Nils-Axel Mörner: "Havet stiger inte!"

När Landskrona firade sina 600 år erbjöds många attraktioner knutna till dess historia med sjöfart och skeppsbyggeri. Som gammal skeppare kunde jag inte motstå frestelsen att samma dag besöka den återuppståndna briggen Tre Kronor och få veta sanningen om den snabbt stigande havsnivån. Om den senare skulle svenske senioren Nils-Axel Mörner berätta. Han torde vara världens mest kunnige auktoritet beträffande haven. Han var under många år ordförande för de vetenskapare i världen, som särskilt studerar havens nivåer och deras verkan på kusterna.

Han talade i Stadshuset och briggen låg förtöjd precis utanför. Jättepraktiskt.

Nils-Axel Mörner utgick från Miljöpartiets program för att skydda Skåne för de kommande översvämningarna när havet stiger, så som det presenterats bl.a. i SR den 4/7. Med skyddsvallar runt kusterna och omgjorda parkeringsplatser m.m. skulle det kosta 5 miljarder kronor.

”Det behövs inget skydd mot havet”, sade han. ”Det är en ren missuppfattning att havet runt Skåne skulle stiga.”

Hela Skandinavien trycktes ner av 3 km tjock is under 100.000 år. När isen försvann började jordskorpan fjädra tillbaka: Landhöjningen. Den pågår fortfarande och uppgår till 10 mm/år längs Höga Kusten i Ångermanland och mellan 1,0 och 1,5 mm/år i Skåne. Landet svänger omkring en noll-linje, ett ”gångjärn”, i Stora Bält (se bilden ovan). Det handlar alltså maximalt om 15 cm på hundra år.

Den beräkningen förutsätter att världshaven inte stiger, vilket faktiskt är vad som gäller, förklarade han. Vid resor under många år hade han kollat mätningarna på de platser, som oftast får stora rubriker om den kommande katastrofen när landet översvämmas: Bangladesh, Maldiverna och Tuvalu. I världens hamnstäder finns det historiska data om havets nivå, för att hålla koll på tidvattnet. De sträcker sig 50, 100 och 200 år tillbaka. På strandlinjernas form med olika kornstorlek på sand och grus samt växtdelar, kan man se havets nivå ännu längre tillbaka.

Han visade de officiella tidvattenloggarna från några av katastrofrubrikernas platser. Ingen visar något som helst tecken på en stigande trend de senaste 50 åren. Havet stiger inte.

Men lokala politiker har hakat på IPCC:s skrämselpropaganda i insikten om att det ger anledning att kräva stora ekonomiska bidrag från industriländerna, vilket media tacksamt sprider för de stora rubrikernas skull: ”Hela länder försvinner”.

I Bangladesh visade man en strand, där havet sades ha stigit 80 cm. Men Mörner noterade att träden i området såg konstiga ut. De hade en krans utstickande, avbrutna grenar på 80 cm höjd. Man hade huggit ner den skog av mangroveträd, som utgjorde skydd för stranden, för att odla jätteräkor. Vågsvall från de regelbundna orkanerna och regntidens skyfall hade sköljt bort jorden. De utstickande grenarna var egentligen det ursprungliga rotsystemet från tiden innan räkodlingarna. Markytan hade alltså sänkts. Problemet var mänsklig dumhet, inte klimatet.

Publiken frågade: ”Hur kan IPCC påstå att havet stiger. De måste väl ha några siffror till grund för det?”

Mörner påpekade att man måste veta vad siffrorna betyder. Han hade därför presenterat de officiella siffrorna på ett annorlunda sätt, se grafen här nedan. Den visar data från alla de officiella stationerna som NOAA samlar in och utgör grunden för IPCC:s bedömningar, alltså IPCC:s egna siffror.

Stationen med minst stigning, negativ sådan, placeras längst till vänster. Sedan placeras deras värden in allt eftersom de visar större stigning. Det blir en S-kurva, vars svans neråt visar de stationer, där en landhöjning pågår och de till höger en svans, där landet sänks. Det senare är vanligt i alla flod-deltan och i hamnområden, som skapats med fyllnadsmassor. Dessa kan fortsätta att sjunka under hundra år.

