Klimatrörelsens självmordsbombare

Man kan manifestera sitt klimatengagemang på många sätt. En del går med i miljöpartiet, Greenpeace eller någon annan församling där predikanterna svamlar om jordens förestående undergång ifall vi inte slutar äta kött, köra bil eller använda effektiva dammsugare. Sen finns det enstöringar också som med livet som insats försöker övertyga oss klentrogna om att undergången är nära ifall vi inte gör bot och bättring. Med andra ord, en sorts miljörörelsens självmordsbombare.

En sådan knäppgök heter Joseph Boutilier och har använt sommaren till att cykla enhjuling genom södra Kanada för att göra människor medvetna om den globala uppvärmningen som enligt hans egen utsago är “skrämmande hemsk”. Lite otur har han dock haft, eftersom den gångna vintern, våren och sommaren varit en av de kallaste i landet. Men sådana fakta kan förstås inte övertyga en troende som Joseph. För antingen vädret är ovanligt kallt eller ovanligt varmt, antingen det är ovanligt nederbördsrikt eller ovanligt torrt så beror det på den globala uppvärmningen. Om du inte tror på Skeppsgossen kan du väl alltid fråga Gustav Fridolin.

En annan av klimatrörelsens självmordsbombare heter Alex Bellini. Han är en professionell äventyrare som också vill rikta världens uppmärksamhet på nödvändigheten av kraftfulla klimatåtgärder. Det tänker han göra genom att leva ensam på ett smältande isberg utanför Grönland i ett helt år.

För tillfället söker han efter ett passande isberg som han tänker flytta ut på någon gång nästa vår. Han ska bo i en räddningskapsel av den typ som används på oljeriggarna och leva på 300 kg torrfoder. När isberget smält ner åker han kana i kapseln ut i havet och hoppas att något fartyg fiskar upp honom. Elektricitet tänker han själv åstadkomma med hjälp av ett slags roddmaskin kopplad till en generator.

”Syftet är att vetenskapligt undersöka hur ett isbergs livscykel ser ut. Jag vill bevisa hur mycket fortare isberg smälter idag än för några årtionden sedan. Det finns också ett slags symbolik i detta: en ensam människa som flyter omkring på ett isberg kan ju ses som en symbol för hela mänsklighetens situation på en planet som hotas av katastrof.”  

Skeppsgossen kan åtminstone till en del hålla med Alex Bellini. Som mönstrad ombord på Narrskeppet inser man att en förlisning skulle leda till ett sammanbrott för resterna av det vi kallar civilisation och utveckling. I dess ställe skulle vi snart tvingas återvända till den stenålder som de gröna narrarna ser som sitt ideal – och det vore ta mig tusan bra mycket värre än att flyta omkring på ett isberg i en räddningskapsel.

Nya lögner om vindkraftens förträfflighet

Händer 10 gånger oftare än industrin erkänner

Vindkraftsindustrin gör ju allt för att mörka alla problem – för vindkraftens renhet får absolut inte solkas. Men i somras kunde Imperial College i London och universitetet i Edinburgh berätta att näst efter sönderblåsta blad så är brand i turbinerna mycket vanligare än vad som rapporterats officiellt.

Vindnarrarna (trevligt ord förresten!) gör gällande att det endast inträffar 12 bränder per år vid de uppskattningsvis 200 000 vindkraftverken världen över. I själva verket handlar det om 120 bränder, alltså minst tio gånger så många! Varje kraftverk kostar över 2 miljoner engelska pund och ger en uppskattad intäkt på över 500 000 engelska pund under sin tivstid.

Dr Guillermo Rein vid Imperial’s institution för mekanik erkänner att bränder är ett stort problem för industrin, eftersom de inte bara påverkar elproduktionen och lönsamheten utan också ger upphov till utsläpp av giftiga ämnen i röken. Orsaken till bränderna uppges vara att eldfarlig hydraulolja och plastmaterial kommer i kontakt med heta lager i växellådorna och elledningar. Starka vindar ger snabbt elden näring och hela skiten brinner upp mycket fort…

Naturligtvis ifrågasätter talesmän för vindkraftsindustrin en rapport som denna. Vindkraftsaggregaten är konstruerade enligt internationell standard, säger man. Och i den ingår förstås brandsäkerhet.

