls förstås på att Kina, Indien och Brasilien börjar komma i kapp och till och med snart går om västerlandet när det gäller konsumtion av fossila bränslen som drivmedel. Vad de som säger det bortser från (eller medvetet döljer) är att en handfull oljehandlare och banker spekulerat i olja och tjänat grova pengar under de senaste åren. Det är den verkliga orsaken till de höga råöjepriserna och inte bristen på olja.

Samtidigt har deras dubbelspel gynnat andra sektorer inom energisektorn, framför allt de som tjänar lika grova pengar på meningslös vindkraft och solkraft – och som i åtskilliga fall faktiskt är samma institutioner och banker som berikar sig på den påstådda oljebristen. President Obama vann valet på dessa lögner och jobbar nu hårt för att få igenom en internationell handel med utsläppsrätter. Vem tror du tjänar på den? Jo, finansbolag och banker förstås.

Pratet om en kommande oljebrist är gammalt. Redan på 1970-talet garanterade den mäktiga Romklubben att det inte skulle finnas någon olja idag. Hur rätt hade de? Med jämna mellanrum har dystra rapporter från olika oljeproducerande länder kablats ut över världen, för att senare dementeras av oberoende forskare när det visat sig att det finns mycket mer olja än prognoserna spått.

Kjell Aleklett och hans medarbetare menar att det kanske finns outforskade oljefyndigheter men att dessa ligger så långt ner i jordskorpan att de blir för dyra att ta tillvara. Likaså avfärdas möjligheterna att öka utvinningen av oljesand – som finns i enorma mängder över hela Nordamerika – som alltför kostsam. Redan idag pågår sådan utvinning i stor skala i Kanada, och där är det inte tekniken som stoppar vidare exploatering utan ”miljövännerna” (bland annat har Greenpeace saboterat arbetet). Det är i och för sig fullt förståeligt: dessa gröna narrar har inget att tjäna på att världen utvinner mer olja, för i deras framtida samhälle finns varken bilar eller kött – bara cyklar, fula vindkraftverk och grönsaksodlingar.

Precis som i fallet koldioxid och klimat är det inget annat än politiska intressen som dikterar både priserna och tillgången på olja och andra fossila bränslen. Det är miljörelsens femtekolonnare som fortsätter att förinta det västerländska samhället inifrån och använder alla upptänkliga lögner för att vrida utvecklingen hundra år tillbaka. Det är vidrigt att dessa ”världsräddare” ska få fortsätta med sitt undergrävande av vår civilisation och att människor som borde veta bättre ställer upp på deras sida.

Innan oljan tar slut... eller gör den det?

Dieslarna på Narrskeppet går för fullt och drar massor av olja. Men som Rajendra Pachauri sa om sina flygresor - "det gör inget för det handlar ju om ett gott ändamål".

Enligt domedagsprofeterna närmar vi oss stadigt oljetoppen och därför måste vi påskynda omställningen till andra energislag. En som har koll på jordens oljereserver är ju professor Kjell Aleklett i Uppsala, som i sin kristallkula kunnat se att oljan är på väg att sina inom bara ett eller två decennier. Det finns de som är ännu mer pessimistiska och talar om att vi redan har nått "peak oil".

De vet inte vad de snackar om, säger Michael Lynch i sin blog www.masteresource.org
Han menar att man inte kan göra sådana här förutsägelser för längre tid än två eller tre år. Idag "ransonerar" OPEC ca 5 miljarder fat om dagen till följd av den ekonomiska krisen. Nigeria, Irak och Venezuela planerar att starta en produktion på uppemot 5 miljoner fat/dag. I Öst- och Västafrika prospekterar kineserna, och Brasilien provborrar utanför kusten i reserver som kan jämföras med Nordsjön.

Den förmodade oljekrisen är inget nytt. Redan 1989 påstod Colin Campbell som en gång jobbat på franska Total att nu var toppen nådd, och sedan dess har han kommit med liknande varningar åtskilliga gånger.

Nej, slutar Michael Lyndon, det är de olika regimerna som förhalar oljeproduktionen. Än så länge finns det massor av olja att hämta.

Det känns tryggt, tycker Skeppsgossen. Nu vet han och alla andra att Narrskeppet i alla fall når sin destination "Hopenhagen". Vad som sen händer vet inte ens Al Gore.