En kunnig och omdömesgill forskare konstaterar att värden mellan 0 och 2 mm/år motsvarar neutrala tektoniska plattor. IPCC har istället valt värden mellan 2 och 6 mm/år, vilket alltså motsvarar de områden som sjunker ihop, ex.vis de flod-deltan där många miljonstäder finns.

IPCC visar därmed att de endera är så inkompetenta att de inte förstår att landet, de tektoniska plattorna, kan röra sig både upp och ner, eller att de är oärliga. Så gör charlataner och narrar.

Man undrar hur världens media kan fortsätta att sprida deras okunniga påståenden. Svaret är naturligtvis att journalister också är inkompetenta narrar. Den som är hederlig och allvarligt sinnad kan alltid hitta korrekta uppgifter med några mus-klick i dagens IT-värld. Här till exempel.

Alarik Vittfarne

Skeppsgossen hälsar härmed Alarik Vittfarne välkommen ombord som gästskribent. Så här presenterar han sig själv: Civilingenjör som såväl i österled som västerled gjort affärer i de flesta industriländer och några U-länder. Då har jag lärt mig känna igen ärliga människor, som talar om fakta och resonerar logiskt, ärliga människor, som förleds av sitt önsketänkande till självbedrägeri och halvsanningar samt rena bedragare, som visar stor välvilja för att luras.

 

Utpressning?

Regeringssammanträde vid Maldiverna - om 150 år?

Kommer du ihåg Maldivernas korrumperade president som skaffade sig internationell uppmärksamhet genom att påstå att det lågt liggande öriket snart skulle uppslukas av havet? För att demonstrera hur illa det var ställt höll han ett regeringssammanträde på havsbottnen. Strax ställde världssamfundet upp med löften om miljoner dollar. Nu är “De små östaternas allians” (AOSIS) i farten igen och kräver västländerna på pengar som ersättning för “skador på kustlinjerna orsakade av klimatförändringarna”.

Enligt talesmän för Tuvalu, Kiriabati och Maldiverna håller deras nationer på att förstöras av super-orkaner och av världshav som stiger när glaciärerna i Antarktis smälter. Gång på gång har sådana uppgifter klassats som rena lögner av framstående havs- och klimatforskare som Nils-Axel Mörner, men de här utpressarna ger inte upp.

Nu senast har de fått visst gehör för sina krav på ersättning vid FN:s klimatkonferens i Bonn. Därtill har de mage att kräva kompensation inte bara för nuvarande och framtida skador utan också för skador som redan inträffat (ett recept som bland andra Bolivia och Filippinerna prövade vid COP15 i Köpenhamn 2009).

Enligt Craig Rucker på klimatkritiska bloggen CFACT har AOSIS fått draghjälp för kraven av gröna grupper som Climate Action Network. Det rör sig om försäkringar för skador orsakade av stormar som en följd av klimatförändringarna och insamling av information om potentiella framtida katastrofer. Det lär också ha skapats en fond på 100 miljarder dollar redan i Köpenhamn som skulle kunna användas för ändamålet.

Att fastställa vilken industrination som bär skulden till en större tropisk orkan lär dock inte vara så lätt, menar Craig Rucker. Är det USA, Japan eller Australien? Och vem kan avgöra om det var den globala uppvärmningen som orsakade den? Här finns storkovan att tjäna för internationella jurister. En annan obesvarad fråga är varför Kina som numera svarar för merparten av CO2-utsläppen i världen ska komma undan utan att betala sin del.

Självklart är det här initiativet inget annat än ett nytt försök av de giriga ledarna för dessa småstater att pressa pengar av industriländerna. Om de nu vore så illa ställt som de gör gällande så skulle väl inte exempelvis Maldiverna fortsätta att bygga de lyxiga turistanläggningar som Skeppsgossen vid flera tillfällen berättat om?



Veckorapport: "Warmunister" och fågeldöd

Nyligen har ett nytt begrepp dykt upp i den anglosaxiska klimatdebatten – “warmunist”. Ett par framstående representanter för ”warmunismen” är Michael Mann med hockeyklubban och förstås James Hansen. Miljönarrarna tror i likhet med de gamla kommunisterna att vi människor har full kontroll över miljön och att miljön avgör allt i våra liv (enligt de teorier som Stalinforskaren Lysenko förde fram). ”Warmunismen” har sitt ursprung inte i vetenskap utan i en ideologi precis som kommunismen.