Vare hur som helst med detta – på Youtube finns åtskilliga filmer av brinnande vindkraftverk i Storbritannien och på andra håll. En tekniker som arbetat med turbinerna erkänner också att det är lagren som inte klarar påfrestningarna. Och det räcker inte med att byta ut dem, för enligt samma sagesman behöver man lager tillverkade av något material som är tio gånger starkare än dagens. Siemens är en av de tillverkare som erkänt att just lagren är den svaga punkten i en turbin (http://www.offshorewind.biz/2014/05/07/siemens-energy-division-profit-down-54-pct)

Skeppsgossen frågar sig i likhet med många andra hur mycket mer av våra skattepengar som ska satsas på att hålla drömmen om vindkraften vid liv? Hur länge till ska vindkraftsskojarna få fortsätta att ljuga om alla de dolda kostnader som varje nytt vindkraftverk för med sig? Och framför allt – hur länge ska miljöfascisterna få fortsätta sin propaganda för den ”förnybara” energin?

Vem fan vill ha vindkraft?

“Älska vind!” uppmanade elbolaget Bixia i en reklamkampanj för några år sen (och senare kom motsvarande uppmaningar att älska sol- och vattenkraft). Skeppsgossen, som i likhet med de flesta vettiga människor tycker att vindkraften är ett meningslöst påfund, har som framgått av tidigare inlägg sökt efter ett elbolag som inte levererar vindkraft – men det tycks vara stört omöjligt att hitta ett sådant. Återigen har svenska konsumenter förlorat sin valfrihet på bekostnad av klimatlögner, miljöprofit och lurendrejeri.

Australiske debattören Viv Forbes är en av dem som granskat idiotsatsningen på vindkraft ur både miljö- och kostnadssynpunkt. Han konstaterar att vindkraftverk inte är några enkla ”väderkvarnar” utan komplexa maskiner som kräver mycket energi och många dyrbara material att tillverka: stål för tornen, betong för fundamenten, glasfiber för kåporna, sällsynta jordartsmetaller för elektromagneterna, stål och koppar i maskineriet, högkvalitativa oljor för smörjningen, glasfiber eller aluminium för rotorbladen, titan i den väderbeständiga färgen, koppar, aluminium och stål i ledningarna och stolparna…

För framställningen av vart och ett av dessa material går det åt mycket energi i form av fossil diesel och elkraft. Därtill kommer ofta långa transporter till och från gruvor och fabriker som ger stora utsläpp av växthusgaser. 

Och så är vi då framme vid anläggningsarbetena. De kräver vägdragning i obanade områden, grundläggning och gjutning av fundamenten och dragning av ofta långa elledningar. Det mesta av anläggningsarbetena utförs med dieseldrivna maskiner som alla ger större eller mindre CO2-utsläpp. Markskadorna kan också vara betydande när skog huggs ner och jordlagren skalas av, friläggs och oxiderar.

När vindkraftverken väl är på plats erfordras regelbundna inspektioner som innebär många transporter med ytterligare CO2-utsläpp. Vindsnurrorna konsumerar energi från elnätet också när de står stilla – för smörjning, för belysning och för att hålla bladen i långsam rotation så att de inte blir skeva. En studie under en månad av ett vindkraftverk i Australien visade att verket drog mer elström än det producerade under 16 procent av den undersökta tiden, och en amerikansk studie visade att 8,3 procent av den totala vindenergin gick åt till hålla vindsnurran igång.

“Entreprenörer och konsumenter som väljer vindkraft”, skriver Vic Forbes, “ska naturligtvis få göra det, men skattebetalare och konsumenter ska inte tvingas subventionera deras val. Människor som påstår att vindkraften är en välsignelse för klimatet bör avkrävas bevis för detta i form av detaljerade analyser av kostnader, utsläpp etc. under kraftverkets hela livstid… Annars slänger vi bara ut en massa skattepengar till ingen nytta.”