Kommunisterna delade upp industrin i två ideologiska grupper: den goda kooperativa socialistiska industrin och den onda konkurrensbaserade kapitalistiska industrin. På motsvarande sätt skiljer “warmunisterna” mellan den miljömedvetna gröna tekniken och den smutsiga bruna tekniken utan samhällsansvar. ”Warmunisterna” är i likhet med kommunisterna inte intresserade av att ta reda på hur världen fungerar. De har en idé om hur världen borde fungera och med utgångspunkt från den bygger de en modell för hur människorna bör vara.

Kommunisterna ville inte veta av en fri marknad och en naturlig konkurrens. ”Warmunisterna” gör detsamma genom att försöka använda vetenskapen för att skapa en centraliserad samhällsmodell som inte tillåter individuella initiativ utan endast ser deras egen ideologi som nyckeln till ett bättre liv för allt på jorden.

 I april 1938 publicerade en ansedd brittisk tidskrift en artikel med titeln “The artificial production of carbon dioxide and its influence on temperature” (finns som pdf på www.guardian.co.uk). Den var skriven av amatörmeteorologen Guy S. Callendar och baserad på tidigare arbeten av John Tyndall och Svante Arrhenius.

Så här skrev Callendar bland annat:
“Sammanfattningsvis kan sägas att förbränningen av fossila bränslen… troligtvis kommer att visa sig gynnsam för mänskligheten på många sätt, förutom att ge oss värme och kraft. De små ökningar i medeltemperaturen som diskuterats tidigare kan flytta odlingsgränserna norrut, och tillväxten hos många växter är direkt proportionell med koldioxidtrycket (Brown och Escombe, 1905). I vilket fall som helst kommer de dödliga glaciärernas återkomst att försenas inom överskådlig tid… Beträffande bränslereserverna kan dessa vara tillräckliga för att höja koldioxidhalten i luften med minst tio gånger jämfört med idag.”

Idag anses Callendar vara den förste som såg ett samband mellan CO2-halten i atmosfären och användningen av fossila bränslen. Men som framgår av citatet ovan menade han – i motsats till de senaste decenniernas domedagsprofeter – att vi borde elda på för att hålla istiden borta.

Kan bli offer för "warmunisterna" 

När effekterna av den påstådda globala uppvärmningen kommer på tal, tänker man väl först på högre elpriser och andra pålagor som drabbar oss västerlänningar. Men i u-länderna leder klimathysterin till och med till övergrepp mot befolkningen. I ett distrikt i Uganda har en del av invånarna drivits bort från sina byar och sett sina hem och odlingar brännas ned. Det är ett brittiskt företag som heter New Forests som röjer mark för att odla skog på och som företaget sedan kan sälja i form av så kallade “utsläppsrätter” för runt 2 miljoner dollar om året. Enligt rapporter i New York Times och Telegraph of London backas New Forests upp av Världsbanken. New Forests har med regeringens godkännande hyrt in militär för att tvinga bort över 20 000 människor från byarna. När får vi se ett reportage om den här sortens gröna “nykolonialism” i SVT?

Översvämning i Uppsala

Representanter för Australiens regering har på fullt allvar hävdat att havet utanför kommer att stiga med en hel meter till år 2100. Svenske experten på havsnivåer dr Nils-Axel Mörner har bemött påståendena i en rapport där han kommer fram till att havsnivåerna runt Australien och globalt kommer att höjas med endast 1,5 mm per år. Det innebär en förändring med 0,13 meter till nästa sekelskifte. I sammanfattningen av rapporten säger han att det inte finns någon anledning till oro eller till att man vidtar åtgärder för att förhindra översvämningar i kustområdena inom en nära framtid.

Tjatet om den katastrofala isavsmältningen i Arktis tycks aldrig upphöra. Nu har klimatbloggare letat upp noteringar som gjordes av sjöfarare under 1800-talet. Av dem framgår att de dåtida isförhållandena var mycket lika dagens. Sålunda var Nordvästpassagen segelbar och vid flera tillfällen var fartygen bara 150 km från att fullborda passagen. Av 33 expeditioner eller förrådsfartyg som seglade till Lancaster Sound i norra Kanada mellan 1819 och 1859 var det bara två som fastnade i isen.