Det är precis vad Skeppsgossen hävdat vid många tillfällen och det är därför han återigen begär av svenska elleverantörer att de ska kunna leverera vindkraftsfri elström. Men i dagens Sverige får man liksom i det forna statarsamhället stå med mössan i hand och bocka när patron kommer förbi – och vara glad för att man överhuvudtaget får någon ström till torpet.

Mer om den gröne hycklaren DiCaprio

Skådespelaren Leonardo DiCaprio har på kort tid seglat upp som en av stora klimatnarrarna. Han har nu producerat och bekostat en serie “miljödokumentärer” som uppmanar västerlandet att rusta ned, att straffskatta alla fossila energislag och stödja “förnybara” energikällor som vind- och solkraft. Hur dum får man vara för att lyckas I Hollywood?

I filmerna får åskådaren bland annat veta att 97 procent av klimatforskarna är ense om att det sker en klimatförändring som orsakats av mänsklig aktivitet. Det är ju en lögn som avslöjats säkert hundra gånger vid det här laget, men DiCaprio tillhör fortfarande de troende. I en film sägs det också att vi måste hålla kvar kolet i marken. Javisst kan vi göra det, men hur ska vårt samhälle då fungera? Med idel ”förnybar” energi hamnar hela västerlandet till slut i samma sits som Spanien och Portugal som har 50 procent arbetslöshet bland de unga (och Sverige är väl snart där också). För att nu inte tala om den tyska ekonomin som fräts sönder inifrån av en vansinnig satsning på ”förnybart”.

Enligt egen utsago har DiCaprio redan från ungdomen varit medveten om miljöförstöringen i form av skövling av regnskogarna och utrotandet av olika arter. Nu försöker han med sina filmer engagera människor i bevarandet av den biologiska mångfalden. ”Den globala uppvärmningen är den största miljöutmaningen idag,” säger han och i bakgrunden kan vi höra svenska stollar som Fridolin och Romson applådera.

Men som vanligt i miljökretsar lever DiCaprio inte som han lär. Han har fem lyxbostäder, i ett tidigare inlägg har Skeppsgossen visat en bild på hans jakt och han flyger oftast i privata jetplan. "Jag vill göra världen lite bättre och flyger runt i världen för miljöns skull,” har han sagt i en intervju.

I likhet med många andra miljöaktivister är Leonardo DiCaprio en hycklare av stora mått. Hans dubbelliv får Skeppsgossen att tänka på svenska miljöpartister som i valrörelsen kuskat runt med en oljeläckande veteran-Scania och numera hyrt in en buss från Tyskland för att sprida sin lögnaktiga propaganda (som om det inte fanns svenska bussar att hyra). En liten strimma av hopp är dock de krympande siffrorna för MP i senare opinionsundersökningar som antyder att alltfler börjar genomskåda bluffen. Kan detta inlägg bidra till detta så är ingen gladare än eder Skeppsgosse.

Den livsfarliga hamburgaren

Har du märkt att kött blivit allt farligare att äta på sistone? Åtminstone enligt statstelevisionens förljugna och vinklade ”Vetenskapens värld” och andra propagandaprogram. Man får cancer, man blir tjock och allt möjligt annat hemskt. Tyvärr är det inte bara i duktiga Sverige som miljönarrarnas senaste måltavla ägnas uppmärksamhet utan i exempelvis USA sker samma slags indoktrinering. Där har det nyligen släppts en dokumentär med den vitsiga titeln ”Cowspiracy”. Regissören till denna presumtiva Oscarsvinnare säger: ”Många av oss har vaknat och insett att vi kan välja att antingen skydda livet på den här planeten eller att döda allt liv på den här planeten bara genom att välja vilken typ av mat vi ska äta varje dag.”