Vindkraftens offer

I november förra året dog en av Kaliforniens äldsta kondorer på grund av blyförgiftning efter att ha ätit av ett djur som dödats med hagel. Nyligen dog också en havsörn i närheten av Sacramento av blyförgiftning och de båda händelserna har fått miljögrupperna i staten att kräva förbud mot jakt med blyhagel, något som myndigheterna ställer sig positiva till.

Samtidigt rapporterar biologer att 67 havsörnar fått sätta livet till under de tre decennier som gått sedan vindfarmerna i Kalifornien började snurra. Det låter kanske inte så mycket, men enligt biologerna krävs det 167 häckande par för att kompensera för minskningen. ”Och vi har bara 60 par”, suckar chefen för viltvården i området.

Trots detta har guvernör Jerry Brown undertecknat ett beslut om att en tredjedel av Kaliforniens elproduktion ska komma från förnybara energikällor som vind och sol år 2020. Så går det när "warmunisterna" får makten.

Lord Monckton - hjälten från Doha

Fiaskot för den 18 klimatkonferensen i Doha är ett faktum. Till en större eller mindre del tillskrivs misslyckandet Lord Moncktons kupp, då han intog Myanmars plats och berättade för de okunniga klimatnarrarna att det inte skett någon global uppvärmning under de senaste 16 åren. Det hade de förstås ingen a-a-a-ning om – och ville inte bli upplysta om det heller eftersom de körde ut den gode klimatförnekaren efter bara någon minuts anförande (som finns på Youtube).

Men tydligen hann Lord Monckton ändå så visst tvivel bland de närvarande, eftersom allt man kunde enas om var att låta det meningslösa Kyotoprotokollet gälla fram till 2020. Fram till dess ska också de rika länderna hosta upp 100 miljarder dollar för att hjälpa de fattiga och av klimatförändringarna ”drabbade” länderna.

Det gillade förstås inte Greenpeace, WWF och de andra klimatnarrarna. De talade om ”att gå i sömnen mot en katastrof” och betecknade Doha som ”en plats där idéerna dog”. Och vad politikerna här hemma än säger, så blev COP18 ett misslyckande som inte kommer att leda till minskade CO2-utsläpp. Endast 37 av 194 länder har skrivit på förlängningen av Kyoto, och enligt klimatkramarna svarar dessa 37 för omkring 15 procent av utsläppen av växthusgaser. Varifrån de 100 miljarderna ska tas är inte heller bestämt. Svenska skattebetalare bör dock räkna med att stå för en del.

Doha-floppen gynnar annars oss vanliga människor, som i allt större utsträckning ha börjat inse att hela CO2-historien är en enda stor lögn från början till slut. Politikerna har ännu inte hämtat sig från katastrofen i Köpenhamn 2009. Någon har jämfört hela spektaklet med vad alkoholister brukar säga till sig själva: ”Nästa vecka ska jag sluta dricka. Men nästa vecka säger han detsamma…”

Skeppsgosen har också läst en studie från ett amerikanskt klimatcenter som hävdar att höga CO2-halter i atmosfären inte alls stressar jordens ekosystem. “Sådana påståenden har ingen grund i de vetenskapliga rapporter som hittills framlagts”, säger dr Craig Idso. ”Växtvärlden är inte alls hotad och mår faktiskt bättre nu än för 100 eller 50 år sen, trots skogsbränder, avskogning och förändrade förhållanden ifråga om nederbörd och temperatur.”

Dr Idso har detaljgranskat 1000-tals rapporter och bland annat kommit fram till att satellitbilderna visar att produktiviteten ökat med 6–13 procent sedan 1980-talet just på grund av högre CO2-halter. Sedan 1940-talet har också CO2-upptaget ökat i motsvarande grad. Slutsatsen blir att jordens biosfär kommer att fortsätta grönska i många årtionden framåt.

En annan intressant fråga är varifrån Grönlandsisen egentligen kommer? Den aktualiserades nyligen när man hittade stridsflygplan från andra världskriget 75 meter ner i istäcket. Följdfrågan blir förstås varför den här isen inte har smält sedan dess?

Det handlar om sex amerikanska jaktplan Lockheed Lightning och två Flygande fästningar som kraschlandade på Grönland efter starten från Reykjavik på Island den 15 juli 1942. Nu ska en expedition från Atlanta i Georgia spränga hål ner i isen för att ta upp flygplanen som brukar kallas "The Lost Squadron". Sen hoppas expeditionsledaren att man så småningom ska kunna flyga ut ett par av planen…

Professor emeritus Nils-Axel Mörner har lagt fram en ny rapport om den påstådda havshöjningen. Han avfärdar pratet om stigande havsnivåer som ren propaganda och säger att i genomsnitt höjs havsytan med 5-7 centimeter per århundrade – om den överhuvudtaget höjs. Det är en slutsats man kan dra av de satellitmätningar som gjorts.

Därmed faller också varningarna att vissa ögrupper i Stilla havet som Maldiverna och Tuvalu och kustområdena i Bangladesh skulle dränkas om si och så många år. I den mån det inte handlar om obrukbara modeller, är sådana scenarior ingenting annat än rena propagandalögner

Till sist ett par tänkvärda rader av bloggaren Steven Goddard: “När jag var barn svälte bokstavligen tiotals miljoner människor i kommunist-Kina ihjäl. Sedan började onda amerikanska konsumenter köpa varor från Asien och idag blomstrar Kina. Vänsterfolket anser att konsumtionssamhället är av ondo – därför att de hatar sig själva och därför att de hatar alla andra.”



En avfällings bekännelse

Journalisten Mark Lynas har ju bidragit till klimatskräcken med böcker som ”Oväder” och ”Sex grader”. För något år sen gjorde han en halv helomvändning och deklarerade att kärnkraft var den effektivaste energikällan för att stoppa klimatföränd-ringarna och att genmodifierade grödor skulle bli nödvändiga i framtiden – vilket han naturligtvis fick på skallen för av sina fans. Nu har han haft modet att erkänna att han haft fel ifråga om havsnivåerna, även om han fortfarande gör narr av doktor Nils-Axel Mörner som ju gång på gång deklarerat att höjningen är naturlig och mycket liten.


På sin blogg skriver Mark Lynas: ”Medan jag arbetade för Maldivernas regering var jag alltid medveten om risken att komma med svepande påståenden om klimatförändringarna och stigande världshav i syfte att plocka politiska poäng.”

Ett exempel på att världshaven stiger lite och sjunker lite som de alltid har gjort är det mätningar som gjorts vid Tarawa-atollen i Stilla havet (se diagrammet nedan). Atollen ingår i öriket Kiribati, som i likhet med Maldiverna har påståtts vara på väg att försvinna i havet. Och i likhet med Maldivernas avsatte president Nasheed har klimatnarrarna i Kiribati skrikit efter ekonomisk hjälp och använt stormar och översvämningar som ”bevis” för hur illa det är ställt.

Som Nils-Axel Mörner framhållit i sina rapporter finns det inga tecken på att havsnivåerna i området skulle ha stigit onaturligt. Och enligt geografen Simon Donner vid University of British Columbia som sammanställt uppgifterna är det El Niño-cyklerna som kraftigast påverkat de lokala havsnivåerna – under perioden mars 1997 och februari 1998 sjönk havet med nästan en halv meter vid övergången från El Niño till La Niña, och på motsvarande sätt kan man notera höjningar på 15 cm under senare El Niño-händelser.

Tarawa-atollen har upplevt ett par svåra översvämningar under 2000-talet, orsakade av ovanligt högt tidvatten och kraftiga stormvindar. Den materiella förödelsen var stor, men sådana händelser är inga bevis för stigande havsnivåer, lika lite som en lokal värmebölja som den i Ryssland förra sommaren bevisar en höjning av den globala temperaturen.

Genom att dra vägar mellan atollerna i stället för att bygga broar hindras det fria vattenflödet. 

Att skadorna blivit så stora beror på att man fyllt ut stora områden bakom skyddsvallarna som inte klarat stormarna och lett till markerosion vid bland annat flygplatsen och ett sjukhus. Och i stället för broar över lagunerna har man anlagt vägbankar, som stoppar det fria vattenflödet och därmed bidrar till erosionen.

Det är exakt samma sak som hänt i Maldiverna. Mark Lynas ifrågasätter vissa delar av Nils-Axel Mörners rapportering men håller i princip med honom om att katastroflarmen ofta är en metod för politikerna att få internationell uppmärksamhet (och indirekt förstärka den egna kassan). Han påpekar också att Tarawa är ett populärt åskådningsexempel för vad som händer när världshaven stiger. En bildserie från Greenpeace – som ligger ute på Internet – visar förödelsen efter översvämningarna 2005. Av den får man lätt uppfattningen att atollen är på väg att försvinna på grund av havsnivåhöjningen, vilket alltså inte alls är fallet.