Den som berättat för Skeppsgossen om detta heter Jayson Lusk. Han är professor i lantbruksekonomi och har skrivit ett inlägg i Wall Steet Journal. Han citerar en kolumnist i New York Times som skrev att ”köttpriserna inte speglar de yttersta konsekvenserna [av köttätandet] nämligen koldioxidutsläppen och övervikten”. Men – som Lusk skriver – det här med låga köttpriser är en överraskning, eftersom köttfärsen i USA kostar 14 procent mer än den gjorde för ett år sedan och 29 procent mer än för två år sedan enligt officiell statistik. Orsaken anges vara torkan och de höga priserna på majs, de senare delvis beroende på etanolframställningen.

Jayson Lusk har också synpunkter på hållbar uppfödning, närproducerat och ekologiskt. Han påminner om att alla dessa fina modeord i praktiken betyder lägre avkastning, användning av större arealer och mer vatten och därmed också större klimatpåverkan. Han förvånas över att även välrenommerade hälso- och kostexperter på fullt allvar kan påstå att en hamburgare mer eller mindre får polarisarna att smälta och att vi kan spara miljarder dollar inom sjukvården genom att äta mindre kött. ”Då bortser man från att kött innehåller nyttigt protein, vitaminer och järn. Det finns studier som visar att en minskad köttkonsumtion leder till både järnbrist och blodbrist.”

Vi ska ju inte heller glömma att idisslande djur omvandlar för oss oätligt gräs till en proteinpackad föda som de flesta människor gillar. Vad händer om vi slaktar alla kor? Vilka ska då hålla efter marken och stoppa sly och förbuskning? Och vad ska jordbrukarna leva på? Sallads- och spenatodlingar?

Nu har Skeppsgossen lagt pannan i djupa veck och kommit fram till följande:

Gräs binder CO2 när det växer. Korna äter gräset och rapar och fiser CO2. Om vi låter gräset växa utan att mulbetas kommer det att vissna ner på vintern. Då tar mikroberna över och rapar och fiser CO2. Likaså andas insekter och andra smådjur ut CO2. Slutsatsen kan bara bli att om vi helt vill slippa CO2 så bör vi asfaltera alla åkrar och ängar och grönytor. Självfallet kommer miljövännerna att försöka hindra maskinerna som gör jobbet men det är förmodligen en välgärning att lägga asfalt över dem också.  

Sluta köpa vindkraftsproducerad el!

Vindfarmen Walney Offshore utanför England stod i vägen för ett
danskt fartyg. Krocken ledde till ett oljeutsläpp... Miljövänligt?

Det är väl bara enögda miljöpartister och likställda som vid det här laget inte inser att vindkraften aldrig kommer att kunna konkurrera på en fri energimarknad. Men likt förbannat fortsätter t.ex. Bixia i Sverige att tvinga på sina elkunder en mix där vindkraft ingår. Skeppsgossen har länge haft just Bixia som elleverantör och bett att få slippa ingrediensen vindkraftsel. Det går inte, så nu byter jag till Vattenfall som åtminstone ger valmöjligheter: vattenkraft, kärnkraft eller vindkraft. Tack för det! Naturligtvis hoppas jag att fler vindkraftmotståndare gör detsamma. Aktiva val är det enda som kan sätta stopp för den här kostsamma och totalt onödiga energikällan.

Färska siffror från USA bekräftar det vansinniga slöseriet med skattemedel för att subventionera vindkraften. Bara under perioden 2009 till 2013 sköt amerikanska staten till 14 miljarder dollar för att ge vindkraften draghjälp. Enligt Forbes åtnjuter vind- och solkraft mer än 50 gånger så stora subventioner per megawattimme som vanligt kol, och över 20 gånger så mycket om man ser till den genomsnittliga mängden el genererad av kol och naturgas.

Vindindustrin i USA hotar med att 37 000 arbetstillfällen går förlorade om subventionerna upphör. Forbes skriver att varje jobb inom vindkraften kostar skattebetalarna 15 gånger mer än motsvarande arbeten inom t.ex. oljeindustrin – från 32 900 dollar för en genomsnittlig arbetare ända upp till 1,1 miljoner dollar per arbetstillfälle om man räknar in alla statliga bidrag.