”Det är sådana bilder och ovetenskapliga påståenden som tas som intäkt för att världshaven höjer sig”, säger Lynas. Ett par forskare lade 2010 fram en väl underbyggd rapport som visade att 23 atoller i Kiribati och angränsande öriken inte krympt till ytan under de senaste 20 till 60 åren.

Exemplet Kiribati är inte det enda där teorierna om havsnivåhöjning utnyttjats politiskt. Invånarna på Carteret Islands utanför Papua Nya Guinea anförs ofta som de första “klimatflyktingarna”, fast många av dem tvingats lämna sin atoll på grund av överbefolkning och exploatering plus brist på dricksvatten.

Det är skönt att tunga gröna apostlar som Mark Lynas erkänner ett och annat felsteg. Skeppsgossen hoppas att miljöpartiet, naturskyddsföreningen och andra Gore- och IPCC-proselyter en gång ska komma till samma insikt. Men hjärntvättade troende måste som regel genomgå en långvarig debriefing innan de kan tänka i sunda banor igen så den lögnaktiga propagandan kommer med alla säkerhet att fortsätta ett bra tag till.

Maldiverna bygger ut

Holländske arkitekten Koen Olthius med en bit av den växande ögruppen 

För inte så länge sedan hette det att Maldiverna skulle dränkas på grund av stigande havsnivåer. Idag är det annat ljud i skällan. Nu håller nämligen de styrande i öriket på att bygga en jättestor internationell flygplats och en 18-håls flytande golfbana!


Waterstudio heter en holländsk arkitektfirma som presenterat en rad lösningar för kuststäder och öar som ligger i farozonen när den påstådda globala uppvärmningen slår till på allvar. För Maldiverna har arkitekten Koen Olthius ritat på ett helt nätverk med flytande öar som inte bara ger plats för en golfbana utan också för hotell, kongresscenter, båthamn och lyxvillor.

De konstgjorda ”öarna” består av en sorts betongpontoner med flytelement av skumplast. De kan sammanfogas som Legobitar och hålls på plats av stålkablar. Också golfbanan är uppbyggd på detta sätt med två eller tre hål på varje ”ö” och förbundna med undervattenstunnlar. Hela härligheten kostar så där en 500 miljoner dollar – och pengarna kommer från staten och privata investerare.

Det var ju inte så länge sedan den nu avsatte presidenten Mohamed NilsNasheed påstod att öriket var dödsdömt och letade efter ett land dit befolkningen kunde flytta. För det behövdes förstås en massa pengar som han hoppades att det internationella samfundet skulle bestå med.

Sedan Nasheed försvann har tydligen pengarna strömmat till ändå och Maldiverna satsar nu på en fortsatt framtid i havet. Den svenske experten på havsnivåer dr Nils-Axel Mörner har därmed fått en indirekt bekräftelse på att han hade rätt när han sade att det inte fanns någon risk för att öriket skulle dränkas.

En miljönarr mindre

Kommer ni ihåg Maldivernas president Mohamed Nasheed som för några år sen fick internationell uppmärksamhet när han lät kabinettet sammanträda i havet för att demonstrera ögruppens utsatta läge till följd av klimatförändringarna och den påstådda havshöjningen?

Den svenske experten Nils-Axel Mörner har besökt Maldiverna vid flera tillfällen och kunnat konstatera att öarna inte alls befinner sig i farozonen utan att presidentens utspel var en pr-kupp i syfte att få in pengar till nationen (och förmodligen till sig själv - Skeppsgossens anmärkning). Det hindrade emellertid inte att Nasheed 2009 tilldelades Anna Lind-priset för sin kamp för demokrati och sitt engagemang i klimatfrågorna.

Hur som helst, den 7 februari tvingades Nasheed att avgå i en oblodig kupp. Av rapporterna att döma var det polisen som genomförde den, men folket i det lilla öriket hade säkert också tröttnat på Nasheeds klimatutspel. ”Vi är inte rädda, det här är presidentens påhitt från början till slut” är en kommentar ur folkdjupet.

Tänk om svenskarna kunde säga detsamma när våra miljönarrar fortsätter att slå blå dunster i ögonen på dem!