Satsningarna på vindenergi påstås ju skapa en massa jobb inom olika sektorer och gynna den inhemska ekonomin. Ett projekt i Indiana ägs av Horizon Wind Energy som fått 276 miljoner dollar i statsbidrag för detta. Horizon är emellertid inte så amerikanskt som det låter utan ägs av EDP Renovaveis i Portugal. Turbinerna tillverkas av Vestas i Danmark och monteras på 100 m höga torn som importerats från Vietnam. Trots alla sådana stimulanspaket har Vestas meddelat att företaget måste friställa 800 personer i USA och Kanada på grund av en minskning i orderingången på ca 25 procent.

Som vanligt vilseleder också vindindustrin allmänheten när de uppger maximal kapacitet (i MW) och inte hur många kWh ett visst vindkraftverk på en viss plats kan förväntas producera. I USA tillämpas systemet med ”negativ prissättning” vilket innebär att en producent får sin skattereduktion för varje kWh kraftverket genererar också när det finns ett överskott på el. I Tyskland har man som bekant skickat överskottet till grannländerna till reapriser trots att dessa egentligen inte vill ha det. Och häromdagen såg Skeppsgossen att den brittiska vindkraften nådde upp i fantastiska 1 procent av den totala elproduktionen i landet!

Skeppsgossen råder dig som läser detta att se över ditt elavtal och kontrollera att du inte får en mix där el från vindkraft ingår. Säg i så fall upp det och gör klart för leverantören att det beror på att du inte vill subventionera det mest vansinniga energislag människan kommit på. Må vara att det kan liknas vid en västanfläkt, men i bästa fall kan många sådana leda till en liten storm...

Fracking ger minst miljöpåverkan

Hellre ett borrtorn som det här än 87 vindkraftverk

Fracking innebär att djupt liggande skifferlager spräcks för att utvinna gas och olja. I USA hyllas metoden därför att den kan göra landet energioberoende. Men många är också skeptiska på grund av de stora riskerna för miljön. Det har fått den engelske professorn vid Cambridge-universitetet David J.C. MacKay att räkna på miljökonsekvenserna i jämförelse med annan energiproduktion. 

För att borra 10 hål för gasutvinning behöver man endast ta 2 ha mark i anspråk. Själva borriggen med en höjd på ca 27 m kommer att vara synlig inom ett område på 77 ha – men den rivs efter ett par år. För att producera lika mycket energi med hjälp av vinden krävs det 87 turbiner på ca 100 m höjd och ett område som är 1 450 ha stort, säger MacKay.

Den använda arealen uppgår dock till bara 36 ha, inräknat vägar och andra installationer. Men eftersom totalytan för vindfarmen är så stor kommer den att synas inom ett område som kan beräknas till mellan 5 000 och 17 000 ha.

En solcellsanläggning med samma kapacitet skulle kräva 924 ha; av den ytan skulle solcellerna uppta 208 ha.

Den gode professorn har också räknat på transporterna under byggtiden och kommit fram till att det skulle behövas 7 800 lastbilstransporter till vindfarmen och mellan 3 800 och 7 600 fordonsrörelser till solkraftverket. Om erforderligt vatten transporteras via pipeline till frackingsajten minskar antalet lastbilstransporter till 2 900. Men om även vattnet måste köras dit med tankbil krävs 20 000 transporter.

Frackingbolagen hälsar förstås David MacKays analys med glädje och menar att den bekräftar vad de själva hävdat, nämligen att fracking ger mindre påverkan på miljön än de anläggningar som behövs för vind- och solenergi.

Det här är uppgifter som alla de grupper och enskilda som påstår sig värna om miljön och naturen borde ta till sig. Då skulle vi kanske slippa de monstersnurror som förfular landskapet, som inte fungerar mer än halva tiden, som påverkar människors hälsa och som slaktar såväl insekter som fåglar och fladdermöss i tusental.